Sv: Barfota - på gott eller ont
Hej Ideaal jag håller med dig i ditt sunda inlägg. Sammanfattningsvis så skulle jag utifrån egen erfarenhet vilja poängtera att det kanske inte alla gånger har med att hästägarna har övervägt sina förutsättningar utan att dom kanske inte har förutsättningar.
Detta kan bero på brist av rätt miljö,underlag,foder,hästkunskap,utevistelse,arvsanlag och avel, och inte minst att majoriteten av dagens hästägare gärna vill kunna rida,träna sina hästar dagligen samt även tävla ett par helger i månaden.
Man får heller inte glömma att väldigt många har sina hästar inhyrda i stall med antingen daglig skötsel med en månadskostnad på runt 4.000-5.000/ månaden oavsett om hästen rids eller inte. För dom pengarna har jag full förståelse för att man tycker man får mer glädje av att dagligen kunna rida sin häst i stället för att under minst ett år i bästa fall dagligen kunna leda den två varv på gårdsplanen i härdande syfte.
Sedan finns det även ett lite billigare allternativ, det sk. kollektiv stallet där alla inackorderingarna har vissa arbetspass och det är väl ingen hemlighet att det aldrig blir samma rutiner i ett sådant stall utan blir så som den som utför sitt pass tycker det är bäst. Detta kan innebära att en häst under rehabeliteringen släpps ut i en stenig hage av en person medans nästa person på sitt pass släpper ut den i en mer lämpad slät gräshage som ex.
Jag är lika trött som du på debatten barfota vs skor, främst av den orsaken att både AANCHP och Strasserverkarna fördömmer skor i alla lägen och påstår sig kunna verka efter hästens egen naturliga fysiologiska förutsättningar. Det är tyvärr ren lögn då en äkta barfotahäst av vildhäst modell varesig har markparallelt hovben eller symetriska hovar utan sprickor och korta tår,låga obefintliga trakter.
Det jag anser som mest tröttsamt är när man skriver att hovslagarna alltid skor hästarna och förstör deras hovar samtidigt som dom utbildade hovisarna hela tiden skriver att barfota är bäst för alla hästar så länge det är till hästens välbefinnande.
Så länge lagen inte säger att endast legitimerade hovslagare med gedigen utbildning får sko hästar så kommer vi nog tyvärr se horribla skoningar med felaktiga vinklar,spruckna hovväggar, halta hästar p.g.a. felverkning och felsömmning orsakade av dagens skopåspikare.
En korrekt fysiologisk utförd skoning av en kompetent hovis hämmar hovmekanismen mer än en barfotahov, det finns det forskning på. Dock så är det en försumbar hämning av hovmekanismen om den är korrekt utförd och avsevärt mindre hämmande för hovmekanismen än en barfotahov som ömmar och inte tar upp full belastning.
Slutligen, trots att ni som förespråkar barfota i alla lägen och går kurser samt certifierar er själva så finns även "rötägg" utifrån utförandet även inom Er yrkeskår. Har själv sett bevis på det dagen efter en utförd verkning och inom loppet av tio timmar kan omöjligt hästägaren ha brustit i sina åtaganden utan enbart den som utfört denna verkning utifrån okunskap om hoven och hästens anatomi.
Själv har jag både fysiologiskt skodda och verkade hästar som enligt Veterinär högt kompetent expertis mår alldeles utmärt bra och aldrig haft hovrelaterade skador helt traditionellt utfört av en fullt utbildad hovis.
Problemet är inte vem som utför hovvården utan hur den utförs och den kompetens som den som utför den innehar i kunskap om hela hästens anatomi.
*sorry blev visst lite långt*
*knapplån*
Ibland blir jag lite trött på den här debatten barfota vs skor men nu måste jag ändå göra ett inlägg här.
Om hästen kan gå barfota eller inte hänger inte så mycket på hästen utan mer på hästägaren. För att hästen ska kunna gå barfota krävs en insats från hästägaren, speciellt om hästen har gått skodd en längre tid. Om en unghäst har verkats rätt och aldrig varit skodd bör det inte vara några problem att hålla den barfota, utan några större insatser från hästägaren. Dessa uttalande bygger jag på min egen erfarenhet av både unghästar och hästar som varit skodda länge. Mina hästar är nu barfota sedan lång tid och unghästen har inte haft några problem med det, medans den äldre hästen har haft problem som jag som hästägare måste ta hänsyn till.
Är jag inte villig eller har möjlighet att lägga ner den tid det tar att ge hästen bra förutsättningar under övergångsperioden till barfotahäst så kan det skapa lidande hos hästen.
Barfota är bra/bäst för hästen om man har möjligheter och tid att lägga ner på övergången. Har man inte dessa nödvändiga förutsättningar som krävs så är barfota inte längre ett bra alternativ utan riskerar i stället att bli riktigt dåligt för hästen.
Så min åsikt är att barfota är bra så länge de rätta förutsättningarna finns.
Bra förutsättningar innebär vid övergång till barfota:
- Stora bra hagar med möjlighet till mycket rörelse
- När underlaget blir fruset och knöggligt måste man ha möjlighet att tillse att hästen inte behöver gå på knögglerna
- Tid att låta hästen vila vid övergången och inte rida om den är öm
- En person som verkar hästen som kan sin sak
- Att inte tro att man ska härda hovarna genom att rida trots att hästen är öm.
Sammanfattningsvis kan man säga att gå över till barfota är ett beslut som kräver att hästägaren har övervägt sina förutsättningar. Enligt min mening så går det alltså inte att säga att barfota alltid är bäst.
Hej Ideaal jag håller med dig i ditt sunda inlägg. Sammanfattningsvis så skulle jag utifrån egen erfarenhet vilja poängtera att det kanske inte alla gånger har med att hästägarna har övervägt sina förutsättningar utan att dom kanske inte har förutsättningar.
Detta kan bero på brist av rätt miljö,underlag,foder,hästkunskap,utevistelse,arvsanlag och avel, och inte minst att majoriteten av dagens hästägare gärna vill kunna rida,träna sina hästar dagligen samt även tävla ett par helger i månaden.
Man får heller inte glömma att väldigt många har sina hästar inhyrda i stall med antingen daglig skötsel med en månadskostnad på runt 4.000-5.000/ månaden oavsett om hästen rids eller inte. För dom pengarna har jag full förståelse för att man tycker man får mer glädje av att dagligen kunna rida sin häst i stället för att under minst ett år i bästa fall dagligen kunna leda den två varv på gårdsplanen i härdande syfte.
Sedan finns det även ett lite billigare allternativ, det sk. kollektiv stallet där alla inackorderingarna har vissa arbetspass och det är väl ingen hemlighet att det aldrig blir samma rutiner i ett sådant stall utan blir så som den som utför sitt pass tycker det är bäst. Detta kan innebära att en häst under rehabeliteringen släpps ut i en stenig hage av en person medans nästa person på sitt pass släpper ut den i en mer lämpad slät gräshage som ex.
Jag är lika trött som du på debatten barfota vs skor, främst av den orsaken att både AANCHP och Strasserverkarna fördömmer skor i alla lägen och påstår sig kunna verka efter hästens egen naturliga fysiologiska förutsättningar. Det är tyvärr ren lögn då en äkta barfotahäst av vildhäst modell varesig har markparallelt hovben eller symetriska hovar utan sprickor och korta tår,låga obefintliga trakter.
Det jag anser som mest tröttsamt är när man skriver att hovslagarna alltid skor hästarna och förstör deras hovar samtidigt som dom utbildade hovisarna hela tiden skriver att barfota är bäst för alla hästar så länge det är till hästens välbefinnande.
Så länge lagen inte säger att endast legitimerade hovslagare med gedigen utbildning får sko hästar så kommer vi nog tyvärr se horribla skoningar med felaktiga vinklar,spruckna hovväggar, halta hästar p.g.a. felverkning och felsömmning orsakade av dagens skopåspikare.
En korrekt fysiologisk utförd skoning av en kompetent hovis hämmar hovmekanismen mer än en barfotahov, det finns det forskning på. Dock så är det en försumbar hämning av hovmekanismen om den är korrekt utförd och avsevärt mindre hämmande för hovmekanismen än en barfotahov som ömmar och inte tar upp full belastning.
Slutligen, trots att ni som förespråkar barfota i alla lägen och går kurser samt certifierar er själva så finns även "rötägg" utifrån utförandet även inom Er yrkeskår. Har själv sett bevis på det dagen efter en utförd verkning och inom loppet av tio timmar kan omöjligt hästägaren ha brustit i sina åtaganden utan enbart den som utfört denna verkning utifrån okunskap om hoven och hästens anatomi.
Själv har jag både fysiologiskt skodda och verkade hästar som enligt Veterinär högt kompetent expertis mår alldeles utmärt bra och aldrig haft hovrelaterade skador helt traditionellt utfört av en fullt utbildad hovis.
Problemet är inte vem som utför hovvården utan hur den utförs och den kompetens som den som utför den innehar i kunskap om hela hästens anatomi.
*sorry blev visst lite långt*