Avliva familjens hund.

[Sol]

Sv: Avliva familjens hund.

Jag tycker tvärt emot de andra att barnet kan få vara med hos veterinären. Det är inte speciellt dramatiskt att avliva en hund, och får barnet vara med så ser det vad som händer. Självklart är det viktigt att tala om varför man gör det, men jag kan inte tänka mig att barnet ska bli rädd för veterinären efter det. Små barn förstår kanske inte döden på det sätt som vi gör, men jag anser att de har rätt att få en möjlighet att förstå på sitt eget sätt.

Varför ska man inte få veta att djur dör bara för att man är liten? Det är ofta mindre dramatiskt för dem än för oss.

Mina söner har sett döda djur sedan de var små, den ena frågade var huvudet var på det skjutna rådjuret, den andra kallade fårskinnet med huvud för "död bä" och den flådda kroppen för "bäkött".

Det kan gå fel och det kan blir då väldigt obehagligt så att ens ta den risken tycker jag är direkt oansvarigt.

Man ska självklart berätta för barnet vad som har hänt och varför och barnet kan med fördel vara med och se hunden (om den inte blivit kremerad) när den är död, få klappa den, krama den och sedan vara med och begrava den. Själva avlivningen bör dock ett så litet barn inte vara med på.

 

[Hyacinth]

Sv: Avliva familjens hund.

Jag skulle aldrig ta med mitt barn, eftersom jag troligen kommer vara helt förstörd själv. J g är inte i stånd att vara pedagogisk utan skulle snarare ligga och hulka i fosterställning. Inget jag vill utsätta mitt barn för.

 

[Ginne]

Sv: Avliva familjens hund.

Vi är så avskärmade från döden i dag, många av oss har också en bild av död och döende som något skrämmande. Små barn har inte hunnit få en sådan bild ännu. Min åsikt är barn faktiskt klarar av att se både vuxna och andra barn visa äkta starka känslor. Det är inte farligt för barn att få uppleva det. Kanske kan det till och med istället hjälpa ett barn att hantera tankar om döden om det får vara med då ett djur dör?

 

[Plussat]

Sv: Avliva familjens hund.

Känns som vi tänker lite liknande, döden är inte farlig, bara sorglig.
Hon har nästan jämt varit med mig hos vet, hund och katt har hon sett blivit sövda.

Nu har jag dock hittat alternativ som kan funka, ska fråga om jag kan få skjuta på hennes tider på dagis i morgon annars så har jag två nödlösningsalternativ.

Tack för era tankar kring detta.

 

[Muninn]

Sv: Avliva familjens hund.

Men alltså, ett kort obevakat ögonblick? Ska en treåring ens umgås med en kaninunge i ett kort obevakat ögonblick? Varför? Tänker bara på mina vänners barn som nästan snubblade över min lilla hund, trots bevakning. De har ju inte nån vidare koll på sin kropp.

Ts: Jag tror att jag hade låtit barnet säga adjö till hunden efter avlivningen. Begravning osv. Har man inte möjlighet till detta, t.ex om hunden skall kremeras, så kanske ändå få vara med på avlivningen? Beror ju också på hur nära barnet och hunden är. Vet barn som inte brytt sig alls om när familjens djur gått bort, och isf känns det ju onödigt för dem att vara med.

 

[Muninn]

Sv: Avliva familjens hund.

Bra att du kommit på dina alternativ det är nog viktigt att det känns bra för dig med eftersom du är den som måste ta hand om både hund och barn.

 

[Sol]

Sv: Avliva familjens hund.

Vi är så avskärmade från döden i dag, många av oss har också en bild av död och döende som något skrämmande. Små barn har inte hunnit få en sådan bild ännu. Min åsikt är barn faktiskt klarar av att se både vuxna och andra barn visa äkta starka känslor. Det är inte farligt för barn att få uppleva det. Kanske kan det till och med istället hjälpa ett barn att hantera tankar om döden om det får vara med då ett djur dör?

Jag är inte ute efter att skärma av. Man ska prata om döden, vad som händer, varför och barnen får gärna träffa djuret när det är dött men varför ska barnet vara med vid avlivningen? Har du tänkt på att avlivningen kan gå fel och då blir det oftast oerhört jobbigt för alla parter.

När jag var 4 år blev våran hund påkörd av tåget, han dog omedelbart. Jag fick spendera hur mycket tid jag ville med honom efteråt, när han var död. Det var mitt sätt att förstå att han inte fanns längre. Jag har bara fina minnen från det, men det är något helt annat än att vara med vid avlivningen. Från 9 års ålder har jag dock varit med vid jakt och det var väl kanske en mer lagom ålder att faktiskt vara med och uppleva avlivningar.

Äldre barn tycker jag kan få vara med vid en avlivning, barn som är kapabla till att förstå mer. En 3-åring förstår inte vad som händer och du kan inte resonera med barnet om något går fel. Barnet på 3 år kan inte ens avgöra om det vill vara med vid en avlivning eller inte eftersom de inte förstår vidden av det.

 

[Plussat]

Sv: Avliva familjens hund.

Hon kommer att få vara på dagis, kommer lämna senare så vi har en extra stund med killen till mycket gos och promenad. Hon gillar denna hund väldigt mycket och säger ofta nu utan att vi pratar om det att hon inte vill att vi ska ta bort Diesel så hon vet vad det innebär och allt däromkring, han ska få komma till mormor nu.

 

[jerseyko]

Sv: Avliva familjens hund.

Tycker ni kommit fram till en bra lösning.
Mina föräldrar avlivade våra katter när jag var 4 år. Jag minns faktiskt ingenting från dem eller att jag hade någon saknad.
Jag har ju förstått av alla hundratals bilder på mej och katterna när de är med överallt att de ändå måste stått mej nära.

 

[turbofling]

Sv: Avliva familjens hund.

Men alltså, ett kort obevakat ögonblick? Ska en treåring ens umgås med en kaninunge i ett kort obevakat ögonblick? Varför? Tänker bara på mina vänners barn som nästan snubblade över min lilla hund, trots bevakning. De har ju inte nån vidare koll på sin kropp.

Ja, vi var alla tre inne i hängnet, jag fyllde pa kaninernas vattenskal när barnen satt ner. Tittade alltsa bort en kort sekund och pa den korta stund hann barnet resa sig upp och snubbla. En ren olycka som jag inte känner daligt samvete över.

 

[Ginne]

Sv: Avliva familjens hund.

Min äldste son var med när jag avlivade en hund när han var 4 år. Det gick bra, han fick inga men för livet. Jag hade i och för sig inget annat val än att ta med sonen just då, men jag såg det inte som något problem. Han var van vid att se döda rådjur, höns och får hos mormor och morfar. Skulle något oförutsett hända under avlivningen skulle det vara mitt jobb att förklara det för barnet och jag är övertygad om att barnet skulle klara av att hantera det precis som att jag skulle klara av det. Barn förstår mer än man tror men kanske inte alltid på samma sätt som vi vuxna. Livets realiteter, missöden, obehagligheter, det finns risker att barn får uppleva både det ena och det andra, vi kan inte skydda dem från allt. Men vi kan hjälpa dem att hantera det som händer.

 

[Sol]

Sv: Avliva familjens hund.

Nej, vi kan inte skydda dem från allt men vissa saker är onödiga att utsätta dem för när de är så små. Min 5-åring har också sett döda djur, det är inte det jag motsätter mig. Jag motsätter mig att så små barn ska behöva vara med när man dödar djur.

 

[vallhund]

Sv: Avliva familjens hund.

kl

En del hundar kämpar emot o gör allt för att inte somna/domna bort, det är ingen trevlig syn ens för vuxna djurägare, inget jag skulle utsätta ett så litet barn för.

 

[Ginne]

Sv: Avliva familjens hund.

Man gör naturligtvis som man vill med det, men ibland är det oundvikligt och min poäng var att jag anser inte att det är skadligt för dem. Men det beror också på hur den vuxne agerar. Om barnet får men av att se ett djur dödas beror det med största säkerhet på den vuxnes förhållningssätt anser jag.

 

[Plussat]

Sv: Avliva familjens hund.

Våran älskade hund lämnade jorden den 5/3 och allt gick bra han var glad som vanligt för att få komma till vet och fick sömnmedel och sen avlivningsvätska så allt gick som planerat, har aldrig varit med om någon avlivning som djuret kämpat emot (min ena häst behövde dock två doser med somulouse, stavning? men allt gick ändå lugnt till även då) så hon kunde varit med utan problem då även jag kunde kontrollera mig är ju helt ok att vissa att man får gråta när en utav ens bästa vänner måste lämna oss.

Tror det beror lite på ens egen uppväxt vad man tycker, uppväxt med jakt dock inte egna familjen men morbröder och kusiner jagar och vi var alltid på gården så var nog inte mer än 5-6 år när jag var med vid styckning och hjälpte till malning mm och har inte tagit skada utav det.

 

[jerseyko]

Sv: Avliva familjens hund.

Mina barn har vart med om rätt mycket död också, jag som jobbar som slaktare och sen både pappa och bonuspappa som är jägare.
Tror sonen var nyss fyllda 5 år när han berättade för nya vikarien på dagis hur det går till på mammas jobb.

Igår hjälpte jag grannen då hennes hund var dålig och ganska snabbt avled. Imorse var sambon över och hjälpte henne att begrava. Min son frågade varför och sambons son vilken färg hunden hade. Sen var det inget mer med det. Nu är hunden begraven och det kommer växa blommor där sen.

 

[Sandra78]

Sv: Avliva familjens hund.

Om det vore våran dotter, 3 år och 3 månader, så skulle hon få följa med till veterinären om hon ville men vänta utanför med någon trygg person medan hunden fick sprutan. Skulle även låta henne komma in och titta på hunden sedan, om hon själv vill.
Men hålla henne utanför själva avlivningen, både för hundens och barnets skull.