Barn nr 2?!

[Hiddeous]

Nu vet jag inte vad du menar men Amningshjälpen utbildar bla BVC personal

Jag söker dokumentation som styrker ditt påstående om att rådande rekommendationer inte skulle vara korrekta.

 

[Terqa]

Nej, ingen är ju tvingad till någonting. Jag ammade mitt första barn till 8 månaders ålder. Gissa vad som hände? Utskällning av BVC för att vikten rasade vid 6 månader. Det hade ju inte jag koll på - förstås. Och där blev jag varse att mat absolut bör introduceras vid 6 månader, om man inte vill att barnet ska riskera undernäring, förstås. Och vem vill riskera det?

Vilket trevligt tonfall du har, verkligen. Känns konstruktivt för diskussionen att insinuera att folk medvetet håller sina barn undernärda för att de inte vill jobba.

 

[Pontevecchio]

Allt det där är känslomässigt begripligt. Men vilka är de politiska argumenten för att det ska finansieras med skattemedel?

Det var ett svar på varför jag vill vara hemma längre. Inte ett argument för kvinnors rätt.

FL är till för barnet, varför måste vi då styra det utifrån tanken att det hindrar kvinnor?

 

[Hiddeous]

Vilket trevligt tonfall du har, verkligen. Känns konstruktivt för diskussionen att insinuera att folk medvetet håller sina barn undernärda för att de inte vill jobba.

Det är en ren vantolkning av vad jag skrev. Den är så märklig att jag inte knappt ens ids kommentera den.

Nej, jag tror ingen vill ha undernärda barn. Däremot tror jag ganska många kvinnor vill underblåsa barnets behov av sin mamma på grunder som inte finns och som inte är något annat än ett slags konstruktion.

 

[Björk]

Går och går, klart att det går.

Men det bygger ju på att man låter det faktum att mamman absolut ska arbeta heltid när barnet är 6 månader begränsa amningen, istället för barnet själv.

Ja, men den begränsningen inleds ju när föräldrarna själva vill, oavsett. Jag menar; när man börjar med smakportioner så börjar man med smakportioner och förmodligen så gör de flesta så att de ökar smakisarna allteftersom, introducerar kanske gröt och/eller välling efter en tid osv. Oavsett om man börjar med smakisar vid 4 månader, 6 månader, 8 månader eller 1 år.
Eller?

Precis som när jag slutade deltidsamma; det var huvudsakligen mitt beslut, inte barnets. Är inte det ganska normalt för väldigt många i vårt land? Att det är mamman som bestämmer att/när det är slut med bröstmjölken?

 

[Terqa]

Det är en ren vantolkning av vad jag skrev. Den är så märklig att jag inte knappt ens ids kommentera den.

Nej, jag tror ingen vill ha undernärda barn. Däremot tror jag ganska många kvinnor vill underblåsa barnets behov av sin mamma på grunder som inte finns och som inte är något annat än ett slags konstruktion.

Då var orden "om man inte vill att barnet ska riskera undernäring, förstås. Och vem vill riskera det?" ganska klumpigt formulerade, enligt mig.

En konstruktion av vad? Hade varit ganska skönt faktiskt om du hade kunnat berätta all den här informationen för min son som vägrade både napp och nappflaska, jag agerade dessa till nästan 10 månaders ålder. Då kunde vi få i han tillräckligt med annan mat utan att man behövde oroa sig. Vikten var det verkligen inga problem med, har legat över kurvorna hela tiden med en topp vid 7 månader, då helammade jag fortfarande men trilskades med mat så gott det gick. Så sluta gärna hävda att dina svar är de enda rätta.

 

[Tora]

Jag söker dokumentation som styrker ditt påstående om att rådande rekommendationer inte skulle vara korrekta.

Fast nu har det nog blivit något missförstånd här.

Ja barnen behöver ett energipåslag vid runt sex månaders ålder. Men det måste inte vara med fast föda. Även om det för de flesta barn är ett ypperligt tillfälle att introducera fast föda.

Ibland måste man (eller vill) helamma längre än 6 månader och då är det bra att veta hur man gör. Bla att det är vanligt med en viss eftersläpning på efterfrågan av att äta mer hos barnet.

Jag har flera i min närhet som har helammat tills barnet var 8 månader bara för att dom ville. Och så två stycken som var så illa tvungna eftersom deras barn fick blodiga diareer av fast mat. Inga allergier hittades och det blev mycket bättre runt året.

 

[Björk]

Det hade inte räckt för att uppehålla min produktion.

Inte min heller om det var så att barnet skulle leva på bröstmjölk enbart.
Men som delamning så fungerar det; för då anpassas ju normalt produktionen till "efterfrågan".

Om jag får fråga dig som ett exempel: Jag antar att du/barnet trappade ner på amningen på slutet? Det var väl inte så att du gick från 100% bröstmjölk till 100% vanlig mat/välling/gröt?
Eller menar du att du sinade totalt direkt när barnen började äta vanlig mat och kanske bara ville ha bröst 1-4 ggr/dygn?

 

[Björk]

Oj... Nej vårt barn hade aldrig klarat sig från 7 till 17 utan mat. Väldigt praktiskt om man har det så.

DELamning skrev vi om. Alltså; barnet äter annan mat på dagen. Såklart.

 

[Björk]

För mig hade det inte gått även om resvägen var kort. Då jobbade jag på förskola och då har man inga andra raster än 45 min lunch och vanligaste arbetstiden 7.30-16.30. Däremot förstår jag inte varför barnen inte knyter an till sina pappor bara för att de jobbar?? Det har inte varit något problem alls för oss.

Jag ammade inte på dagtid.
Jag delammade barnen. Alltså; amning morgon, amning em/kväll och amning natt.
På dagen: välling, gröt, bananmos, potatismos (mosat i bröstmjölk), ibland urpumpad mjölk.

 

[Tora]

Ja, men den begränsningen inleds ju när föräldrarna själva vill, oavsett. Jag menar; när man börjar med smakportioner så börjar man med smakportioner och förmodligen så gör de flesta så att de ökar smakisarna allteftersom, introducerar kanske gröt och/eller välling efter en tid osv. Oavsett om man börjar med smakisar vid 4 månader, 6 månader, 8 månader eller 1 år.
Eller?

Precis som när jag slutade deltidsamma; det var huvudsakligen mitt beslut, inte barnets. Är inte det ganska normalt för väldigt många i vårt land? Att det är mamman som bestämmer att/när det är slut med bröstmjölken?

Jag svara här fast det egentligen inte var riktat till mig. Hoppas att det är ok
(Kan vara så att jag missuppfattade dig en aning och att jag inte riktigt svarar på det du menade, ber om ursäkt i så fall)

Det har aldrig varit något problem att introducera fast föda till mina tre söner. De gapade och ville ha mer från dag ett.

Nr fyra i skaran den lilla prinsessan ville dock inte äta fast mat alls. Eller ta nappflaska för den delen heller. Först två veckor innan jag skulle börja jobba så vände det plötsligt från en dag till en annan. Hade det inte gjort det så hade vi inte kunnat byta som vi gjorde utan då hade vi fått skjuta på det.

Så här visade hon vem det är som bestämmer i familjen. Hon var nästan 9 månader innan jag började jobba och strax över 8 månader innan hon började äta fast mat mer än någon enstaka sked någon gång under dagen.

Så jag helammade (vet att enligt BVC så räknas man som delammande så fort man börjar ge smakportioner hur små dom än är men det finns inte en chans att hon hade klarat sig på 2-3 teskedar mat per dag) till min var 8 månader.

Till BVC sa jag att det gick bra med maten. Orkade inte ta den diskussionen med dom.

 

[Pontevecchio]

Det är en ren vantolkning av vad jag skrev. Den är så märklig att jag inte knappt ens ids kommentera den.

Nej, jag tror ingen vill ha undernärda barn. Däremot tror jag ganska många kvinnor vill underblåsa barnets behov av sin mamma på grunder som inte finns och som inte är något annat än ett slags konstruktion.

Diskussionen är intressant. Nu tror mammorna för högt om sig själva.
Men i en annan tråd avråds samma mammor från att ha hobbiesar och ett eget liv för det hinns inte med. Om man delar 50/50 måste det ju finnas massor av tid för tex egen häst? Om de mammorna som underblåser behovet hinner med tänker jag?

 

[Björk]

Jag menade inte att man skulle helamma i ett år. Men om du under första året vill amma så mycket och länge barnet önskar så är det inte säkert att du då kan kombinera det med heltidsarbete vid 6 månader.

Och ändå var det bara jag som fortfarande delammade vårt barn när vi kom till föräldragruppen när barnen var 8-9 månader. Trots att jag var den enda mamman som jobbade och övriga fortfarande var hemma på heltid.

För snävt urval att ta min föräldragrupp som exempel; jag vet, men ändå. Jag tror inte det var någon mirakulöst konstig grupp med udda mammor. Snarare var väl jag den som var udda.

--------------------------------*KL*
Jag blir bara så trött på att detta argument; amningen; är någon slags otroligt konstigt helig ko. Ett slagträ att använda för att hävda att kvinnan måste vara hemma första året. Det tillhör nog undantagen att barn i Sverige lever enbart på bröstmjölk tills de blivit 1 år eller däröver (hoppas jag verkligen då det inte rekommenderas). Trots det är det inte alls undantaget att kvinnorna är de som obönhörligen är hemma första året. Även de kvinnor som inte ammar alls, även kvinnor som inte har sjukdomsbesvär efter graviditeten osv osv.

Själv är jag snittad med båda barnen.

 

[Tora]

Inte min heller om det var så att barnet skulle leva på bröstmjölk enbart.
Men som delamning så fungerar det; för då anpassas ju normalt produktionen till "efterfrågan".

Om jag får fråga dig som ett exempel: Jag antar att du/barnet trappade ner på amningen på slutet? Det var väl inte så att du gick från 100% bröstmjölk till 100% vanlig mat/välling/gröt?
Eller menar du att du sinade totalt direkt när barnen började äta vanlig mat och kanske bara ville ha bröst 1-4 ggr/dygn?

Ja det menar jag. Tre ggr per dag hade gjort att jag sinade. Så gjorde jag med dom andra.

Många klarar ju av det utan problem. Dock långt ifrån alla och det är inget direkt ovanligt problem.

Däremot delammar jag fortfarande den lilla prinsessan för hon har knäckt koden för att upprätthålla mjölktillverkningen

Hon äter nämligen 6-10ggr per natt (mellan 20:00-06:00). Nu är det inte så farligt som det låter. Hon sover bredvid mig och jag liggammar. Det finns en anledning till att evolutionen uppfann långa taxtuttar.
Man kan liggamma och sova samtidigt

 

[Hiddeous]

Diskussionen är intressant. Nu tror mammorna för högt om sig själva.
Men i en annan tråd avråds samma mammor från att ha hobbiesar och ett eget liv för det hinns inte med. Om man delar 50/50 måste det ju finnas massor av tid för tex egen häst? Om de mammorna som underblåser behovet hinner med tänker jag?

Jag skrev att de konstruerar ett behov av sig själva. Jag vet inte vilken annan tråd du talar om alls, men ur mitt perspektiv handlar det om ungefär samma sak, i grund och botten: man sätter sig själv främst. Diskussionen handlar inte om barnets behov av bröstmjölk, utan mammornas (vissa) behov av att hitta en uppgift som bara de kan klara av.

 

[Pontevecchio]

Och ändå var det bara jag som fortfarande delammade vårt barn när vi kom till föräldragruppen när barnen var 8-9 månader. Trots att jag var den enda mamman som jobbade och övriga fortfarande var hemma på heltid.

För snävt urval att ta min föräldragrupp som exempel; jag vet, men ändå. Jag tror inte det var någon mirakulöst konstig grupp med udda mammor. Snarare var väl jag den som var udda.

--------------------------------*KL*
Jag blir bara så trött på att detta argument; amningen; är någon slags otroligt konstigt helig ko. Ett slagträ att använda för att hävda att kvinnan måste vara hemma första året. Det tillhör nog undantagen att barn i Sverige lever enbart på bröstmjölk tills de blivit 1 år eller däröver (hoppas jag verkligen då det inte rekommenderas). Trots det är det inte alls undantaget att kvinnorna är de som obönhörligen är hemma första året. Även de kvinnor som inte ammar alls, även kvinnor som inte har sjukdomsbesvär efter graviditeten osv osv.

Själv är jag snittad med båda barnen.

Jag tror ingen säger måste, däremot finns det helt uppenbart många anledningar till att folk vill vara hemma ett år. Och jag ställer mig frågan om detta är den viktigaste kvinnofrågan? Att få mammor att jobba tidigare och mer?

Hur kan detta året ha blivit så prio i arbetslivet? Många tjejer är tidigare ute i arbetslivet efter studier, varför syns inte det tydligare? Och löser fler pappamånader automatiskt alla de problemen?

 

[californication]

Så du menar att din BVC-tant påstår att alla kvinnor utan problem kan upprätthålla en fungerande mjölkproduktion på bara tre amningar under dagen?

Kom ihåg; Det finns aldrig några problem och bekymmer, allt är normalt!

 

[Hiddeous]

--------------------------------*KL*
Jag blir bara så trött på att detta argument; amningen; är någon slags otroligt konstigt helig ko. Ett slagträ att använda för att hävda att kvinnan måste vara hemma första året. Det tillhör nog undantagen att barn i Sverige lever enbart på bröstmjölk tills de blivit 1 år eller däröver (hoppas jag verkligen då det inte rekommenderas). Trots det är det inte alls undantaget att kvinnorna är de som obönhörligen är hemma första året. Även de kvinnor som inte ammar alls, även kvinnor som inte har sjukdomsbesvär efter graviditeten osv osv.

Själv är jag snittad med båda barnen.

Yep, exakt så tolkar jag diskussionen också. Det är det som gör den så absurd.

 

[Pontevecchio]

Jag skrev att de konstruerar ett behov av sig själva. Jag vet inte vilken annan tråd du talar om alls, men ur mitt perspektiv handlar det om ungefär samma sak, i grund och botten: man sätter sig själv främst. Diskussionen handlar inte om barnets behov av bröstmjölk, utan mammornas (vissa) behov av att hitta en uppgift som bara de kan klara av.

Är det inte bra att kvinnorna för en gångs skull är själviska?
Jag kan inte se att länder utan FL är mer jämnställda?

Kommer verkligen papporna ta ut mer eller får vi istället nannys?

 

[Imogen]

Vad menar du?

Att föräldrarna bäst bestämmer vad som är rimligt i deras uttag av föräldrapenning