Hittar inte rätt

[TinyWiny]

Fast varför skulle man vara osäker om man är kunnig? Sättet du beskriver hur du gör och hästarna beter sig på ser jag inte som kunnigt. Vad i ridskolorna är det du inte vill stödja? Är man inte öppen för kunskap lär man sig aldrig ngt. Jag är 30+ och lär mig saker varje dag ännu!

Jag är 45 och lär mig saker varje dag. Att vara ödmjuk för allt man inte kan och att ändra sig när man inser att det man trodde inte stämde ser jag som en förutsättning för att hålla på med hästar på ett schysst sätt. Det är ju det som är så fantastiskt med hästar. Man blir ju aldrig fullärd!

 

[ricca]

Problemet är ju inte okunnighet i hästarna på det sättet, utan mer min osäkerhet som smittar av sig Sedan finns det ingen ridskola i närheten som jag vill stödja, sedan tycker jag det är heltråkigt där då man inte får göra någonting eller lära sig.

Hela ditt problem ligger här. Du har hoppat över grunderna för att det är "tråkigt" och du "kan bättre". Resultatet är att du sitter i den situationen du beskriver i trådstarten.

 

[Sirap]

Hela ditt problem ligger här. Du har hoppat över grunderna för att det är "tråkigt" och du "kan bättre". Resultatet är att du sitter i den situationen du beskriver i trådstarten.

Skriver under på det! Om folk ändå kunde ta reda på mer om vad det innebär att ha hela ansvaret för en häst INNAN de skaffade en. Jag önskar så att föräldrar utan hästkunskap slutade att köpa häst åt sina barn utan att se till att de hade tillgång till en kunnig mentor i princip dygnet runt. För hästarnas skull och även för barnens.
Och till TS - det är ju bevisat nu gång på gång att det här inte fungerar för dig ännu, att du inte är redo helt enkelt. Det blir inte roligare än så här att ha häst när man inte har kunskap nog för det. Det är inget att skämmas för - det tar en väldig massa tid och övning och jag tror inte att du är särskilt gammal ännu. Det finns inga genvägar. Lär dig grunderna och försök igen senare i livet.

 

[EmmaBovary]

Jag ger snart upp, hittar aldrig en bra häst

Det hela började med min hyrponny som jag hade under 1 år, han skulle var jättesnäll och fungera som en superbra häst för mig som kom direkt ifrån ridskolan. Så var tyvärr inte fallet..

Det visade sig att hästen hade stått i 4 år och dessutom haft en skada som gör att man inte fick rida honom med bett, som förrövrigt ägaren hade berättat att jag fick använda och verkade helt ovetandes. Stallet var ett stall där hästarna gick lösa och det fanns inga sadlar eller bett, folk som ifrågasatte var dem allmänt otrevliga mot ink mig som bara var 12 år under denna perioden.

Jag började rida hästen och jag blev avslängd hela tiden, ridpass efter ridpass. Han var helt ur kondition och kunde verkligen ingenting. Jag blev såklart super rädd att rida, men jag var fortfarande helt orädd ifrån marken.

Jag slutade med ponnyn och letade vidare, red lite hästar här och där men var fortfarande rädd efter alla avramlingar.

Efter ett tag beslöt jag och min familj att hyra en ponny, tanken var att det skulle vara en mindre och snäll ponny som gärna skulle ha gått på ridskola för att jag skulle kunna bli tryggare i mig själv.

Vi var o tittade på en häst som jag inte ville ha, men lättövertalad och nya som vi var tänkte vi att de åt skulle gå bra ändå. Det slutade i ett köp som jag idag ångrar att jag inte sa nej till...

Ponnyn var supernäll i några veckor när vi precis hade fått honom och jag började faktiskt tycka om honom, jag var överlycklig över att ha en häst som var lugn och stabil. Men efter 2 månader började olaterna, han stack i stallet (När han stod uppbunden och drog iväg) när man ledde honom, när man red honom och var helt omöjlig att fånga i hagen. Visa dagar stod jag och mamma i hagen i 3 timmar med spö och godis, vi tog massvis med lektioner men inget hände. Jag var livrädd igen. (Hästen hade tydligen varit såhär i hela sitt liv men ägaren vi köpte honom av hade inte sagt någonting oss, nu har jag pratade med flera ägare och kan meddela att även dessa ägare har haft stora problem med ponnyn)

Jag var oftast ledsen efter stallet och mamma var sönderstressad eftersom hon var tvungen att var med mig 7 dagar i veckan 4 timmar varje dag vilket inte gick. Pappa som inte alls är hästintresserad och som redan är skeptisk fick vara ensam hela dagarna, och när han väl fick träffade mig och mamma var hon stressad och jag ledsen och klagade på hästen. Så han har ju enbart haft uppfattningen att hästar är dåligt och det "alltid" blir såhär.

Efter mycket om och men såldes hästen till sin föregående ägare och allt blev bra, men jag var fortfarande rädd och ville forfarande hålla på med de underbara djuren. Jag följde med min kompis på tävlingar, red ut på hennes häst som var lite rädd av sig och jag kände sån längtan efter min egna. Som jag då hade bestämt mig skulle vara helt underbart snäll som de hästar jag fått träffa. Jag var så mycket i stallet som gick och hjälte till med allt möjligt.

Plötsligt hittad vi en foderhäst, perfekt i storlek, utbildning, inrikting och min favoritfärg dessutom bara 15 min ifrån oss. Vi träffade hästen och jag var kär, trots att han fjanta sig lite så hade jag en känsla av att "sluta fjanta dig och fortsätt gå" om ni förstår hur jag menar haha.

Vi hade hämtat hem hästen och allt fungerade toppen, men nu på 4 dagen i stallet har allt gått utåt. Jag blev sparkad när jag stod och borstade honom, han bet efter mig och sprang över mig och betedde sig som en hingst. Nu när jag berättat hur jag känner för familje här hemma suckar dem och säger, detta är den sista.

(Vi ska ha kvar honom i 2 veckor till och ser om han lugnar sig, ägaren har berättat att han tydligen inte kan gå med flera valacker. Roligt när han ska gå på en lösdrift med 3 stycken och ägaren var medveten )
Är det verkligen för mycket begärt med en häst som står stilla när man borstar? Inte sticker i ridningen eller springer ifrån en när man leder? Är sådana hästar omöjliga att hitta?

Några tips för att visa familjen att det funkar? Eller gör jag fel? Förstör jag alla höstar jag rör? Jag har verkligen ingen aning längre, allt blir bara jobbigt.

Förlåt för min bibel men behövde få ut mig allt och få någon att bolla idéer med.

Hur går det för dig?