Som sagt vi är alla olika och hur vi får fram resultatet är också olika.
En hund som inte vill gå tex i en trappuppgång utan darrar och är rädd, tar man så klart reda på vad som kan skrämma den. Det kan vara ena sidan av trappen eller liknande. Man låter hunden gå på den sidan den känner sig trygg. Vid varje avsats berömmer man och ger godis, man får till slut en hund som inte är rädd för trappen. För att den ska gå uppför, får man kanske först ha en flexikoppel för att man ska kunna gå till nästa avsats, sätta sig och locka, eller stannar nere vid avsatsen, manar på och uppmuntrar. Om hunden är trygg med dig och den litar fullständigt på dig, så kommer det funka. Det tar bara tid för den och man måste vara naturligtvis tålmodig. Det kommer ta tid, men till slut så går hunden lös uppför trappen utan problem och går lugnt. Då har man verkligen nått sitt mål. Allt tar tid och för vissa hundar tar det längre tid att komma över första rädslan. Ibland kan problemet uppstå vid en ny trapp. Det viktiga är bara då att vara lugn, sansad, uppmuntrande och hunden tar sig upp.
Hund rädd för att hoppa in i en ny bil, man tar det lugnt, manar på och uppmuntrar, ger sig inte förrän hunden är på plats. Fram med beröm och godis. Nästa gång minns hunden godiset och den kommer att hoppa in just för att få beröm och få godiset, för den vill göra sin ledare glad.
För mig är det viktiga kommunikation med hunden, uppmuntran, stöd när den känner sig rädd och att den känner sig trygg och att den litar på mig. Fram med beröm när de är duktiga och även då godis. Jag får då en hund som håller sig till mig och all kärlek som ges också får jag en hund som även tyr sig ordentligt till mig.
Allt detta har jag fått tydlig erfarenhet av.
Skriver bara utifrån min egen erfarenhet och vad som funkat för mig.