Sv: Barfota verkare enligt AANHCP svarar på era frågor
Lånar knapp för att ge svaret om fölet.
Damen träffade min hovslagare när hon var åtta dagar gammal eftersom jag INTE Gillade hur hon såg ut i benen. Då hade fram rätat sig spontant en del men var fortfarande inte vackert, hon hade stärkt senorna bak en del men den utåtvridna vänster bak var intakt.
Så hovslagaren (vanlig, utbildad, jobbat på SLU och kunnig på både sjukbeslag och fölkorrigeringar kom ut) och konstaterade att knäna skulle nog spontanräta själv, samma sak med böjsenorna. Däremot var den utåtriktade bakkotan ett problem. Således filades det lite på fölis vä bakhov, och hovslagaren konstaterade att om vi inte omedelbart såg en positiv förändring inom ett par dagar så var det bara att limma på Daimlersko. Fölis skulle ges tillfälle att röra sig, helst på plant och fast underlag, men skulle själva välja omfattningen av rörelsen.
Det där gav lite problem eftersom det här var i april och det var GEGGA överallt, men hon gick i hagen med mamma, togs in såfort hon ville lägga sig ner (för kallt för att ha föl liggandes på backen här den årstiden), och släpptes ut när hon vilat klart. Dessutom promenerade vi en del på stallgången.
4 dagar var hovis här igen, och det sågs en liten förbättring, och vi beslöt att avvakta ett tag med sko och fiade FÖRSIKTIGT ner utsidan av hoven en liten aning. Hovslagaren var här var tredje dag och filade.
Sen tillstötte oväntade komplikationer. Fölis fick lunginflammation. Och nu stod jag med kontrarekommendationer. För HOVENS skull skulle hon UT, för lunginflammationens skull skulle hon vara INNE om det inte var strålade sol. Och hon skulle inte fnatta runt. Här någonstans började jag undra varför i helvete jag skaffat föl för *S*
Det var SKITVÄDER under den här perioden, det regnade och det blåste och så vidare. Inget alls bra väder att ta ut en sjuk fölis i. Samtidigt som hoven inte alls mådde bra av att stå på bädd hela dagarna.
Hoven var dock ingen vidare vacker syn efter ett par dagar och den korrigering vi gjort var i princip bortkastad och försvunnen. Jag hade en ganska hetsig diskussion med hovslagaren där han slet sitt hår och tyckte att 'hon MÅSTE ut NU, annars kommer det här riskera att gå åt skogen', och samtitigt så hade hon ju kraftiga restriktioner pga lunginflammationen. Och jag stod mitt emellan och skulle välja mellan pest eller kolera (vad ska vi riskera - att hon får bestående men av lunginflammationen för hon släpps ut för mycket, eller att hon aldrig blir bra i sitt ben och får kass hållbarhet för hon släpps ut för lite?)
Hovis konstaterade att nu måste vi på med sko, men det kräver ju också att hon är ute. SÅ det var bara avvakta tills hon kunde släppas ut ordentligt igen. För att ytterligare trassla till det var det ett ELÄNDE att få tag i just en sådan sko vi skulle ha den här perioden. Det fanns ingen helt enkelt. Så då skulle jag bli tvungen att traila till klinik och där låta dem försöka specialtillverka en i väntan på den rätta. Men fölet fick inte trailas förrän hon var friskförklarad från lugninflammationen. Jag utvcklade magsår under den här perioden (på riktigt alltså..)
Dessutom stod jag med en stoägare som ville ha iväg sitt sto till station, men med en fölis som inte kunde åka med (och då kunde ju inte stoet åka heller). Gissa om jag kände mig hopplöst trängd från alla hörn..
Så, det var bara att fortsätta fila på hoven var tredje dag, och be en bön och hoppas på vackert väder och snart tillfrisknande hos fölis.
Tack och lov kom vi ju in i maj och vädret vände tillslut och fölis kunde börja gå ute längre, sammahängande stunder. Och vi lyckades få det att vända och börja bli bättre (hoven alltså) igen men jagade fortfarande sko utan framgång.
Månadsskiftet maj/juni var hoven såpass hyfsad att jag vågade låta sto och föl åka iväg till hingsstationen. Sto och föl åkte dit och blev såklart kvar längre än beräknat efter märreländet först inte brunstade, men när vi beslutat oss att spruta igång henne så brunstade hon, men tänkte fasiken inte låta sig betäckas. I grevens tid stod hon dock för hingsten, men fick bara två språng (ooch dagarna efter varandra) innan hon gick ur brunst (men hon tog sig). Fölis kom hem och vi fortsatte fila, men sträckte ut intevallerna mer och mer. I mitten på juni konstaterade vi att vi nog kunde sträcka intervallet till tre veckor. MEN vi konstaterade också att det nog var en rätt stor kvarvarande risk för skevhet i hasen, däremot från kotan och ner var det rakt.
Nu rätade sig hasen bättre än vi hoppats och var ju i juli något bättre. Då kom NÄSTA problem. Föleländet växte för fort och började hänga i knäna fram. Hovis ut, och visade hur jag skulle stretcha, samt filade lite. Dock försämrades det och då fick jag börja ta IN hästarna dagtid för att få bort dem från betet och se till fölis viiilade. Och så stretcha, stretcha och stretcha. Inte för att det hjälpte, och så blev det risk för att det skulle behövas limmade skor igen. På plussidan var att jag upptäckt det såfort det började vilket ju ökade prognosen för att få rätt på det. Men nu gällde det att hon INTE gick upp på tå (utvecklade bockhov). Var in på klinik med henne för frambenen, men de ansåg att man nog kunde prova avvakta ett tag till men gick hon upp på tå bara minsta lilla skulle skor på PRONTO. Och så beslöt vi att avvänja så fort det någonsin var möjligt.
Behöver jag säga att eländet fick med sig en förkylning hem från kliniken, som utvecklades till en bakteriell luftvägsinfektion och bihåleinflammation. Jippi.. =/ Och du avvänjer inte en sjuk fölis. Så bara skjuta på avvänjningen.
När fölis var fem månader separarerades de på natten och vid sex månader åkte mamma hem igen. Så, skulle jag äntligen få någon ordning på den där damens ben nu då?
Knäna ville dock inte bli varken bättre eller sämre, men bara se det positiva (de inte blev sämre). Och stretcha, se till att hon togs in dagtid (bort från betet och insekter) och fick vila.
Knäna de var sm de var och det var inte något att göra åt om de inte blev sämre, och borde bli bättre över tid, och om inte annat så borde det bara ligga på nivån skönhetsfel om de inte rätade sig. Bakbenet var så fint så. Och när hon var dryga halvåret var vi uppe i en-månadsintervaller med hovslagarbesöken.
Vintern gick, och i februari så är damen plötsligt påväg upp på tå på bägge fram. (Där nånstans hade jag lust att skjuta både mig och fölet). Så in på klinik (jag hade bägge hästarna på klinik ett tag, himla kul). Där de konstaterade att om hon försämras så ska hon in igen DIREKT, blir det ingen förbättring på 2 veckor så på med tåsko. Så då hade jag hovis här var tredje dag och filade igen. Fick ner tårna igen och hovarana blev som de skulle.
Knäna rättade sig lite, men hon var fortfarande krokig. Hon är fortfarande inte helt rak i sina knän (men mycket bättre än förr) och antagligen blir hon aldrig det heller
Idag (1½ år) så är hennes VB utmärkt, hon hänger lite i knäna men är korrekt i sina hovar och hovvinklar. Knäna får jag leva med och det ska inte påverka hållbarheten såvitt samlad expertid kan bedömma.
Det var ett heltidsjobb med den där damens första halvår kan jag säga, och med fel råd eller fel hovslagare hade jag haft en häst idag som bara dugt som trädgårdstomte. Hade jag haft ut en naturfanatiker som tyckt 'låt den gå ute dygnet runt' så hade jag haft en häst som haft fullt utvecklad bockhov bägge fram t ex.
Just för det är SÅ lätt att det blir fel om man inte vet, så undrade jag hur ni barfotaverkare gör när ni får ett föl med felställningar. Jag vet flera som ansåg att alla fölis problem skulle rätta sig själv. Och hade man gått på det och när fölet var ett år insett att 'oj, fortfarande krokigt' så hade det liksom varit försent att göra något.