Barn nr 2?!

[Tora]

Kom ihåg; Det finns aldrig några problem och bekymmer, allt är normalt!

Nej, nej det gäller bara gynekologiska problem och problem under graviditeten.
Vet du inte det

 

[Imogen]

Ja, men den begränsningen inleds ju när föräldrarna själva vill, oavsett. Jag menar; när man börjar med smakportioner så börjar man med smakportioner och förmodligen så gör de flesta så att de ökar smakisarna allteftersom, introducerar kanske gröt och/eller välling efter en tid osv. Oavsett om man börjar med smakisar vid 4 månader, 6 månader, 8 månader eller 1 år.
Eller?

Absolut! Och när det är ska man ju såklart bestämma själva. Men bestämmer man i förväg att börja jobba heltid vid 6 månader har man ju satt viss begränsning redan innan

 

[Pontevecchio]

Hade jag varit man hade jag blivit hyllad som släppte mitt välbetalda jobb för att låta min fru, ny på arbetsmarknaden, få en chans att jobba ihop pension och sgi.
Men nu är jag kvinnan och då är jag helt fel ute.

 

[Björk]

Är det inte bra att kvinnorna för en gångs skull är själviska?
Jag kan inte se att länder utan FL är mer jämnställda?

Kommer verkligen papporna ta ut mer eller får vi istället nannys?

Om man nu får sina barn tillsammans med en pappa som vill vara pappa så vore det ju extremt konstigt om han inte väljer att ta ut sin del av föräldraledigheten. Speciellt om det nu är pappor som är intresserade av och lyckas anknyta alldeles särdeles fantastiskt och precis lika bra till barnet även fast de knappt är hemma mer än "sina" tre månader. Om nu merparten pappor ändå är sådana så kan vi ju bara föreställa oss hur fantastiska de skulle vara om de var hemma med sina barn lika mycket som kvinnorna är.

Jag har för övrigt träffat män som blev pappor på 80-talet och uttryckt att de helt enkelt inte "fick" vara hemma för kvinnan. Ville, men fick inte. Det kan ju tyckas fegt att inte ta den striden, men det var (kanske till och med är?) nog inte så lätt att ta den striden; kvinnan har ju ett helt sjok av argument och en uppsjö av väninnor, morsor, bekanta och mannens chef som förmodligen backar upp uppfattningen att HON måste vara hemma mest och längst.

Tro mig, vi som valde att dela lika (det kom vi överens om innan barnet producerades) har till och med vi fått höra (oftast insinuerande, men ibland "rätt ut") att vi gjorde något konstigt och fel.
Några exempel:
Men AMNINGEN då?
Jag skulle ALDRIG ha delat med mig av MINA dagar!
Men AMNINGEN då?
Du ska nog få se att mamma ändå är bäst! (sagt till min man när han skulle gå hem på fl; väldigt upplyftande för en man som inte har någon förebild i sin egen föräldrageneration som varit man och länge föräldraledig)
Men AMNINGEN då?
Du kommer att märka att du vill vara hemma längre... (ja, kanske det, men barnets pappa vill väl också!).

Då kan jag bara föreställa mig hur hård kampanj det skulle bedrivas mot min man om jag dessutom stått på samma sida och velat ha föräldraledigheten som min egen privata.

 

[Björk]

Absolut! Och när det är ska man ju såklart bestämma själva. Men bestämmer man i förväg att börja jobba heltid vid 6 månader har man ju satt viss begränsning redan innan

Bestämmer man 1 år innan så har man ju även där satt en begränsning. Framförallt begränsningen att pappan med största sannolikhet INTE kommer att vara hemma första året.

Sen är det ju så att man har rätt ansöka om fl 2 månader innan och ag måste säga ja till den (dock kollektivavtalat till 3 månader inom kommunal sektor). Så om man vid 3-4 månaders ålder (barnets ålder) ändrar sig så kan man bara skicka in en ny ansökan och fortsätta vara ledig längre tid.

Min rent personliga reflektion var att båda våra former av uttag fungerade, tack och lov även för barnen (hade fungerat sämre om vi gjort tvärtom då 1:an var betydligt mer lätt att få att äta annan mat än vad 2:an var), men jag förordrar vår variant vi gjorde med tvåan.

Där började jag jobba halvtid (varannan dag) när barnet var ca 8 månader (ca 15% arbete från 4 månader, men det berodde mest på att jag ställde upp pga krisläge på jobbet). Det var roligare och bättre för både barn, mamma och pappa.

 

[Hiddeous]

Kommer verkligen papporna ta ut mer eller får vi istället nannys?

Vi kan ju ändra systemet och utvärdera det efteråt. Då lär vi ha svaret.

 

[Björk]

För övrigt hittade jag amningsstatistik på socialstyrelsens hemsida.
http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/amning

Här kan man bygga sin egna lilla rapport.

Jag kan nämna att utav barn födda 2012 som är 6 månader så helammas endast 14,5 %. Kurvan har sjunkit mycket de sista 10 åren. Fler helammade sina 6månaders för 10 år sedan (omkring 30%).
Så; de föräldrar som får barn idag; utav dem är det alltså ganska få som helammar sitt barn när det blivit 6 månader.
Däremot ganska många som delammar; strax under 50 %.

 

[Pontevecchio]

Min pappa

Om man nu får sina barn tillsammans med en pappa som vill vara pappa så vore det ju extremt konstigt om han inte väljer att ta ut sin del av föräldraledigheten. Speciellt om det nu är pappor som är intresserade av och lyckas anknyta alldeles särdeles fantastiskt och precis lika bra till barnet även fast de knappt är hemma mer än "sina" tre månader. Om nu merparten pappor ändå är sådana så kan vi ju bara föreställa oss hur fantastiska de skulle vara om de var hemma med sina barn lika mycket som kvinnorna är.

Jag har för övrigt träffat män som blev pappor på 80-talet och uttryckt att de helt enkelt inte "fick" vara hemma för kvinnan. Ville, men fick inte. Det kan ju tyckas fegt att inte ta den striden, men det var (kanske till och med är?) nog inte så lätt att ta den striden; kvinnan har ju ett helt sjok av argument och en uppsjö av väninnor, morsor, bekanta och mannens chef som förmodligen backar upp uppfattningen att HON måste vara hemma mest och längst.

Tro mig, vi som valde att dela lika (det kom vi överens om innan barnet producerades) har till och med vi fått höra (oftast insinuerande, men ibland "rätt ut") att vi gjorde något konstigt och fel.
Några exempel:
Men AMNINGEN då?
Jag skulle ALDRIG ha delat med mig av MINA dagar!
Men AMNINGEN då?
Du ska nog få se att mamma ändå är bäst! (sagt till min man när han skulle gå hem på fl; väldigt upplyftande för en man som inte har någon förebild i sin egen föräldrageneration som varit man och länge föräldraledig)
Men AMNINGEN då?
Du kommer att märka att du vill vara hemma längre... (ja, kanske det, men barnets pappa vill väl också!).

Då kan jag bara föreställa mig hur hård kampanj det skulle bedrivas mot min man om jag dessutom stått på samma sida och velat ha föräldraledigheten som min egen privata.

Vi har alla olika erfarenheter, min pappa var hemma med mig mina 6 första månader (-82). Inget snack om det men mina föräldrar har alltid varit hemma mycket båda två.

Jag kommer som sagt ta mest FL då jag är den som redan har pension och SGI.
Nej vi kankse inte tillhör standard men jag tror det finns otroligt många varianter och därför är tvång svårt. Jag känner inte många som kan komma tillbaka till samma tjänst och jobba lite haltivd/deltid.
Då måste AG lösa det med en annan halvtidsjobbande vikarie.

 

[Imogen]

Bestämmer man 1 år innan så har man ju även där satt en begränsning. Framförallt begränsningen att pappan med största sannolikhet INTE kommer att vara hemma första året.

Sen är det ju så att man har rätt ansöka om fl 2 månader innan och ag måste säga ja till den (dock kollektivavtalat till 3 månader inom kommunal sektor). Så om man vid 3-4 månaders ålder (barnets ålder) ändrar sig så kan man bara skicka in en ny ansökan och fortsätta vara ledig längre tid.

Min rent personliga reflektion var att båda våra former av uttag fungerade, tack och lov även för barnen (hade fungerat sämre om vi gjort tvärtom då 1:an var betydligt mer lätt att få att äta annan mat än vad 2:an var), men jag förordrar vår variant vi gjorde med tvåan.

Där började jag jobba halvtid (varannan dag) när barnet var ca 8 månader (ca 15% arbete från 4 månader, men det berodde mest på att jag ställde upp pga krisläge på jobbet). Det var roligare och bättre för både barn, mamma och pappa.

Ja visst gör man det! Och inget fel i att göra det, eller vilken begränsning man än vill göra.

Jag skrev från början att amningen var en av anledningarna till att vi kommer vara hemma ungefär 11+10 och inte dela upp det i fyra pass. Men så här i efterhand borde jag ju helt klart istället nämnt någon av de andra anledningarna. Fast då hade det väl kommit andra påståenden om att jag skapar anledningar att vara egoistisk pga det.

 

[Hiddeous]

Då var orden "om man inte vill att barnet ska riskera undernäring, förstås. Och vem vill riskera det?" ganska klumpigt formulerade, enligt mig.

Nu rycker du dessa ord ur sitt sammanhang. Om man för sitt höga nöjes skull väljer att helamma sitt barn länge och därmed ignorerar vad enig expertis rekommenderar gällande näringsintag för bebisar - ja, då riskerar man att få ett barn som dippar på kurvan, vare sig det är medvetet eller omedvetet. Det är ungefär som att välja att inte ge sitt barn vaccinationer.

En konstruktion av vad? Hade varit ganska skönt faktiskt om du hade kunnat berätta all den här informationen för min son som vägrade både napp och nappflaska, jag agerade dessa till nästan 10 månaders ålder. Då kunde vi få i han tillräckligt med annan mat utan att man behövde oroa sig. Vikten var det verkligen inga problem med, har legat över kurvorna hela tiden med en topp vid 7 månader, då helammade jag fortfarande men trilskades med mat så gott det gick. Så sluta gärna hävda att dina svar är de enda rätta.

Jag förstår att du har gjort ditt bästa och jag har inga kommentarer till det, egentligen (mer än att jag inte förstår varför barn i den åldern måste ta nappflaska - det har min aldrig gjort). Ditt exempel ändrar inte faktum, nämligen att de allra flesta barn mår bättre av att äta riktig mat vid 6-7 månaders ålder.

 

[Hiddeous]

Är det inte bra att kvinnorna för en gångs skull är själviska?

Jag anser att det är kortsiktigt tänkt.

 

[Hiddeous]

Men AMNINGEN då?
Jag skulle ALDRIG ha delat med mig av MINA dagar!
Men AMNINGEN då?

Det påminner mig om en tråd på familjeliv där en man valde att ta ut den första delen av föräldraledigheten. Jäklar vilket liv det blev.

 

[Hiddeous]

Jag kan nämna att utav barn födda 2012 som är 6 månader så helammas endast 14,5 %. Kurvan har sjunkit mycket de sista 10 åren. Fler helammade sina 6månaders för 10 år sedan (omkring 30%).
Så; de föräldrar som får barn idag; utav dem är det alltså ganska få som helammar sitt barn när det blivit 6 månader.
Däremot ganska många som delammar; strax under 50 %.

Och kan man delamma, kan man sannolikt jobba 8 timmar om man vill det och om nödvändigt pumpa ur. Men då kommer det förstås en massa motargument om att inte alla kvinnor kan pumpa och att delamning typ bara fungerar om kvinnan är hemma och är tillgänglig med brösten hela tiden, annars är det tvärkört.

 

[Björk]

Jag känner inte många som kan komma tillbaka till samma tjänst och jobba lite haltivd/deltid.
Då måste AG lösa det med en annan halvtidsjobbande vikarie.

Det finns ju enormt många yrken där det faktiskt fungerar att jobba deltid. Sjuksköterska, vårdbiträde, förskollärare, lärare, personalsekreterare, ekonom, skolassistent mfl, mfl.

Det är arbetsgivarens sak att lösa helt enkelt; att ta in vikarier på halvtid (har man fler f-lediga personer så kanske vikarien kan få heltidsanställning) är inte så ovanligt. Föräldraledighetslagen är rätt tuff.

Säger jag som jobbar som just arbetsgivarföreträdare.

 

[californication]

Nu rycker du dessa ord ur sitt sammanhang. Om man för sitt höga nöjes skull väljer att helamma sitt barn länge och därmed ignorerar vad enig expertis rekommenderar gällande näringsintag för bebisar - ja, då riskerar man att få ett barn som dippar på kurvan, vare sig det är medvetet eller omedvetet.

För inte alldeles för många år sedan så var ju rekommendationerna att amma var fjärde timme, no matter what (helt galet!). Vad är det som egentligen kan garanterat att dom nya rekommendationerna är korrekta?

Jag tror på att lyssna på sin bebis och kropp i samspel framförallt, oavsett var rekommendationer och expertis säger.

 

[Pontevecchio]

Det finns ju enormt många yrken där det faktiskt fungerar att jobba deltid. Sjuksköterska, vårdbiträde, förskollärare, lärare, personalsekreterare, ekonom, skolassistent mfl, mfl.

Det är arbetsgivarens sak att lösa helt enkelt; att ta in vikarier på halvtid (har man fler f-lediga personer så kanske vikarien kan få heltidsanställning) är inte så ovanligt. Föräldraledighetslagen är rätt tuff.

Säger jag som jobbar som just arbetsgivarföreträdare.

Jag är ekonom och finns inte på världskartan att komma och gå som jag vill.
Visst är lagen en lag men vill man inte hamna i underläge efter FL känner de flesta att man inte utnyttjar den om den blir till problem för AG.

Långt ifrån alla jobbar på så stora företag att det finns några till som gör exakt samma sak.

Vilken förskolelärare kan komma 2-3 dgr i veckan? Finns nu inte ens behörig personal att ersätta med när nån slutar mitt i en termin.

 

[Pontevecchio]

Jag vänder mig mot offertänkandet i debatten om FL. Där vi måste lagstadga så de som fastnar i ojämnställdhet kommer ur det. På bekostnad av de som löst det själva. Klassiskt vänstertänk.

 

[californication]

Jag är ekonom och finns inte på världskartan att komma och gå som jag vill.
Visst är lagen en lag men vill man inte hamna i underläge efter FL känner de flesta att man inte utnyttjar den om den blir till problem för AG.

Långt ifrån alla jobbar på så stora företag att det finns några till som gör exakt samma sak.

Vilken förskolelärare kan komma 2-3 dgr i veckan? Finns nu inte ens behörig personal att ersätta med när nån slutar mitt i en termin.

Hm, jag tycker det här är underligt överhuvudtaget. Det snackas ju hela tiden om "rätten till heltid", "bort med deltid" osv. Nu skall vi helt plötsligt jobba deltid stället? Dammit, känns som att hur man än gör så gör man fel.

Min man jobbar också inom en bransch där man verkligen inte kan komma och gå som man vill, där bristen på arbetskraft är stor och det är i princip omöjligt att få till en jämn procentuell fördelning. 50%? Finns inga pass och dagar som passar den omfattningen. Vikarier? Existerar inte.

 

[Björk]

Jag är ekonom och finns inte på världskartan att komma och gå som jag vill.
Visst är lagen en lag men vill man inte hamna i underläge efter FL känner de flesta att man inte utnyttjar den om den blir till problem för AG.

Långt ifrån alla jobbar på så stora företag att det finns några till som gör exakt samma sak.

Vilken förskolelärare kan komma 2-3 dgr i veckan? Finns nu inte ens behörig personal att ersätta med när nån slutar mitt i en termin.

Om man är deltidsarbetande så kommer man och går inte som man vill. Man söker fl utifrån de premisser man vill vara f-ledig. T ex varannan dag alternativt 4 timmar om dagen, alternativt 5 eller 6 timmar om dagen.

Hos oss har inga ekonomer problem att få föräldraledigt på deltid. Det får helt enkelt anställas vikarie på den tiden som den anställde är f-ledig. Ekonomer är heller inte någon supertrång sektor; de finns på arbetsmarknaden att rekrytera.

Hur löser förskolor när personal är sjuka eller har VAB av egna barn?
Det är ju betydligt enklare att lösa en längre period med en fastställd frånvaro som föräldraledighet ändå är Då är det ju planerat och man har flera månader på sig att lösa den planeringen som ag.

Ja, det är svårt med de grupper där det är personalbrist på arbetsmarknaden. Det problemet finns just nu överlag inom t ex lärar, förskollärar och sjuksköterskeyrket. Men ska vi utgå från den saken så ska väl anställda inte få skaffa barn alls just nu! - det är lika svårt att rekrytera en vikarie för 6 månader eller 1 år på heltid. Hos oss får vi ta in outbildade, ev barnskötare inom förskolan. Det finns inget alternativ, eftersom även förskollärare ibland väljer att skaffa egna barn.

 

[Björk]

Hm, jag tycker det här är underligt överhuvudtaget. Det snackas ju hela tiden om "rätten till heltid", "bort med deltid" osv. Nu skall vi helt plötsligt jobba deltid stället? Dammit, känns som att hur man än gör så gör man fel.

Min man jobbar också inom en bransch där man verkligen inte kan komma och gå som man vill, där bristen på arbetskraft är stor och det är i princip omöjligt att få till en jämn procentuell fördelning. 50%? Finns inga pass och dagar som passar den omfattningen. Vikarier? Existerar inte.

Rätten till heltid handlar om rätten att vara anställd på heltid. Att i grunden ha en heltidsanställning (för att kunna försörja sig). Att jobba deltid med föräldraledighet är ju bara så länge föräldradagarna gäller. Två olika saker.

Lika lite som man "kommer och går som man vill" när man är deltidsanställd i grunden så kommer man och går som man vill om man är fl på halvtid t ex. Man följer naturligtvis ett schema.