Sv: barn med sporrar??? skärpning föräldrar
Då är de inte motiverade till det. Ryttarens uppgift att få hästen motiverad. Spöet är inte så mycket en "motivation" som en bestraffning vid det du kallar olydnad. För att en bestraffning ska fungera så måste hästen veta vad den gjorde dåligt, men framförallt så om man pluggar på lite inlärningspsykologi (som används flitigt inom träning av hundar t ex) angående skillnaden och effekten av negativ förstärkning/negativ bestraffning och positiv förstärkning/positiv belöning så inser man hur lite en bestraffning verkligen ger. Den ger absolut INGET i inlärningssyfte. Tänk dig att du ställer en person framför ett antal dörrar (som då symboliserar vilka val hästen har att göra när de ställs inför en situation) med en elstöt (bestraffning) i varje dörrhandtag som är "fel" och ingen elstöt vid det dörrhandtag man vill att personen (hästen..) ska gå igenom. Det troligaste är att personen ifråga kommer tycka dörrhandtag är obehagliga och bara fortsätta försöka om de är så illa tvugna. Själva momentet i sig har alltså i princip lärt människan - dörrhandtag farliga, ta rätt annars går det illa! Man kan inte LÄRA ett djur, eller en människa något heller för den delen, genom "Nej!"-principen. Bestraffningsprincipen lär bara in vad som är fel, inte vad som är rätt. Negativ förstärkning däremot (inte bestraffning - förstärkning) är mer logiskt för en häst. Man skapar ett tryck eller obahag så stort/litet att hästen är motiverad att komma ifrån det. För att upphöra med obehaget när den gör rätt. Det lär egentligen inte hästen något i sig, men det lär den hur den ska komma undan obehaget!
T ex skänkeln när man ska lära hästen gå fram eller flytta i sidled för skänkeln. Negativ förstärkning ser jag mao som naturligt för en häst eftersom de strävar efter att ha det bekvämt och det är naturligt att komma bort från det obehagliga. Att människan lär hästen HUR man vill att den ska ta sig bort från obehaget.
Positiv förstärkning/belöning, det känns rätt svårt att översätta till "hästspråk" utan att blanda ihop dom. Men om man förenklar det lite så är det eftergifter, vila, godis eller klappar som belöning (förutsatt att de förstår att de är tänkta som uppmuntran och inte bara tycker klapparna är irriterande! ), beröm med rösten, osv. I klickerträning så använder man BARA positiv belöning, vilket betyder att hästen får göra vad den vill utan någon negativ effekt (ja förutom att skada någon eller så givetvis) men när den gör det VI vill att den ska göra får den belöning. Vilket uppmuntrar till att hästen sjlv strävar efter att göra rätt. Att bara göra det tror jag skulle ta lite onödigt lång tid och vara lite onödigt svårt för oss lekmän, och så finns det viss risk för att hästen inte alltid är motiverad till det vi vill göra precis när den *måste* göra det t ex på en tävling eller i en farlig situation. Men en kombination av det och negativ förstärkning är alldeles utmärkt inom hästträning.
Att lägga till bestraffning utöver det är rätt meningslöst om man tar med i beräkning att det 1. inte LÄR hästen något, 2. kan göra hästen negativ.
Vad jag vill ha sagt med detta är väl helt enkelt att ja, självklart finns det hästar som vi människor upplever som lata för att de blivit lärda på så vis att de inte är motiverade att ge det där lilla extra. Men man kan inte skylla på hästen för det utan anpassa sig till situationen och försöka motivera hästen och givetvis samtidigt försöka få hästen förstå att när du säger si ska den göra så, den kan inte låta bli för då kommer det en konsekvens. Och det anser jag att man kan använda spö till, att förstärka skänkeln på en häst som inte lyssnar för att få igenom sin hjälp. Men behöver man göra det upprepade gånger i en särskild situation (t ex vid hoppning) eller inte tar sig igenom det efter grovjobbet att lära hästen att man menar det man säger efter ett par spöduttar, då är det man själv som LÄR hästen att inte lyssna på skänklarna. Och då bör man ta sig en funderar på om man verkligen är konsekvent.
Då är de inte motiverade till det. Ryttarens uppgift att få hästen motiverad. Spöet är inte så mycket en "motivation" som en bestraffning vid det du kallar olydnad. För att en bestraffning ska fungera så måste hästen veta vad den gjorde dåligt, men framförallt så om man pluggar på lite inlärningspsykologi (som används flitigt inom träning av hundar t ex) angående skillnaden och effekten av negativ förstärkning/negativ bestraffning och positiv förstärkning/positiv belöning så inser man hur lite en bestraffning verkligen ger. Den ger absolut INGET i inlärningssyfte. Tänk dig att du ställer en person framför ett antal dörrar (som då symboliserar vilka val hästen har att göra när de ställs inför en situation) med en elstöt (bestraffning) i varje dörrhandtag som är "fel" och ingen elstöt vid det dörrhandtag man vill att personen (hästen..) ska gå igenom. Det troligaste är att personen ifråga kommer tycka dörrhandtag är obehagliga och bara fortsätta försöka om de är så illa tvugna. Själva momentet i sig har alltså i princip lärt människan - dörrhandtag farliga, ta rätt annars går det illa! Man kan inte LÄRA ett djur, eller en människa något heller för den delen, genom "Nej!"-principen. Bestraffningsprincipen lär bara in vad som är fel, inte vad som är rätt. Negativ förstärkning däremot (inte bestraffning - förstärkning) är mer logiskt för en häst. Man skapar ett tryck eller obahag så stort/litet att hästen är motiverad att komma ifrån det. För att upphöra med obehaget när den gör rätt. Det lär egentligen inte hästen något i sig, men det lär den hur den ska komma undan obehaget!
T ex skänkeln när man ska lära hästen gå fram eller flytta i sidled för skänkeln. Negativ förstärkning ser jag mao som naturligt för en häst eftersom de strävar efter att ha det bekvämt och det är naturligt att komma bort från det obehagliga. Att människan lär hästen HUR man vill att den ska ta sig bort från obehaget. Positiv förstärkning/belöning, det känns rätt svårt att översätta till "hästspråk" utan att blanda ihop dom. Men om man förenklar det lite så är det eftergifter, vila, godis eller klappar som belöning (förutsatt att de förstår att de är tänkta som uppmuntran och inte bara tycker klapparna är irriterande!
), beröm med rösten, osv. I klickerträning så använder man BARA positiv belöning, vilket betyder att hästen får göra vad den vill utan någon negativ effekt (ja förutom att skada någon eller så givetvis) men när den gör det VI vill att den ska göra får den belöning. Vilket uppmuntrar till att hästen sjlv strävar efter att göra rätt. Att bara göra det tror jag skulle ta lite onödigt lång tid och vara lite onödigt svårt för oss lekmän, och så finns det viss risk för att hästen inte alltid är motiverad till det vi vill göra precis när den *måste* göra det t ex på en tävling eller i en farlig situation. Men en kombination av det och negativ förstärkning är alldeles utmärkt inom hästträning. Att lägga till bestraffning utöver det är rätt meningslöst om man tar med i beräkning att det 1. inte LÄR hästen något, 2. kan göra hästen negativ.
Vad jag vill ha sagt med detta är väl helt enkelt att ja, självklart finns det hästar som vi människor upplever som lata för att de blivit lärda på så vis att de inte är motiverade att ge det där lilla extra. Men man kan inte skylla på hästen för det utan anpassa sig till situationen och försöka motivera hästen och givetvis samtidigt försöka få hästen förstå att när du säger si ska den göra så, den kan inte låta bli för då kommer det en konsekvens. Och det anser jag att man kan använda spö till, att förstärka skänkeln på en häst som inte lyssnar för att få igenom sin hjälp. Men behöver man göra det upprepade gånger i en särskild situation (t ex vid hoppning) eller inte tar sig igenom det efter grovjobbet att lära hästen att man menar det man säger efter ett par spöduttar, då är det man själv som LÄR hästen att inte lyssna på skänklarna. Och då bör man ta sig en funderar på om man verkligen är konsekvent.
