Att vara normbrytande i en hästmiljö (måste skriva av mig)

Jag upplever verkligen inte att "alla heteron ser till att alla vet att de är hetero hela tiden".
Det är tämligen onyanserat att påstå det.

Enda gången som jag ser att det kan vara nödvändigt skulle nog vara när någon kallar min partner för ett kön den inte är. Det kan ju vara pinsamt för den som kallar den fel hela tiden.
Precis som att jag rättar när någon hela tiden säger fel namn till någon och kallar den för Lisa hela tiden fast den heter Ann. Det blir ju pinsamt för den som säger fel hela tiden.
:D Ja, jag har i alla fall aldrig hållits ovetande någon längre stund.
 
:D Ja, jag har i alla fall aldrig hållits ovetande någon längre stund.

Menar du att människor du träffar väljer att upplysa om att de är heterosexuella???
i form av "jag är heterosexuell"?
helt opåkallat?

Det är ju ganska uppenbart med personer, oavsett läggning, som har med sig sin partner; många gånger ser man ju könet.
 
Det här måste väl vara den mest deprimerande tråden på mycket länge. Vad hände med "ok, du vill berätta om en upplevelse som jag själv inte har, jag lyssnar?"

Antingen har @alextheasparagus fel i sin upplevelse, eller så beror hens upplevelse på hen själv. Enligt tråden alltså.

Vilket i och för sig innebär en kraftig bekräftelse av att hen har helt rätt i sin beskrivning.

Här får Buke ett solklart IG.

:(
 
Senast ändrad:
Det här måste väl vara den mest deprimerande tråden på mycket länge. Vad hände med "ok, du vill berätta om en upplevelse som jag själv inte har, jag lyssnar?"

Antingen har @alextheasparagus fel i sin upplevelse, eller så beror hens upplevelse på hen själv.

Vilket i och för sig innebär en kraftig bekräftelse av att hen har helt rätt i sin beskrivning.

Här får Buke ett solklart IG.

:(

Utveckla gärna ...
 
Att de tror att de inte är nåt värda, men av vilken anledning ? Ingen aning...
Hur många överviktiga mår inte dåligt pga att de väger mer än normen... Och normen som matas från media är ju betydligt smalare än "normen" tom ÄR... Och här drabbas ALLA oavsett kön, sex, hudfärg mm..
Frågan är inte vilken grupp som har det värst... Frågan är VARFÖR törs de inte komma ut som den de är ? Vad tror de ska hända ? Att de hamnar utanför ? Det gör man som "normperson" MED... Vilka mobbas i skolan ? ALLA, alla kan råka ut för det.. Oavsett sex, kön, religion och hudfärg...

Du sa själv att "normpersoner" behöver ha mer kunskap om HBTQpersoner, men vi som redan ÄR öppna och inte har nåt emot dem ska jobba på att ändra vårt "normbeteende", ett "normbeteende" som inte finns.. Ett "normbeteende" som sådana som du sätter på andra och sen skyller på "oss" för att andra inte törs va som de vill... Nu är ju detta inte ett problem som bara HBTQ har utan alla som är annorlunda eller "utanför"... Tom i det här forumet har vi flera "normpersoner" som skriver hur de har svårt att få vänner och mår skit och funderar på att ta sitt liv... Alla har problem i sina liv.
En ofrivillig singel mår skitdåligt pga det tex.. Och JA det är ett stort problem, jag förminskar inga problem. Det finns massor att må dåligt över... Inget är större eller mindre... För den som drabbas av "sitt problem"...

Nu är det ju ett diskussionsforum, men det är så kul att få höra att "jaha du tycker du accepterar HBTQ men det hjälper inte HBTQpersonerna"... Vi kan ju bara skriva utifrån hur vi själva bemöter folk och ser hur folk blir bemötta i våra stall... Om sen en HBTQ ÄNDÅ upplever det som ett problem blir svårt för oss att göra nåt åt... VI kan ju inte veta att personen inte törs säga "vem den är" ... Törs HBTQ inte säga vem hen är, hur ska VI då veta det ? Då utgår vi helt enkelt från det vi fått reda på. Varken mer eller mindre...

Och tro mej jag är i övrigt för alla former av utbildning, tex har vi i Hammarby Fotbollsgruppen på FB en diskussion just nu då jag med flera tycker att Östersund IF (FF ?) som numer är HBTQcertifierade satt en mycket bra prägel på sin värdegrund.. Och vi är rätt många som tycker att även Hammarby borde ta efter och bli HBTQcertifierade, för att visa att vi inte ser någon skillnad på någon ! Och många stall skulle nog klara den certifieringen med bravur enligt mina erfarenheter...

Det känns som att du och några till försöker slå in redan öppna dörrar...

Det är inte min mening att slå någon på näsan, jag ber om ursäkt om det uppfattas så. Det är jättebra att vi är fler som kämpar för allas lika rättigheter, men jag upplever ofta att många har ett toleransperspektiv istället för ett normkritiskt perspektiv, och det skapar tyvärr bara ett vi-och dom-tänk, även om avsikten är god. Utifrån mina erfarenheter delar jag tyvärr inte din uppfattning om att vi har en öppen och inkluderande miljö överlag i Sverige.

Jag tycker inte vi ska förutsätta något om någon, men det gör vi ju hela tiden! Även jag såklart! Vi förutsätter att någon har en viss könsidentitet beroende på hur personen ser ut, eller frågar någon vi tolkar som tjej om den har kille.

Angående hbt-certifieringen har min organisation genomgått den och det är ett stort arbete där man främst får jobba med sina egna värderingar men också mycket organisatoriskt såklart. En av frågeställningarna är bland annat hur man arbetar för att synliggöra att man har transkompetens och utifrån den här tråden vet jag inte om jag skulle säga att många stall skulle klara certifieringen med bravur.

Överlag i den här tråden tycker jag att många förminskat trådskaparens känslor och de problem som trådskaparen upplever. Ja, det finns många grupper som är utsatta i samhället, men just i den här tråden är det väl främst hbtq-frågor som diskuteras.
 
Jag skäms fortfarande över min okunskap och mitt dömande sätt som fjortonåring på 80-talet. Jag skäms för att jag inte förstod och inte hade kunskapen och att jag såg mig som öppen och ickedömande när jag verkligen inte var det för fem öre. Tio år senare när en vän för första gången strålande av lycka presenterade sin partner var jag istället glad för henoms skull. Att hen äntligen vågade vara med en partner av det kön hen ville vara med och inte av det kön som samhället tog förgivet.

Jag är själv normbrytare av stora mått men jag är det av val. För att jag ansåg att mitt liv är mitt och inte andras att leva så gjorde jag de valen. Den skillnaden är enorm. Jag kunde gjort andra val om det hade varit så men ens sexuella läggning kan man inte välja.

I min nära krets är det en person som fortfarande gömmer sin sexuella läggning för omvärlden. Det gör mig så ont men jag förstår hens val. En annan är öppen mot vissa men inte mot andra och eftersom hen är bi tar alla förgivet att partners av samma kön bara är vänner medans partners av andra könet är partners. Att ständigt få ta fajten för att få älska den man vill, få leva med och som man vill är inte enkelt. Det tar massor av energi. Folk i gemen tar förgivet att alla är hetro. Det är inget påhittat eller upplevt, det är så.

Att som hetro komma och säga att det inte alls är så och att de inte alls bryr sig blir så fel. Visst är det jättebra om människor inte bryr sig om varandras sexuella läggning men omvärlden vittnar fortfarande om att det inte är gemene mans uppfattning. Varför inte bara lyssna istället för att säga "din upplevelse är fel"?
 
Att som hetro komma och säga att det inte alls är så och att de inte alls bryr sig blir så fel. Visst är det jättebra om människor inte bryr sig om varandras sexuella läggning men omvärlden vittnar fortfarande om att det inte är gemene mans uppfattning. Varför inte bara lyssna istället för att säga "din upplevelse är fel"?

Bara för att jag inte ser nåt problem i de stall jag varit KAN ju faktiskt bero på - att det inte finns ett problem !!! Och jodå de stall jag har varit i har definitivt haft hbTQpersoner...

Att problem finns - självklart, som sagt om någon kommer och säger att de har problem har personen problem.
MEN i TS fall tex blir hen felkönad... Frågan är om den som felkönar vet om TS könsidentitet ? Svaret är nej på den frågan för TS skriver ju själv att TS INTE törs va sej själv och komma ut i stallet.
Så om någon kommer fram i stallet å säger "hej jag heter Lena" så kommer jag kalla Lena för Lena eller hon/henne om jag pratar om Lena... Jag kommer inte säga HEN eller han/honom.
Skulle en tjej komma fram och säga "hej jag heter Kim" så skulle ovanstående fortfarande gälla.... Jag utgår från det jag ser. Kim ser ut som en tjej och tilltalar Kim som Kim eller hon/henne...
Ser Kim ut som en kille tilltalar jag Kim som han/honom och Kim.
Kommer en tjej fram och säger "hej jag heter Tomas" så hade jag kallat personen för Tomas och refererat till Tomas som han/honom oavsett om han ser ut som en tjej...
Kommer en kille fram och säger "hej jag heter Lisa" ja då säger jag Lisa och hon/henne om Lisa...

Och jodå jag har felkönat personer/barn, var ute och spela pokemon, mötte en förälder med sitt barn (ca 10 år) som jag sa fel pronomen på och självklart bad jag om ursäkt, till både BARNET och föräldern. Som sagt det är ju mer pinsamt för mej att säga fel än det är för personen.

Därför anser jag inte att det i TS fall är så att det nödvändigtvis är andra som är problemet FAST det kan självklart va så att hen är i ett stall där alla går runt och säger "jag är hetro" som i petruskas stall... (de kanske bor i samma område ? )
Men som i Petruskas fall... Har ALDRIG stött på folk i stall som man pratar med som säger "jag är minsann straight"... Och varför skulle jag ens fråga vad en persons partner har för kön ?
Om någon ska hem för fredagsmys säger inte jag "ha de så trevligt med din pojkvän" till en tjej eller tvärtom till en kille (om jag inte VET att personen har flickvän/pojkvän)... I mitt fall har jag nämligen lika mkt fredagsmys hemma och jag är singel ! Ingen som ifrågasätter det heller... Så jag skulle inte förutsätta att personen ska hem till en person ens.
Och säger personen "nu ska jag hem till sambon" säger jag inte "va trevligt att du ska hem till din hetrosambo". Antingen så vet jag vad sambon har för kön eller inte... Så svaret skulle nog OM det blir ett svar bara bli "kör försiktigt". Både "nu ska jag hem till sambon" eller "nu ska jag hem till familjen" är ju ganska vanliga "hej då" fraser.. Som man som sagt inte ens svarar direkt på.... Mer än hej då... typ
 
1) övervägt att ta sitt liv.
Personer som har svårt att känna sin identitet mår sannolikt dåligt psykiskt. Oavsett om det är könsidentiteten man är osäker på, eller sexuell läggning, eller svårigheter att känna sig hemma i ett nytt hemland, en ny kulturell kontext.
Men jo, jag är ganska övertygad om att majoriteten av transpersoner mår psykiskt dåligt.

2) Ja, jag tror att en del HBTQ-personer blivit illa bemötta, precis som många kvinnor blivit det pga kön.
Men jag tror också att rädslan för att det ska hända, ökar problemet. Dvs jag tror att fler är rädda för att bli illa bemötta, än de som faktiskt blir illa bemötta.
Jag tror att känslan av utanförskap är enorm - och större än vad som behövdes.

Som sagt: jag tror att de flesta människor faktiskt inte funderar så mycket på andra människors sexuella läggning.
Om jag är på badhuset (vilket i och för sig inte händer), och byter om i kvinnornas omklädningsrum så funderar inte jag på om de andra kvinnorna som byter om där är homo- eller heterosexuella.
Det är nämligen inte intressant (eller relevant) för mig att veta andra människors sexuella preferenser. Och där är jag övertygad om att jag är långt från ensam.

Jag tror, och vet till viss del, att det inte är personens könsidentitet som gör att den psykiska ohälsan är så stor. Det handlar om normer kring kön som finns och är starka i samhället, om utsatthet osv. För personer med könsdysfori kan det såklart vara en bidragande orsak till ohälsan dock. Badhuset var ju ett bra exempel, för det är ju en tydlig situation där många transpersoner diskrimineras.
 
Detta blir väl något slags... gnäll-inlägg... men det känns ändå viktigt att prata om. Jag är inte helt säker på om detta är rätt kategori, men jag pratar ju om hästmänniskor och om psykisk ryttarhälsa. Finns det en mer passande kategori som jag inte känner till, säg till.

Jag älskar hästar. Har ridit i 10 år, och ridningen och hästarna har alltid varit en av mina favoritgrejer. Men, jag har aldrig passat in i något stall jag varit aktiv i, och det gör så ont, för jag gillar verkligen att vara där för hästarnas skull, men andra hästmänniskor gör mig så fruktansvärt obekväm och otrygg. Jag hatar att tävla, jag är sjukt introvert och långt ifrån bilden av den utåtriktade ledaren som kommer bli chef, jag har väldigt olika politiska åsikter jämtemot de flesta andra hästfolk jag träffat (vilket skapar KONFLIKTER, något jag helst vill undvika), jag växte upp i en låginkomstfamilj, är autistisk etc, men framför allt är jag inte cis eller heterosexuell vilket är normen... överallt. Men kanske speciellt i stallet, av de ställen där jag är. I hästmiljöer verkar det vara "dont ask don't tell"-mentaliteten som gäller vilket gör att jag blir konstant felkönad och jag kan inte vara öppen alls i min transidentitet eller läggning i rädsla för att bli mobbad eller pratad om bakom min rygg. Det känns inte tryggt alls och jag har verkligen noll vänner som rider eller ens är kompis med någon i stallet, och såhär har det alltid varit. Så det blir väldigt ensamt. Övriga miljöer jag vistas i är inte alls så konservativa som stallen, och jag tycker att det är tråkigt att det är så. Och varför pratar ingen om det här? Det gör mig nästan arg, för det gör att det känns som jag är helt ensam om att känna så som jag gör? Känns som att jag inte har någon att diskutera det med, men jag fattar ju att jag inte kan vara den enda normbrytande ryttaren som känner sig ensam, så var är dem? Någon som kan känna igen sig i åtminstone något som jag pratar om? Usch nej jag vet inte vad ens min poäng är jag är bara så förbannat trött.

Jag noterar att du inte brytt sig om att svar på en enda fråga eller ett enda inlägg. Är det så du bemöter människor i stallet så förstår jag varför du inte har någon kompis i stallet - oavsett kön, läggning what ever. Har ingen att diskutera med? Här är fullt upp som vill diskutera med dig, som peppar, ger stöd, råd och delger erfarenheter på olika sätt men de väljer att inte svara. Fundera på hur du bemöter andra så kanske du finner en del svar.
 
Kanske hänger ihop med att jag ser en person och pratar med en person och inte ett kön/läggning/hudfärg/religion/mm.
Använder orden parter eller sambo och inte fru eller man.
Så du använder aldrig någonsin orden han/hon? Blir det inte besvärligt att använda namnet precis hela tiden?
 
Jag noterar att du inte brytt sig om att svar på en enda fråga eller ett enda inlägg. Är det så du bemöter människor i stallet så förstår jag varför du inte har någon kompis i stallet - oavsett kön, läggning what ever. Har ingen att diskutera med? Här är fullt upp som vill diskutera med dig, som peppar, ger stöd, råd och delger erfarenheter på olika sätt men de väljer att inte svara. Fundera på hur du bemöter andra så kanske du finner en del svar.
Med tanke på hur en del har svarat i tråden så kan det ju också vara så att @alextheasparagus blivit ledsen och inte vill svara? Varför anta att hen är otrevlig?
 
Så du använder aldrig någonsin orden han/hon? Blir det inte besvärligt att använda namnet precis hela tiden?
I tal nej, i text händer det med undan tag av tamdjur av någon anledning som dom blir kallade hon och han.
Sedan blir det inte alltid namn utan kan bli tex "ryttaren på den svarta hästen" i stället för "han på den svarta hästen"
 
Jag noterar att du inte brytt sig om att svar på en enda fråga eller ett enda inlägg. Är det så du bemöter människor i stallet så förstår jag varför du inte har någon kompis i stallet - oavsett kön, läggning what ever. Har ingen att diskutera med? Här är fullt upp som vill diskutera med dig, som peppar, ger stöd, råd och delger erfarenheter på olika sätt men de väljer att inte svara. Fundera på hur du bemöter andra så kanske du finner en del svar.

Förlåt men WHAT ?
Jösses...
säger som några andra kloka i tråden :
Verkligen ingen rolig tråd att läsa utifrån att många käckt förkunnar att inget problem finns , utifrån sina egna åsikter där de befinner sig på andra sidan" normmässigt s.a.s .

Knapplån /allmän inflik :
Jag tycker det oftast är precis så ... jag befinner mig också på "sidan" att jag öht inte bryr mig om andras läggning osv samtidigt som jag själv faller inom samhällets "normalstandardkategori".

Men att jag öht inte bryr mig, inte tycker det spelar roll osv, är ju inte ekvivalent med att den person som INTE befinner sig där, inbillar sig, eller borde känna annorlunda ?

Jag tycker det är högst verkligt hur personer som inte platsar "inom normen" i samhället, helt klart känner så , av väldigt många anledningar och orsaker, oavsett hur jag själv resonerar/förhåller mig/bemöter . Det kan jag ju liksom inte bara avfärda med att "du inbillar dig/det är obefogat hur du känner/upplever det" ? :confused:

Hade senast nu som ett konkret exempel, ett scenario i stallet där en person som hjälpte en nyinflyttad inackordering med dennes häst på regelbunden basis, direkt omgående efter att ha hälsat och pratat lite med några av oss i stallet , förklarade att denne höll på att byta kön medicinskt, utifall att någon undrade ...
det var inget jag eller någon av de andra undrat över alls, inte ens märkt /noterat ngt särskilt öht ang personen .

Men det var helt klart väldigt relevant och viktigt för personen i fråga och det tycker inte jag man då kan avfärda som att det var totalt omotiverat/onödigt från vårt perspektiv för vi tänkte inte ngt öht om detta osv. Vad vi tänkte/inte tänkte är ju liksom inte grejen ?
 
Jag noterar att du inte brytt sig om att svar på en enda fråga eller ett enda inlägg. Är det så du bemöter människor i stallet så förstår jag varför du inte har någon kompis i stallet - oavsett kön, läggning what ever. Har ingen att diskutera med? Här är fullt upp som vill diskutera med dig, som peppar, ger stöd, råd och delger erfarenheter på olika sätt men de väljer att inte svara. Fundera på hur du bemöter andra så kanske du finner en del svar.
Men herregud så lågt. Så fruktansvärt jävla lågt. När TS haft en hel tråd på sig att konstatera att Nähä, buke var inte stort mycket bättre än stallvärlden - så måste du dra till med största baseballträet du kan hitta? Ifall hen möjligen hade en liten gnutta hopp om förståelse kvar?

Om ämnet inte var så allvarligt skulle jag tro att du skämtade. Eller hade slagit vad med nån kompis om att skriva internets okänsligaste inlägg. Grattis isåfall, du vann.
 
Menar du att människor du träffar väljer att upplysa om att de är heterosexuella???
i form av "jag är heterosexuell"?
helt opåkallat?

Jag tror inte att man förstår hur ofta man "kommer ut" som heterosexuell! Självklart gör man det inte genom att gå runt och säga "jag är heterosexuell" hela dagarna, utan man gör det när man utan att tänka på det könar sin partner - på jobbet, på brukshundsklubben, på kursen, hos tandläkaren, hos frisören osv osv.

Även om jag är öppen med att jag lever i ett samkönat förhållande, så är gångerna då jag medvetet har valt att konstruera meningarna för att inte köna min fru sorgligt många. Ibland för att jag inte känt mig bekväm, ibland för att jag bara inte har orkat och några gånger faktiskt av rädsla, befogad eller ej - men allihop är situationer som ett hetero överhuvudtaget inte ens hade reflekterat över!
 
Jag tror inte att man förstår hur ofta man "kommer ut" som heterosexuell! Självklart gör man det inte genom att gå runt och säga "jag är heterosexuell" hela dagarna, utan man gör det när man utan att tänka på det könar sin partner - på jobbet, på brukshundsklubben, på kursen, hos tandläkaren, hos frisören osv osv.

Även om jag är öppen med att jag lever i ett samkönat förhållande, så är gångerna då jag medvetet har valt att konstruera meningarna för att inte köna min fru sorgligt många. Ibland för att jag inte känt mig bekväm, ibland för att jag bara inte har orkat och några gånger faktiskt av rädsla, befogad eller ej - men allihop är situationer som ett hetero överhuvudtaget inte ens hade reflekterat över!

Väldigt väl summerat och illustrerat .

Jag tycker hela tråden med majoritets svar "från andra sidan" som sagt är så ledsam . Även om jag som sagt tillhör "normen" så är svaren från "normen" här så otroligt illustrerande och det blir beklämmande samtidigt som det är en realistiskt illustration över sakens grundfråga .

För övrigt är det precis samma typ av resonemang ang "jag dömer ingen utifrån etnicitet" "jag är inte rasist MEN " .., osv .
 
Jag tror inte att man förstår hur ofta man "kommer ut" som heterosexuell! Självklart gör man det inte genom att gå runt och säga "jag är heterosexuell" hela dagarna, utan man gör det när man utan att tänka på det könar sin partner - på jobbet, på brukshundsklubben, på kursen, hos tandläkaren, hos frisören osv osv.

Och man gör det väl faktiskt också varje gång man utgår från andra är hetero genom att fråga om deras man/flickvän osv (som man alltså inte känner till). Den som förutsätter att andra är hetero är sannolikt hetero själv.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 082
Senast: Lavinia
·
Ridning Jag ger snart upp, hittar aldrig en bra häst :( Det hela började med min hyrponny som jag hade under 1 år, han skulle var jättesnäll...
2
Svar
23
· Visningar
3 715
Senast: EmmaBovary
·
Skola & Jobb Jag sitter i en situation som jag tror att ganska många tycker är lite "lyxig", jag tycker det känns total pannkaka! Lite snabb...
2
Svar
24
· Visningar
2 897
Senast: moster
·
Hästvård Vår häst har en envis liten hälta lokaliserad till höger framhov som visar sig som en "nickning" framförallt vid longering i höger varv...
2
Svar
24
· Visningar
7 362
Senast: mackan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp