Nu jobbar ju jag inom en kommun. Och även om vi har ett svårt läge så löser inte förskolan en längre tids planerad frånvaro med "personal de har". Inte i vår kommun i alla fall. Vi rekryterar timvikarier för sjukborfall och VAB (de får dessutom rätt många timmar ganska snabbt i och med att de är attraktiva för arbetsgivaren), men för längre sjukfrånvaro och planerad föräldraledighet så rekryterar vi i normalfallet med månadslön för hela den perioden som det gäller. Och ja, det är svårt att få utbildade förskollärare, lärare eller sjuksköterskor, men alternativet är INTE att neka en anställd medarbetare sin lagstadgade rätt till föräldraledighet (ens om den är på deltid). Jag skulle åtminstone inte försvara det i en domstol om någon av våra chefer gjorde så. Det skulle vackert få krypas till korset och få försöka få till en uppgörelse för att vi brutit mot lagen.
"Folk" = ? Det är vanligare att folk jobbar hemifrån nu än förr, ja, men hur många förskollärare, vårdbiträden, uskor och telefonister tror du gör det? Eller föralldel lagerarbetare, parkarbetare, chaufförer eller vägarbetare?
Det finns ju enormt många yrkesgrupper som fortfarande har och tar möjligheten att vara lediga när de är lediga. Som inte ens kan utföra sitt arbete om de inte är på arbetsplatsen.
För övrigt förstår jag inte varifrån strofen om hur facket ritade arbetslivet för 50 år sen har i diskussionen att göra. Det är inte så att jag sitter i någon perifer liten stol utanför arbetsmarknaden direkt. Jag jobbar faktiskt varje dag med den frågan i mitt yrke; Hur vi ska fixa kompetensförsörjningen nu och i framtid.
Men; jag tycker det hela är perifert. Vi talade väl om föräldraledighet? Utifrån detta så vet jag inte om jag ska tolka dig som att majoriteten av arbetande på arbetsmarknaden idag helt enkelt inte skulle skaffa barn alls? Alternativt strypa möjligheterna inom föräldraledighetslagen för att förhindra att organisationerna går omkull?
