Barnfritt bröllop

[stjarnhimmel]

Jag tycker ni är en bunt missunnsamma oresonliga barnhatare.
BARN är en gåva! Och får man äran att sitta brevid någon annans lilla trissvinst i livet kan man ju försöka vara lite tacksam istället.






Jag delar hellre bord med BARN 6 år och nykter än någons fulla tafsande morbror alla dagar i veckan

Är du säker på att BARNET är nyktert?

 

[Hyacinth]

"Fulla tafsande farbröder är en gåva, men på vår stora dag ser vi helst att ni lämnar dem hemma"?

Jag ÄLSKAR dig

 

[Killaloe]

Jag ÄLSKAR dig

Åh Det känns ungefär så stort som om valfri tonårsidol hade sagt det till mig när jag var som mest starstrucked som tonåring Dvs hur stort som helst

 

[Hyacinth]

Tillägg: jag är ingen BARNälskare av stora mått, men inställningen att barn är ondskefulla sabotörer är trist. Jag har råkat ut för fler kalasfulla vuxna festsabotörer än BARN. Jag går gärna på barnfria tillställningar då och då, men jag tror också att BARN och vuxna ibland vinner på att de är med.

 

[Hyacinth]

Åh Det känns ungefär så stort som om valfri tonårsidol hade sagt det till mig när jag var som mest starstrucked som tonåring Dvs hur stort som helst

Raring, du är välkommen när jag gifter mig om du kan rota fram en lien trissvinst att ha med.

 

[Hyacinth]

Raring, du är välkommen när jag gifter mig om du kan rota fram en lien trissvinst att ha med.

...eller en farbror som kan tafsa lite.

 

[Killaloe]

Raring, du är välkommen när jag gifter mig om du kan rota fram en lien trissvinst att ha med.

Jag lånar med den mest "välartade och stillsamma" jag kan hitta på centralen i Göteborg!

 

[Hyacinth]

Jag lånar med den mest "välartade och stillsamma" jag kan hitta på centralen i Göteborg!

Slugt! Sen kan du nynna den gamla klassikern "barnatro" men sjunga "barnarov" istället hela vägen till hufvudstaden

 

[Kiwifrukt]

Jag hade inte reflekterat över det överhuvudtaget. Det är brudparets bröllop, det är de som bestämmer vilka de vill ska komma. Jag har själv endast gått på fyra bröllop i hela mitt liv, det första var mina föräldrars när jag var fem år gammal, jag och min treårige bror var enda barnen på plats. Ska tilläggas att det var ett litet bröllop endast för den närmsta släkten, och vi hade inga kusiner då, så det fanns inga barn som inte blev bjudna. Själva vigselakten minns jag inte som så tråkig, men festen efteråt blir ju lätt väldigt långdragen för så små barn. Det handlar ju egentligen inte bara om brudparet, eller om föräldrarna, frågan är ju hur kul det är för små barn att vara på ett bröllop så lång tid som det ändå tar med vigsel och fest?

Jag lyssnade på det där radioprogrammet med Tony Irving på lördagarna i våras, och hans man är ju någon form av festexpert, där den här frågan faktiskt kom upp. Han tyckte inte det var fel att ha ett "barnfritt" bröllop. Det jag tycker är fel, och tyvärr har sett i verkligheten, är när det görs skillnad på barn och barn. Vissa barn får komma, medan andra inte är välkomna. Då tycker jag det är bättre med helt barnfritt, eller att barn får följa med. Undantaget så klart, som någon annan skrev, barn som ammas, då är ju läget ett annat.

 

[Badger]

har gått på barnfritt bröllop och bröllop med barn. både som vuxen och som barn.
kan säga att jag föredrar det förstnämnda .

för hur roligt har barnen det när de först måste sitta stilla på en stenhård kyrkbänk i fleera timmar och lyssna på tondöva föräldrar sjunga psalmer.
sen så är det alltid konstig mat som man bara petar i, och där får man också sitta stilla i flera timmar med okända personer som dricker sprit och blir bara mer och mer högljudda.
när man får gå ifrån så är det andra barn som man inte känner som försöker roa sig själva. ut får man oftast inte gå då man har finkläder på sig, och på t ex gästis så brukar det bara finnas en uråldrig låda med gamla trasiga leksaker och ett litet lekbord med 2 stolar i kapprummet.

för föräldrarna så är det jobbigt att höra "jag vill hem, jag vill hem" sjuttiåtta gånger, och för bordsgäster är det jobbigt med ett barn som snurrar runt runt på stolen, drar i duken, petar i maten och om de är små garanterat är rejält snoriga och kladdiga på fingrarna hur ofta föräldrarna än torkar av barnet.

Jag hade strålande roligt på vuxentillställningar när jag var liten. Babbla med stackars fångna vuxna, eller sina kusiner, äta god mat och sedan springa runt runt på någon gräsmatta och härja halva natten. Men det är en himla skillnad mellan tre till fyra av släktens barn på ett bröllop som har just stora släkten som buffert och hela vänskapskretsens barn, det blir ju lika många som de vuxna nästan. När jag varit på bröllop med allas barn välkomna så har de gjort om hela bröllopet till en barnvänlig tillställning med rejäla anpassningar, det blev inte sittning utan ngt slags gårdsfeststämning (väldigt trevligt men inte så formellt) och då hade de ändå inhyrda barnvakter (läs infångade tonåringar) och en övervåning med flera rum som barntillhåll.

 

[Badger]

Jag hade inte reflekterat över det överhuvudtaget. Det är brudparets bröllop, det är de som bestämmer vilka de vill ska komma. Jag har själv endast gått på fyra bröllop i hela mitt liv, det första var mina föräldrars när jag var fem år gammal, jag och min treårige bror var enda barnen på plats. Ska tilläggas att det var ett litet bröllop endast för den närmsta släkten, och vi hade inga kusiner då, så det fanns inga barn som inte blev bjudna. Själva vigselakten minns jag inte som så tråkig, men festen efteråt blir ju lätt väldigt långdragen för så små barn. Det handlar ju egentligen inte bara om brudparet, eller om föräldrarna, frågan är ju hur kul det är för små barn att vara på ett bröllop så lång tid som det ändå tar med vigsel och fest?

Jag lyssnade på det där radioprogrammet med Tony Irving på lördagarna i våras, och hans man är ju någon form av festexpert, där den här frågan faktiskt kom upp. Han tyckte inte det var fel att ha ett "barnfritt" bröllop. Det jag tycker är fel, och tyvärr har sett i verkligheten, är när det görs skillnad på barn och barn. Vissa barn får komma, medan andra inte är välkomna. Då tycker jag det är bättre med helt barnfritt, eller att barn får följa med. Undantaget så klart, som någon annan skrev, barn som ammas, då är ju läget ett annat.

Mja jag tycker det är klar skillnad på barn och barn. Brudparets barn, bonusbarn, yngre syskon och kusiner som de har en relation till är helt klart andra barn än deras vänners barn som kanske inte ens vet vad brudparet heter om de brukar träffa sina vänner utanför hemmiljö. Vissa människor känner man och bjuder på sitt bröllop och andra känner man inte så bra. Tre barn som är ens nära släkt är färre än tjugu barn som man inte känner väl.

 

[Buck]

Jag hade strålande roligt på vuxentillställningar när jag var liten. Babbla med stackars fångna vuxna, eller sina kusiner, äta god mat och sedan springa runt runt på någon gräsmatta och härja halva natten. Men det är en himla skillnad mellan tre till fyra av släktens barn på ett bröllop som har just stora släkten som buffert och hela vänskapskretsens barn, det blir ju lika många som de vuxna nästan. När jag varit på bröllop med allas barn välkomna så har de gjort om hela bröllopet till en barnvänlig tillställning med rejäla anpassningar, det blev inte sittning utan ngt slags gårdsfeststämning (väldigt trevligt men inte så formellt) och då hade de ändå inhyrda barnvakter (läs infångade tonåringar) och en övervåning med flera rum som barntillhåll.

Ja jag var nog lagom osocial som barn . Och var väldigt starkt emot hela idén med att man skulle tvingas till att vara social och leka/ prata med främlingar bara för att man råkade vara på samma fest . (Nä jag är inte mycket bättre nu heller)
Men Gårds fest och separat fest för barnen låter bra ^_^.
Finn ju dock folk och barn till allt. Är nog bäst att rådfråga föräldrarna om vad som fungerar för deras barn .

 

[Bison]

Vi hade barnfritt bröllop eftersom jag helt enkelt inte gillar barn överlag.
Hade någon av mina gäster haft problem med det (vilket ingen hade) så hade jag bara blivit glad om de inte kommit. Det var vår dag och vårt önskemål, kan inte familj och vänner respektera det är de inte några vidare vänner.

 

[Badger]

Ja jag var nog lagom osocial som barn . Och var väldigt starkt emot hela idén med att man skulle tvingas till att vara social och leka/ prata med främlingar bara för att man råkade vara på samma fest . (Nä jag är inte mycket bättre nu heller)
Men Gårds fest och separat fest för barnen låter bra ^_^.
Finn ju dock folk och barn till allt. Är nog bäst att rådfråga föräldrarna om vad som fungerar för deras barn .

Det var vansinnigt trevligt faktiskt (vi hade inget barn men det var trevligt ändå).

Själva bjöd vi tre barn, 2 småbröder och en kusin i samma ålder som småbröderna. (och en kusin som var 14-15 men det räknas ju praktiskt taget som vuxen) De lite äldre hade jättetrevligt, den yngsta inte så mycket, spelade dataspel (men det var pappas val att ta med eller ej). Det stod inget om barnfritt på inbjudan vi hade bara inte satt upp vänners barns namn på korten och räknade iskallt med att bara ammande barn skulle dyka upp (det gjorde det ett par stycken och det tycker jag är helt självklart). Jag skulle aldrig i livet velat missa att dansa (disco) med lillebror på mitt bröllop för att barn som barn och alla lika.

Så jag tycker man får göra som man vill, barnfritt, barnfullt eller barnmittemellan. Men man måste nog anpassa festen, att ha 10 barn (som kanske inte känner varandra och inte känner mer än sina föräldrar) på en stor formell sittning (100 pers) med halvtimmeslånga tal och utan inhyrd barnvakt är ju helt döfött och barn som inte är släkt på bröllop tror jag har betydligt mindre roligt än släktens barn (eftersom släktbarn kan pingponga runt bland 15 vuxna som de känner väl.).

(Att bjuda vissa vänners barn men inte andras tycker jag nog däremot är lite orättvist.)

 

[Kiwifrukt]

Mja jag tycker det är klar skillnad på barn och barn. Brudparets barn, bonusbarn, yngre syskon och kusiner som de har en relation till är helt klart andra barn än deras vänners barn som kanske inte ens vet vad brudparet heter om de brukar träffa sina vänner utanför hemmiljö. Vissa människor känner man och bjuder på sitt bröllop och andra känner man inte så bra. Tre barn som är ens nära släkt är färre än tjugu barn som man inte känner väl.

Självklart! I just det fallet jag syftade på gjordes det dock skillnad på barn i samma syskonskara. Vissa av syskonen fick komma, vissa var inte välkomna. Det fanns heller ingen logik i vilka som valdes ut (som att ett ammande spädbarn är välkommet i moderns sällskap, medan äldre barn inte är det, eller att tonårsbarnen är välkomna, men inte treåringen som kanske inte kan sitta still) utan de barn som fick komma plockades typ på måfå. Fall som de jag radade upp ovan, eller som du säger, närstående barn till brudparet, då är det självklart helt okej att göra skillnad. Men att säga att ett syskon är välkommet medan ett annat inte är det, det känns betydligt mer fel för mig än att säga att föräldrar är välkomna utan barn.

 

[nothalfbad]

Vårt bröllop var barnfritt. Vilket kändes självklart eftersom att vi dels inte har egna barn, men även att vi faktiskt inte är sådär jätteförtjusta i att umgås med barn rent generellt.

Och ärligt talat kan det även vara ganska frustrerande att umgås med folk som har sina barn med sig. Att mitt i en mening så springer personen iväg eller börja fostra sitt barn (vilket egentligen är helt i sin ordning, jag vill bara få umgås med mina vänner, och deras barn är inte det - mina vänner alltså).

Självklart stöttar jag mina vänners val att skaffa barn, och det är klart att jag inte vägrar umgås med dom när deras ungar är i närheten, men jag föredrar att barnen är någon annanstans. Lika väl som de flesta av dom uppskattar att jag inte släpar med mig min häst

Det är verkligen inte självklart att alla tycker om barn. Jag ogillar inte alla ungar på ett personligt plan, men som företeelse så är dom ointressanta och tar plats.

Det kanske är för att jag själv saknar driften att föröka mig och vara förälder, men då får det vara så. Mitt och min mans bröllop var vårat, och hade någon börjat ställa såna krav hade jag nog brustit ut i ett garv av bestörtning, vilken fräckhet!

Sen förstår jag att vissa känner att barn (deras egna och/eller andras) är en naturlig del av livet. Men det är det inte för mig, och på mitt bröllop kände jag att då, då borde vi iaf få bestämma.

 

[Badger]

Självklart! I just det fallet jag syftade på gjordes det dock skillnad på barn i samma syskonskara. Vissa av syskonen fick komma, vissa var inte välkomna. Det fanns heller ingen logik i vilka som valdes ut (som att ett ammande spädbarn är välkommet i moderns sällskap, medan äldre barn inte är det, eller att tonårsbarnen är välkomna, men inte treåringen som kanske inte kan sitta still) utan de barn som fick komma plockades typ på måfå. Fall som de jag radade upp ovan, eller som du säger, närstående barn till brudparet, då är det självklart helt okej att göra skillnad. Men att säga att ett syskon är välkommet medan ett annat inte är det, det känns betydligt mer fel för mig än att säga att föräldrar är välkomna utan barn.

Nej det är ju bara konstigt och inte så snällt.