A
anni0001
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Jättesnygg häst! Gillar modellen med lite mera hals osv
Jättesnygg häst! Gillar modellen med lite mera hals osv
- Hästhantering
- Trådstartare anni0001
- Startdatum
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Vi har två hästar, min dotter har en arab som är 15 år och jag har en korsning som är sju.
Min är en helt okänd import från Danmark som ser ut som en islänning modell större med tölt och pass, dock rider jag inte dessa gångarter eftersom jag inte kan själv och inte vill riskera att det blir grisepass istället.
Hon utövar dock gångarterna i hagen.
Araben har min dotter haft i tre år och han har tidigare varit distanshäst men är otroligt lättlärd och testar gärna på allt, han älskar att hoppa.
Jag har haft min i snart två år, när hon kom till mej var hon sutten på och riden i svansen på hästen framför.
Hon kunde inte gå rakt fram på långa tyglar när hon kom för hon var så obalanserad att hon vinglade över hela vägen.
Otroligt nyfiken på allt och vill verkligen göra rätt även om hon har egna ideer om vad vi ska göra ibland
Hon är nu riden i drygt ett år, dels pga av att hon trampade snett i hagen förrförra våren och fick stå hela sommaren och dels pga mina operationer.
Det har märkts att de ofrivilliga vilorna har gett henne tid att tänka, hon har verkligen varit hungrig på mer när vi har satt igång igen.
Jag har precis börjat rida henne oftare än varannan dag så nu börjar kondisen bli bättre och hon är så mycket stadigare och går i en bra form i alla gångarter.
Hon matchar mej perfekt och styrker mina svaga sidor liksom jag styrker hennes svaga sidor.
Vi rider mest i skog och mark, vi bor på sluttningen av ett berg och har underbara ridvägar oavsett om man vill ha en tre timmars tur eller bara en timme så är det varierad teräng och underlag.
Jag åkte och tränade med min häst varannan vecka förra hösten fram tills isen gjorde vår väg livsfarlig att köra med transport för nöjesresor och hoppas att min kropp hänger ihop tillräckligt för att kunna göra det i år med fast det än så länge har varit omöjligt.
Eftersom min kropp är ganska trasig är det viktigt för mej att hästarna respekterar mej, att jag ska kunna leda båda hästarna med en lillfingers styrka utan att de krånglar är självklart, likaså att jag ska kunna rida barbacka på min och ha araben som handhäst ner till sommarhagen.
Jag klarar inga ryck och slit från hästarna och de har de accepterat och går snällt där jag ber dem, oavsett om jag skickar en före eller om de ska byta sida med varandra eller gå ut på ett fält pga mötande bilar.
Min häst lärde sig snabbt att stå vid min uppsittningsanordning och står stilla när jag sitter upp.
Jag rider på i mångas ögon skarpa bett eftersom jag inte har någon styrka och vill ha en nödbroms, jag varierar mellan jaktkandar och ett annat bett med skänklar vilka hon trivs med alldeles utmärkt och motståndet i hennes mun är som hårt vispad grädde
Jag rider min häst med sitsen och benen så bettet är verkligen bara nödbroms.
Vi har två hästar, min dotter har en arab som är 15 år och jag har en korsning som är sju.
Min är en helt okänd import från Danmark som ser ut som en islänning modell större med tölt och pass, dock rider jag inte dessa gångarter eftersom jag inte kan själv och inte vill riskera att det blir grisepass istället.
Hon utövar dock gångarterna i hagen.
Araben har min dotter haft i tre år och han har tidigare varit distanshäst men är otroligt lättlärd och testar gärna på allt, han älskar att hoppa.
Jag har haft min i snart två år, när hon kom till mej var hon sutten på och riden i svansen på hästen framför.
Hon kunde inte gå rakt fram på långa tyglar när hon kom för hon var så obalanserad att hon vinglade över hela vägen.
Otroligt nyfiken på allt och vill verkligen göra rätt även om hon har egna ideer om vad vi ska göra ibland
Hon är nu riden i drygt ett år, dels pga av att hon trampade snett i hagen förrförra våren och fick stå hela sommaren och dels pga mina operationer.
Det har märkts att de ofrivilliga vilorna har gett henne tid att tänka, hon har verkligen varit hungrig på mer när vi har satt igång igen.
Jag har precis börjat rida henne oftare än varannan dag så nu börjar kondisen bli bättre och hon är så mycket stadigare och går i en bra form i alla gångarter.
Hon matchar mej perfekt och styrker mina svaga sidor liksom jag styrker hennes svaga sidor.
Vi rider mest i skog och mark, vi bor på sluttningen av ett berg och har underbara ridvägar oavsett om man vill ha en tre timmars tur eller bara en timme så är det varierad teräng och underlag.
Jag åkte och tränade med min häst varannan vecka förra hösten fram tills isen gjorde vår väg livsfarlig att köra med transport för nöjesresor och hoppas att min kropp hänger ihop tillräckligt för att kunna göra det i år med fast det än så länge har varit omöjligt.
Eftersom min kropp är ganska trasig är det viktigt för mej att hästarna respekterar mej, att jag ska kunna leda båda hästarna med en lillfingers styrka utan att de krånglar är självklart, likaså att jag ska kunna rida barbacka på min och ha araben som handhäst ner till sommarhagen.
Jag klarar inga ryck och slit från hästarna och de har de accepterat och går snällt där jag ber dem, oavsett om jag skickar en före eller om de ska byta sida med varandra eller gå ut på ett fält pga mötande bilar.
Min häst lärde sig snabbt att stå vid min uppsittningsanordning och står stilla när jag sitter upp.
Jag rider på i mångas ögon skarpa bett eftersom jag inte har någon styrka och vill ha en nödbroms, jag varierar mellan jaktkandar och ett annat bett med skänklar vilka hon trivs med alldeles utmärkt och motståndet i hennes mun är som hårt vispad grädde
Jag rider min häst med sitsen och benen så bettet är verkligen bara nödbroms.
A
anni0001
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Det är handen som avgör hur skarpt bettet blir Jag har själv inget emot skarpa bett så länge ryttaren vet vad han/hon pysslar med, hellre ett skarpare bett o man bara behöver vrida på lillfingret för att få effekt än ett milt och man måste dra sig blå för att få en reaktion. Härligt att du hittat ett sätt som gör att du kan fortsätta rida trots fysiska problem!!underbart o stor eloge till dej! 
När vi ändå diskuterar ridning o utrustning.
Vad är er filosofi och tanke?
Jag är nog ganska öppen. Dvs har ridit m skarpa bett på en del, graman på andra osv men alltid med eftertanke och vett. Dvs om hästen inte reagerar som planerat så får man ju ändra sig. Men att skrika FYY pga en graman tycker jag är överdrivet... rätt använd så är den just vad den är; en hjälp. och hjälp behöver man bara vid vissa tillfällen och ska inte bli en vana
Och jag är sån dålig ryttare som inte tror på att alla hästar KAN bli lydigare med mer dressyrträning en del hästar ÄR heta, vilda o laddade vid uteritter hur mkt dressyr man än rider. Då kan man behöva ett skarpare bett eller en graman för att få kontroll. Inte mig emot.
Däremot gillar jag inte dem som sitter med skarpa bett där hästen går helt avknäckt, där man har dragit i hop näsan med en graman men hästen är av på mitten, eller där man hackar med sporrar o spön o rycker i sitt skarpa bett....
Mjuk ridning med utrustning som man själv kan hantera och som man har en tanke bakom
Favoritbettet just nu är ett rakt bett med fasta ringar som min fd unghäst bara älskade! har inte testat rakt bett förut, bara två- och tredelat för det mesta.
Det är handen som avgör hur skarpt bettet blir
Jag har själv inget emot skarpa bett så länge ryttaren vet vad han/hon pysslar med, hellre ett skarpare bett o man bara behöver vrida på lillfingret för att få effekt än ett milt och man måste dra sig blå för att få en reaktion. Härligt att du hittat ett sätt som gör att du kan fortsätta rida trots fysiska problem!!underbart o stor eloge till dej! När vi ändå diskuterar ridning o utrustning.
Vad är er filosofi och tanke?
Jag är nog ganska öppen. Dvs har ridit m skarpa bett på en del, graman på andra osv men alltid med eftertanke och vett. Dvs om hästen inte reagerar som planerat så får man ju ändra sig. Men att skrika FYY pga en graman tycker jag är överdrivet... rätt använd så är den just vad den är; en hjälp. och hjälp behöver man bara vid vissa tillfällen och ska inte bli en vana
Och jag är sån dålig ryttare som inte tror på att alla hästar KAN bli lydigare med mer dressyrträning
en del hästar ÄR heta, vilda o laddade vid uteritter hur mkt dressyr man än rider. Då kan man behöva ett skarpare bett eller en graman för att få kontroll. Inte mig emot. Däremot gillar jag inte dem som sitter med skarpa bett där hästen går helt avknäckt, där man har dragit i hop näsan med en graman men hästen är av på mitten, eller där man hackar med sporrar o spön o rycker i sitt skarpa bett....
Mjuk ridning med utrustning som man själv kan hantera och som man har en tanke bakom
Favoritbettet just nu är ett rakt bett med fasta ringar som min fd unghäst bara älskade! har inte testat rakt bett förut, bara två- och tredelat för det mesta.
A
anni0001
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Ja men precis
Ja men precis
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Håller med om en hel del i detta. Balans och bjudning är ledorden för mig. Energi från bakbenen via ryggen till ett mjukt stöd i handen.
Vad gäller graman så säger jag aldrig på en unghäst. I korrigeringssyfte under en kortare tid på en vuxen och mer utbildad häst kan det däremot vara en hjälp. Tror inte på svart-eller-vitt utan snarare en mängd gråskalor.. Det viktiga är att hästen arbetar genom kroppen och inte bara böjer på halsen, som du skriver - vilket tyvärr händer alldeles för ofta. Använder inga inspänningar heller förutom vid longering, och då löst inspänd som en hjälp att söka sig framåt - neråt. Annars riskerar herr af Pan att ta det hela för lattjolajbans och bara fräsa runt.
"Bettmässigt" så använder jag främst ett basic smalare, tvådelat tränsbett. Tycker att det är bra att variera såväl nosgrimma som bett, men är dålig på att göra det själv Red mitt gammelsto en del på hackamoore då hon trivdes på det.
Det är handen som avgör hur skarpt bettet blir
När vi ändå diskuterar ridning o utrustning.
Vad är er filosofi och tanke?
Jag är nog ganska öppen. Dvs har ridit m skarpa bett på en del, graman på andra osv men alltid med eftertanke och vett. Dvs om hästen inte reagerar som planerat så får man ju ändra sig. Men att skrika FYY pga en graman tycker jag är överdrivet... rätt använd så är den just vad den är; en hjälp. och hjälp behöver man bara vid vissa tillfällen och ska inte bli en vana
Och jag är sån dålig ryttare som inte tror på att alla hästar KAN bli lydigare med mer dressyrträning
Däremot gillar jag inte dem som sitter med skarpa bett där hästen går helt avknäckt, där man har dragit i hop näsan med en graman men hästen är av på mitten, eller där man hackar med sporrar o spön o rycker i sitt skarpa bett....
Mjuk ridning med utrustning som man själv kan hantera och som man har en tanke bakom
Favoritbettet just nu är ett rakt bett med fasta ringar som min fd unghäst bara älskade! har inte testat rakt bett förut, bara två- och tredelat för det mesta.
Håller med om en hel del i detta. Balans och bjudning är ledorden för mig. Energi från bakbenen via ryggen till ett mjukt stöd i handen.
Vad gäller graman så säger jag aldrig på en unghäst. I korrigeringssyfte under en kortare tid på en vuxen och mer utbildad häst kan det däremot vara en hjälp. Tror inte på svart-eller-vitt utan snarare en mängd gråskalor.. Det viktiga är att hästen arbetar genom kroppen och inte bara böjer på halsen, som du skriver - vilket tyvärr händer alldeles för ofta. Använder inga inspänningar heller förutom vid longering, och då löst inspänd som en hjälp att söka sig framåt - neråt. Annars riskerar herr af Pan att ta det hela för lattjolajbans och bara fräsa runt.
"Bettmässigt" så använder jag främst ett basic smalare, tvådelat tränsbett. Tycker att det är bra att variera såväl nosgrimma som bett, men är dålig på att göra det själv
Red mitt gammelsto en del på hackamoore då hon trivdes på det.
E
Egonson
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
**raderat**
**raderat**
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Haha jag vrider inte ens på lillfingret för jag kan inte hålla tyglarna mer än det greppet som blir vante med gumminoppor-tunn tygel med gummi så skulle hon vilja dra tyglarna ur handen på mej så hade ju inte det varit något problem.
Nödstoppet ligger i att jag då kan luta mej bakåt och krampaktigt försöka hålla i tyglarna
Det jag tar i tygeln är den lilla förändring som blir när jag spänner magmusklerna.
Min filosofi är att ryttaren alltid ska vara säker.
När vi köpte dotterns arab var dottern 13, nästan 14 år och han var på och van att gå emot.
Då köpte jag en thiedemantygel för att han skulle förstå och lyssna till henne.
Han var van att gå med huvudet rakt upp i luften och jag ville att han skulle sänka huvudet och komma ner på jorden.
Vi använde tygeln tre-fyra gånger sedan tog vi bort den och det räckte för att han skulle inse att han inte behövde springa omkring med huvudet bland molnen och bakbenen kvar i stallet utan kunde slappna av och komma i en trevligare form.
Visst hade detta säkert kommit ändå men alla som har ridit en häst som springer vet hur svårt det är att få stopp på en sådan häst som har bestämt sig för att det är galopp som gäller.
Så, vid säkerhets grejer tar jag hellre en genväg än en tur till sjukhus.
Araben har vi haft stora problem att hitta bett till som han tycker om, för jag vill att våra hästar ska tycka om det vi stoppar i munnen på dem.
Vi har provat igenom en hel arsenal av olika bett, till slut hittade jag rätt, ett vanligt tredelat islandbett det ligger still i hans mun och har ingen hävstång som verkar på nacken. Han klarar inte av tryck vare sig på nacken eller på nosryggen så därför går bettlöst bort också även om vi provade ett antal varianter av det med.
Hela min tanke är att hästarna ska vilja umgås med mej, vill de inte det så har jag misslyckats någonstans och jag ger mej inte förren jag har hittat vad som är fel.
Det gäller allt från vilken sadel de gillar, träns nosgrimma och vilken sort eller ingen alls, bett och sadelgjordar.
Och ja det blir dyrt när hästen får bestämma själv, sadlar har jag bytt så många att jag inte ens minns alla jag har haft, bara till min dam har jag haft 14 stycken...och araben har gått igenom ett antal han med.
Min häst avskyr tex breda sadelgjordar och hitta smala idag är inte lätt, sedan ska de vara av läder med...och speciell resår.
Det gäller också antalet fodringar, in och utsläppstider, hagar och dess miljö, täcke eller inte osv.
Jag vill helt enkelt att hästarna ska trivas så bra de bara kan och jag vill att de ska bli glada när de ser oss, för blir de det så är det ju harmoni och allt blir så mycket trevligare då.
Det är handen som avgör hur skarpt bettet blir
Haha jag vrider inte ens på lillfingret för jag kan inte hålla tyglarna mer än det greppet som blir vante med gumminoppor-tunn tygel med gummi så skulle hon vilja dra tyglarna ur handen på mej så hade ju inte det varit något problem.
Nödstoppet ligger i att jag då kan luta mej bakåt och krampaktigt försöka hålla i tyglarna
Det jag tar i tygeln är den lilla förändring som blir när jag spänner magmusklerna.
Min filosofi är att ryttaren alltid ska vara säker.
När vi köpte dotterns arab var dottern 13, nästan 14 år och han var på och van att gå emot.
Då köpte jag en thiedemantygel för att han skulle förstå och lyssna till henne.
Han var van att gå med huvudet rakt upp i luften och jag ville att han skulle sänka huvudet och komma ner på jorden.
Vi använde tygeln tre-fyra gånger sedan tog vi bort den och det räckte för att han skulle inse att han inte behövde springa omkring med huvudet bland molnen och bakbenen kvar i stallet utan kunde slappna av och komma i en trevligare form.
Visst hade detta säkert kommit ändå men alla som har ridit en häst som springer vet hur svårt det är att få stopp på en sådan häst som har bestämt sig för att det är galopp som gäller.
Så, vid säkerhets grejer tar jag hellre en genväg än en tur till sjukhus.
Araben har vi haft stora problem att hitta bett till som han tycker om, för jag vill att våra hästar ska tycka om det vi stoppar i munnen på dem.
Vi har provat igenom en hel arsenal av olika bett, till slut hittade jag rätt, ett vanligt tredelat islandbett
det ligger still i hans mun och har ingen hävstång som verkar på nacken. Han klarar inte av tryck vare sig på nacken eller på nosryggen så därför går bettlöst bort också även om vi provade ett antal varianter av det med.Hela min tanke är att hästarna ska vilja umgås med mej, vill de inte det så har jag misslyckats någonstans och jag ger mej inte förren jag har hittat vad som är fel.
Det gäller allt från vilken sadel de gillar, träns nosgrimma och vilken sort eller ingen alls, bett och sadelgjordar.
Och ja det blir dyrt när hästen får bestämma själv, sadlar har jag bytt så många att jag inte ens minns alla jag har haft, bara till min dam har jag haft 14 stycken...och araben har gått igenom ett antal han med.
Min häst avskyr tex breda sadelgjordar och hitta smala idag är inte lätt, sedan ska de vara av läder med...och speciell resår.
Det gäller också antalet fodringar, in och utsläppstider, hagar och dess miljö, täcke eller inte osv.
Jag vill helt enkelt att hästarna ska trivas så bra de bara kan och jag vill att de ska bli glada när de ser oss, för blir de det så är det ju harmoni och allt blir så mycket trevligare då.
Senast ändrad:
A
anni0001
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att slänga på en graman på en unghäst ( då menar jag 4-5åring) om jag har goda skäl för det. Men just för att få hjälp att korrigera ett problem och tydligt visa hästen vad det är jag menar. Men som sagt, hjälptyglar har man ju bara vid enstaka tillfällen eller ett par dagar i rad för att visa hästen "rätt".
Bett o nosgrimmor är ju en hel vetenskap! för att inte tala om sadlar... men det vågar man nästan inte ens viska om för finns det nått värre än att leta sadel?!!
TinyWiny - Hur gör du med dina hästar för att de ska VILJA vara med dej då? hur tränar du dem att gå snällt utan att rycka osv? Bara nyfiken på hur andra gör i denna tråd.
Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att slänga på en graman på en unghäst ( då menar jag 4-5åring) om jag har goda skäl för det. Men just för att få hjälp att korrigera ett problem och tydligt visa hästen vad det är jag menar. Men som sagt, hjälptyglar har man ju bara vid enstaka tillfällen eller ett par dagar i rad för att visa hästen "rätt".
Bett o nosgrimmor är ju en hel vetenskap! för att inte tala om sadlar... men det vågar man nästan inte ens viska om för finns det nått värre än att leta sadel?!!
TinyWiny - Hur gör du med dina hästar för att de ska VILJA vara med dej då? hur tränar du dem att gå snällt utan att rycka osv? Bara nyfiken på hur andra gör i denna tråd.
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Ärligt talat så vet jag inte
Jag pratar mycket och visar vad jag vill med min kropp.
Jag är mot dem som jag alltid har varit mot mina barn, sagt ifrån om det som är runt mej och som reglerar det som kan skada dem, men sedan är jag väldigt tillåtande, jag vill att de ska tänka själva.
Jag gör saker som jag vet att de tycker om och jag njuter av att se dem trivas.
Om en häst tex springer iväg så stannar jag, sedan står jag där tills hästen kommer till mej igen, jag använder gärna en longerlina i början innan de har förstått så jag slipper rycket, de flesta hästar rycker ju till för att de blir skrämda eller för att de ser en trevlig grästuva som de vill gå till eller för att snabbt komma till maten.
Det handlar nog en del om att vara förutseende, ser jag att hästen tänker aha! en grästuva! så smackar jag redan innan de har tänkt färdigt jag lär dem att det säkraste stället när man blir rädd är hos mej eftersom jag genast tröstar och gör faran ofarlig när de kommer till mej.
Har de bråttom in till maten så är det ju jag som har gjort fel genom att ha för långt mellan utfodringarna så då ändrar jag det.
Sedan är jag en väldig vanemänniska, när jag säger "så" så reagerar både hund, hästar och barn då vet de att jag är färdig
Något som kan vara dumt ibland som när jag hade platsat hunden utanför hagen och gick in och gav hästarna mat, säger "så" när jag är färdig och hästarna kan börja äta och då kommer hunden som skjuten ur en kanonkula, överlycklig att jag hade löst honom från platsliggandet och ivrig på nästa grej vi ska göra han kunde ju omöjligt veta att mitt "så" var till hästarna och inte till honom.
Jag tittar mycket på mina djur, studerar dem för att lära mej hur de ser ut och hur de reagerar i olika situationer, jag går mycket på min känsla.
Ärligt talat så vet jag inte
Jag pratar mycket och visar vad jag vill med min kropp.
Jag är mot dem som jag alltid har varit mot mina barn, sagt ifrån om det som är runt mej och som reglerar det som kan skada dem, men sedan är jag väldigt tillåtande, jag vill att de ska tänka själva.
Jag gör saker som jag vet att de tycker om och jag njuter av att se dem trivas.
Om en häst tex springer iväg så stannar jag, sedan står jag där tills hästen kommer till mej igen, jag använder gärna en longerlina i början innan de har förstått så jag slipper rycket, de flesta hästar rycker ju till för att de blir skrämda eller för att de ser en trevlig grästuva som de vill gå till eller för att snabbt komma till maten.
Det handlar nog en del om att vara förutseende, ser jag att hästen tänker aha! en grästuva! så smackar jag redan innan de har tänkt färdigt
jag lär dem att det säkraste stället när man blir rädd är hos mej eftersom jag genast tröstar och gör faran ofarlig när de kommer till mej.Har de bråttom in till maten så är det ju jag som har gjort fel genom att ha för långt mellan utfodringarna så då ändrar jag det.
Sedan är jag en väldig vanemänniska, när jag säger "så" så reagerar både hund, hästar och barn
då vet de att jag är färdigNågot som kan vara dumt ibland som när jag hade platsat hunden utanför hagen och gick in och gav hästarna mat, säger "så" när jag är färdig och hästarna kan börja äta och då kommer hunden som skjuten ur en kanonkula, överlycklig att jag hade löst honom från platsliggandet och ivrig på nästa grej vi ska göra
han kunde ju omöjligt veta att mitt "så" var till hästarna och inte till honom.Jag tittar mycket på mina djur, studerar dem för att lära mej hur de ser ut och hur de reagerar i olika situationer, jag går mycket på min känsla.
M
-moa-
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
raderat pga. dubbelpost
raderat pga. dubbelpost
Senast ändrad av en moderator:
M
-moa-
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Exakt så känner jag med, är ju inte gubbarna egentligen, utan vissa av metoderna och hur ANDRA använder dom.
Jag har för närvarande ett arabsto, 5år, som heter Elsa. Och hennes stoföl som är 9 veckor (som jag itne äger tekninskt sett men har hand om tills i vinter)
Elsa ska bli dressyrhäst, och kompis Och lite allt möjligt vi tycker är kul också, kanske ltie distans.
Hon är en lite envis tjej som man får hålla kort, annars får hon gärna för sig att hon bestämmer och kan vara lite otrevlig, men egentligen så är hon en mysig tjej
skitgris, men så sööööt
Exakt så känner jag med, är ju inte gubbarna egentligen, utan vissa av metoderna och hur ANDRA använder dom.
Jag har för närvarande ett arabsto, 5år, som heter Elsa. Och hennes stoföl som är 9 veckor (som jag itne äger tekninskt sett men har hand om tills i vinter)
Elsa ska bli dressyrhäst, och kompis
Och lite allt möjligt vi tycker är kul också, kanske ltie distans.Hon är en lite envis tjej som man får hålla kort, annars får hon gärna för sig att hon bestämmer och kan vara lite otrevlig, men egentligen så är hon en mysig tjej
skitgris, men så sööööt
Senast ändrad av en moderator:
A
anni0001
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Härligt!! Låter som att du nästan beskriver en själv; man bara ÄR Fast jag har inget "så" som funkar på alla... kanske borde skaffa ett sånt ord Har oxå hundar o barn
moa - vilken vacker dam! Roligt att hon har lite vilja, men så länge de håller sig på mattan o inte TJURAR så är det helt ok för mig med lite skärpa.
Fyraåringen jag hade (LEGAT säger jag bara... Hingsten alltså,dvs morfar! Tjurigare avkommor får man leta efter)
Han hade både humör och TJURIGHET! Och är det något jag inte klarar av så är det tjuriga hästar. Nä, de går inte hem hos mig.
Han var en sådan som blev flyförbannad om man sade åt honom för skarpt och som kunde stå å bara tvärtjura för simpla uppgifter "bara för att" men sade man åt honom med ett pet på rumpan eller nått så blev han arg istället o ÄNNU tjurigare. SUCK!! Nä, vi kom inte alls överens, han såldes oxå.
Visst, han var som en hund att leda och litade på mig till 100% och var verkligen underbar att rida. Han var snäll o lätt. Men när man står där för hundrade gången och han vägrar gå in i stallet eller fram till duschslangen fast än han inte alls är rädd eller stressad och man bara kan stå där o le krampaktigt o be "snälla söta lilla rara kom nu gulleponken så går vi"
Nä, de hästarna klarar jag inte av Han kunde lasta sig själv 9 gånger o 10e gången så bara ställde han sig å växte fast. Vilade ett bakben o struntade fullkomligt i allting. Sådant gör mig galen
skulle man analysera sönder honom så fanns det Säääääääkert någon brist i mitt ledarskap. Själv kallar jag det tjurighet
Härligt!! Låter som att du nästan beskriver en själv; man bara ÄR
Fast jag har inget "så" som funkar på alla... kanske borde skaffa ett sånt ord Har oxå hundar o barn moa - vilken vacker dam! Roligt att hon har lite vilja, men så länge de håller sig på mattan o inte TJURAR så är det helt ok för mig med lite skärpa.
Fyraåringen jag hade (LEGAT säger jag bara... Hingsten alltså,dvs morfar! Tjurigare avkommor får man leta efter)
Han hade både humör och TJURIGHET! Och är det något jag inte klarar av så är det tjuriga hästar. Nä, de går inte hem hos mig.
Han var en sådan som blev flyförbannad om man sade åt honom för skarpt och som kunde stå å bara tvärtjura för simpla uppgifter "bara för att" men sade man åt honom med ett pet på rumpan eller nått så blev han arg istället o ÄNNU tjurigare. SUCK!! Nä, vi kom inte alls överens, han såldes oxå.
Visst, han var som en hund att leda och litade på mig till 100% och var verkligen underbar att rida. Han var snäll o lätt. Men när man står där för hundrade gången och han vägrar gå in i stallet eller fram till duschslangen fast än han inte alls är rädd eller stressad och man bara kan stå där o le krampaktigt o be "snälla söta lilla rara kom nu gulleponken så går vi"
Nä, de hästarna klarar jag inte av
Han kunde lasta sig själv 9 gånger o 10e gången så bara ställde han sig å växte fast. Vilade ett bakben o struntade fullkomligt i allting. Sådant gör mig galen skulle man analysera sönder honom så fanns det Säääääääkert någon brist i mitt ledarskap. Själv kallar jag det tjurighet
A
anni0001
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
Ex en valack jag hade förut. När man red ut så hade han svårt att koncentrera sig på ridningen och "släppte" allt o sprang med sänkt rygg o nacken högt högt upp. Man fick ingen kontakt med munnen o martingal hjälpte ju bara när han kastade m huvudet. Det spelade ingen roll hur man gjorde, om man red dressyr innan o sen ut, sällskap eller inte, samma vägar, olika vägar, dressyr efter vägen...
Red med graman några gånger för att få mer kontroll på honom. Bjudning hade han så det räckte och blev över så inga problem med bakbensaktiviteten.
Med graman så kunde han inte slänga upp huvudet o flaxa utan blev mer inramad o vips så kunde han även slappna av och blir rund och låg i formen och fick upp sin rygg.
Många säger att formen kommer bakifrån och upp genom ryggen och att huvudets position inte spelar någon roll. Men hur mkt han än arbetade med bakdelen så fick han inte upp ryggen om halsen är som på en giraff utan kontakt. Testar man själv att luta huvudet bakåt mot ryggen så känner man ju hur hela ryggen svankar.
Så fort han kom igenom i hela kroppen och blev bärig så släppte man ju på gramanen. Efter några gånger så hade han fattat "galoppen" o tyckte att tillvaron var betydligt skönare i en bra form än som stjärnkikare.
Men det är INGET jag rekommenderar över huvudtaget. Man bör vara känslig och lyhörd som ryttare innan man slänger på en graman!
Fyraåringen jag hade nu sist var oxå spänd vid uteritt när man red ensam, men hans framåtbjudning var inte alltid på topp och att då slänga på en graman hade varit ödesdigert.
Ex en valack jag hade förut. När man red ut så hade han svårt att koncentrera sig på ridningen och "släppte" allt o sprang med sänkt rygg o nacken högt högt upp. Man fick ingen kontakt med munnen o martingal hjälpte ju bara när han kastade m huvudet. Det spelade ingen roll hur man gjorde, om man red dressyr innan o sen ut, sällskap eller inte, samma vägar, olika vägar, dressyr efter vägen...
Red med graman några gånger för att få mer kontroll på honom. Bjudning hade han så det räckte och blev över så inga problem med bakbensaktiviteten.
Med graman så kunde han inte slänga upp huvudet o flaxa utan blev mer inramad o vips så kunde han även slappna av och blir rund och låg i formen och fick upp sin rygg.
Många säger att formen kommer bakifrån och upp genom ryggen och att huvudets position inte spelar någon roll. Men hur mkt han än arbetade med bakdelen så fick han inte upp ryggen om halsen är som på en giraff utan kontakt. Testar man själv att luta huvudet bakåt mot ryggen så känner man ju hur hela ryggen svankar.
Så fort han kom igenom i hela kroppen och blev bärig så släppte man ju på gramanen. Efter några gånger så hade han fattat "galoppen" o tyckte att tillvaron var betydligt skönare i en bra form än som stjärnkikare.
Men det är INGET jag rekommenderar över huvudtaget. Man bör vara känslig och lyhörd som ryttare innan man slänger på en graman!
Fyraåringen jag hade nu sist var oxå spänd vid uteritt när man red ensam, men hans framåtbjudning var inte alltid på topp och att då slänga på en graman hade varit ödesdigert.
F
fridadahlgren
Sv: Att Umgås med Hästar på valfritt sätt
vet hur det känns att samla på sig hästar, synd att de blir gamla så fort, eller är det jag som åxå börjar bli gammal ; )
vet hur det känns att samla på sig hästar, synd att de blir gamla så fort, eller är det jag som åxå börjar bli gammal ; )
Liknande trådar
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
”Dressyren är inte död – den behöver en omstart”- Hästnyheter Sverige måste bryta med gamla mönster och våga förändra, skriver Ridsports webbchef Lina Nydahl – och påpekar att såväl Danmark som...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 24
- Hästnyheter
-
EM i dressyr avgörs i Frankrike 2025 - samtliga arrangörer klara
- Hästnyheter 2025 avgörs en rad Europamästerskap för seniorer. Inget samlat mästerskap hålls och arrangör har utsetts individuellt för respektive...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 17
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Störiga saker vi stör oss på, del 36.- Tjatter Inte så att man blir mer anti-jul utav sånt tjat heller :meh:
- nightcrawler
- Svar: 1 668
- Visningar: 81 083
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Border collie?- Hundavel & Ras Och måste tillägga att om min formulering lät spydig så var det absolut inte så jag menade det. Utan en uppriktig undran ifall det finns...
- Breaktown
- Svar: 24
- Visningar: 979
- Hund
Hästrelaterat
-
Köpt dyr häst med problem- Hästhantering Så gör jag med min som var svårlastad. Hästen tycker att det blir för trångt när jag går med in i transporten och kastar sig ut. Tog ett...
- CaisaCax
- Svar: 95
- Visningar: 5 503
- Träning
-
Hur påverkar fång priset
- Gnägg Jag har haft en fd fånghäst (innan den kom till mig) och det är en hel del extra pyssel och ångest, faktiskt. Jag hade inte betalat...
- Blyger
- Svar: 3
- Visningar: 51
- Hästmänniska
