Att vara en introvert person

[the_connemara]

Skumt. Både jag och mina vänner tackar nej till varandra och andra med hänvisning till trötthet och att vilja uggla ifred.

Självfallet! Vi (som i mina vänner där hen ingår) behöver nog oftast inte ens säga något till varandra.

Det du citerar var en kommentar på varför det är jobbigt att det inte är så socialt accepterat utanför vänkretsen, typ på jobbet.

 

[Hedinn]

Självfallet! Vi (som i mina vänner där hen ingår) behöver nog oftast inte ens säga något till varandra.

Det du citerar var en kommentar på varför det är jobbigt att det inte är så socialt accepterat utanför vänkretsen, typ på jobbet.

Ja, alltså, jag tänker ju att det troligtvis handlar en hel del om okunskap. Det ser vi ju både i den här tråden, en tidigare tråd där samma ämne togs upp lite, samt samhället - att folk tror att introvert är i princip detsamma som att vara asocial och normen är det motsatta. En trevlig och social person måste ju därmed vara extrovert och uppskatta allt socialt umgänge, vilket innebär att om den tackar nej är det för att den inte vill umgås med personen i fråga, typ...

 

[Lingon]

Jag är nog lite introvert jag också. Uppskattar socialt umgänge till en viss gräns men sen vill jag vara ensam ett tag. Skulle aldrig kunna umgås eller ha planer varje dag. Behöver min egen slappetid! Har inget dåligt samvete för det alls! Säg bara att du gärna träffas men en annan dag för att du behöver en lugn dag med en bra bok och lite pyssel hemmavid.

 

[honung]

Jag är nog lite introvert jag också. Uppskattar socialt umgänge till en viss gräns men sen vill jag vara ensam ett tag. Skulle aldrig kunna umgås eller ha planer varje dag. Behöver min egen slappetid! Har inget dåligt samvete för det alls! Säg bara att du gärna träffas men en annan dag för att du behöver en lugn dag med en bra bok och lite pyssel hemmavid.

Min återhämtning från alla sociala interaktioner handlar inte om "slappetid" utan om tid då jag får vara inne i mitt eget huvud själv. Alla människor oavsett personligehetstyp behöver "slappetid" - vill bara påpeka att det är inte DET detta handlar om. Jag kan jobba hårt samtidigt som jag "introvertar", jag kan ha en miljon saker att bearbeta och lösa, det handlar liksom inte bara om att stänga dörren om sig och netflixa ett par dagar.

 

[Lingon]

Min återhämtning från alla sociala interaktioner handlar inte om "slappetid" utan om tid då jag får vara inne i mitt eget huvud själv. Alla människor oavsett personligehetstyp behöver "slappetid" - vill bara påpeka att det är inte DET detta handlar om. Jag kan jobba hårt samtidigt som jag "introvertar", jag kan ha en miljon saker att bearbeta och lösa, det handlar liksom inte bara om att stänga dörren om sig och netflixa ett par dagar.

För mig gör det det. Annars hinner inte min hjärna varva ner. Och vem är du att påpeka att sättet jag funderar på är fel? Eller är jag inte en riktig introvert enligt dig? Vilket snorkigt och otrevligt svar!!

 

[cirkus]

Jag är väldigt social när jag träffar folk och anses då som just väldigt social medan jag anses som osocial när jag helst är hemma och tackar nej (väldigt sällan). Gärna av extremt extroverta som inte kan sätta sig in i andras synvinkel.

Jag tycker det var en konstig slutsats - att extroverta inte kan sätta sig in i andras synvinkel.
Det betyder att du sätter etiketten - saknar empati på extroverta.

 

[Efwa]

För mig gör det det. Annars hinner inte min hjärna varva ner. Och vem är du att påpeka att sättet jag funderar på är fel? Eller är jag inte en riktig introvert enligt dig? Vilket snorkigt och otrevligt svar!!

Fast det tycker inte jag att det var eftersom inlägget började med "Min återhämtning....." och således var en förklaring av att det kan se annorlunda ut för alla.

 

[Oh_really]

Vänner och ett socialt liv mår vi ju alla bättre av, men kanske möjligtvis på lite olika sätt beroende på vem vi är tänker jag.

Jag flyttade ju ifrån en liten ort i Sverige till en aningen större ort i Spanien förra hösten. Själva flytten därifrån (oavsett var jag hamnade) berodde på att jag vantrivdes något så enormt, som inflyttad var det verkligen jättesvårt att hitta någon att ens fika enstaka gånger med, än mindre få till ett umgänge med.

Som introvert person som jag är fungerade det bra i ett par-tre år på svenska orten, men sen började det bli tråkigt med enbart långväga och internetvänner, så jag började fundera på något annat.

Nu när jag bor här nere på Costa del Blanca är livet helt tvärt emot, jag har fått vänner som rycker i mig de flesta av veckans dagar och eftersom jag är admin för tjejgruppen på orten så lär jag lätt känna alla nya också. Här nere binder utlänningsstatusen oss tillsammans på något vis, vi måste alla lära oss hur landet fungerar och kan tipsa varandra och så - ni förstår.

Men, nu när jag äntligen fått de vänner jag längtat efter sparkar min introverta personlighet bakut, jag får nästan panik när folk frågar om vi ska ses på marknaden på lördag, på x cafeteria på söndag och på y aktivitet på måndag och sen kommer nästa och vill boka upp ett par dagar till.

Nu är mitt exempel rätt extremt, jag gick från att träffa vänner typ 1 gång i halvåret till 4-5 ggr/v i värsta fall men jag ville ge er en utgångspunkt för diskussion ändå.

Det jag undrar är, hur fixar du, som introvert för mycket kontakt? Får det dig att må dåligt emellanåt, så där att du undviker att titta på telefonen och låtsas att du inte sett att någon hört av sig? Finns det fler som jag som skjuter på att ringa/skriva till alla de där blinkande meddelande man har bara för att man helt enkelt inte har mer social kraft kvar i sig den dan? Eller veckan...

Det är så jätteskönt när jag ringt alla jag borde, när inget ligger och släpar och jag är ikapp, men jag gör det ju inte alltid för att jag vill egentligen, utan för att jag inte vill tappa mina vänner.

Jag känner att jag var väldigt utlämnande här nu och ni får ta det som ni vill, men som "väluppfostrad flicka" är det här något som verkligen legat och skavt länge.
Till 70% är jag den här introverta personen som helst sitter i en garderob och stänger av meddelandesignalen på mobilen, men så finns de där 30% som faktiskt verkligen uppskattar kontakten och saknar den om den dröjer också.
Jättekul att ha folk att gå ut och göra saker med, men kanske inte för ofta?

Jag är introvert och högkänslig, och har slutat förklara mig. Jag tackar nej till det jag inte känner att jag orkar med och säger ofta: "Nej tyvärr, jag kan inte den närmaste tiden, jag hör av mig!" eller "Jag har tyvärr fått förhinder. Attans!" om det är så att jag har ett trängande behov av att ladda batterierna i ensamhet. Att inte förklara sig sparar en massa egen oro och funderingar om mottagaren förstår en eller inte. Det är mitt bästa tips!

 

[Efwa]

Jag tycker det var en konstig slutsats - att extroverta inte kan sätta sig in i andras synvinkel.
Det betyder att du sätter etiketten - saknar empati på extroverta.

Så du menar att mitt inlägg menar ALLA extroverta? Det om något var väl en konstig slutsats tycker jag. Du har själv satt etikett på extroverta. Det går faktiskt inte att beröva mig från mina egna erfarenheter.

Du måste läsa som det står:

99 % av de som någonsin reagerat (ett fåtal personer) är extroverta som inte kan se ur någon annans synvinkel.

99% av extroverta har aldrig reagerat eller har svårt för att se ur andras perspektiv.

Det är en jäkla skillnad!

90% av drunkningsfall (just nu en påhittad siffra) är alkohol inlbandad.

90% av alkoholpåverkade personer drunknar aldrig.

 

[Oh_really]

Jag tycker det var en konstig slutsats - att extroverta inte kan sätta sig in i andras synvinkel.
Det betyder att du sätter etiketten - saknar empati på extroverta.

Tyvärr så kan man få svar från extroverta som gör att man lätt vill trassla in sig i förklaringar om man tackar nej till ett socialt event. Extroverta kan i all välmening sätta huvudet på sned och säga
"Nämen?! Mår du inte bra?" eller
"Jo, så där känner jag också innan jag ska iväg, men det känns alltid bättre när jag väl är på festen!" eller
"Såklart du ska ut! Det blir kul!" eller i allra värsta fall skuldbeläggande:
"Men vi har ju alla räknat med att du ska komma." och det kan faktiskt vara stressande om man är introvert.

Men sedan finns det ju extroverta som säger:
"Åhå, jag förstår! Vad bra att du sade till, jag hälsar de andra från dig!" men det är tyvärr inte det vanligaste svaret från en extrovert till en introvert som inte vill åka på ett socialt event.

 

[Efwa]

Tyvärr så kan man få svar från extroverta som gör att man lätt vill trassla in sig i förklaringar om man tackar nej till ett socialt event. Extroverta kan i all välmening sätta huvudet på sned och säga
"Nämen?! Mår du inte bra?" eller
"Jo, så där känner jag också innan jag ska iväg, men det känns alltid bättre när jag väl är på festen!" eller
"Såklart du ska ut! Det blir kul!" eller i allra värsta fall skuldbeläggande:
"Men vi har ju alla räknat med att du ska komma." och det kan faktiskt vara stressande om man är introvert.

Nu var ju du även högkänslig till naturen, så jag kan förstå att det är jobbigt att höra.
Men, det ligger ju också i den extrovertas natur, att alla ska må bra, ha roligt och få energi och detta är ju det sättet de får energi. Det är ju klart att när man inte vet att introverta finns så vill väl alla varandra väl, tänker jag.

Men sedan finns det ju extroverta som säger:
"Åhå, jag förstår! Vad bra att du sade till, jag hälsar de andra från dig!" men det är tyvärr inte det vanligaste svaret från en extrovert till en introvert.

Min allra bästa vän är extremextrovert och det är nog en av de få (oavsett personlighet) som verkligen förstår mig på rätt sätt förutom familjen, där typ alla också är introverta. Jag är den personens ankare som bromsar och den är min på-eldare, samtidigt som vi har full respekt för varandras personlighet.

Vi skrattar också åt varandra och har en självdistans till våra så totala skillnader i personlighet. Det kan nämligen ibland resultera i konstiga grejjer.

 

[cirkus]

Så du menar att mitt inlägg menar ALLA extroverta? Det om något var väl en konstig slutsats tycker jag. Du har själv satt etikett på extroverta. Det går faktiskt inte att beröva mig från mina egna erfarenheter.

Du måste läsa som det står:

99 % av de som någonsin reagerat (ett fåtal personer) är extroverta som inte kan se ur någon annans synvinkel.

99% av extroverta har aldrig reagerat eller har svårt för att se ur andras perspektiv.

Det är en jäkla skillnad!

90% av drunkningsfall (just nu en påhittad siffra) är alkohol inlbandad.

90% av alkoholpåverkade personer drunknar aldrig.

Nu fattar jag ingenting.
Jag har inte satt etikett på nån alls.

Det jag reagerade på var hur du satte etikett på extroverta att inte kunna se andras synvinkel, vilket är samma sak som att sakna empati. Inte alla (sigh!) men det var tydligen viktigt att påpeka att just extroverta inte kan sätta sig in i andras synvinkel.

 

[cirkus]

Tyvärr så kan man få svar från extroverta som gör att man lätt vill trassla in sig i förklaringar om man tackar nej till ett socialt event. Extroverta kan i all välmening sätta huvudet på sned och säga
"Nämen?! Mår du inte bra?" eller
"Jo, så där känner jag också innan jag ska iväg, men det känns alltid bättre när jag väl är på festen!" eller
"Såklart du ska ut! Det blir kul!" eller i allra värsta fall skuldbeläggande:
"Men vi har ju alla räknat med att du ska komma." och det kan faktiskt vara stressande om man är introvert.

Men sedan finns det ju extroverta som säger:
"Åhå, jag förstår! Vad bra att du sade till, jag hälsar de andra från dig!" men det är tyvärr inte det vanligaste svaret från en extrovert till en introvert som inte vill åka på ett socialt event.

Det jag inte begriper är varför man måste påpeka att det just är extroverta (hur man nu vet det) som undrar.

 

[Lingon]

Fast det tycker inte jag att det var eftersom inlägget började med "Min återhämtning....." och således var en förklaring av att det kan se annorlunda ut för alla.

Det stod även "Alla människor oavsett personligehetstyp behöver "slappetid" - vill bara påpeka att det är inte DET detta handlar om. Jag kan jobba hårt samtidigt som jag "introvertar", jag kan ha en miljon saker att bearbeta och lösa, det handlar liksom inte bara om att stänga dörren om sig och netflixa ett par dagar."

Det fetstilta gör inlägget synnerligen otrevligt då det är ett påpekande att min upplevelse inte är korrekt och att hen därgör måste korrigera.

 

[Oh_really]

Det jag inte begriper är varför man måste påpeka att det just är extroverta (hur man nu vet det) som undrar.

Därför att introverta sällan undrar varför någon tackar nej till ett socialt event. De vet ju hur det är och har sina aningar...

 

[Gnist]

De flesta människor är vare sig introverta eller extroverta, de är bara vanliga normalsociala människor, så jag tvivlar en smula på att det är främst extroverta människor som "ifrågasätter" när folk tackar nej.

Av alla jag känner -vilket är många- så är de flesta normalsociala, bara någon enstaka är mer extrovert.

 

[Efwa]

Inte alla (sigh!) men det var tydligen viktigt att påpeka att just extroverta inte kan sätta sig in i andras synvinkel.

Du tänker att andra introverta inte förstår att man behöver egentid eller är de som försöker få ut en trots ens protester och förklaringar varför man inte vill just nu? Ja, jag vet också om de är just extroverta eller inte eftersom jag känner dem.

Du tänker också att jag menar att alla extroverta saknar empati överhuvudtaget? Har inte du satt etikett på mig då eller alla introverta?
Att sakna kunskap eller inte förstå enstaka saker betyder inte att man totalt saknar empati. Det tycker jag är fruktansvärt att påstå (vilket jag anser att DU gör, inte jag).

 

[Oh_really]

Nu var ju du även högkänslig till naturen, så jag kan förstå att det är jobbigt att höra.
Men, det ligger ju också i den extrovertas natur, att alla ska må bra, ha roligt och få energi och detta är ju det sättet de får energi. Det är ju klart att när man inte vet att introverta finns så vill väl alla varandra väl, tänker jag.

Min allra bästa vän är extremextrovert och det är nog en av de få (oavsett personlighet) som verkligen förstår mig på rätt sätt förutom familjen, där typ alla också är introverta. Jag är den personens ankare som bromsar och den är min på-eldare, samtidigt som vi har full respekt för varandras personlighet.

Vi skrattar också åt varandra och har en självdistans till våra så totala skillnader i personlighet. Det kan nämligen ibland resultera i konstiga grejjer.

Nej det är inte så jobbigt. Ibland vill man bara inte hålla på och förklara sig, för det finns ju roligare saker att ägna sin tid och tankeverksamhet åt.

Jag har många extroverta nära vänner som jag trivs mycket bra med och de berikar mitt liv. Men jag har ju nu lyckats hitta en introvert och högkänslig pojkvän nu, för första gången i hela mitt liv, och GUD vad många missförstånd vi besparat oss och vad sjukt bra man kommit överens Jag tror vi varit oense två gånger under två års tid...

 

[Efwa]

De flesta människor är vare sig introverta eller extroverta, de är bara vanliga normalsociala människor, så jag tvivlar en smula på att det är främst extroverta människor som "ifrågasätter" när folk tackar nej.

Av alla jag känner -vilket är många- så är de flesta normalsociala, bara någon enstaka är mer extrovert.

Fast då har du ju blandat ihop begreppen känner jag. Jag är fullständigt normalsocial, om inte t.om anses som extremt social. Jag är väldigt introvert ändå. Alltså.....väldigt. Jag ligger inte på mitten av skalan.

 

[Efwa]

Det stod även "Alla människor oavsett personligehetstyp behöver "slappetid" - vill bara påpeka att det är inte DET detta handlar om. Jag kan jobba hårt samtidigt som jag "introvertar", jag kan ha en miljon saker att bearbeta och lösa, det handlar liksom inte bara om att stänga dörren om sig och netflixa ett par dagar."

Det fetstilta gör inlägget synnerligen otrevligt då det är ett påpekande att min upplevelse inte är korrekt och att hen därgör måste korrigera.

Då tolkade jag det annorlunda. Jag är fortfarande inne på att andra meningen fortfarande är "Min......." som menas och att den första meningen du citerar är kopplat till en annan tanke.