Avliva familjens hund.

Plussat

Trådstartare
Vet ej om denna hamnar rätt egentligen men frågan rör ju familjens val.

Vi kommer tyvärr avliva våran älskade familjemedlem Diesel (hund) på onsdag och kommer att ta kremering då han är stor och svår att hantera efteråt känner vi.
Men min tanke är vid vilken ålder det är lagom att barnen vara delaktiga? Då vi inte kommer ha med våran Diesel hem så känns det svårt att få dottern på 3 år att förstå på riktigt att han är död och att vi inte bara lämnat bort honom men sambon tycker hon är för liten för att vara med jag är inte säker på vad jag tycker mer än att det tyvärr är ett nödvändigt ont i sitt djurägande att även denna dag kommer men när är man tillräckligt stor för att lära sig det? Hur har ni gjort vid sådana här tillfällen?
 
Sv: Avliva familjens hund.

Nej en treåring hade jag inte tagit med. En sex-sjuåring kanske men inte en så liten som tre år. En avlivning kan se otäck ut och det är svårt att förklara varför veterinären gör som hen gör och varför hunden reagerar som den gör för en så liten. Nej jag hade sagt att hunden är gammal/sjuk/orsak och inte gjort några omskrivningar som somna in eller liknande för det kan leda till att hon själv inte vågar somna sedan. Säg att hunden kommer att dö och förklara varför och att man får vara ledsen och gråta om man känner att man vill det. På biblioteket finns det många bra böcker i ämnet. Kolla där om du hittar någon bok som ni kan läsa tillsammans. Glöm inte att hennes avsked är lika viktigt som erat även om det sker hemma innan själva avlivningen. Det kan också vara skönt för er att få vara precis så förtvivlade som ni är utan att behöva ta hänsyn och ta hand om en liten treåring just då.

Tröstkramar.
 
Sv: Avliva familjens hund.

Barnet är alldeles för litet, tycker jag. En treåring ska inte behöva "förstå" en avlivning. Om du vill förklara vad död innebär är det bättre att du försöker hitta en bra, åldersanpassad bok på temat, och pratar med henne om hunden när ni läser boken.
 
Sv: Avliva familjens hund.

Jag håller med de andra om att en treåring är för liten för att följa med.
Att läsa böcker tycker jag var ett bra förslag, och jag tänker direkt på boken "Adjö, herr Muffin" (Ulf Nilsson), den kanske kan vara något?
 
Sv: Avliva familjens hund.

När vi tog bort våran hund så gjorde vi det hemma och alla barnen fick säga hejdå. De var alltså med hela tiden.

Dom är 5 år, 3 år och 1,5 år (1,5 åringen förstod väl inte så mycket direkt).

Men vi pratade om det innan, under och efter. Jag upplever att det var bra för barnen. Ingen av dom var direkt upprörd men det märks att dom tänkte mycket runt det och hade en del frågor.
 
Sv: Avliva familjens hund.

Hade inte tagit med dottern. Utan förklarat att hunden är gammal/sjuk. Den är död.

Min son var 3 år när vi tog bort våra katter. Den ena var hans katt. Jag grät, sonen fick panik när pappa åkte iväg med katten. Det var de absolut värsta.
Det tog ett tag, sen sa sonen "Nu är han död och i himlen, leker han med farmors katt nu?" Sen var de inget mera med det.

Det är himla lätt att förklara för ett litet barn. Och dom förstår. Finns säkert böcker om man vill ha vägledning.

Nu är sonen 6 år och har frågat en del saker om döden, vad som händer sen. Vi jagar ju och jag jobbar på slakteri så där är det ju att det blir kött sen. Men vad händer med människor, hundar.
Berättade att man kan bli begraven och lite kort om vad som händer då. Men vanligast att man blir bränd och till aska som man kan sprida ut på något fint ställe.

Sonen tycker kremering är jättebra. "Då kan man ju sprida ut det på en fin plats i skogen så blir man till massa fina blommor sen."
 
Sv: Avliva familjens hund.

Håller med de flesta andra, ta inte med barnet på avlivningen! Man måste inte lära sig allt om livet vid tre års ålder och om hon fortsätter ha djurintresse så lär hon förr eller senare förstå den delen av djurägandet oxå. Risken är att det bara blir skrämmande för henne, ock kanske hon blir rädd för veterinärer o sprutor på köpet? Det är för svårt för en så liten att förstå vad hur och varför!
 
Sv: Avliva familjens hund.

I somras köpte vi tva kaninungar. Maja var da nästan 3 och vid ett kort obevakat tillfälle rakade hon snubbla och trampa pa sin kanin som dog direkt. Maja förstog nog inte riktigt vad som hände och det blev lite smatt kaos när vi insag vad som hänt. Jag vet inte riktigt om hon förstog att kaninen var död men hon fick vara med och begrava men var inte ledsen sa länge. Storasyster som da var 4 var ledsen länge, sa hon förstog mer att kaninen aldrig skulle komma tillbaka. Hon var ocksa arg pa lillasyster som inte hade varit mer försiktig.

Ngr veckor senare hittade vi den andra kaninungen liggade i buren mer död än levade. Det var bara jag och Maja hemma da. Vi tog in kaninen och bäddade in den i varma filtar, Maja förstog att den var väldigt sjuk och satt och klappade henne till hon tog sista andetaget. Den kaninen har hon varit väldigt ledsen över.

Min pappa avlivade en av sina hundar för ett tag sen och vi har pratat en del om att när vi hälsar pa hemma hos morfar nästa gang sa finns inte Kelly där längre för hon var gammal och sjuk är död nu. Emilia som snart är 5 ar förstar det helt och Maja som nu är 3,5 förstar inte helt men jag tror att hon förstar när hon märker att hunden inte är där.

Jag skulle inte ta med barnet till vet. men lata barnet vara med vid en ev. begravning. Som alla andra är inne pa, gör inte en sa stor sak av det utan berätta precis som det är. Jag upplever att för mina barn är döden inget konstigt, tror inte att dom är tillräkligt gamla än för att fundera vidare pa det utan accepterar dom det är.
 
Sv: Avliva familjens hund.

Jag fick avliva vår Grand Danois när dottern var ca 3,5 år, hon var inte med vid avlivningen, men vi begravde honom hemma hos dotterns mormor o morfar och då var hon med! Mycketledsen, men hon förstod! Sedan berättade hon för alla att Lucas(hunden) sprang i skogen och lekte med Gamlemorfar som hade gått bort strax innan!

Tyvärr förlorade vi båda våra nuvarande hundar i en brand för snart 2 månader sen, dotter är precis fyllda 5 år nu, blev såklart superledsen, men dagen efter branden kom hon o tröstade mig o sa "Mamma gråt inte, hundarna leker med Lucas o gamlemorfar i skogen och din gamla häst är också med"
Så barn förstår mer än man tror och jag anser att man inte ska "hymla" för mycket,. döden är hemsk ,men även barnen måste lära sig att den finns!
 
Sv: Avliva familjens hund.

Jag fick avliva vår Grand Danois när dottern var ca 3,5 år, hon var inte med vid avlivningen, men vi begravde honom hemma hos dotterns mormor o morfar och då var hon med! Mycketledsen, men hon förstod! Sedan berättade hon för alla att Lucas(hunden) sprang i skogen och lekte med Gamlemorfar som hade gått bort strax innan!

Tyvärr förlorade vi båda våra nuvarande hundar i en brand för snart 2 månader sen, dotter är precis fyllda 5 år nu, blev såklart superledsen, men dagen efter branden kom hon o tröstade mig o sa "Mamma gråt inte, hundarna leker med Lucas o gamlemorfar i skogen och din gamla häst är också med"
Så barn förstår mer än man tror och jag anser att man inte ska "hymla" för mycket,. döden är hemsk ,men även barnen måste lära sig att den finns!

Det sista håller jag med om, men samtidigt tycker jag inte att man behöver utsätta treåringen för att titta på när veterinären sprutar ihjäl hunden, som faktiskt TS funderar på.
 
Sv: Avliva familjens hund.

Jag tycker tvärt emot de andra att barnet kan få vara med hos veterinären. Det är inte speciellt dramatiskt att avliva en hund, och får barnet vara med så ser det vad som händer. Självklart är det viktigt att tala om varför man gör det, men jag kan inte tänka mig att barnet ska bli rädd för veterinären efter det. Små barn förstår kanske inte döden på det sätt som vi gör, men jag anser att de har rätt att få en möjlighet att förstå på sitt eget sätt.

Varför ska man inte få veta att djur dör bara för att man är liten? Det är ofta mindre dramatiskt för dem än för oss.

Mina söner har sett döda djur sedan de var små, den ena frågade var huvudet var på det skjutna rådjuret, den andra kallade fårskinnet med huvud för "död bä" och den flådda kroppen för "bäkött".
 
Sv: Avliva familjens hund.

Jag tycker fortfarande att det är stor skillnad för barnet att få veta att djuret ska / har dött och att vara med på begravning mm jämfört med att faktiskt se veterinären döda hunden. Jag är ingen psykolog men jag tror definitivt att det kan verka skrämmande för en så liten en som faktiskt inte riktigt kan hålla i sär det ena och det andra. Prata om döden kan man ju göra ändå!
 
Sv: Avliva familjens hund.

Min dotter vet vad döden innebär, hennes mormor har tyvärr dött sedan hon föddes, hon var dock då bara 15 mån men fick ge mormor en sista kram och puss då förstod hon inte vad det innebar men hon vet att mormor hälsar man på vid kyrkan och hon finns alltid där vi är mm hon pratat ofta med mormor mm.

Jag tycker inte heller att det är dramatiskt att avliva en hund, först sövs den sen ges en dödande spruta men det som kan bli jobbigt är ju att både jag och hennes pappa kommer att bryta ihop helt totalt :(

Hon kommer självklart få vara med när vi antingen sprider eller begraver hans aska det jag tänker är att hon inte har möjlighet att ge honom det sista farvälet när när hon verkligen inser att det är sista möjligheten. Vi pratar ofta med henne om att Diesel är gammal nu och har ont och att vi kommer att avliva honom = han kommer dö och inte finnas med hos så det förstår hon ändå och att han kommer att få vara med mormor.

Ett problem vi har är att vi inte har besvär med barnvakt till henne :( därför min tanke om det är "skadligt/farlig" att ha med en så pass liten tjej.
 
Sv: Avliva familjens hund.

Jag tror inte att det är skadligt, men att ni maste vara uppmärksamma pa hur hon reagerar. Jag tror nog att det läskiga för henne kommer vara att se hur ni föräldrar reagerar. Om ni maste ha med henne kanske ni inte maste titta precis när veterinären ger sprutan om hon verkar tycka att det är läskigt. Känner ni veterinären sen innan? Jag tror ocksa att det kan ha betydelse för hur veterinären är som person
 
Sv: Avliva familjens hund.

Jag tycker fortfarande att det är stor skillnad för barnet att få veta att djuret ska / har dött och att vara med på begravning mm jämfört med att faktiskt se veterinären döda hunden. Jag är ingen psykolog men jag tror definitivt att det kan verka skrämmande för en så liten en som faktiskt inte riktigt kan hålla i sär det ena och det andra. Prata om döden kan man ju göra ändå!

Jag håller med. Dessutom vet man inte hur hunden reagerar förrän det är dags och iom att TS säger att både föräldrarna kommer att bryta ihop totalt så känns det som en dålig idé (tycker jag).

Jag tycker att en treåring är för liten för att bevittna en sådan sak enligt min mening.

Hon kommer självklart få vara med när vi antingen sprider eller begraver hans aska det jag tänker är att hon inte har möjlighet att ge honom det sista farvälet när när hon verkligen inser att det är sista möjligheten.

Jag tror inte att en treåring förstår vidden av det du beskriver här. Att säga ett sista farväl hemma (innan ni åker till veterinären) eller hos veterinären känns inte som någon stor skillnad rent uppfattningsmässigt för en treåring.
 
Senast ändrad:
Sv: Avliva familjens hund.

Jag var jätteledsen och bröt ihop totalt men det hade barnen inga problem med. De förstod ju att jag var ledsen för att hunden "var borta" (deras uttryck). Jag sa dessutom så pratade vi om innan veterinären kom att mamma skulle bli ledsen.

Men jag hade inte tagit med mig mina barn av den anledningen att jag vill kunna vara ledsen utan att behöva hålla koll på barnen. Tex om de klättrar på soffbordet hemma så gör det inget just då. Klättrar de på veterinärens skrivbord så måste jag ta itu med det.

Jag tyckte det var en fin stund och ingen av barnen reagerade negativt då eller senare.

Men jag hade inte släpat med dom till veterinären om jag inte var absolut tvungen. Men det är för min skull inte deras.
 
Sv: Avliva familjens hund.

Jag är säker på att min son blev ledsen och "rädd" när hans katt skulle avlivas för att jag var så himla ledsen. Vad som skulle hända hade han nog bearbetat men de blev konstigt med katten åker och mamma är jätteledsen.

Jag hade för min egen skull inte tagit med barnen. Så jag kan tillåta mej bryta ihop, sörja och vad vet allt som händer i kroppen. Utan att behöva ha någon som kanske rycker mej i armen och är kissnödig.

Har ni ingen barnvakt kanske ni kan boka en tid som passar när dottern är på dagis?
 
Sv: Avliva familjens hund.

Våra barn var 3½ respektive 5½ år när vi tog bort en av våra hundar. Det blev halvt om halvt akut (det tog ca 2 timmar från beslut om avlivning tills det var dags). Båda barnen var med hos veterinären. Vi berättade för dem att hunden blivit för sjuk och vad som skulle hända. 5½-åringen var ledsen, men 3½-åringen förstod inte riktigt vad som hände. Jag och deras pappa var jätteledsna. Barnen blev inte skrämda och tyckte inte det var traumatiskt. Vi har pratat mycket om döden både innan och efter och jag tror att de ser det som sorgligt men naturligt -precis så som det är.
 
Sv: Avliva familjens hund.

Min dotter vet vad döden innebär, hennes mormor har tyvärr dött sedan hon föddes, hon var dock då bara 15 mån men fick ge mormor en sista kram och puss då förstod hon inte vad det innebar men hon vet att mormor hälsar man på vid kyrkan och hon finns alltid där vi är mm hon pratat ofta med mormor mm.

Jag tycker inte heller att det är dramatiskt att avliva en hund, först sövs den sen ges en dödande spruta men det som kan bli jobbigt är ju att både jag och hennes pappa kommer att bryta ihop helt totalt :(

Hon kommer självklart få vara med när vi antingen sprider eller begraver hans aska det jag tänker är att hon inte har möjlighet att ge honom det sista farvälet när när hon verkligen inser att det är sista möjligheten. Vi pratar ofta med henne om att Diesel är gammal nu och har ont och att vi kommer att avliva honom = han kommer dö och inte finnas med hos så det förstår hon ändå och att han kommer att få vara med mormor.

Ett problem vi har är att vi inte har besvär med barnvakt till henne :( därför min tanke om det är "skadligt/farlig" att ha med en så pass liten tjej.

Men kan inte den ena föräldern säga adjö till hunden utanför behandlingsrummet o sen vara med dottern i väntrummet medan avlivningen utförs?Alt en förälder åker ensam med hunden till vet. Jag tror ni har lite för stor tilltro till er dotters förståelse för vad som ska hända. Även om hon vet vad döden är(?) och ni pratar om vad som ska ske så tycker jag som sagt att det är olämpligt att låta henne se själva avlivningen. Man måste inte vara med om allt redan när man är tre. Lycka till o jag beklagar sorgen! Det är aldrig roligt att ta de där nödvändiga besluten :-(.
 
Sv: Avliva familjens hund.

Min dotter vet vad döden innebär, hennes mormor har tyvärr dött sedan hon föddes, hon var dock då bara 15 mån men fick ge mormor en sista kram och puss då förstod hon inte vad det innebar men hon vet att mormor hälsar man på vid kyrkan och hon finns alltid där vi är mm hon pratat ofta med mormor mm.

Jag tycker inte heller att det är dramatiskt att avliva en hund, först sövs den sen ges en dödande spruta men det som kan bli jobbigt är ju att både jag och hennes pappa kommer att bryta ihop helt totalt :(

Hon kommer självklart få vara med när vi antingen sprider eller begraver hans aska det jag tänker är att hon inte har möjlighet att ge honom det sista farvälet när när hon verkligen inser att det är sista möjligheten. Vi pratar ofta med henne om att Diesel är gammal nu och har ont och att vi kommer att avliva honom = han kommer dö och inte finnas med hos så det förstår hon ändå och att han kommer att få vara med mormor.

Ett problem vi har är att vi inte har besvär med barnvakt till henne :( därför min tanke om det är "skadligt/farlig" att ha med en så pass liten tjej.

Men kan inte den ena föräldern säga adjö till hunden utanför behandlingsrummet o sen vara med dottern i väntrummet medan avlivningen utförs?Alt en förälder åker ensam med hunden till vet. Jag tror ni har lite för stor tilltro till er dotters förståelse för vad som ska hända. Även om hon vet vad döden är(?) och ni pratar om vad som ska ske så tycker jag som sagt att det är olämpligt att låta henne se själva avlivningen. Man måste inte vara med om allt redan när man är tre. Lycka till o jag beklagar sorgen! Det är aldrig roligt att ta de där nödvändiga besluten :-(.

Om ni dessutom tror att ni båda kommer att bryta i hop totalt är det ännu större anledning att låta henne slippa. Visst ska man visa äkta känslor för barn. Men en älskad hund som får en spruta o dör mitt framför hennes ögon i kombination med två totalförtvivlade föräldrar tycker jag är lite too much för en lite. Treåring
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 825
Senast: Anonymisten
·
Hundhälsa 2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 695
Senast: Tonto
·
Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 607
Senast: Cissi_ma
·
Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 442
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp