Nu får du skärpa dig. Jag är uppväxt i ridskolemiljö mellan 1973 och framåt och det är PIIIP i PiiiiP inte några spön hit och dit, som de sporrar, spön, skarpa bett, gramaner hit och dit som jag har har sett i de privatstall jag har varit i alla år, som skötare, medryttare, fodervärd och hästägare samtidigt som jag ridit på ridskola där ryttare och ägare har låtit våldet ta vid där vettet gått ut i stället för att ta hjälp av instruktörer, veterinärer, hovslagare, kiropraktiker, equiterapeuter och dylikt.