Avsluta relationer.

[Elefantöra]

Skaffade nytt nick även om jag inte skriver så mycket i vanliga fall.

Jag lever sedan några år tillbaka i mitt första förhållande, jag mår inte bra i det och känner att jag nog bör avsluta relationen. Men jag förmår mig inte att ta steget och göra det. Vänner och människor runt omkring mig avlutar sina relationer hit och dit (känns det som) går sedan vidare och träffar nya eller lever själv ett tag. Jag vänder allt detta emot mig själv och känner mig dålig som inte kan ta steget, när de känns som alla kan?

Vet inte riktigt vad jag vill få ut av tråden, det är nog både höra hur ni andra känner inför att lämna en relation och tips hur jag kan tänka/orka?

Nu blir de här nästan som en liten parantes på slutet, men jag misstänker att en stor del ligger i att de förekommer fysisk och psykisk misshandel i relationen (även om jag är bra på att förminska att de är just misshandel och inte bara jag som är överdriver) jag antar att detta har sin del i att de känns övermäktigt att avsluta relationen. Jag ursäktar, förminskar och verkar ha ett hopp som aldrig sinar.

Hoppas ni förstår något av mitt svammel, jag är nog mest ledsen och uppgiven och vill få ur mig det...

 

[Petruska]

Skaffade nytt nick även om jag inte skriver så mycket i vanliga fall.

Jag lever sedan några år tillbaka i mitt första förhållande, jag mår inte bra i det och känner att jag nog bör avsluta relationen. Men jag förmår mig inte att ta steget och göra det. Vänner och människor runt omkring mig avlutar sina relationer hit och dit (känns det som) går sedan vidare och träffar nya eller lever själv ett tag. Jag vänder allt detta emot mig själv och känner mig dålig som inte kan ta steget, när de känns som alla kan?

Vet inte riktigt vad jag vill få ut av tråden, det är nog både höra hur ni andra känner inför att lämna en relation och tips hur jag kan tänka/orka?

Nu blir de här nästan som en liten parantes på slutet, men jag misstänker att en stor del ligger i att de förekommer fysisk och psykisk misshandel i relationen (även om jag är bra på att förminska att de är just misshandel och inte bara jag som är överdriver) jag antar att detta har sin del i att de känns övermäktigt att avsluta relationen. Jag ursäktar, förminskar och verkar ha ett hopp som aldrig sinar.

Hoppas ni förstår något av mitt svammel, jag är nog mest ledsen och uppgiven och vill få ur mig det...

Vänd dig till Kvinnojour och prata med dem. De vet allt om just den typen av situation.

 

[tanten]

En relation har inget egenvärde. Den existerar för att livet är bättre i relationen än utanför den.

Om det förekommer misshandel så är det en relation som skadar dig!! Den kan aldrig någonsin vara bättre.

Det finns inga vettiga skäl att stanna i din relation. Se till att lämna den innan du blir ännu mer förminskad och skadad än du är nu. Redan det faktum att du tvekar fastän du blilr psykiskt och fysiskt skadad gör att du borde lämnat redan för länge sedan.

Spring!!

 

[Lovisaleonora]

Skaffade nytt nick även om jag inte skriver så mycket i vanliga fall.

Jag lever sedan några år tillbaka i mitt första förhållande, jag mår inte bra i det och känner att jag nog bör avsluta relationen. Men jag förmår mig inte att ta steget och göra det. Vänner och människor runt omkring mig avlutar sina relationer hit och dit (känns det som) går sedan vidare och träffar nya eller lever själv ett tag. Jag vänder allt detta emot mig själv och känner mig dålig som inte kan ta steget, när de känns som alla kan?

Vet inte riktigt vad jag vill få ut av tråden, det är nog både höra hur ni andra känner inför att lämna en relation och tips hur jag kan tänka/orka?

Nu blir de här nästan som en liten parantes på slutet, men jag misstänker att en stor del ligger i att de förekommer fysisk och psykisk misshandel i relationen (även om jag är bra på att förminska att de är just misshandel och inte bara jag som är överdriver) jag antar att detta har sin del i att de känns övermäktigt att avsluta relationen. Jag ursäktar, förminskar och verkar ha ett hopp som aldrig sinar.

Hoppas ni förstår något av mitt svammel, jag är nog mest ledsen och uppgiven och vill få ur mig det...

Jag tror du behöver prata med proffs. T ex Kvinnojouren som kan hjälpa dig resonera kring ditt läge i livet.

 

[Elefantöra]

Vänd dig till Kvinnojour och prata med dem. De vet allt om just den typen av situation.

Har varit i kontakt med dom någon gång, men de har alltid slutat med att jag fallit tillbaka i vardagen och tänkt att de nog är bättre nu. Men absolut, jag kanske borde ta kontakt igen.

 

[tanten]

Har varit i kontakt med dom någon gång, men de har alltid slutat med att jag fallit tillbaka i vardagen och tänkt att de nog är bättre nu. Men absolut, jag kanske borde ta kontakt igen.

Nu kommer jag med ett standardsvar. Från många tidigare trådar i liknande ämne.
Läs på om normaliseringsprocessen.

det finns massor av länkar om du googlar på ordet. Jag tror du behöver läsa dem.

 

[Elefantöra]

En relation har inget egenvärde. Den existerar för att livet är bättre i relationen än utanför den.

Om det förekommer misshandel så är det en relation som skadar dig!! Den kan aldrig någonsin vara bättre.

Det finns inga vettiga skäl att stanna i din relation. Se till att lämna den innan du blir ännu mer förminskad och skadad än du är nu. Redan det faktum att du tvekar fastän du blilr psykiskt och fysiskt skadad gör att du borde lämnat redan för länge sedan.

Spring!!

De där försöker jag säga till mig själv och när jag läser trådar här på buke, att de inte är någon mening att kämpa i relationer framförallt dom som skadar mer än dom ger. Men de är så otroligt svårt i praktiken, och gör att jag känner mig så dålig.

 

[tanten]

De där försöker jag säga till mig själv och när jag läser trådar här på buke, att de inte är någon mening att kämpa i relationer framförallt dom som skadar mer än dom ger. Men de är så otroligt svårt i praktiken, och gör att jag känner mig så dålig.

Varför känner du dig dålig?

Vad skulle hända om du gör slut? Blir han otrevlig eller farlig?

 

[Elefantöra]

Nu kommer jag med ett standardsvar. Från många tidigare trådar i liknande ämne.
Läs på om normaliseringsprocessen.

det finns massor av länkar om du googlar på ordet. Jag tror du behöver läsa dem.

Har googlat och läst allt i mig väg känns de som vad de gäller normaliseringsprocessers, våld i nära relationer och sånt. Allt stämmer så väl in. Jag förstår ju egentligen, och vet vad jag borde göra, men ändå kommer tvivlen. Jag är så rädd för att ta steget och vad allt de ska innebära, även om min nuvarande situation inte är något att hålla fast i.

 

[tanten]

Har googlat och läst allt i mig väg känns de som vad de gäller normaliseringsprocessers, våld i nära relationer och sånt. Allt stämmer så väl in. Jag förstår ju egentligen, och vet vad jag borde göra, men ändå kommer tvivlen. Jag är så rädd för att ta steget och vad allt de ska innebära, även om min nuvarande situation inte är något att hålla fast i.

Då tar vi och spaltar upp det.

Vad blir annorlunda?
Vad innebär det?
Vad blir sämre?
Vad blir bättre?

 

[Elefantöra]

Varför känner du dig dålig?

Vad skulle hända om du gör slut? Blir han otrevlig eller farlig?

Dels att jag hamnat i sitsen jag är i, att jag inte lämnat tidigare fast de egentligen fanns varningsklockor. För att jag inte sätter värde på mig själv och lämnar nu i dagsläget. Troligtvis tar jag på mig ansvar för att relationen är och har varit som den är, om jag gjort si eller så kanske de varit annorlunda.

Mest tror jag ärligt att jag är rädd att ångra mig, hur konstigt de än låter. Att jag ska tänka om nått är att jag borde gjort på massa andra sätt, även om mitt sunda jag säger att de jag möjligen kommer ångra är att jag inte gick tidigare.

Just stunden jag skulle säga att jag skulle berätta för honom att jag vill lämna kan jag vara lite orolig för om han ska bli arg eller inte. Men jag försökt lämna gånger förut och då har han blivit ledsen bara och ångrat allt han gjort. Jag har dock aldrig stått på mig helt, så de har alltid börjat om på nytt. Jag är inte orolig att han inte skulle respektera och lämna mig i fred efter ett avslut, han är fullt införstådd i varför och hur jag känner, vi har pratat om de många gånger.

 

[tanten]

Är detta att du känner dig "dålig" något som hinrar dig från att lämna relationen?

I så fall tänker du helt skevt. Det dåliga är att du stannar.

Du ska gå. Så snabbt du kan.
Så du kan börja leva ett friskt och sundare liv. Som en fri och stark kvinna.

 

[Elefantöra]

Är detta att du känner dig "dålig" något som hinrar dig från att lämna relationen?

I så fall tänker du helt skevt. Det dåliga är att du stannar.

Du ska gå. Så snabbt du kan.
Så du kan börja leva ett friskt och sundare liv. Som en fri och stark kvinna.

Ja det är det, är rädd att de ska komma fram varför jag lämnar. Känner skam över det, för människor i min närhet som vetat om hur de varit, men inte att de försiggår än. Samtidigt tänker jag att dom inte behöver få veta, eller att inte ”alla” behöver få veta åtminstone. Tack verkligen för att du svarar och ställer frågor så jag får reflektera, de betyder mycket.

 

[Lovisaleonora]

Ja det är det, är rädd att de ska komma fram varför jag lämnar. Känner skam över det, för människor i min närhet som vetat om hur de varit, men inte att de försiggår än. Samtidigt tänker jag att dom inte behöver få veta, eller att inte ”alla” behöver få veta åtminstone. Tack verkligen för att du svarar och ställer frågor så jag får reflektera, de betyder mycket.

Men du, varför skulle det vara din skam att bära? Det är väl knappast din börda att kånka runt på. Dels har du inte redovisningsplikt för någon, dels är det väl någon annan som ska skämmas, tycker jag.

 

[Petruska]

Jag tänker att du vet allting. Men redan i trådstarten visar du, och visar att du vet att du visar, att du inte fullt ut ser din situation som den är. Du värjer dig mot att se den veklighet du lever i.

Vill du inte hellre leva i en verklighet som du slipper värja dig mot att se?

 

[dressyrtjejen]

Alltså...varför du avslutar ditt förhållande är verkligen ingenting du behöver diskutera med någon om du inte vill.

 

[tanten]

Ja det är det, är rädd att de ska komma fram varför jag lämnar. Känner skam över det, för människor i min närhet som vetat om hur de varit, men inte att de försiggår än. Samtidigt tänker jag att dom inte behöver få veta, eller att inte ”alla” behöver få veta åtminstone. Tack verkligen för att du svarar och ställer frågor så jag får reflektera, de betyder mycket.

Fast det är väl ändå att gripa efter halmstrån. En verkligt USEL anledning till att stanna.

folk lämnar för massor av orsaker. Få i omgivningen gräver i varför.
Jag lämnade mn man för att jag tröttnade på att alltid vara rädd oh för att jag såg att avkomman ockå började bli rädd för pappas utbrott.
Klart att jag skäms för att jag hamnade i den situationen. Men skammen hindrade mig inte från att lämna. Det var helt andra saker som höll mig kvar tills det blev omäjligt.

Inte diskuteras mina orsaker av någon enda! De bara konstaterar att jag är skild. Precis som hälften av alla andra som gift sig.

Du gör för stor sak av det.
Komfortzon? Du vet vad du har?

 

[svea]

I ett bra förhållande är man snälla mot varandra. Man stöttar varandra när det är tufft. Man peppar varandra att utvecklas och växa. Man gör saker för att underlätta för varandra. Man gör saker för att glädja varandra. Av allt det där blir man lyckligare, starkare och tryggare.

Ditt förhållande verkar inte vara så, och då är du förmodligen starkare utan nuvarande partner. Plus att du ger dig själv möjligheten att få allt det där. Du är värd drt. Gå!

 

[SaraXX]

Jag vill tillägga att man inte alls måste känna sig superstark osv. Man kan bo själv och vara nöjd ändå.
I ett dåligt förhållande ska man ju inte vara kvar i vilket fall, även om det är där det känns som att tryggheten fins. Lättare sagt än gjort, jag vet.

 

[Elefantöra]

Men du, varför skulle det vara din skam att bära? Det är väl knappast din börda att kånka runt på. Dels har du inte redovisningsplikt för någon, dels är det väl någon annan som ska skämmas, tycker jag.

Nej jag vet ju det egentligen, men det är svårt att lita på den känslan fullt ut och känna det.