Att vara normbrytande i en hästmiljö (måste skriva av mig)

[Ninjakatten]

Det som är fel är flera saker. Men ett av de fel som skaver mest för mig är det envisa hävdandet att sexuell orientering är ointressant. När det nu faktiskt är så att heteron aktivt demonstrerar sin heterosexualitet hela djävla tiden. I många av inläggen i den här tråden, till exempel. Endast hbtq-personer tycks se det.

Ja, och därför är det ju jätteviktigt att sådana här trådar skapas och diskuteras! För jag som är en del av "andra sidan" ser ju inte det problemet. Jag tycker ju inte att jag aktivt demonstrerar min sexualitet hela tiden, men uppenbarligen så har jag fel. Eftersom jag är en del av problemet som gör att sådana som TS mår dåligt. Jag skulle kunna vara en av dessa trots att jag själv tycker jag är så open-minded så jag vill ju veta när jag har fel, och agerar fel. Jag skulle ju vilja att någon som TS skulle kunna känna sig bekväm i min närhet och kunna vara sig själv oavsett vad detta innebär. Och då har jag inbillat mig att det bästa är att inte bry sig om någons sexualitet alls. Detta har jag ju inte gjort för att jag är en dryg jävel som inte vill veta, utan för att jag i okunskap trodde det var bäst. Då måste ju den utsatta sidan visa det, som i denna tråd, så att oförstående personer som jag får upp ögonen för problemet. För även om man tycker att det inte är den utsatta sidan som ska ta ansvar för att utbilda sin omgivning så blir det tyvärr så, då den "andra sidan" inte uppfattar problemet.

 

[Ninjakatten]

Det är så många som säger "för mig är det fullständigt ointressant att veta könet eller den sexuella läggningen hos en person". Är det verkligen sant? Är det ointressant?

Själv tror jag visst att både en och två tankar väcks, stannar kvar ett tag och kanske dessutom återkommer hos de flesta av oss, när personen framför en bryter mot en norm. Vilka tankar och om de är värderande på något sätt beror förstås sedan på alla möjliga olika omständigheter, men jag tror faktiskt att de flesta av oss hajar till vid ett normbrott!

Handen på hjärtat - om ni träffar en person som ni faktiskt inte kan könsbestämma, är det verkligen helt ointressant för er? Tror ni inte att det kommer att gnaga lite i hjärnan ändå?



Det behöver det ju inte bli! Ett enkelt sätt kan ju vara att i sina frågor visa att man inte förutsätter att någons partner har motsatt kön. Även om man är rätt säker på att det är en pojkvän som stallkompisen så kan man ju säga "vad tycker din tjej eller kille om att du bla bla"
En sån fråga tror jag är bra både för hetero-stallkompisen (som ruckas lite i sin heteronorm) och för homo-stallkompisen som råkade höra den (och som kanske vågar köna sin partner nästa gång ni språkar).

Ja men visst vet jag ju att jag hajar till när någon är normbrytande! Och det är ett problem som jag önskar att vi till slut kommer över. Vi kommer ju alltid att ha normer, jag tror människan är sådan, men vad som får plats inom ramarna ändras ju.

Jag vet också att sexualiteten spelar roll, det är ju en del av en själv. Det kommer att ta tid innan jag kommer att komma ifrån den där lilla sekundsnabba reaktionen när någon har en partner av ett kön som inte platsar inom normen. Jag kan inte heller säga ärligt att jag aldrig någonsin lägger värdering i vad någon har för partner. Då skulle jag vara överdrivet självgod.

Jag håller fullständigt med om att försöka undvika att ta för givet vilken partner en person har är något som bör vara norm! Jag försöker hela tiden. Till slut kommer det ju bli normalt. Mer kan jag inte göra.

Jag är inte ointresserad av någons kön. Det kan jag erkänna att så långt har jag inte kommit än. Jag har svårt att förstå hur jag bör reagera om jag inte vet någons kön. Men inte sjutton vill jag fråga, det kan väl inte vara bättre? Det jag kan säga är att i specifikt stallet bryr jag mig inte om någons sexualitet. Jag är för ointresserad av folk i allmänhet för att bry mig. Jag har inte brytt mig om mina pluggkompisars sexualitet heller, men fått reda på den efter att de talat om sina partners. Jag förstår fortfarande inte varför fokus på någons kön och sexualitet kan göra saken bättre.

 

[Roheryn]

Jätteintressant diskussion, tycker jag! Väcker några frågor hos mig, till exempel:

Är det alltid allas ansvar att vara normkritiska? "Måste" alla anlägga ett HBTQ-perspektiv i sin interaktion med andra? Jag tänker att en ganska stor majoritet av befolkningen lever enligt den heterosexuella tvåsamhetsnormen, och gör det ganska oreflekterat. Följer man normen utan att den så att säga skaver någonstans, så har man kanske aldrig haft anledning att kritisera den eller ens reflektera över den. Är det rimligt att kräva ett normkritiskt tankesätt av alla? (tolerans är en annan sak - det kan vi definitivt kräva av alla, tycker jag!)

Och det där med att heterosexuella alltid skulle basunera ut sin sexualitet...? För mig låter det lite märkligt. Är det alltså fel att nämna sin partners kön, om det skulle råka visa att man är heterosexuell? Att till exempel nämna "min man Johan" (om man är kvinna och råkar vara gift med en Johan) när man pratar om vederbörande, är det mer fel än att använda det lite mer könsneutrala "min partner Kim"...? Får vi inte nämna namn, personligt pronomen etc på de personer vi faktiskt VET vad de har för könsidentitet?? Inte sjutton känner jag mig förminskad för att tio kvinnliga kollegor pratar om sina MÄN när jag själv råkar ha en kvinnlig partner (transgender dessutom)!! Borde inte det viktiga vara att skapa en så inkluderande och TOLERANT miljö att vi alla vågar vara öppna (om vi vill!) med vilka vi är och vilka vi älskar??

 

[emma-vsm]

Jag är inte skolad i ' normkritik' så utbilda mig!
Vad är det jag - som heterosexuell, gift med man - förväntas göra för att förändra normen?

Om man har ett normkritiskt perspektiv fokuserar man på normen- inte på det som avviker från normen. Normer hänger ju också ihop med makt, och om man synliggör normerna är det också lättare att förändra dom. Alla normer är ju såklart inte dåliga, men det finns dom som är det, tex heteronormen (som kortfattat handlar om att det bara finns två kön, dessa är olika varandra och förväntas attraheras/bli kära i varandra, och man ska också vara man eller kvinna på "rätt sätt").

Normer blir oftast synliga först när någon bryter mot dom, och risken är också att normbrytare klumpas ihop och ses som likadana.

Jag utbildar bla skolpersonal om hbtq-frågor kopplat till likabehandlingsarbete och jag upplever att många vill ha quickfix. Det finns ju inte såklart. Visst finns det många praktiska tips som man kan använda sig av, men det viktiga är ju kunskapen om VARFÖR man ska göra på ett visst sätt. Praktiska tips kan handla om vilket språk man använder (som många redan lyft i tråden), representation i verksamheten man jobba i, inte slentrianköna människor, ha könsneutrala toaletter, använda rätt namn och pronomen (om man inte vet kan man fråga efter vilket pronomen personen föredrar, säger man fel ber man om ursäkt och försöker säga rätt nästa gång), osv osv.

Jag tänker att alla kan ha ett normkritiskt perspektiv. Jag försöker ha det även när det handlar om tex funktionalitet eller etnicitet, även om jag tillhör normgruppen där. Sedan är det givetvis viktigt att ta ett steg tillbaka och lyssna på hur de som inte tillhör normen upplever saken (och det finns ju inte bara en åsikt, som sagt är normbrytare inte en homogen grupp).

Det finns massor att skriva och diskutera om detta, och också massor bra material/sidor att läsa om man vill lära sig mer.

 

[FlipTheFrog]

KL

Stopp här nu!

Vem här har sagt att det skulle vara fel att 'köna sin partner'? Om ni tror det så har ni ju missförstått mig/oss!

Jag har bara försökt att belysa det faktum att

1) De flesta heteros kommer ut hela tiden, utan att tänka på det (två av mina nya kollegor gjorde det på på lunchen nyss t ex). Och det är alltså inget som helst fel att komma ut, utan fortsätt med det för allt i världen (så knepigt det skulle vara annars) - men kom inte och säg att ni inte gör det! Och var medvetna om att det finns andra som önskar att de kunde komma ut lika lätt och ledigt.

2) även om ni är helt fine med att en person bryter mot en norm inför er, så är det inte säkert att personen alltid känner sig bekväm i det/orkar göra det/vågar göra det. Alltså, även om det inte är ett problem för er så betyder inte det att problemet inte finns.

3) Det är ju inget konstigt eller fel att haja till när någon bryter en norm! Konstigt är istället att påstå att man är ointresserad och helt likgiltig inför faktumet, för det tror jag inte att det flesta av oss är.

4) Man kan göra det bekvämare för människor att komma ut genom att få andra att rucka på sina heteronormer och t ex genom att inte förutsätta att man är ihop med en person av motsatt kön.

 

[mandalaki]

KL

Stopp här nu!

Vem här har sagt att det skulle vara fel att 'köna sin partner'? Om ni tror det så har ni ju missförstått mig/oss!

Jag har bara försökt att belysa det faktum att

1) De flesta heteros kommer ut hela tiden, utan att tänka på det (två av mina nya kollegor gjorde det på på lunchen nyss t ex). Och det är alltså inget som helst fel att komma ut, utan fortsätt med det för allt i världen (så knepigt det skulle vara annars) - men kom inte och säg att ni inte gör det! Och var medvetna om att det finns andra som önskar att de kunde komma ut lika lätt och ledigt.

2) även om ni är helt fine med att en person bryter mot en norm inför er, så är det inte säkert att personen alltid känner sig bekväm i det/orkar göra det/vågar göra det. Alltså, även om det inte är ett problem för er så betyder inte det att problemet inte finns.

3) Det är ju inget konstigt eller fel att haja till när någon bryter en norm! Konstigt är istället att påstå att man är ointresserad och helt likgiltig inför faktumet, för det tror jag inte att det flesta av oss är.

4) Man kan göra det bekvämare för människor att komma ut genom att få andra att rucka på sina heteronormer och t ex genom att inte förutsätta att man är ihop med en person av motsatt kön.

Jag har svårt för det där välvilliga perspektivet i tråden: "men jag har ju inget emot hbtq för att bla bla bla".

Med lite otur kommer jag ut dagligen - utan att tänka mig för. Det man kan begära av mig är att jag försöker skärpa på mig på den punkten efter den här tråden! Den har så mycket att lära oss.

Och man kan också begära av mig att om det inträffar att någon jag pratar med påpekar att jag just trampade i hbtq-klaveret - då lägger jag mig platt. Jag börjar INTE orera om att Hoppsan, men det ska du inte ta åt dig av, jag har inga synpunkter på vad andra gör i sängen (). Eller om hur FÖRDOMSFRI jag är mot transpersoner.

Och vad man framförallt kan begära är att vi som är hetero (hoppsan, där kom jag ut igen) reagerar på TS med "Okej, jag lyssnar. Du har en berättelse från en miljö där jag också befinner mig. Hur ser din berättelse ut?" Vi behöver inte säga det, men vi kan tänka det och svara därefter.

För, precis som @mackan satte fingret på när hon berättade om stallkompisen som berättade om sin könskorrigering: Vad vi tänkte/inte tänkte är ju liksom inte grejen? Det är vad mackans kompis, och TS i den här tråden, tänker som är grejen.

Och allt det här lät allt bra jävla redigt men jag blir både bestört och förbannad över perspektivet i tråden.

 

[Badger]

Jätteintressant diskussion, tycker jag! Väcker några frågor hos mig, till exempel:

Är det alltid allas ansvar att vara normkritiska? "Måste" alla anlägga ett HBTQ-perspektiv i sin interaktion med andra? Jag tänker att en ganska stor majoritet av befolkningen lever enligt den heterosexuella tvåsamhetsnormen, och gör det ganska oreflekterat. Följer man normen utan att den så att säga skaver någonstans, så har man kanske aldrig haft anledning att kritisera den eller ens reflektera över den. Är det rimligt att kräva ett normkritiskt tankesätt av alla? (tolerans är en annan sak - det kan vi definitivt kräva av alla, tycker jag!)

Och det där med att heterosexuella alltid skulle basunera ut sin sexualitet...? För mig låter det lite märkligt. Är det alltså fel att nämna sin partners kön, om det skulle råka visa att man är heterosexuell? Att till exempel nämna "min man Johan" (om man är kvinna och råkar vara gift med en Johan) när man pratar om vederbörande, är det mer fel än att använda det lite mer könsneutrala "min partner Kim"...? Får vi inte nämna namn, personligt pronomen etc på de personer vi faktiskt VET vad de har för könsidentitet?? Inte sjutton känner jag mig förminskad för att tio kvinnliga kollegor pratar om sina MÄN när jag själv råkar ha en kvinnlig partner (transgender dessutom)!! Borde inte det viktiga vara att skapa en så inkluderande och TOLERANT miljö att vi alla vågar vara öppna (om vi vill!) med vilka vi är och vilka vi älskar??

Joo jag undrade också lite över det, det är ju inte som att inte alla på jobbets fikarast pratar likadant om sina partners. Dvs oavsett läggning (och den är varierad) så brukar folk säga att partnernamn och jag ska på semester till plats Y, eller äta middag eller pratar om hemlivet i allmänhet. Så i en miljö som är på just det planet otvungen (Jag har inte frågat men det verkar så, nu, antagligen nåddes en kritisk massa eller att någon var singel tidigare.) så verkar alla prata ungefär likadant och lika mycket/lite om partners. Inte att vissa med en viss läggning svassar med sina och de med en annan döljer sina.

Sedan bör man kanske undvika att säga har du fått pojk/flickvän ännu då? till singeln och istället säga partner. Men som någon som varit singel länge så tycker jag att det egentligen kanske är trevligare att inte fråga det alls utan se om det dyker upp info av sig självt.

Kort sagt vi basunerar alla ut vår sexualitet på det viset, "reser med X" här. Vilket kanske är trist för singlarna faktiskt.

 

[Lingon]

Jag tror inte att man förstår hur ofta man "kommer ut" som heterosexuell! Självklart gör man det inte genom att gå runt och säga "jag är heterosexuell" hela dagarna, utan man gör det när man utan att tänka på det könar sin partner - på jobbet, på brukshundsklubben, på kursen, hos tandläkaren, hos frisören osv osv.

Även om jag är öppen med att jag lever i ett samkönat förhållande, så är gångerna då jag medvetet har valt att konstruera meningarna för att inte köna min fru sorgligt många. Ibland för att jag inte känt mig bekväm, ibland för att jag bara inte har orkat och några gånger faktiskt av rädsla, befogad eller ej - men allihop är situationer som ett hetero överhuvudtaget inte ens hade reflekterat över!

Ja, det är ett privilegium att inte behöva tänka sig för när man "könar" sin partner. Ordet "könar" är för övrigt ett gräsligt ord men ok jag använder det för diskussionens skull i den här tråden. MEN, bara för att jag pratar om min man eller nämner honom som han/honom eller hans namn så betyder inte det att jag kommer ut som heterosexuell! Bara för att jag är gift med en man innebär det INTE att jag är heterosexuell. Den enda slutsats du kan dra av det är att jag med största sannolikhet inte är lesbisk. Om jag är hetero eller bi kan du inte dra några som helst slutsatser om baserat på att jag berättat att jag är gift med en man.

 

[FlipTheFrog]

Dvs oavsett läggning (och den är varierad) så brukar folk säga att partnernamn och jag ska på semester till plats Y, eller äta middag eller pratar om hemlivet i allmänhet. Så i en miljö som är på just det planet otvungen (Jag har inte frågat men det verkar så, nu, antagligen nåddes en kritisk massa eller att någon var singel tidigare.) så verkar alla prata ungefär likadant och lika mycket/lite om partners. Inte att vissa med en viss läggning svassar med sina och de med en annan döljer sina.

Och min hypotes är att du har fel! Jag tror definitivt att heteron kommer ut oftare än homos i sådana sammahang som du beskriver ovan. Se mitt tidigare inlägg.

Hur många gånger av er heteron har befunnit i en situation där ni medvetet låtit bli att säga något som avslöjar könet på er partner?

Det hände mig för tre timmar sedan (trots en bekväm miljö, trots att jag är öppen).

 

[Petruska]

Och min hypotes är att du har fel! Jag tror definitivt att heteron kommer ut oftare än homos i sådana sammahang som du beskriver ovan. Se mitt tidigare inlägg.

Hur många gånger av er heteron har befunnit i en situation där ni medvetet låtit bli att säga något som avslöjar könet på er partner?

Det hände mig för tre timmar sedan (trots en bekväm miljö, trots att jag är öppen).

Jag kommer inte ihåg klockslag, men senast någon gång vid lunch undvek jag att köna ett ex. Det var i ett sällskap med några av de vettigaste hästmänniskor jag känner, som jag har kontakt med pga ett jobbprojekt. Jag var alltså trygg, jag är öppen, men diverse omständigheter gjorde att jag valde som jag gjorde.

 

[Petruska]

Ja, och därför är det ju jätteviktigt att sådana här trådar skapas och diskuteras! För jag som är en del av "andra sidan" ser ju inte det problemet. Jag tycker ju inte att jag aktivt demonstrerar min sexualitet hela tiden, men uppenbarligen så har jag fel. Eftersom jag är en del av problemet som gör att sådana som TS mår dåligt. Jag skulle kunna vara en av dessa trots att jag själv tycker jag är så open-minded så jag vill ju veta när jag har fel, och agerar fel. Jag skulle ju vilja att någon som TS skulle kunna känna sig bekväm i min närhet och kunna vara sig själv oavsett vad detta innebär. Och då har jag inbillat mig att det bästa är att inte bry sig om någons sexualitet alls. Detta har jag ju inte gjort för att jag är en dryg jävel som inte vill veta, utan för att jag i okunskap trodde det var bäst. Då måste ju den utsatta sidan visa det, som i denna tråd, så att oförstående personer som jag får upp ögonen för problemet. För även om man tycker att det inte är den utsatta sidan som ska ta ansvar för att utbilda sin omgivning så blir det tyvärr så, då den "andra sidan" inte uppfattar problemet.

Min poäng är inte om någon är en dryg jävel eller inte. Överhuvudtaget. Att tolka det så, ser jag mest som ett (för all del lite drygt) sätt att dra uppmärksamheten till sig själv och till den egna heterosexualiteten.

Att inte uppfatta ett problem är också en annan sak än att argumentera för att någon som beskriver ett problem den har, trots allt inte har det problemet egentligen. I den här tråden ser vi sådan argumentation.

 

[Lipperta]

Är det bara jag som skiter totalt i vad en av mina stallkompisars kön/ sexuallitet är?
Jag bryr mig inte om hen är trans, bi, gay, asexuell. Det har jag lika lite att göra med som att veta vad konstiga kinks mina hetro kompisarna har. Jag vill inte veta. Alls.

Om jag inte visste vad för pronom? någon ville att jag skulle använda skulle jag bara säga namnet jag fick när vi skakade hand första gång. ''Adam vill det här, Lisa kan hjälpa dig med detta'' ist för han/hon. Om det inte är något personen uppskattar får denna gärna säga till mig för jag vill inte såra utan det här är mitt sätt att vara så trevlig jag kan utan att bara rätt upp och ner fråga ''Vill du bli kallad hon eller han?''
För det skulle iaf för mig bli väldigt olustigt om någon frågade mig, då föredrar jag bara att personerna använder namnet jag gav dom.

Gör jag något fel? Ärlig fråga till någon i denna situation.

 

[Badger]

Och min hypotes är att du har fel! Jag tror definitivt att heteron kommer ut oftare än homos i sådana sammahang som du beskriver ovan. Se mitt tidigare inlägg.

Hur många gånger av er heteron har befunnit i en situation där ni medvetet låtit bli att säga något som avslöjar könet på er partner?

Det hände mig för tre timmar sedan (trots en bekväm miljö, trots att jag är öppen).

Nu tror jag du inte riktigt läste vad jag skrev. Det kanske var svårt iom att jag hade en parentes mitt i. Så jag citerar mig själv:

Så i en miljö som är på just det planet otvungen så verkar alla prata ungefär likadant och lika mycket/lite om partners.

Jag sa ingenting om att komma ut inför nya människor, bara den här meningen borde ha belyst det.

antagligen nåddes en kritisk massa eller att någon var singel tidigare.

dvs jag försökte vara tydlig med att jag förstod att det krävdes en viss kritisk massa för att alla skulle kunna komma ut varje dag på fikarasten och vara otvungna.

Dvs jag förstår att i sammanhang som inte är otvungna på det planet eller man inte vet så krävs det en hel del för vissa att komma ut och ingenting för andra beroende på om de är hetero eller homo. Det vore ju helt fantastiskt om det kunde bli lika för båda, det är väl målet med den här diskussionen. Huvudmålet antar jag måste vara att alla kan säga att "könat namn" och jag ska till Paris på romantisk weekend utan att tänka efter.

 

[Lipperta]

Också vad menas med att köna?

Att säga ''min pojkvän''?

 

[vallhund]

Ja, det är ett privilegium att inte behöva tänka sig för när man "könar" sin partner. Ordet "könar" är för övrigt ett gräsligt ord men ok jag använder det för diskussionens skull i den här tråden. MEN, bara för att jag pratar om min man eller nämner honom som han/honom eller hans namn så betyder inte det att jag kommer ut som heterosexuell! Bara för att jag är gift med en man innebär det INTE att jag är heterosexuell. Den enda slutsats du kan dra av det är att jag med största sannolikhet inte är lesbisk. Om jag är hetero eller bi kan du inte dra några som helst slutsatser om baserat på att jag berättat att jag är gift med en man.

I de kretsar vi umgicks med när jag var barn var det inte ovanligt att homosexuella män var gifta med homosexuella kvinnor.

 

[Grazing]

2) även om ni är helt fine med att en person bryter mot en norm inför er, så är det inte säkert att personen alltid känner sig bekväm i det/orkar göra det/vågar göra det. Alltså, även om det inte är ett problem för er så betyder inte det att problemet inte finns.

Fast då är det väl bättre att var och en jobbar med sin självkänsla oavsett läggning/problem man har som sticker ut ur mängden. Jag har också problem som jag inte gärna går och berättar för alla jag ser pga att jag inte orkar med reaktionerna alltid om det nu blir några ens. Men det är ju mitt problem. Jobba med sin självkänsla måste alla göra var och en, det är inget som andra kan hjälpa en med på det sättet.

 

[emma-vsm]

Är det bara jag som skiter totalt i vad en av mina stallkompisars kön/ sexuallitet är?
Jag bryr mig inte om hen är trans, bi, gay, asexuell. Det har jag lika lite att göra med som att veta vad konstiga kinks mina hetro kompisarna har. Jag vill inte veta. Alls.

Om jag inte visste vad för pronom? någon ville att jag skulle använda skulle jag bara säga namnet jag fick när vi skakade hand första gång. ''Adam vill det här, Lisa kan hjälpa dig med detta'' ist för han/hon. Om det inte är något personen uppskattar får denna gärna säga till mig för jag vill inte såra utan det här är mitt sätt att vara så trevlig jag kan utan att bara rätt upp och ner fråga ''Vill du bli kallad hon eller han?''
För det skulle iaf för mig bli väldigt olustigt om någon frågade mig, då föredrar jag bara att personerna använder namnet jag gav dom.

Gör jag något fel? Ärlig fråga till någon i denna situation.

Är det bara jag som skiter totalt i vad en av mina stallkompisars kön/ sexuallitet är?
Jag bryr mig inte om hen är trans, bi, gay, asexuell. Det har jag lika lite att göra med som att veta vad konstiga kinks mina hetro kompisarna har. Jag vill inte veta. Alls.

Om jag inte visste vad för pronom? någon ville att jag skulle använda skulle jag bara säga namnet jag fick när vi skakade hand första gång. ''Adam vill det här, Lisa kan hjälpa dig med detta'' ist för han/hon. Om det inte är något personen uppskattar får denna gärna säga till mig för jag vill inte såra utan det här är mitt sätt att vara så trevlig jag kan utan att bara rätt upp och ner fråga ''Vill du bli kallad hon eller han?''
För det skulle iaf för mig bli väldigt olustigt om någon frågade mig, då föredrar jag bara att personerna använder namnet jag gav dom.

Gör jag något fel? Ärlig fråga till någon i denna situation.

Jag tycker absolut det kan vara viktigt vilket kön en person har, så att jag inte felkönar tex. Och det är ett bra förslag att använda en persons namn om man är osäker på pronomen, dock vill jag varna för att fråga "vill du bli kallad hon eller han" eller "är du kille eller tjej". Då exkluderar man icke-binära och det är enligt de flesta transpersoner jag känner en väldigt jobbig fråga. Det är bättre att fråga vilket pronomen personen använder om sig själv.

En annan allmän reflektion är hur homo- och bisexualitet ofta blir hypersexualiserat. Alltså, många verkar koppla homo- och bisexualitet till sex, medan heterosexualitet kopplas mer till kärlek, inte minst i den här tråden.

 

[emma-vsm]

Fast då är det väl bättre att var och en jobbar med sin självkänsla oavsett läggning/problem man har som sticker ut ur mängden. Jag har också problem som jag inte gärna går och berättar för alla jag ser pga att jag inte orkar med reaktionerna alltid om det nu blir några ens. Men det är ju mitt problem. Jobba med sin självkänsla måste alla göra var och en, det är inget som andra kan hjälpa en med på det sättet.

Men det är ju inget problem för mig med min sexualitet, varför ska jag jobba med min självkänsla då? Det är andra som behöver jobba med sitt bemötande så är problemet löst.

 

[SiZo]

KL

Stopp här nu!

Vem här har sagt att det skulle vara fel att 'köna sin partner'? Om ni tror det så har ni ju missförstått mig/oss!

Jag har bara försökt att belysa det faktum att

1) De flesta heteros kommer ut hela tiden, utan att tänka på det (två av mina nya kollegor gjorde det på på lunchen nyss t ex). Och det är alltså inget som helst fel att komma ut, utan fortsätt med det för allt i världen (så knepigt det skulle vara annars) - men kom inte och säg att ni inte gör det! Och var medvetna om att det finns andra som önskar att de kunde komma ut lika lätt och ledigt.

2) även om ni är helt fine med att en person bryter mot en norm inför er, så är det inte säkert att personen alltid känner sig bekväm i det/orkar göra det/vågar göra det. Alltså, även om det inte är ett problem för er så betyder inte det att problemet inte finns.

3) Det är ju inget konstigt eller fel att haja till när någon bryter en norm! Konstigt är istället att påstå att man är ointresserad och helt likgiltig inför faktumet, för det tror jag inte att det flesta av oss är.

4) Man kan göra det bekvämare för människor att komma ut genom att få andra att rucka på sina heteronormer och t ex genom att inte förutsätta att man är ihop med en person av motsatt kön.

Svar på 3:an, jo jag är seriöst helt ointresserad av könet på folks partner. Det är få saker som jag finner så oerhört ointressant som vad en bekants partner har för könsidentitet.

Deras könsidentitet säger för mig noll och inget om vem personen verkligen är. Det säger noll och inget om vi kommer ha något gemensamt, om vi kommer har roligt ihop osv osv. Och framförallt så säger det inget om hur denna person får min bekant att må. DET är jag mer intresserad av.

Enda gången ev könstillhörighet och sexualitet är intressant för mig är om det är en person jag vill ligga med.
För mig hamnar bekantas partners under kategorin "oliggbara", oavsett vad de har för könstillhörighet eller sexualitet iaf.


För övrigt så benämner jag ofta min partner som just partner, trots att jag tillhör "normen".
På senare tid mer sällan eftersom vi inte bor ihop och har distansförhållande. Då känns pojkvän mer korrekt, eftersom det ger en liten annan bild av förhållandet. Partner ger ett intryck av att man bor ihop under äktenskapsliknande förhållanden.

 

[Grazing]

Men det är ju inget problem för mig med min sexualitet, varför ska jag jobba med min självkänsla då? Det är andra som behöver jobba med sitt bemötande så är problemet löst.

Men vad är problemet då? Varför inte bara om folk säger fel berätta att nej, såhär och såhär är det och jag vill bli kallad så och så. Då säger nog dom flesta okej och sen är det inget mer med det.

Folk måste bli lite tryggare i sej själva. Om någon tar för givet att jag kan tex göra en viss sak som är högst normal i andras liv och mitt problem sätter stopp för det så säger jag bara att nej, såhär är det så det fungerar inte för mig. Jag tar inte illa upp för att folk säger fel saker om mig när jag själv inte berättat hur läget är. Det är ju helt och hållet upp till mig huruvida det kommer bli missförstånd eller inte. Det kan jag inte lägga på andra.

Tycker det mesta i tråden genomsyrar folk med dålig självkänsla faktiskt.