Att vara normbrytande i en hästmiljö (måste skriva av mig)

[Lobelia]

Nej, man behöver inte sätta sig in i alla frågor, men med lite normalt människointresse kan man lätt ge folk möjligheten.
Bara genom ett "hej, jag heter Hyacinth och har den sura märren där borta. Kul att du flyttat hit! Vill du berätta lite om dig själv?"
Öppnar man för att : jag heter Samuel, men jag vill att ni säger hen istället för han eftersom jag inte (ex.). "Känner mig bekväm i mansrollen/är transexuell/jag föredrar det" .

Jag vet inte, men sällan har jag upplevt det problematiskt och är jag det minsta tveksam frågar jag. Sen har jag stött på både helt öppna ex transexuella och de som jag inte vet. Men är man 2 meter lång man i klänning och jag inte vet så frågar jag och är noga med min avsikt.

Och gör man som du lär man missa folk. De flesta jag känner presenterar sig på det viset du beskriver på ett ungefär och säker gör flera av de som sågas här det också. Det ger knappast någon som har svårt att upplysa om sin läggning någon hjälp.

Det är knappast män ( hur vet du att det är en man förresten?) på 2 meter i klänning som har TS problem med att känna sig obekväm men inte våga vara öppen med sin läggning.

 

[Badger]

Jag frågar vid lämpligt tillfälle i enrum/avskildhet.

"Ursäkta, men hur ska jag tilltala dig på rätt sätt? Jag vill inte såra någon med flit, så jag frågar hellre än undrar eller gör fel".

Vet jag kan jag vara tydlig vid tilltal och hoppas andra hakar på.

Joo fast hur vet man att det är på gränsen till att det kanske kan bli fel pronomen? Tex som sagt flickvännen jag pratade om ovan, en butch (det är väl ett ord man använder om sig själv?) lesbisk tjej. Aldrig i livet att jag skulle letat upp avskildhet och frågat, hon var väldigt känslig och kunde nog lätt ha blivit ledsen. (iofs kanske hon också kunde blivit glad om det var vanligt att fråga som princip bland hennes vänner, men man vet ju inte) Samtidigt är jag övertygad om att hon var rätt pronomen min kollega skulle rimligen sagt till annars.

Men säg att man möter en tjej med extremt manligt uttryck, ska man inte få ha ett extremt manligt uttryck i samhället i lugn och ro utan att folk frågar? Jag känner fortfarande att jag skulle fegt kört på hon om hon heter Helena och han om han heter Hans och om namnet är Robin så kanske läget är att vänta och se.

Killen på stan med långt hår och kilt skulle ju jag gissa är helt definitivt man och skulle bli ganska irriterad om jag frågade. Antar att gränsen här är kort kjol och smink, fast då skulle jag inte heller våga fråga utan gissa på hon. Pojken som klättrade i en rutschkana med min son och mig, som hade målade naglar långt lockigt hår och byxkjol var extremt tydlig med att han var pojke och jag skämdes över att jag råkat kalla honom flickan istället för barnet som jag försöker i övrigt, det kan ju vara känsligt att inte få välja kläder som man vill som ung utan att någon frågar om könstillhörighet.

Sedan bygger ju frågeställningen iofs och svaren på att en ny kommer till en plats och behöver tas om hand och göras bekväm av de som är "gamla i gården". Många andra vanliga situationer är ju att man möts som två likar eller att folk själva kommer som nya till en ny plats. Då är att ta ansvar för en annans bekvämlighet (sin nya chefs, de nya kollegorna, det nya stallgängets osv) lite som att sätta sig som värdinna trots att man inte har värdinnerättighet , ta sig ton. (krångligt att beskriva).

 

[Hyacinth]

Joo fast hur vet man att det är på gränsen till att det kanske kan bli fel pronomen? Tex som sagt flickvännen jag pratade om ovan, en butch (det är väl ett ord man använder om sig själv?) lesbisk tjej. Aldrig i livet att jag skulle letat upp avskildhet och frågat, hon var väldigt känslig och kunde nog lätt ha blivit ledsen. (iofs kanske hon också kunde blivit glad om det var vanligt att fråga som princip bland hennes vänner, men man vet ju inte) Samtidigt är jag övertygad om att hon var rätt pronomen min kollega skulle rimligen sagt till annars.

Men säg att man möter en tjej med extremt manligt uttryck, ska man inte få ha ett extremt manligt uttryck i samhället i lugn och ro utan att folk frågar? Jag känner fortfarande att jag skulle fegt kört på hon om hon heter Helena och han om han heter Hans och om namnet är Robin så kanske läget är att vänta och se.

Killen på stan med långt hår och kilt skulle ju jag gissa är helt definitivt man och skulle bli ganska irriterad om jag frågade. Antar att gränsen här är kort kjol, fast då skulle jag inte heller våga fråga utan gissa på hon.

Sedan bygger ju frågeställningen iofs och svaren på att en ny kommer till en plats och behöver tas om hand och göras bekväm av de som är "gamla i gården". Många andra vanliga situationer är ju att man möts som två likar eller att folk själva kommer som nya till en ny plats. Då är att ta ansvar för en annans bekvämlighet (sin nya chefs, de nya kollegorna, det nya stallgängets osv) lite som att sätta sig som värdinna trots att man inte har värdinnerättighet , ta sig ton. (krångligt att beskriva).

Det är ju inte dagligen situationen uppstår, men när den gör det frågar jag hellre än förutsätter.
Ingen har blivit sårad som jag noterat, och jag är noga med att poängtera att jag undrar just för att inte oavsiktligt säga fel.
Jag kallar min man för Partner både på buke och i andra sammanhang, det förutsätts då ibland att jag lever med en kvinna (vilket just nu inte är fallet). När jag faktiskt bara är obekväm med termen Man/Make och föredrar Partner eller Sambo.
Ibland rättar jag, ibland inte. Skillnaden är att jag inte hamnar i detta dagligen, mitt kön ifrågasätts inte heller. Det är en förhållandevis liten, utsatt grupp och kan jag försöka underlätta gör jag det. Sen vill jag tilltala rätt, så jag frågar. Samma när jag inte kan uttala namn korrekt, jag frågar hellre än gissar uttal.
Jag är säkert färgad av en tillställning jag var på där en deltagare öppnande sig och sade att vi alla säkert betraktade honom som man pga utseende och namn, men att han inte identifierade sig som det.
Jag bad då att hen skulle tala om hur vi skulle benämna så det blev rätt. Hen ville ha sitt tilltalsnamn men annars Hen.

 

[Badger]

Det är ju inte dagligen situationen uppstår, men när den gör det frågar jag hellre än förutsätter.
Ingen har blivit sårad som jag noterat, och jag är noga med att poängtera att jag undrar just för att inte oavsiktligt säga fel.
Jag kallar min man för Partner både på buke och i andra sammanhang, det förutsätts då ibland att jag lever med en kvinna (vilket just nu inte är fallet). När jag faktiskt bara är obekväm med termen Man/Make och föredrar Partner eller Sambo.
Ibland rättar jag, ibland inte. Skillnaden är att jag inte hamnar i detta dagligen, mitt kön ifrågasätts inte heller. Det är en förhållandevis liten, utsatt grupp och kan jag försöka underlätta gör jag det. Sen vill jag tilltala rätt, så jag frågar. Samma när jag inte kan uttala namn korrekt, jag frågar hellre än gissar uttal.
Jag är säkert färgad av en tillställning jag var på där en deltagare öppnande sig och sade att vi alla säkert betraktade honom som man pga utseende och namn, men att han inte identifierade sig som det.
Jag bad då att hen skulle tala om hur vi skulle benämna så det blev rätt. Hen ville ha sitt tilltalsnamn men annars Hen.

Ok, jag är nog snarare färgad av de som klär sig lite mittemellan eller som man tex har feminina gester men som ändå definierar sig som man o hetero. Dessutom av att jag inte är en handfast moderlig person med pondus utan snarare tillbakadragen. Dvs jag går with the flow, om alla nära vänner till killen i tighta rosa manchesterjeans på festen kallar honom han så gör jag det också, när det meddelas att det är något annat så byter jag.

Haken är ju att det känns som att det har fungerat bra så långt med att acceptera folk som de är utan att fråga någon någonting som jag inte skulle frågat någon annan lika gärna, men det kanske inte har det. Jag vet ju inte och det verkar som att jag har många tillfällen att trampa i klaveret.

För det är ju det jag inte vill göra, jag vill helst inte fråga om kön på grund av ganska neutral klädsel eftersom jag tycker nog att män och kvinnor kan få ha neutral klädsel och vill inte att man ska känna sig utsatt om man valt det heller. Lite som att man inte vill fråga den där pojken som äntligen vågade klä sig i sin favoritfärg rosa eller balettkjol om han nu är en flicka. Eller inte vill säga till en sminkberoende som precis vågat gå "naken" att hon ser trött ut.

Kort sagt, jag tycker det är jättesvårt och kan se minst ett tillfälle där jag kanske borde gjort annorlunda fast jag vet inte hur.

 

[Badger]

Nej, man behöver inte sätta sig in i alla frågor, men med lite normalt människointresse kan man lätt ge folk möjligheten.
Bara genom ett "hej, jag heter Hyacinth och har den sura märren där borta. Kul att du flyttat hit! Vill du berätta lite om dig själv?"
Öppnar man för att : jag heter Samuel, men jag vill att ni säger hen istället för han eftersom jag inte (ex.). "Känner mig bekväm i mansrollen/är transexuell/jag föredrar det" .

Jag vet inte, men sällan har jag upplevt det problematiskt och är jag det minsta tveksam frågar jag. Sen har jag stött på både helt öppna ex transexuella och de som jag inte vet. Men är man 2 meter lång man i klänning och jag inte vet så frågar jag och är noga med min avsikt.

Då ska jag lägga till -vill du berätta lite om dig själv, ibland för nya bekantskaper. Jag brukar hålla mig till Hej jag heter, vad roligt att du är här, har du ridit x länge eller dyl.

Berätta lite om dig själv känns som en ok fråga. Jag tycker inte det känns bra att fråga folk om vad de har för jobb (kanske arbetslös) deras partner (de kanske är singel) barn (de kanske är frivilligt eller ofrivilligt barnlösa och nedrans trötta på dylika frågor).

Och jag avskyr själv den typen av frågor (som varande gift, med barn och jobb). Jag höll på att bli vansinnig på en kollega som frågade om min mans jobb och lön (existerande och ok) och den ena snokigare frågan än den andra som konversation. Hon blev jättesur när jag svarade vagt och svävande. Samtidigt så håller jag med om att hon onekligen är den bästa och mest inkännande personen när det gäller HBTQ frågor iom att hon snabbt hade koll på folks önskemål gällande partners, säkert ett år innan jag som inte frågar personliga frågor hade koll.

Två meter långa män med smink och klänning skulle jag nog bara köra hon på rakt av, eller har gjort (senast var det vår servitris och hon tog bara beställningar så ingen chans att använda pronomen eller fråga). Det kan ju dessutom vara en två meter lång tjej med manliga ansiktsdrag och ångest om sin längd.