Barns utveckling

[Timsetim]

Vad gör ni för att stimulera era barns utveckling? Skulle vara roligt att höra allt från bebisar till större barn.

/Timsetim

 

[Yamaha]

Sv: Barns utveckling

Haha, när dom är i dom åldrar som mina är nu så behövs det inte så mycket stimulering, snarare tvärtom.. (9, 12, 14)

Fast jag antar att du menar mindre barn..

 

[Timsetim]

Sv: Barns utveckling

Nja, kanske inte. Dina barn håller väl också på att lära sig saker. Även om de säkert redan kan gå och äta själv!

/Timsetim

 

[Blixtra]

Sv: Barns utveckling

Min son är 14månader. Vi tittar känner och undersöker allt. Pratar mycket, tittar i bilderböcker. Framförallt så umgås vi och TITTAR INTE PÅ TV!!

 

[bananabambi]

Sv: Barns utveckling

Jag är en sådan där dålig mamma som aldrig läser sagor eller leker pedagogiska lekar. Vi tittar på vardagliga saker, pratar, leker lite lätt med hans befintliga leksaker. Och jag har helt missat att gå in för att stumulera när jag umgås med honom.

 

[maiagull]

Sv: Barns utveckling

Oj så skönt att höra. Jag känner mig rätt "opedagogisk" för det mesta. Jag är jättedålig på att medvetet stimulera. Men jag blir jätteglad när jag trillar över nåt som funkar bra. Och hon är väldigt nyfiken och lättstimulerad. Så jag är inte det minsta orolig över henne.

 

[Lupin]

Sv: Barns utveckling

Oj, det är ju jättesvårt att svara på! Men jag försöker visa och guida så gott jag kan. Tex att man ska klappa blommorna och krukorna eller vad det nu är, istället för att ständigt neja eller fya. Jag undviker ordet "nej" så mycket jag bara kan och är faktiskt stolt över att inte vara en nejsägare.

Sonen får lov att undersöka allt. Inklusive saxen han hittade på golvet för någon månad sedan, när sambon höll på med persiennerna. Jag bara avvaktade och höll ett öga på vad lillplutten skulle göra, och när han var på väg att stoppa den vassa änden i munnen så sa jag bara helt lugnt att det nog var bättre om han vände på saxen. Och det gjorde han! Fast om han förstod vad jag sa eller om det var slumpen har jag ingen aning om. Men jag pratar mycket med honom, om allt och inget, för jag är bara sån. Tar för givet att han är intresserad och förstår. Var likadan med min hund.

Sen så undviker jag att trösta för mycket när han ramlar eller stöter i etc. För det mesta ser det värre ut än det är och då säger jag "opp igen" eller nåt, lite halvhurtigt. Både kramar och pussar och blåser om det behövs, men jag ömkar aldrig. Och lillplutten är inte heller speciellt pjåskig av sig. Tvärtom, han vågar både klättra upp på grejor och ramla ner utan att bli vettskrämd och så klättrar han upp igen lite senare, utan att ha blivit rädd eller hämmad. Och det märks att han lär fort av sina misstag. Han slog bara en mölla under soffbordets låga tvärslå, nästa gång flyttade han händerna framför sig så att han kunde hålla balansen. Och han använder samma teknik på annat han klättrat upp på, tex diskmaskinsluckan. När han klättrade ner på andra sidan var han noga med att ta det lugnt och flytta fram händerna vartefter, så att han kom längre fram och till sist kunde ta ner benen med.

Jag gör vad jag kan för att han ska bli trygg, själväker och självständig. Jag bejakar och uppmuntrar vartefter han visar att han vill/kan något, tex försöka äta med skeden själv som nu de senaste dagarna. Samtidigt visar jag, utan att neja eller förbjuda, hur man ska göra istället om han gör nåt tokigt. Tex att man inte får slå eller klappa hårt (som det lätt blir när han blir exalterad eller överglad), utan tar hans hand och klappar fint på kinden eller vad det nu är.

Men det är inget konstruerat eller efter nån bok. Jag gör det som känns naturligt helt enkelt. Tycker jag har mycket att hämta från mina tidigare erfarenheter som djurägare, främt då hästar och hundar. Enkla, tydliga budskap. Slösa med beröm och vänlighet, inte neja, fya eller förbjuda jämt och ständigt, utan uppmuntra rätt beteende. Ignorera felbeteende i görligaste mån. Man kommer väldigt långt genom att ignorera istället för hetsa upp sig...

Jag är iofs väldigt lugn och tålmodig, både när det gäller barn och djur. Har väldigt lång stubin rent allmänt och det ska mycket till för att reta upp mig. Samtidigt har jag mognaden (?) att inte ta ut ev trötthet eller irritation på lillplutten, han fattar ju ändå inte och det är ju inte hans fel. Det skulle aldrig falla mig in att skrika på honom för att han kladdar med maten tex, hur bråttom vi än har någonstans.

 

[havreflinga]

Sv: Barns utveckling

Jag tror inte vi gör något medvetet. Vi litar nog ganska mycket på att hans utveckling ska gå bra ändå. Men mycket av det vi helt naturligt och spontat gör i vår familj är nog ändå ganska nyttigt. Vi sjunger mycket, bär mycket, låter lillplutten sitta med vid diskbänken när vi diskar.

Men vi följer absolut inga sådana där tråk-präktiga råd som t ex att lägga bebisen på mage för att träna nacken, eller låta den gråta för att lära sig hantera sina känslor på egen hand.

Vi går mycket på känsla. Vi kände t ex inte till rådet om att bebisar inte ska sitta före två månader. Vår plutt ville tidigt upp, så antagligen var han mogen för det. Om vi hade känt till rådet, eller varit av den "ydiga" typen, hade vi kanske hindrat honom.

 

[elbereth]

Sv: Barns utveckling

Min tjej är 17 mån. Jag försöker ge henne tillfälle att utveckla sig själv genom att erbjuda olika passande aktiviteter/saker. Jag kan visa hur man kan göra och sen får hon göra själv som hon behagar.
Jag försöker att hjälpa henne så lite som möjligt, och uppmuntrar att hon försöker sig på saker själv.
Tänk häromdan när hon tog av sig jackan själv! Hela hon lyste när hon slängde den ifrån sig på golvet, oj vad hon kände sig nöjd med sin bravad!
Jag försöker låta henne vara involverad i vardagliga göromål, på något sätt som passar henne, lite med tanke på framtiden, att hon ska ta det naturligt att städa efter sig, laga mat och sånt som behövs göras för att vardagen ska flyta.

 

[Lupin]

Sv: Barns utveckling

Men vi följer absolut inga sådana där tråk-präktiga råd som t ex att lägga bebisen på mage för att träna nacken, eller låta den gråta för att lära sig hantera sina känslor på egen hand.

Fast...magläget ÄR viktigt. Speciellt för barn som sover på rygg.

Menar du allvar ang att låta gråta för att lära sig hantera känslor? Låter ju helt sjukt. Var har du fått såna råd?

 

[ameo]

Sv: Barns utveckling

Mina barn stimuleras nog ganska mycket bara genom att "vara med"...
När Selma var 1½ år så kunde hon skilja på blåklocka och maskros, det var inte bara "blomma" där inte... (mormors förtjänst )
Våra barn har varsin egenskottkärra och mockgrep i stallet, försök HINDRA dem från att mocka och köra spån... Ffa den minsta just nu, har blir tvärilsk om man tar bort honom därifrån....
Sen är jag ju en mamma med dålig fantasi, så när Selma tjatade om att ajg skulle rita ditten och datten så började jag införa bokstäver också. Inte för pedagogikens skull, utan helt enkelt för att jag inte kunde komma på mer när jag ritat bilar, hus, gubbar, båtar, fiskar, fåglar, flaggor, blommor, katter, grisar, hundar osv, till förbannelse... VI började med "O" och "M" och byggde vidare på det. Så vid 2½ års ålder rabblade hon alfabetet glatt

 

[mino]

Sv: Barns utveckling

Dottern är tidig med rörelser och finmotorik så där gör jag inte så mycket, hon går nu utefter möbler och går med sin gå-vagn (precis fyllda 9 mån). Annars försöker jag sjunga och peka på lampan och säga lampa och läsa korta sagor och sånt där. Men jag känner inte som att jag behöver stimulera henne för hon vill själv framåt. Jag gör det hon verkar tycka är kul för stunden.

 

[Timsetim]

Sv: Barns utveckling

Tack för alla era svar!

De flesta verkar göra som jag, leva med barnet och uppmuntra och berömma. Inte följa någon speciell inriktning utan lyssna på sitt barn!

Tanken har nämligen slagit mig när vi varit på olika kontroller på bvc. Senast 10-månaderskontrollen. Jaha, då ska vi se om ditt barn kan ditt och datt. Hjälp, har jag tänkt. Jag vet inte om de kan detta och sedan så har barnet/barnen gjort exakt det de ska. Smarta ungar!

Det är intressant att ha två barn i samma ålder. De är så otroligt olika och utvecklas olika. Alice är framåt och hon lär sig saker varje dag. Tycker det är jättekul att härma, både ljud och rörelser. Nicka och skaka på huvudet är roligast just nu! Medan Hugo tar det lilla lugna, filosoferar och vänder och vrider på saker. Han kan däremot bli lite hårdhänt emellanåt, vill klappa hårt och då gör jag som någon annan också sa, tar handen och visar hur han ska göra. Det kan även bli lite hårda tag mot syrran emellanåt. Han tjuter till av glädje och drar ner henne i knät och klappar. Lite för hårt för att Alice ska uppskatta det!

Framförallt Hugo har börjat bli mammig. Blir gnällig och klängig. Hur sköter man det på rätt sätt? Jag vill att han ska känna att jag finns där för honom även om jag inte vill klema för mycket.

/Timsetim

 

[Inte_Ung]

Sv: Barns utveckling

Ett friskt barns utveckling behöver inte stimuleras.
Det har sin egen motor.
Det är bara att hänga med och skapa förutsättningar bäst man hinner.

 

[ameo]

Sv: Barns utveckling

Framförallt Hugo har börjat bli mammig. Blir gnällig och klängig. Hur sköter man det på rätt sätt? Jag vill att han ska känna att jag finns där för honom även om jag inte vill klema för mycket.

Min uppfattning är att du inte kan "klema" för mycket med såpass små barn som du har. Fortsätt du att vara frikostig med närhet och ömhet så länge han behöver det!

 

[Lupin]

Sv: Barns utveckling

Åh jag längtar till våren så vi kan vara ute i trädgården på ett annat sätt! Sonen får vara med när jag gör saker, tex tvättar och städar (han älskar att putta dammsugaren!), tömmer diskmaskinen (favvis!) etc. Och jag har redan sett ut en ursöt liten röd skottkärra han ska få, så han kan vara med och gräva i trädgården.

Tycker inte alls du verkar fantasilös, det var väl snarare väldigt fantasifullt att rita bokstäver!

 

[Lupin]

Sv: Barns utveckling

Framförallt Hugo har börjat bli mammig. Blir gnällig och klängig. Hur sköter man det på rätt sätt? Jag vill att han ska känna att jag finns där för honom även om jag inte vill klema för mycket.

Tror det hör till åldern och barn är ju olika. Självklart kan man inte "klema" bort en bebis med för mycket närhet och kärlek. Min plutt har också sina stunder under dagen och rent allmänt har han blivit mer mammig, men det är ju jag som är hemma och tar hand om honom, så det är kanske inte konstigt att det är mig han går till i första hand.

När min plutt blir klängig så får han klänga! Det brukar gå över på en liten stund och sen går han vidare till nästa äventyr. Men det var kanske inte så du menade?

 

[Lupin]

Sv: Barns utveckling

Ett friskt barns utveckling behöver inte stimuleras.
Det har sin egen motor.
Det är bara att hänga med och skapa förutsättningar bäst man hinner.

Ja det är snabbt i svängarna ibland. Längtar så till våren.

 

[Lupin]

Sv: Barns utveckling

Har funderat lite till och det enda jag kan komma på som vi gjort för med tanke på stimulans är väl babygymmet när han var riktigt liten (gillade att ligga där och spana på grejorna och slå efter dem), att vi började på babysim i höstas och går nu fortsättningskursen och att han fick en gåvagn i slutet av januari. Han reste ju sig och började ta steg (den 23/12) bara en knapp vecka efter att han började krypa och sen dess har det varit full rulle. De andra bebisarna har fått vänta till sin ettårsdag innan de fick gåvagn, men vi kände att vår plutt "behövde" sin tidigare, eftersom han puttade runt på allt han kom över, ibland inte helt säkerhetsmässigt.

Så, drygt 9 månader gammal, fick han en gåvagn av sin mormor med orden "fast han lär ju inte ha användning för den på ett bra tag" (hon var lite skeptisk till vår önskan). Vi ställde honom framför den och han gick sin väg med ordet "hejdå" högt och tydligt! Sen dess älskar han att gå runt med sin vagn, över "stock och sten" (dvs trösklarna) och är så lycklig. Helst vill han att man ska titta på honom när han går.

 

[Lupin]

Sv: Barns utveckling

Måste tillägga en sak... Innan jag födde min son fick jag ju höra (som så många andra?) om hur jobbigt det var att ha barn, att man inte hann något och inte fick något gjort etc och att duscha varje dag var bara att glömma mm mm. Men jag har aldrig känt mig hindrad av att ha fått barn! Jag duschade varje dag redan från början, jag fick gjort hur mycket som helst i trädgården hela sommaren (undvek dock de hetaste timmarna/dagarna) och när det var lämpligt så var sonen med ute, satt i babysittern och såg på när jag beskar träd eller grävde eller rensade ogräs etc.

Jag tror mycket med barn blir vad man gör det till. Låter säkert väldigt präktigt, men då får det väl göra det. Man kan ju inte sluta leva bara för att man får barn!