Jag tror alltid att man skall vilja ha barn innan man skaffar det. Att det finns en vilja att förändra sitt liv, att ansvara över en liten varelse, att vilja vara en del av det. Helt enkelt så tror jag att man måste vilja skaffa barn innan man gör det. Man måste se sig själv som förälder och ha en vilja helt enkelt. Omställningen är stor, påfrestningen är stor och livet förändras men har man bara viljan att man vill ha barn så anser jag att man troligen löser det mesta
Sen tror jag å andra sidan inte att det finns någon bra tid för barn. Jag tror man gärna sitter och väntar på den rätta tiden, och den tror jag aldrig kommer. Visst kan det finnas mindre bra tillfällen att skaffa barn men den där tidpunkten som många verkar vänta på. Då allt bara skall kännas rätt och känslan av "Nu är tiden, nu ska vi ha barn, allt kommer bli perfekt nu" den tror jag inte infinner sig. Finns viljan och rätt partner så tänker jag att det löser sig. Jag tror också att de flesta behöver ha barn på g för att börja känna sig redo. Sen kan man nog inte förstå innebörden av att bli förälder innan man faktiskt är det. Antagligen (eftersom jag inte har några barn än) en alldeles fantastisk känsla om det är så att man vill ha barn. Jag är nämligen en sån som också ansåg att det bara var en norm, att jag inte ville ha barn, ville sköta mig själv och vara egoistisk helt enkelt. Det ändrades dock när jag träffade min nuvarande sambo.
Sen tror jag å andra sidan inte att det finns någon bra tid för barn. Jag tror man gärna sitter och väntar på den rätta tiden, och den tror jag aldrig kommer. Visst kan det finnas mindre bra tillfällen att skaffa barn men den där tidpunkten som många verkar vänta på. Då allt bara skall kännas rätt och känslan av "Nu är tiden, nu ska vi ha barn, allt kommer bli perfekt nu" den tror jag inte infinner sig. Finns viljan och rätt partner så tänker jag att det löser sig. Jag tror också att de flesta behöver ha barn på g för att börja känna sig redo. Sen kan man nog inte förstå innebörden av att bli förälder innan man faktiskt är det. Antagligen (eftersom jag inte har några barn än) en alldeles fantastisk känsla om det är så att man vill ha barn. Jag är nämligen en sån som också ansåg att det bara var en norm, att jag inte ville ha barn, ville sköta mig själv och vara egoistisk helt enkelt. Det ändrades dock när jag träffade min nuvarande sambo.