Att vara normbrytande i en hästmiljö (måste skriva av mig)

Jag tänker att det här funkar lite som om en svart person skrev att hen är trött på att bemötas på vissa schablonmässiga sätt pga sin hudfärg. Och så skulle en massa vita personer svara att de minsann inte bemöter folk olika pga hudfärg.

Vem är mest troligt bäst skickad att bedöma det?
 
Inte alla heteros heller

Aha. Jag tolkade dig som att din upplevelse var att alla rättar, såväl heteros som homos.

(Jag har för övrigt svårt att tänka mig att ett hetero någonsin får sin partner felkönad. Och om det skulle händer så är troligen för att heterot bryter mot en hetero- eller könsnorm. /Hypotes. Men en kanske skulle testa detta, hade varit spännande att få se reaktionerna!)
 
Aha. Jag tolkade dig som att din upplevelse var att alla rättar, såväl heteros som homos.

(Jag har för övrigt svårt att tänka mig att ett hetero någonsin får sin partner felkönad. Och om det skulle händer så är troligen för att heterot bryter mot en hetero- eller könsnorm. /Hypotes. Men en kanske skulle testa detta, hade varit spännande att få se reaktionerna!)
Jag tror också att det är mycket sällsynt. Många har gissat fel när det gäller mina olika partners kön i mitt liv. Men det har inte varit mina manliga partners folk har gissat fel om.
 
Jag tror att du mött fel människor eller så beror det kanske på att du själv är osäker och stänger dig i en sån miljö. Du vill att folk ska veta men du vet inte hur du ska ta upp det och informera om det på ett naturligt sätt. I hästmiljö pratar man väldigt mkt om hästar, mer sällan om sig själv och sitt privatliv, kanske därför du ar svårt att hitta en väg?
 
allmän reflektion.

När jag tidigare var inhyrd i stall, reflekterade jag över huvud taget inte över de andra människornas könstillhörighet eller sexuella läggning.
En enda gång under ca tio års tid kom homosexualitet upp på dagordningen och då var det stallägaren och jag som drev med en gubbe som var lite homofob.
Om det fanns någon homosexuell person i stallet vet jag inte: funderade som sagt inte på den saken.

Jag var där och grejade med hästarna och red, och pratade strunt med dem som var där samtidigt som jag.
Politik pratade jag ibland med stallägaren men kan inte påminna mig om att det var sådant som vanligen diskuterades bland de inhyrda.

Jag tror att det är vanligt att den som är normbrytande, i detta fall TS, är väldigt medveten om att man "bryter mot normen" medan många övriga inte funderar på den saken alls.
 
Jag och en annan stalltjej stod och diskuterade homosexualitet igår, precis som om det var det mest naturliga att prata om. Ingen av oss ser negativt på det.
Det är precis sådana människor jag vill omge mig med, hade det varit något som pratat negativt, då hade jag troligen slutat ha den personen runt mig.
Med andra ord jag väljer vilka jag vill ha nära och runt mig.
 
Jag brukar diskutera heterosexualitet med mina vänner och det är ingen som ser negativt på det. Ibland brukar jag fråga heterosexuella hur det var för dom att komma ut. Och om de inte känner att de kan vara öppna brukar jag tipsa dom om att försöka få omgivningen att förstå att det inte är nåt konstigt med att vara hetero, eller så får de helt enkelt byta umgängeskrets.
 
Jag brukar diskutera heterosexualitet med mina vänner och det är ingen som ser negativt på det. Ibland brukar jag fråga heterosexuella hur det var för dom att komma ut. Och om de inte känner att de kan vara öppna brukar jag tipsa dom om att försöka få omgivningen att förstå att det inte är nåt konstigt med att vara hetero, eller så får de helt enkelt byta umgängeskrets.

Fast ... Om transpersoner slutade tro att alla vill dom illa kanske de skulle se att världen är mer accepterade än de tror att de är...
Visst nu är säkert mörkertalet stort men hur många gånger hör man inte "jag kom ut till mina föräldrar å de älskar mej ändå" ... Typ varför skulle man gilla en person mindre pga deras kön eller sexuella identitet ?
Den generationen är väl ändå på utdöende som "ogillar" HBTQ ?
 
Ja, jag tror det är ett privilegie i sig att inte behöva fundera på detta.

kanske det.
Och min reflektion handlar lite om att det kan vara så att "normbrytaren" ser svårigheter som egentligen inte finns.
Jag har inga behov att diskutera min sexuella läggning med andra, vare sig min biologiska familj, min bästa kompis (som jag umgås med flera gånger varje vecka) eller eventuella stallkompisar.
Ibland har en granne, som är min kompis hovslagare, frågat mig om mitt sexliv. Nyfiken i en strut. Det är inget han har med att göra, men antingen får jag väl svara, eller tala om att han inte har med saken att göra.
Han är nog mest nyfiken eftersom jag lever själv och inte har någon partner.
 
Fast ... Om transpersoner slutade tro att alla vill dom illa kanske de skulle se att världen är mer accepterade än de tror att de är...
Visst nu är säkert mörkertalet stort men hur många gånger hör man inte "jag kom ut till mina föräldrar å de älskar mej ändå" ... Typ varför skulle man gilla en person mindre pga deras kön eller sexuella identitet ?
Den generationen är väl ändå på utdöende som "ogillar" HBTQ ?
Utvecklingen går absolut åt rätt håll. Men jag tycker ditt inlägg är förminskande, det är ju ändå så att 65% av unga transpersoner allvarligt övervägt, eller försökt ta sitt liv. Vad tror du att det beror på?

1/3 av alla unga homo- och bisexuella har avstått från att besöka en fritidsaktivitet (fritidsgård, ideell organisation, idrottsförening) pga av rädsla att bli dåligt bemött. Då är inte transpersoner inräknade eller iaf inte specificerade.

Hur kommer sig detta? ALL statistik visar att hbtq är en utsatt grupp, och att det handlar om bemötande, diskriminering och kränkningar bl.a.

Källa: myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
 
Senast ändrad:
Utvecklingen går absolut åt rätt håll. Men jag tycker ditt inlägg är förminskande, det är ju ändå så att 65% av unga transpersoner allvarligt övervägt, eller försökt ta sitt liv. Vad tror du att det beror på?

1/3 av alla unga homo- och bisexuella har avstått från att besöka en fritidsaktivitet (fritidsgård, ideell organisation, idrottsförening) pga av rädsla att bli dåligt bemött. Då är inte transpersoner inräknade eller iaf inte specificerade.

Hur kommer sig detta? ALL statistik visar att hbtq är en utsatt grupp, och att det handlar om bemötande, diskriminering och kränkningar bl.a.

Källa: myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor

1) övervägt att ta sitt liv.
Personer som har svårt att känna sin identitet mår sannolikt dåligt psykiskt. Oavsett om det är könsidentiteten man är osäker på, eller sexuell läggning, eller svårigheter att känna sig hemma i ett nytt hemland, en ny kulturell kontext.
Men jo, jag är ganska övertygad om att majoriteten av transpersoner mår psykiskt dåligt.

2) Ja, jag tror att en del HBTQ-personer blivit illa bemötta, precis som många kvinnor blivit det pga kön.
Men jag tror också att rädslan för att det ska hända, ökar problemet. Dvs jag tror att fler är rädda för att bli illa bemötta, än de som faktiskt blir illa bemötta.
Jag tror att känslan av utanförskap är enorm - och större än vad som behövdes.

Som sagt: jag tror att de flesta människor faktiskt inte funderar så mycket på andra människors sexuella läggning.
Om jag är på badhuset (vilket i och för sig inte händer), och byter om i kvinnornas omklädningsrum så funderar inte jag på om de andra kvinnorna som byter om där är homo- eller heterosexuella.
Det är nämligen inte intressant (eller relevant) för mig att veta andra människors sexuella preferenser. Och där är jag övertygad om att jag är långt från ensam.
 
Utvecklingen går absolut åt rätt håll. Men jag tycker ditt inlägg är förminskande, det är ju ändå så att 65% av unga transpersoner allvarligt övervägt, eller försökt ta sitt liv. Vad tror du att det beror på?

Att de tror att de inte är nåt värda, men av vilken anledning ? Ingen aning...
Hur många överviktiga mår inte dåligt pga att de väger mer än normen... Och normen som matas från media är ju betydligt smalare än "normen" tom ÄR... Och här drabbas ALLA oavsett kön, sex, hudfärg mm..
Frågan är inte vilken grupp som har det värst... Frågan är VARFÖR törs de inte komma ut som den de är ? Vad tror de ska hända ? Att de hamnar utanför ? Det gör man som "normperson" MED... Vilka mobbas i skolan ? ALLA, alla kan råka ut för det.. Oavsett sex, kön, religion och hudfärg...

Du sa själv att "normpersoner" behöver ha mer kunskap om HBTQpersoner, men vi som redan ÄR öppna och inte har nåt emot dem ska jobba på att ändra vårt "normbeteende", ett "normbeteende" som inte finns.. Ett "normbeteende" som sådana som du sätter på andra och sen skyller på "oss" för att andra inte törs va som de vill... Nu är ju detta inte ett problem som bara HBTQ har utan alla som är annorlunda eller "utanför"... Tom i det här forumet har vi flera "normpersoner" som skriver hur de har svårt att få vänner och mår skit och funderar på att ta sitt liv... Alla har problem i sina liv.
En ofrivillig singel mår skitdåligt pga det tex.. Och JA det är ett stort problem, jag förminskar inga problem. Det finns massor att må dåligt över... Inget är större eller mindre... För den som drabbas av "sitt problem"...

Nu är det ju ett diskussionsforum, men det är så kul att få höra att "jaha du tycker du accepterar HBTQ men det hjälper inte HBTQpersonerna"... Vi kan ju bara skriva utifrån hur vi själva bemöter folk och ser hur folk blir bemötta i våra stall... Om sen en HBTQ ÄNDÅ upplever det som ett problem blir svårt för oss att göra nåt åt... VI kan ju inte veta att personen inte törs säga "vem den är" ... Törs HBTQ inte säga vem hen är, hur ska VI då veta det ? Då utgår vi helt enkelt från det vi fått reda på. Varken mer eller mindre...

Och tro mej jag är i övrigt för alla former av utbildning, tex har vi i Hammarby Fotbollsgruppen på FB en diskussion just nu då jag med flera tycker att Östersund IF (FF ?) som numer är HBTQcertifierade satt en mycket bra prägel på sin värdegrund.. Och vi är rätt många som tycker att även Hammarby borde ta efter och bli HBTQcertifierade, för att visa att vi inte ser någon skillnad på någon ! Och många stall skulle nog klara den certifieringen med bravur enligt mina erfarenheter...

Det känns som att du och några till försöker slå in redan öppna dörrar...
 
kanske det.
Och min reflektion handlar lite om att det kan vara så att "normbrytaren" ser svårigheter som egentligen inte finns.
Jag har inga behov att diskutera min sexuella läggning med andra, vare sig min biologiska familj, min bästa kompis (som jag umgås med flera gånger varje vecka) eller eventuella stallkompisar.
Ibland har en granne, som är min kompis hovslagare, frågat mig om mitt sexliv. Nyfiken i en strut. Det är inget han har med att göra, men antingen får jag väl svara, eller tala om att han inte har med saken att göra.
Han är nog mest nyfiken eftersom jag lever själv och inte har någon partner.
Och där är ju det problematiska. Du säger att det kan vara så att normbrytaren ser svårigheter som egentligen inte finns.

Vem och vad avgör vilka svårigheter som finns, menar du? En svårighet som någon annan än du upplever är ingen svårighet därför att du tycker att det inte bör behöva vara det?

Det finns ett problem i den sortens formuleringar och tankar, som verkar vara på gränsen til omöjligt att se för alla dem det inte gäller.
 
1/3 av alla unga homo- och bisexuella har avstått från att besöka en fritidsaktivitet (fritidsgård, ideell organisation, idrottsförening) pga av rädsla att bli dåligt bemött.
Inte bara unga, skulle jag säga. Jag väljer i någon mån vart jag går och inte, utifrån överväganden som har med homo-/bisexualitet att göra. Inte alltid har jag lust att förhålla mig till sådant som inlägg i den här tråden. När jag inte har lust med det eller inte orkar det, väljer jag mina platser därefter. En del miljöer är så kompakt heterodefinierade, att jag ibland tycker att jag slipper dem på fritiden, tex. Jag är också en av de många som aldrig har orkat komma ut som bi i ett stall (utom inför bögar). Nu väljer jag inte bort stall av det skälet, men jag kan förstå om man gör det.
 
Och där är ju det problematiska. Du säger att det kan vara så att normbrytaren ser svårigheter som egentligen inte finns.

Vem och vad avgör vilka svårigheter som finns, menar du? En svårighet som någon annan än du upplever är ingen svårighet därför att du tycker att det inte bör behöva vara det?

Det finns ett problem i den sortens formuleringar och tankar, som verkar vara på gränsen til omöjligt att se för alla dem det inte gäller.

Nja.
Det är väl uppenbart att TS, om vi ska välja en individ som exempel, ser problem med att "komma ut". Och att det finns upplevda svårigheter.
annars skulle den här tråden och liknande inte finnas.

Men jag menar att det som upplevs som ett problem, kanske är något individen själv skapat en förväntan på: man har skapat en förväntan att få något slags förhållningssätt utifrån hur man bryter normen, en förväntan på att bemötas på ena eller andra sättet utifrån vad det nu är man bryter normen om.

Medan som sagt samma fråga kanske många gånger är en "icke-fråga" för omgivningen.

När en av mina kompisar "kom ut" till mig, ville han prata i enrum med mig. Jag var lite orolig över vad han kunde ha att säga som skulle vara så i enrum, och tyckte "jaha, var det inte "värre" än så?"
Det var ju roligt att han träffat en pojkvän.

Det jag tänker är också att i vissa miljöer, exempelvis stall, är det inte självklart att "komma ut" är något nödvändigt.
För alla andra, vill säga.
Det vill säga, de flesta är ointresserade av just den delen av "normbrytaren": inte så att man (förhoppningsvis) blir avvisande om normbrytaren "kommer ut" utan på så vis att sexuell läggning, könsidentitet osv är helt irrelevanta för övriga personer.
Och det är klart att det kan krocka: något som är väldigt viktigt för en person, och som den måste förhålla sig till precis hela tiden, är helt oviktigt och irrelevant för en del andra personer i omgivningen.
 
Nja.
Det är väl uppenbart att TS, om vi ska välja en individ som exempel, ser problem med att "komma ut". Och att det finns upplevda svårigheter.
annars skulle den här tråden och liknande inte finnas.

Men jag menar att det som upplevs som ett problem, kanske är något individen själv skapat en förväntan på: man har skapat en förväntan att få något slags förhållningssätt utifrån hur man bryter normen, en förväntan på att bemötas på ena eller andra sättet utifrån vad det nu är man bryter normen om.

Medan som sagt samma fråga kanske många gånger är en "icke-fråga" för omgivningen.

När en av mina kompisar "kom ut" till mig, ville han prata i enrum med mig. Jag var lite orolig över vad han kunde ha att säga som skulle vara så i enrum, och tyckte "jaha, var det inte "värre" än så?"
Det var ju roligt att han träffat en pojkvän.

Det jag tänker är också att i vissa miljöer, exempelvis stall, är det inte självklart att "komma ut" är något nödvändigt.
För alla andra, vill säga.
Det vill säga, de flesta är ointresserade av just den delen av "normbrytaren": inte så att man (förhoppningsvis) blir avvisande om normbrytaren "kommer ut" utan på så vis att sexuell läggning, könsidentitet osv är helt irrelevanta för övriga personer.
Och det är klart att det kan krocka: något som är väldigt viktigt för en person, och som den måste förhålla sig till precis hela tiden, är helt oviktigt och irrelevant för en del andra personer i omgivningen.
Du upprepar i princip vad jag redan har kommenterat.

Du visar att du tycker dig kunna avgöra vilka problem personer ur minoriteter som du själv inte tillhör har.

Skulle du säga till en svart person som upplevde lite halvtveksamt bemötande i relation till sin hudfärg - tex i form av antaganden om "hemland", "modersmål" och liknande - att personen har fel? Att ingen bryr sig om hudfärg, tex med argumentet att du inte känner någon vit person som brukar få kommentarer kring hudfärg?

Och så är det ju det att det uppenbarligen inte är irrelevant om en person är homo eller hetero. Om det vore irrelevant, skulle inte samtliga heteron se till att alla vet att de är hetero hela tiden.
 
Jag upplever verkligen inte att "alla heteron ser till att alla vet att de är hetero hela tiden".
Det är tämligen onyanserat att påstå det.

Enda gången som jag ser att det kan vara nödvändigt skulle nog vara när någon kallar min partner för ett kön den inte är. Det kan ju vara pinsamt för den som kallar den fel hela tiden.
Precis som att jag rättar när någon hela tiden säger fel namn till någon och kallar den för Lisa hela tiden fast den heter Ann. Det blir ju pinsamt för den som säger fel hela tiden.
 
Du upprepar i princip vad jag redan har kommenterat.

Du visar att du tycker dig kunna avgöra vilka problem personer ur minoriteter som du själv inte tillhör har.

Skulle du säga till en svart person som upplevde lite halvtveksamt bemötande i relation till sin hudfärg - tex i form av antaganden om "hemland", "modersmål" och liknande - att personen har fel? Att ingen bryr sig om hudfärg, tex med argumentet att du inte känner någon vit person som brukar få kommentarer kring hudfärg?

Och så är det ju det att det uppenbarligen inte är irrelevant om en person är homo eller hetero. Om det vore irrelevant, skulle inte samtliga heteron se till att alla vet att de är hetero hela tiden.

Du missförstår mig.
Nej, jag menar inte att individen inte har problemet.
Men jag menar att det ibland är individen - och inte omgivningen - som ensamt har problemet.
Det är tydligt - igen - att det är mycket relevant för var och en individ vilken sexuell läggning man har.
Men att det skulle vara lika relevant för omgivningen är synnerligen tveksamt (utom i en del kretsar, då).
Och utifrån det: igen.
Hur ska omvärlden kunna anses vara ansvarig för att ändra något som man inte ser som en fråga för tillfället?

Och NEJ, jag menar inte att diskriminering inte är en fråga.

Ett problem kan ibland vara att en person anser sig vara diskriminerad utifrån exempelvis sexuell läggning.
Medan omgivningen inte ens reflekterat över vilken sexuell läggning - eller könstillhörighet - personen har. Och därmed inte ser det som en fråga.

Japp, jag upprepar mig.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 082
Senast: Lavinia
·
Ridning Jag ger snart upp, hittar aldrig en bra häst :( Det hela började med min hyrponny som jag hade under 1 år, han skulle var jättesnäll...
2
Svar
23
· Visningar
3 715
Senast: EmmaBovary
·
Skola & Jobb Jag sitter i en situation som jag tror att ganska många tycker är lite "lyxig", jag tycker det känns total pannkaka! Lite snabb...
2
Svar
24
· Visningar
2 897
Senast: moster
·
Hästvård Vår häst har en envis liten hälta lokaliserad till höger framhov som visar sig som en "nickning" framförallt vid longering i höger varv...
2
Svar
24
· Visningar
7 362
Senast: mackan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp