Så länge vi är högerhänta eller tvärtom så är vi inte liksidiga, sedan kan man vara medveten om det eller inte
Ja det är just därför jag vill jobba mera med det. Mera medvetet än jag gjort hittills.
Jag beskriver mig som Quasimodo, men jag tror inte någon hade sett på mig att jag var sned
Små skillnader gör ju stor skillnad i helheten. Även om det inte är synligt för ögat direkt så påverkar det säkert din kropp mycket.
Om man inte är medveten om sin egen snedhet så tycker jag att man missar väldigt mycket i att kunna känna hästens
Det är inte mina ord att jag inte är sned. Det är kiropraktorer, sjukgymnast och massör som säger det.
Bakgrunden är att jag var med om rejäl flygtur för.... vad är det nu?? jo 6,5 år sedan. Det var min unghäst som lekte "kast med liten ryttare". ( jag är ju inte så liten, men kände mig väldigt liten just då)
Mitt möte med marken då var rätt brutalt och jag fick gå hos kiropkator och sjukgymnast i 1,5 år. Jag var rejält sned då och efter den tiden så menade de att jag inte längre var sned i kroppen. Efter detta går jag hos massör ganska regelbundet. Även denne menar att jag inte är sned, men att jag fortfarande är lite oliksidigt musklad. (även om det är mindre nu)
Det kanske beror på vad man lägger i orden sned?
Hur som helst så har jag laborerat en hel del på hästryggen de sista dagarna.
Har lagt fokus på min kropp och övat mera på att verkligen känna vad den gör. Idag red jag barbacka och jag tror jag har ringat in min svaga länkt. Det känns så i alla fall.
Det verkar vara höger axel. Du skrev innan att de flesta högerhänta går med höger axel framför sig. Det fick mig att fundera mer på min egen.
När jag rider enhändigt. (ja, det händer ibland, men det ska vi inte diskutera nu
) Då känner jag alltid tydligt hur min vänstersida är med och hur högersidan liksom tappas. (den känns inte lika "uppstagad". konstig beskrivning men du förstår nog vad jag menar. Hittar inget bättre ord just nu) För att komma tillrätta med detta har jag helt enkelt börjat rida med uppviklat spö vid de tillfällena, som endel akademiska ryttare gör. Det kan se lite fånigt ut, men är effektivt för att få båda sidorna av min kropp att sas "vara med"
Idag när jag var ute och skrittade barbacka satt jag med tyglarna i vänster hand. (som jag ofta gör när jag skrittar) Jag tänkte då på min höger axel. Jag provade sätta handen framför mig som om jag hållit i ett spö eller liknande och sen tog jag ner handen mot överskänkeln. Där kunde jag känna att axeln liksom följde med handen. När handen kom ner kom också axeln lite fram. (det var inte mycket, men det fanns ändå en rörelse där som inte ska vara där) Jag provade samma sak med vänsterhanden och axeln var där den var. Den påverkades inte alls. Jag tog då tyglarna i vänsterhanden och satte upp högerhanden ovanför den. I det läget var min högeraxel där den skulle vara och sen sänkte jag sakta ner handen och fokuserade på att hålla axeln kvar i sitt läge. Det gick, men jag fick hålla fokus på den.
Det känns som om jag ska försöka hålla fokus på höger axel ett tag och se vad som händer. Den verkar ha en central roll.
Vad tror du? Är jag inne på rätt spår?