Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Inte alla heteros heller
Jag tror också att det är mycket sällsynt. Många har gissat fel när det gäller mina olika partners kön i mitt liv. Men det har inte varit mina manliga partners folk har gissat fel om.Aha. Jag tolkade dig som att din upplevelse var att alla rättar, såväl heteros som homos.
(Jag har för övrigt svårt att tänka mig att ett hetero någonsin får sin partner felkönad. Och om det skulle händer så är troligen för att heterot bryter mot en hetero- eller könsnorm. /Hypotes. Men en kanske skulle testa detta, hade varit spännande att få se reaktionerna!)
Jag tror att det är vanligt att den som är normbrytande, i detta fall TS, är väldigt medveten om att man "bryter mot normen" medan många övriga inte funderar på den saken alls.
Jag brukar diskutera heterosexualitet med mina vänner och det är ingen som ser negativt på det. Ibland brukar jag fråga heterosexuella hur det var för dom att komma ut. Och om de inte känner att de kan vara öppna brukar jag tipsa dom om att försöka få omgivningen att förstå att det inte är nåt konstigt med att vara hetero, eller så får de helt enkelt byta umgängeskrets.
Ja, jag tror det är ett privilegie i sig att inte behöva fundera på detta.
Utvecklingen går absolut åt rätt håll. Men jag tycker ditt inlägg är förminskande, det är ju ändå så att 65% av unga transpersoner allvarligt övervägt, eller försökt ta sitt liv. Vad tror du att det beror på?Fast ... Om transpersoner slutade tro att alla vill dom illa kanske de skulle se att världen är mer accepterade än de tror att de är...
Visst nu är säkert mörkertalet stort men hur många gånger hör man inte "jag kom ut till mina föräldrar å de älskar mej ändå" ... Typ varför skulle man gilla en person mindre pga deras kön eller sexuella identitet ?
Den generationen är väl ändå på utdöende som "ogillar" HBTQ ?
Utvecklingen går absolut åt rätt håll. Men jag tycker ditt inlägg är förminskande, det är ju ändå så att 65% av unga transpersoner allvarligt övervägt, eller försökt ta sitt liv. Vad tror du att det beror på?
1/3 av alla unga homo- och bisexuella har avstått från att besöka en fritidsaktivitet (fritidsgård, ideell organisation, idrottsförening) pga av rädsla att bli dåligt bemött. Då är inte transpersoner inräknade eller iaf inte specificerade.
Hur kommer sig detta? ALL statistik visar att hbtq är en utsatt grupp, och att det handlar om bemötande, diskriminering och kränkningar bl.a.
Källa: myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
Utvecklingen går absolut åt rätt håll. Men jag tycker ditt inlägg är förminskande, det är ju ändå så att 65% av unga transpersoner allvarligt övervägt, eller försökt ta sitt liv. Vad tror du att det beror på?
Och där är ju det problematiska. Du säger att det kan vara så att normbrytaren ser svårigheter som egentligen inte finns.kanske det.
Och min reflektion handlar lite om att det kan vara så att "normbrytaren" ser svårigheter som egentligen inte finns.
Jag har inga behov att diskutera min sexuella läggning med andra, vare sig min biologiska familj, min bästa kompis (som jag umgås med flera gånger varje vecka) eller eventuella stallkompisar.
Ibland har en granne, som är min kompis hovslagare, frågat mig om mitt sexliv. Nyfiken i en strut. Det är inget han har med att göra, men antingen får jag väl svara, eller tala om att han inte har med saken att göra.
Han är nog mest nyfiken eftersom jag lever själv och inte har någon partner.
Inte bara unga, skulle jag säga. Jag väljer i någon mån vart jag går och inte, utifrån överväganden som har med homo-/bisexualitet att göra. Inte alltid har jag lust att förhålla mig till sådant som inlägg i den här tråden. När jag inte har lust med det eller inte orkar det, väljer jag mina platser därefter. En del miljöer är så kompakt heterodefinierade, att jag ibland tycker att jag slipper dem på fritiden, tex. Jag är också en av de många som aldrig har orkat komma ut som bi i ett stall (utom inför bögar). Nu väljer jag inte bort stall av det skälet, men jag kan förstå om man gör det.1/3 av alla unga homo- och bisexuella har avstått från att besöka en fritidsaktivitet (fritidsgård, ideell organisation, idrottsförening) pga av rädsla att bli dåligt bemött.
Och där är ju det problematiska. Du säger att det kan vara så att normbrytaren ser svårigheter som egentligen inte finns.
Vem och vad avgör vilka svårigheter som finns, menar du? En svårighet som någon annan än du upplever är ingen svårighet därför att du tycker att det inte bör behöva vara det?
Det finns ett problem i den sortens formuleringar och tankar, som verkar vara på gränsen til omöjligt att se för alla dem det inte gäller.
Du upprepar i princip vad jag redan har kommenterat.Nja.
Det är väl uppenbart att TS, om vi ska välja en individ som exempel, ser problem med att "komma ut". Och att det finns upplevda svårigheter.
annars skulle den här tråden och liknande inte finnas.
Men jag menar att det som upplevs som ett problem, kanske är något individen själv skapat en förväntan på: man har skapat en förväntan att få något slags förhållningssätt utifrån hur man bryter normen, en förväntan på att bemötas på ena eller andra sättet utifrån vad det nu är man bryter normen om.
Medan som sagt samma fråga kanske många gånger är en "icke-fråga" för omgivningen.
När en av mina kompisar "kom ut" till mig, ville han prata i enrum med mig. Jag var lite orolig över vad han kunde ha att säga som skulle vara så i enrum, och tyckte "jaha, var det inte "värre" än så?"
Det var ju roligt att han träffat en pojkvän.
Det jag tänker är också att i vissa miljöer, exempelvis stall, är det inte självklart att "komma ut" är något nödvändigt.
För alla andra, vill säga.
Det vill säga, de flesta är ointresserade av just den delen av "normbrytaren": inte så att man (förhoppningsvis) blir avvisande om normbrytaren "kommer ut" utan på så vis att sexuell läggning, könsidentitet osv är helt irrelevanta för övriga personer.
Och det är klart att det kan krocka: något som är väldigt viktigt för en person, och som den måste förhålla sig till precis hela tiden, är helt oviktigt och irrelevant för en del andra personer i omgivningen.
Du upprepar i princip vad jag redan har kommenterat.
Du visar att du tycker dig kunna avgöra vilka problem personer ur minoriteter som du själv inte tillhör har.
Skulle du säga till en svart person som upplevde lite halvtveksamt bemötande i relation till sin hudfärg - tex i form av antaganden om "hemland", "modersmål" och liknande - att personen har fel? Att ingen bryr sig om hudfärg, tex med argumentet att du inte känner någon vit person som brukar få kommentarer kring hudfärg?
Och så är det ju det att det uppenbarligen inte är irrelevant om en person är homo eller hetero. Om det vore irrelevant, skulle inte samtliga heteron se till att alla vet att de är hetero hela tiden.