Barn testar gränser i olika faser... inget konstigt. För att få slut på ohyffsat beteende gäller det att vara konsikvent, inte acceptera tjat, grimarser och odrägligheter.
Hade en hemsk perjod med en här hemma. Med ett barn som helt plötsligt inte kunde äta sin mat utan att åla, tjata om godis och vara allmänt uppkäftig i mot oss vuxna efter tillsägelser. Jag tog med mig barnet till hennes rum, förklarade att vi andra minsann ville ha trevligt kring matbordet när vi åt. Och eftersom hon inte kan uppföra sig just nu så får hon vänta på sitt rum tills hon känner att hon kan uppföra sig. För VI vill inte ha det beteendet kring matbordet.
Äta måste man ändock göra men kan man inte uppföra sig så får det ske när vi andra är klara.
Samma strategi har jag andvänt när det gäller alla dumheter. Och det har funkat. Kan man inte uppföra sig så går man till sitt rum där man är i fred tills man känner att man kan uppföra sig. Det är OK att vara arg men inte att skrika fula ord, vara käftig och uppföra sig illa.
Är man så arg att man inte kan uppföra sig så går man för sig själv tills ilskan laggt sig en aning. Så att det finns en möjlighet att föra en dialog utan att kalla andra fula ord, göra grimarser osv.
Sen är det ju det här provocerande utmaningarna man blir utsatt för. När man riktigt ser hur barnet testar hur mycket och hur länge ens stubin räcker till. Vad händer om jag gör så här?
Enklaste, smidigaste sättet att få stopp för det är att ha noll tolerans med odräglighter. Och visa med handling att detta accepteras inte.
Inga förhandlingar med någon som inte är mogen för det.
Inga mutningar men gärna morötter
flytta barnet ur situvationen men presentera alltid en väg ut från den nya tråkiga situvationen.
Rena "nannyakuten"
men det funkar på mina...
