Skugga
Trådstartare
Finns det fler än jag som verkligen TÄNKER (till förbannelse?), inte bara vill ha barn för att "det ska vara så"?
Hur motiverade ni era barn? Vilka för- och nackdelar såg ni innan, och hur blev det?
Exempel på frågeställningar som snurrar i mitt huvud:
Vår relation, tänk om vi inte klarar ut det?
Har vi rätten att sätta barn till en så instabil värld som vi lever i?
Jag älskar mitt liv idag - tänk om ett barn rubbar balansen?
Min kropp har just återhämtat sig efter cancer - är det värt att riskera hälsan igen?
Jag är jätterädd för sjukhus, hur kommer en graviditet att gå?
Är jag bra nog att uppfostra en unge? Tänk om jag ger hen men för livet?
Finns det ens något rätt läge för barn, eller är det bara att köra?
Min karriär - mannen vill ta störst ansvar hemma, men har ju sett andra fastna i kvinnofällan förr...
Räcker ens "Jag vill ha en familj" som skäl?
Tänk om jag inte tycker om bebisen? Jag älskar barn, men inte småbarn.
Min unghäst, tänk om jag måste sälja min pärla, min drömhäst?
Jag som uppenbarligen är så egoistisk (se ovan - karriär, häst, min kropp...) - klarar jag ens av ett föräldraskap?
Jag har en turbulent tid med mycket tankar som snurrar och jag känner mig så ensam i min bekantskapskrets. De som har barn/är gravida har liksom ingen analys, utan bar "jag ville", "det hör ju till" som motivering. De flesta fattar inte ens frågan.
Är det jag som är helt dum i huvudet?
Här inne finns ju en massa kloka, analyserande och eftertänksamma människor - är jag ensam om de här tankarna?
Hur motiverade ni era barn? Vilka för- och nackdelar såg ni innan, och hur blev det?
Exempel på frågeställningar som snurrar i mitt huvud:
Vår relation, tänk om vi inte klarar ut det?
Har vi rätten att sätta barn till en så instabil värld som vi lever i?
Jag älskar mitt liv idag - tänk om ett barn rubbar balansen?
Min kropp har just återhämtat sig efter cancer - är det värt att riskera hälsan igen?
Jag är jätterädd för sjukhus, hur kommer en graviditet att gå?
Är jag bra nog att uppfostra en unge? Tänk om jag ger hen men för livet?
Finns det ens något rätt läge för barn, eller är det bara att köra?
Min karriär - mannen vill ta störst ansvar hemma, men har ju sett andra fastna i kvinnofällan förr...
Räcker ens "Jag vill ha en familj" som skäl?
Tänk om jag inte tycker om bebisen? Jag älskar barn, men inte småbarn.
Min unghäst, tänk om jag måste sälja min pärla, min drömhäst?
Jag som uppenbarligen är så egoistisk (se ovan - karriär, häst, min kropp...) - klarar jag ens av ett föräldraskap?
Jag har en turbulent tid med mycket tankar som snurrar och jag känner mig så ensam i min bekantskapskrets. De som har barn/är gravida har liksom ingen analys, utan bar "jag ville", "det hör ju till" som motivering. De flesta fattar inte ens frågan.
Är det jag som är helt dum i huvudet?
Här inne finns ju en massa kloka, analyserande och eftertänksamma människor - är jag ensam om de här tankarna?