Ja det kan tänkas finnas andra kvaliteter i ökad trav än den tävlingsmässiga, men frågan är, hur bärig är den? En ökning innebär ju ändå påskjut, påskjut är fortfarande skjutkraft inte bärkraft. Så fort du länger steget går du över till skjutkraft, det är ju därför du behöver tex en halvhalt eller annan inbromsning eller förberedelse där hästens bakhovar kan bära, då kan du åstadkomma bärkraft. För att få balans nog för att bära krävs låg hastighet. Passage är väl i så fall närmare bärighet, där är det ju mer balans mellan bärkraft och påskjut. Ju högre hastiget, ju längre steglängd, desto mer påskjut, ju lägre hastighet, ju kortare steglängd, desto mer bärkraft.
Balans, hmmm...Balans är ju väldigt universellt, det måste alltid finnas någon grad av balans, annars ramlar vi omkull. Frågan är om det finns tillräckligt med balans för att bärigheten ska fungera, att hästen lätt och smidigt kan rikta sin framdel åt vilket håll som helst, när som helst, framåt, uppåt, åt sidan. Sen är frågan, finns där tillräckligt med mental balans, kan hästen när som helst, i vilket moment som helst, bara sluta arbeta/röra sig på ett specifikt sätt och utan problem släppa föregående fokus och göra något helt annat eller bara stanna till. Garrochahästen visar ju att allt detta funkar, han kan rikta sin framdel åt vilket håll som helst, i vilken energi som helst, galoppera vansinnigt fort och sen bara sakta ner som om ingenting har hänt. Frågan är, uppfyller en häst i ökad trav dessa kriterier? Hur då i sånt fall?
Som jag ser det så en häst i frihet har naturlig balans, när vi börjar "skola" dem så rubbas den balansen, både fysiskt och mentalt, när vi sen dessutom sätter oss på dom så rubbas den än mer. Det är det dressyren är till för, att återställa den fria naturliga balansen som hästen redan har men som vi förstör. Det handlar inte om att vi kan åstadkomma en "ny" sorts "bättre" balans som inte redan finns där naturligt. Att återställa balansen, mentalt och fysiskt, lägger grunden för allt du sen kan göra med den balansen. Det är bara fantasin och möjligen hästens exteriöra förutsättningar som sätter gränsen, inte vilken skolning/arbete du inriktar dig på.
Så som jag ser det är det du hävdar som obalans och spänning bara olika yttryck för balans och bärighet. En balletdansös tex, uttrycker balans, smidighet och styrka på ett sätt medans en modern dansare uttrycker det på ett annat. Att ställa dom mot varandra och påstå att det ena är balans och styrka, det andra är något annat, för att det ser olika ut eller för att man fokuserar på olika detaljer i uttrycken, det blir ju bara befängt. Eller att en akrobat som kan svinga sin kropp i allsköns krumelurer inte har tillräckligt med balans och styrka, bara för att man jämför med hur en ballettdansös uttrycker sig på ett mer förfinat och koordinerat sätt enligt ett visst system medans akrobaten följer ett annat system. Det ju är egentligen bara olika uttryck, vi kan tycka det ena är trevligare än det andra, men båda är lika mycket beroende av balans och styrka och mental fokus för att fungera.