Du är helt klart en fullfjädrad hoppryttare!
- Träning
- Trådstartare **BORTTAGEN**
- Startdatum
Du är helt klart en fullfjädrad hoppryttare!
X
Xeline
Jag håller alldeles med dig.
Nånstans så handlar det ju om att vi överför våra tankar också. Varför måste hovslagare, lastning osv vara obehagligt ? Om man bara "gör" så brukar de flesta hästar också bara följa med. Men jag tror att när vi människor blir tveksamma så speglar det sig i hästen.
Nånstans så handlar det ju om att vi överför våra tankar också. Varför måste hovslagare, lastning osv vara obehagligt ? Om man bara "gör" så brukar de flesta hästar också bara följa med. Men jag tror att när vi människor blir tveksamma så speglar det sig i hästen.
X
Xeline
Jag håller alldeles med dig.
Nånstans så handlar det ju om att vi överför våra tankar också. Varför måste hovslagare, lastning osv vara obehagligt ? Om man bara "gör" så brukar de flesta hästar också bara följa med. Men jag tror att när vi människor blir tveksamma så speglar det sig i hästen.
Nånstans så handlar det ju om att vi överför våra tankar också. Varför måste hovslagare, lastning osv vara obehagligt ? Om man bara "gör" så brukar de flesta hästar också bara följa med. Men jag tror att när vi människor blir tveksamma så speglar det sig i hästen.
P
Patrioten
Jag kan inte göra annat än att hålla med dig. Jättebra skrivit! 
V
Vickalill
själv har även jag jobbat med hästar sedan jag var liten, och visst får man hästar där ägaren säger att det är både det ena och andra felet på sina hästar, men när de kommer till mig, är de kanske lite nervösa, men absolut inte så hemska som ägaren påpekat att de var.
Jaha, så har man löst problemet och ägaren är nöjd och glad och tar hem hästen och tror att det bara är att fortsätta som vanligt. Men hästen känner ju att ägaren är nervös och blir lika "dum" som den var innan, just pga ägarens nervositet och okunskap. Och vips så har man tillbaka hästen. Därför brukar jag alltid jobba sista tiden men ägaren och hästen, de måste lära sig att lita på varandra igen, och det kan de oftast inte göra hemma utan stöd utifrån. Bara lite från mig....
Jaha, så har man löst problemet och ägaren är nöjd och glad och tar hem hästen och tror att det bara är att fortsätta som vanligt. Men hästen känner ju att ägaren är nervös och blir lika "dum" som den var innan, just pga ägarens nervositet och okunskap. Och vips så har man tillbaka hästen. Därför brukar jag alltid jobba sista tiden men ägaren och hästen, de måste lära sig att lita på varandra igen, och det kan de oftast inte göra hemma utan stöd utifrån. Bara lite från mig....
M
miss_willow
Jag tycker det var fint skrivet!
och började fundera på hur jag behandlar min ponny, jag skriker aldrig åt honom skulle aldrig falla mej in att slå honom. anses som något för snäll mot honom men jag tycker att varför ska jag bli hård när allt funkar iaf? han går efter mej och jag kan springa och om ja tvärnitar gör han också de. och om han missade att stanna och kom på de försent så tar vi bara om de. inget bestraffning. jag skulle inte få röra honom ifall jag slog eller skrek åt honom för han skulle inte förstå han skulle bli så rädd för mej då. han är väldigt känslig.
och började fundera på hur jag behandlar min ponny, jag skriker aldrig åt honom skulle aldrig falla mej in att slå honom. anses som något för snäll mot honom men jag tycker att varför ska jag bli hård när allt funkar iaf? han går efter mej och jag kan springa och om ja tvärnitar gör han också de. och om han missade att stanna och kom på de försent så tar vi bara om de. inget bestraffning. jag skulle inte få röra honom ifall jag slog eller skrek åt honom för han skulle inte förstå han skulle bli så rädd för mej då. han är väldigt känslig.
F
fiautanknuff
hästar VET när man menar allvar. däremot finns det gott om hästägare som tycker att deras häst inte klarar det eller det. samma bekymmer möts man av i skolan, med människobarn , där barnen kan vara helt annorlunda än hemma.relationen människa -häst är inte alltid så komplicerad som
det ibland låter.
det tas för mycket på allvar, varför har vi hästar egentligen?
det är väl för att det ska vara kul!
allt ska ju vara så "seriöst" hela tiden.men jag tycker ändå det är tråkigt att NH klingar dåligt i era öron.
det handlar ju om en filosofi att komma nära hästen .betoningen läggs alltför ofta på ledarskapsfrågan, men hur kommer det sig då att många SERIÖSA NHare tappar intresset för tävling?
de fortsätter rida och umgås med hästen av andra anledningar.
för mig är mycket av det ni pratar om just NH=naturlig hästkommunikation.
B
Bauke
Hej!
Visst många människor som håller på med hästar är goda ryttare, men det är ganska få förunnat att verkligen kunna vara "vän" med hästar och kunna förstå dem. Många gånger blir jag inte ens förvånad över vilka människor som blivit bitna, avkastade eller sparkade av en häst. Att enkelt kunna hantera en häst från marken på ett sätt som passar både häst och hästmänniska är bara det en svår konst. Det gäller att kunna läsa av små, små signaler som hästen skickar, exempelvis på att den börjar bli trött.
Tycker personligen att hästägandet handlar om så mycket mer är ridning. För mig är ridningen endast en väldigt liten del av hästägandet. Har du en gång fått din häst som vän kommer den inte att svika dig. Den kommer att göra allt den kan för att vara dig till lags även vid ridningen.
Inte skulle jag i alla fall vara bussig mot någon som sitter och sparkar på mig, eller slår mig eller rycker/sågar mig i munnen. Inte skulle jag heller jobba bra för någon som aldrig berömmer mig eller tackar mig för det jobb jag gjort.
Tycker också att de som dumförklarar hästar gör sig själv en stor otjänst. Det är bättre att försöka hitta felet hos sig själv istället. Och ja, min uppfattning är att hästar kan planera, har sett otaliga exempel på detta.
Många människor som har problem med sina hästar har inte studerat hästar i flock tillräckligt. Där kan man bland annat tydligt se att hästar som är vänner knyter starkare vänskapsband genom att klia varandra. Ändå är vissa människor så emot att kela och klia sin häst. Klia din häst, så börjar den förr eller senare att klia tillbaka på dig. Visst är det ju kanske så, att hästarna inte sparkar mot sin kompis.
Avsätt några timmar en solig sommardag till att studera hästarna i hagen. Du skall se att du kommer lära dig att upptäcka små signaler mellan två hästar som de flesta inte ens lägger märke till.
Själv har jag en häst som fyller fyra år idag. En femåring kan leda honom, kratsa hovarna eller borsta honom, det går att rida ut på honom ensam. Han kan stå själv i stallet, har inget flockberoende till andra hästar. Andra kan rida åt ett håll och jag kan rida vidare åt ett annat. Han är aldrig stressad och kommer alltid glatt när jag ropar på honom. Han bits ej, sparkas ej och har aldrig försökt att slänga av mig. Hovslagaren säger att det är en av de enklaste hästarna han skott. Ja, listan kan göras lång.
Det som är komiskt i det hela är att hans förra ägare menade på att han var i trotsåldern och krånglade en hel del för honom. När han kom till mig var han riden cirka 10-15 gånger och inte så mycket hanterad. Jag hävdar till 100% att jag fått en så fantastisk häst på grund av att min häst och jag är vänner och relationen bygger på ömsesidig respekt. Dessutom skyndar jag långsamt och är nöjd med små framsteg. Förhoppningsvis ska min häst leva tillsammans med mig i minst 20 år till om jag och han lever så länge vill säga..
Givetvis finns det ju lika många teorier som det finns hästmänniskor i detta ämne och detta var bara min högst personliga åsikt.
Lycka till med era hästar!
Mvh Ulrika
Visst många människor som håller på med hästar är goda ryttare, men det är ganska få förunnat att verkligen kunna vara "vän" med hästar och kunna förstå dem. Många gånger blir jag inte ens förvånad över vilka människor som blivit bitna, avkastade eller sparkade av en häst. Att enkelt kunna hantera en häst från marken på ett sätt som passar både häst och hästmänniska är bara det en svår konst. Det gäller att kunna läsa av små, små signaler som hästen skickar, exempelvis på att den börjar bli trött.
Tycker personligen att hästägandet handlar om så mycket mer är ridning. För mig är ridningen endast en väldigt liten del av hästägandet. Har du en gång fått din häst som vän kommer den inte att svika dig. Den kommer att göra allt den kan för att vara dig till lags även vid ridningen.
Inte skulle jag i alla fall vara bussig mot någon som sitter och sparkar på mig, eller slår mig eller rycker/sågar mig i munnen. Inte skulle jag heller jobba bra för någon som aldrig berömmer mig eller tackar mig för det jobb jag gjort.
Tycker också att de som dumförklarar hästar gör sig själv en stor otjänst. Det är bättre att försöka hitta felet hos sig själv istället. Och ja, min uppfattning är att hästar kan planera, har sett otaliga exempel på detta.
Många människor som har problem med sina hästar har inte studerat hästar i flock tillräckligt. Där kan man bland annat tydligt se att hästar som är vänner knyter starkare vänskapsband genom att klia varandra. Ändå är vissa människor så emot att kela och klia sin häst. Klia din häst, så börjar den förr eller senare att klia tillbaka på dig. Visst är det ju kanske så, att hästarna inte sparkar mot sin kompis.
Avsätt några timmar en solig sommardag till att studera hästarna i hagen. Du skall se att du kommer lära dig att upptäcka små signaler mellan två hästar som de flesta inte ens lägger märke till.
Själv har jag en häst som fyller fyra år idag. En femåring kan leda honom, kratsa hovarna eller borsta honom, det går att rida ut på honom ensam. Han kan stå själv i stallet, har inget flockberoende till andra hästar. Andra kan rida åt ett håll och jag kan rida vidare åt ett annat. Han är aldrig stressad och kommer alltid glatt när jag ropar på honom. Han bits ej, sparkas ej och har aldrig försökt att slänga av mig. Hovslagaren säger att det är en av de enklaste hästarna han skott. Ja, listan kan göras lång.
Det som är komiskt i det hela är att hans förra ägare menade på att han var i trotsåldern och krånglade en hel del för honom. När han kom till mig var han riden cirka 10-15 gånger och inte så mycket hanterad. Jag hävdar till 100% att jag fått en så fantastisk häst på grund av att min häst och jag är vänner och relationen bygger på ömsesidig respekt. Dessutom skyndar jag långsamt och är nöjd med små framsteg. Förhoppningsvis ska min häst leva tillsammans med mig i minst 20 år till om jag och han lever så länge vill säga..
Givetvis finns det ju lika många teorier som det finns hästmänniskor i detta ämne och detta var bara min högst personliga åsikt.
Lycka till med era hästar!
Mvh Ulrika
Don efter person.
Jag gillar hästar med lite "vilja", lite tuffare i psyket. För att det ska fungera så måste vi vara överens om att matte är bossen men det betyder inte att jag har en död häst utan vilja. Men när det gäller så är det jag som har sista ordet.
Min mara var en riktig mara men nu när vi kommit fram till att matte är den som bestämmer så är hon vänligheten själv, hon följer, lyssnar och är uppmärksam men säger ifrån när hon inte vill vara med eller tycker något är fel.
Och allt görs med ett leende, jag behöver aldrig vara arg, väldigt sällan korrigera något.
Och vi har INTE kommit fram till detta genom våld.
Så länge häst och människa är nöjda och har ett fungerande samarbete så tror inte jag att det spelar någon roll vad man sysslar med eller hur. Jag går lite på känsla när det gäller vad vi ska jobba med "idag".
Jag har en genomsnäll ponny som är lugnet själv vid all hantering, pigg och arbetsvillig som attan när man rider men alltid lydig, inte kuvad.
Skulle jag INTE vara boss över min pärla så skulle allt bli mkt jobbigare.
jag har visst redan svarat men det får vara kvar ändå.
Jag gillar hästar med lite "vilja", lite tuffare i psyket. För att det ska fungera så måste vi vara överens om att matte är bossen men det betyder inte att jag har en död häst utan vilja. Men när det gäller så är det jag som har sista ordet.
Min mara var en riktig mara men nu när vi kommit fram till att matte är den som bestämmer så är hon vänligheten själv, hon följer, lyssnar och är uppmärksam men säger ifrån när hon inte vill vara med eller tycker något är fel.
Och allt görs med ett leende, jag behöver aldrig vara arg, väldigt sällan korrigera något.
Och vi har INTE kommit fram till detta genom våld.
Så länge häst och människa är nöjda och har ett fungerande samarbete så tror inte jag att det spelar någon roll vad man sysslar med eller hur. Jag går lite på känsla när det gäller vad vi ska jobba med "idag".
Jag har en genomsnäll ponny som är lugnet själv vid all hantering, pigg och arbetsvillig som attan när man rider men alltid lydig, inte kuvad.
Skulle jag INTE vara boss över min pärla så skulle allt bli mkt jobbigare.
jag har visst redan svarat men det får vara kvar ändå. Som många skrivit - don efter person...
Det jag vänder mig mot är dock när folk "diskuterar" fram en lösning med sin häst.
Jag diskuterar aldrig med mina hästar. De framför sina åsikter, sedan tar jag ställning till vad som skall göras.
Man diskuterar nämligen inte med en unghingst på 170 cm, då hans ståndpunkt i diskussionen ofta är huruvida man skall betäcka den vackra unga damen i andra ändan av ridhuset...
Tror inte på att diskutera med sin häst, snarare att vara en vänlig och omtänksam diktator.
Detta förhindrar dock inte att jag är god vän med alla mina hästar, och unghingsten får stå ut med både kel och pussar på mulen, precis som alla andra.
Tror problemet ofta ligger hos ägarna.
Tar man för givet att man själv bestämmer, och hästen är lätthanterad, så är det i nio fall av tio så.
Jobbar med hästar, och har upplevt samma fenomen som älgen. Hästar med problem kommer och skall ridas till och de är jättesnälla. Suck. Egentligen inte så bra då det är svårt för mig att korrigera ett problem som aldrig uppstår. Och så åker hästen tillbaks till ägaren, sköter sig en vecka, och sen är det samma skit igen.
Hanterar mina hästar på samma sätt som mina hundar ( med vissa modifikationer utifrån det faktum att de är flyktdjur )
Skulle faktiskt rekommendera många hästägare att gå en kurs för en skicklig instruktör på närmsta brukshundsklubb, där kan man lära sig mycket.
Mina hästar står med denna hantering lösa i stallgången, går ej ut ur boxen innan de fått tillåtelse, väntar tåligt när man fodrar, går snällt i slakt grimskaft vid ledning ( även om man tar flera stycken samtidigt ), men trots detta är de olika personligheter allihopa.
Tycker att en del verkar sätta likhetstecken mellan en lydig häst = en "död" häst utan personlighet.
Det tycker jag är rent skitsnack.
Sen klart att ingen häst är 100 % lydig. Det är djur vi talar om, men en god grundlydnad vill jag ha på alla mina hästar.
/
Susanne
Det jag vänder mig mot är dock när folk "diskuterar" fram en lösning med sin häst.
Jag diskuterar aldrig med mina hästar. De framför sina åsikter, sedan tar jag ställning till vad som skall göras.
Man diskuterar nämligen inte med en unghingst på 170 cm, då hans ståndpunkt i diskussionen ofta är huruvida man skall betäcka den vackra unga damen i andra ändan av ridhuset...
Tror inte på att diskutera med sin häst, snarare att vara en vänlig och omtänksam diktator.
Detta förhindrar dock inte att jag är god vän med alla mina hästar, och unghingsten får stå ut med både kel och pussar på mulen, precis som alla andra.
Tror problemet ofta ligger hos ägarna.
Tar man för givet att man själv bestämmer, och hästen är lätthanterad, så är det i nio fall av tio så.
Jobbar med hästar, och har upplevt samma fenomen som älgen. Hästar med problem kommer och skall ridas till och de är jättesnälla. Suck. Egentligen inte så bra då det är svårt för mig att korrigera ett problem som aldrig uppstår. Och så åker hästen tillbaks till ägaren, sköter sig en vecka, och sen är det samma skit igen.
Hanterar mina hästar på samma sätt som mina hundar ( med vissa modifikationer utifrån det faktum att de är flyktdjur )
Skulle faktiskt rekommendera många hästägare att gå en kurs för en skicklig instruktör på närmsta brukshundsklubb, där kan man lära sig mycket.
Mina hästar står med denna hantering lösa i stallgången, går ej ut ur boxen innan de fått tillåtelse, väntar tåligt när man fodrar, går snällt i slakt grimskaft vid ledning ( även om man tar flera stycken samtidigt ), men trots detta är de olika personligheter allihopa.
Tycker att en del verkar sätta likhetstecken mellan en lydig häst = en "död" häst utan personlighet.
Det tycker jag är rent skitsnack.
Sen klart att ingen häst är 100 % lydig. Det är djur vi talar om, men en god grundlydnad vill jag ha på alla mina hästar.
/
Susanne
Bra skrivet...
Jag håller på med travare och jag bara "gör"...Som man tänker ...så blir det"
Man skall inte göra en sak TILL problem innan det ens är det..t ex lastning....
Eftersom jag har facit på att jag har fött upp en hel del hästar och varit med i hanteringen från första början, när dom skall lastas första gången ....så lastar man bara...inga krusiduller med "träning"...och man får en häst som inte tycker att lastning skulle vara mera speciellt än att gå in i boxen....
Sen är ju unghingstarna ofta ett kapitel för sig själva , att hantera unghingstar så dom blir harmoniksa individer när dom växer upp är inte så enkelt alltid, där kan krävas ganska hårda tag i bland...men ser man unga grabbar hur dom beter sig i hagen mot andra så förstår man också att det är ett naturligt beteende för dom att försöka hävda sig....skillnaden är ju att jag är människa ...och dom ger sig även på de äldre hästarna, snabbt anfall...snabbt därifrån
Att improvisera utifrån vilken individ man arbetar med är ett måste...alla har olika personligheter, mognadsgrader osv...det gäller att ha öga för sånt och inte bara banga på för att "det är så det står att man skall göra"
Men saker som man MÅSTE lära dom....det bara lär jag dom, man tar dom på uthållighet om dom bråkar och ofta (eller alltid) så får spec unghästar en form av trotsperiod då saker dom lärt sig, absolut inte skall följas, då kan man antingen låta dom vara , eller propsa på....helt o hållet efter vad man tycker själv och känner vad som är rätt för just den hästen och detta tillfället.....millimeterlydnad tycker jag inte om, man skall respektera VARANDRA.
Jag håller på med travare och jag bara "gör"...Som man tänker ...så blir det"
Man skall inte göra en sak TILL problem innan det ens är det..t ex lastning....
Eftersom jag har facit på att jag har fött upp en hel del hästar och varit med i hanteringen från första början, när dom skall lastas första gången ....så lastar man bara...inga krusiduller med "träning"...och man får en häst som inte tycker att lastning skulle vara mera speciellt än att gå in i boxen....
Sen är ju unghingstarna ofta ett kapitel för sig själva
, att hantera unghingstar så dom blir harmoniksa individer när dom växer upp är inte så enkelt alltid, där kan krävas ganska hårda tag i bland...men ser man unga grabbar hur dom beter sig i hagen mot andra så förstår man också att det är ett naturligt beteende för dom att försöka hävda sig....skillnaden är ju att jag är människa ...och dom ger sig även på de äldre hästarna, snabbt anfall...snabbt därifrån Att improvisera utifrån vilken individ man arbetar med är ett måste...alla har olika personligheter, mognadsgrader osv...det gäller att ha öga för sånt och inte bara banga på för att "det är så det står att man skall göra"
Men saker som man MÅSTE lära dom....det bara lär jag dom, man tar dom på uthållighet om dom bråkar och ofta (eller alltid) så får spec unghästar en form av trotsperiod då saker dom lärt sig, absolut inte skall följas
, då kan man antingen låta dom vara , eller propsa på....helt o hållet efter vad man tycker själv och känner vad som är rätt för just den hästen och detta tillfället.....millimeterlydnad tycker jag inte om, man skall respektera VARANDRA.
G
Gustava
Tack för viktig tråd!
B
**BORTTAGEN**
Det är mitt måtto också .......
Håller även med i det övriga i inlägget. Varje individ kräver sin egen behandling och det krävs en viss "känsla", ett "skarpt öga" och erfarenhet för att veta vad som är rätt vid ett visst tillfälle.
A
Axelle
Håller med dig helt och fullt... Nelly är min allra bästa vän och jag skulle aldrig drömma om att skrämma henne till underkastelse och lydnad. Men jag är också ledare i de situationer där det behövs en sådan. Och det p.g.a. säkerhetsskäl. Men jag har blivit ledare på ett sätt, som jag hoppas och tror, varit och är konsekvent men förtroendegivande och rättvist. Har aldrig satt henne i en situation som lockar henne till att vara "olydig" för att sedan få straffa henne och försvara min roll som ledare. Vad skulle det vara bra för? Det enda som sker är att hästen blir osäker på sig själv, förlorar självförtroendet, tappar livsglädjen och förmågan att ta egna initiativ. Det jag vill ha är en glad och sprallig kamrat med många egna idéer och småbus i bakfickan. Vi ska kunna lita på varandra och ha roligt tillsammans och när det behövs så ska hon kunna lyssna på mina råd och respektera mina beslut. Det är den ultimata vänskapsrelationen för mig. Och jag måste säga att jag och Nelly lyckats uppnå det under vår tid tillsammans. Jag älskar henne mer och har roligare tillsammans med henne för varje dag som går!
Måste säga att jag blev smått tårögd av att läsa hur folk behandlar sina hästar.
Det är just pga. detta som jag inte instämmer när folk pekar ut mig för att praktisera NH. För det jag har sett av Nh är inte det jag gör.
Men det jag har sett av NH är heller inte det som det sägs innebära.
Har tidigare här på buke sagt precis som du, att jag inte vill ha ngn "ledare-tjänare" relation till min häst.
Vi är vänner, har roligt ihop, leker. Men så är det så att även i en vänskapsrelation finns en som tar de flesta besluten. En ledare bör finnas, men alla beslut ska vara lika mycket på den andres villkor.
Och vem som tar ledarrollen är också ett gemensamt beslut. Som hästägare, mer eller mindre tvingar man ju hästen att umgås med en. Men man kan inte tvinga hästen att tycka om det. Hästen har ju lika mycket rätt att tvinga dig att göra saker, som du gör med den. Om du smäller din häst av någon anledning, så har ju hästen lika mycket rätt att smälla tillbaka, om inte mer.
Jag vill ha en naturlig relation till min häst som bygger på att vi har roligt och njuter av varandras sällskap och det vi gör tillsammans. Om inte min häst njuter lika mycket som jag, så ändrar jag på mig. Min häst vet även detta, vilket gör saken lättare då han vågar visa exakt vad han vill och inte vill. På så sätt slipper jag gissa, vilket jag fick göra i början.
Visst händer det att vi gör saker som han inte gillar, och visst är vi oense om saker ibland, speciellt när jag inte förstår honom. Men jag vet alltid med mig att han aldrig gör någonting för att jävlas eller ställa till det för mig. För vi är ett team - vi är från två olika världar, med två olika språk och olika sätt att se på saker - men vi är fortfarande ett team och vi respekterar varandra. Jag har ledarrollen i relationen men endast för att han gett den till mig. Och han har rätt att vilken sekund ta tillbaka den så för att fortsätta måste vi hjälpas åt.
Det har faktist aldrig hänt att någon sagt att min häst är ouppfostrad, kanske för att jag hinner uppfatta hans signaler och besvara dem, innan de blir synliga för andra. Även om han gör bus ibland, ganska ofta faktist. Men det gör jag med, minst lika mycket som han.
Att slå hästar, eller vilka varelser som helst, anser jag är ett tecken på okunskap, osäkerhet eller helt enkelt lathet. Det finns alltid en annan väg. Om jag kom på mig själv att se slag eller annat våld(rep, pisk, skarpa bett etc) som enda utväg, skulle jag söka hjälp och om detta inte gav mig något skulle min häst finnas med på annonssidorna. Jag ska inte ha ansvar för något jag inte har kunskap att ta hand om på ett bra sätt.
Du sa att du rider i grimma. Där har vi ytterligare något gemensamt. En tanke slog mig att det måste vara mycket bekvämare och skönare för hästen att slippa träns och bett så jag tog helt enkelt av det. Till en början hade jag inte grimma heller men nu har stallägaren sagt ifrån(får vara utan grimma om jag håller mig på inhägnat område). Hon anser att min häst kan skada hennes om i möts utan träns ute i skogen. :smirk: Enligt mig lite underlig tankebana men jag respekterar den såklart. På sommrarna dock, då vi flyttar till ett annat stall, har jag inte grimma heller. Stor skillnad tycker jag. Mer lyhörd häst och jag behöver inte vara rädd att han fastnar när vi tränger oss igenom skogar och snår. Dessutom kan jag varken skada eller tvinga honom till något, och försöker jag kan han kasta av mig och springa därifrån utan problem.
Rider dock med träns också. Det där med rätt form är inte så lätt utan att kunna ge hästen stöd i tygeln. Även om rörelserna(fram-/bakdelsvändningar, skänkelvikningar, skolorna etc) inte är några problem.
Är nyfiken på hur mycket du rider utan träns, och vad ni gör då. Kanske har du några "secret advice" att dela med dig av. Vill gärna veta vad det är för häst du har också.
Det är just pga. detta som jag inte instämmer när folk pekar ut mig för att praktisera NH. För det jag har sett av Nh är inte det jag gör.
Men det jag har sett av NH är heller inte det som det sägs innebära.
Har tidigare här på buke sagt precis som du, att jag inte vill ha ngn "ledare-tjänare" relation till min häst.
Vi är vänner, har roligt ihop, leker. Men så är det så att även i en vänskapsrelation finns en som tar de flesta besluten. En ledare bör finnas, men alla beslut ska vara lika mycket på den andres villkor.
Och vem som tar ledarrollen är också ett gemensamt beslut. Som hästägare, mer eller mindre tvingar man ju hästen att umgås med en. Men man kan inte tvinga hästen att tycka om det. Hästen har ju lika mycket rätt att tvinga dig att göra saker, som du gör med den. Om du smäller din häst av någon anledning, så har ju hästen lika mycket rätt att smälla tillbaka, om inte mer.
Jag vill ha en naturlig relation till min häst som bygger på att vi har roligt och njuter av varandras sällskap och det vi gör tillsammans. Om inte min häst njuter lika mycket som jag, så ändrar jag på mig. Min häst vet även detta, vilket gör saken lättare då han vågar visa exakt vad han vill och inte vill. På så sätt slipper jag gissa, vilket jag fick göra i början.
Visst händer det att vi gör saker som han inte gillar, och visst är vi oense om saker ibland, speciellt när jag inte förstår honom. Men jag vet alltid med mig att han aldrig gör någonting för att jävlas eller ställa till det för mig. För vi är ett team - vi är från två olika världar, med två olika språk och olika sätt att se på saker - men vi är fortfarande ett team och vi respekterar varandra. Jag har ledarrollen i relationen men endast för att han gett den till mig. Och han har rätt att vilken sekund ta tillbaka den så för att fortsätta måste vi hjälpas åt.
Det har faktist aldrig hänt att någon sagt att min häst är ouppfostrad, kanske för att jag hinner uppfatta hans signaler och besvara dem, innan de blir synliga för andra. Även om han gör bus ibland, ganska ofta faktist. Men det gör jag med, minst lika mycket som han.
Att slå hästar, eller vilka varelser som helst, anser jag är ett tecken på okunskap, osäkerhet eller helt enkelt lathet. Det finns alltid en annan väg. Om jag kom på mig själv att se slag eller annat våld(rep, pisk, skarpa bett etc) som enda utväg, skulle jag söka hjälp och om detta inte gav mig något skulle min häst finnas med på annonssidorna. Jag ska inte ha ansvar för något jag inte har kunskap att ta hand om på ett bra sätt.
Du sa att du rider i grimma. Där har vi ytterligare något gemensamt.
En tanke slog mig att det måste vara mycket bekvämare och skönare för hästen att slippa träns och bett så jag tog helt enkelt av det. Till en början hade jag inte grimma heller men nu har stallägaren sagt ifrån(får vara utan grimma om jag håller mig på inhägnat område). Hon anser att min häst kan skada hennes om i möts utan träns ute i skogen. :smirk: Enligt mig lite underlig tankebana men jag respekterar den såklart. På sommrarna dock, då vi flyttar till ett annat stall, har jag inte grimma heller. Stor skillnad tycker jag. Mer lyhörd häst och jag behöver inte vara rädd att han fastnar när vi tränger oss igenom skogar och snår. Dessutom kan jag varken skada eller tvinga honom till något, och försöker jag kan han kasta av mig och springa därifrån utan problem. Rider dock med träns också. Det där med rätt form är inte så lätt utan att kunna ge hästen stöd i tygeln. Även om rörelserna(fram-/bakdelsvändningar, skänkelvikningar, skolorna etc) inte är några problem.
Är nyfiken på hur mycket du rider utan träns, och vad ni gör då. Kanske har du några "secret advice" att dela med dig av.
Vill gärna veta vad det är för häst du har också.
B
**BORTTAGEN**
Tips
Eftersom tråden är ganska gammal (sept.2003) och trådskrivaren inte skrivit något här på buke i år är det nog bäst att du skickar ett pm för att ev. "väcka liv" i henne om du vill ha svar på dina frågor.
Eftersom tråden är ganska gammal (sept.2003) och trådskrivaren inte skrivit något här på buke i år är det nog bäst att du skickar ett pm för att ev. "väcka liv" i henne om du vill ha svar på dina frågor.
G
Gustava
Ha, ha vilken miss!
Först trodde jag att det var jag som hade lurat alla
genom att väcka liv i tråden, med mitt lilla inlägg
sen såg jag att det inte var jag, lätt hänt dock!
om man inte kollar datum.
Först trodde jag att det var jag som hade lurat alla
genom att väcka liv i tråden, med mitt lilla inlägg
sen såg jag att det inte var jag, lätt hänt dock!
om man inte kollar datum.
Jag orkade faktiskt tro det eller ej , läsa igenom ditt inlägg, och jag håller med fullständigt!
Man är två om allting, och kompromissar fram till en bra lösning för oss båda. Jag undrar vad hästen skulle svara om någon frågade den om hur den mådde och om hur den trivdes i sin ägares närhet. Jag tror faktiskt att hästen skulle svara att han inte kunde få det så mycket bättre, iallafall inte i sällskap med människor!
Och de intryck du fått av NH och Western har nog många fått. Faktum är att fler och fler tar avstånd från NH och övergår till den "metod" du just beskrivit! Jag har även goda erfarenheter av NH, och jag hanterar min häst efter de bitar jag tycker är OK. Jag vill uppnå samma sak som du; att vi har lika mycket respekt för varandra, och att vi litar på varandra.
Kanonbra skrivet!
, läsa igenom ditt inlägg, och jag håller med fullständigt!Man är två om allting, och kompromissar fram till en bra lösning för oss båda. Jag undrar vad hästen skulle svara om någon frågade den om hur den mådde och om hur den trivdes i sin ägares närhet. Jag tror faktiskt att hästen skulle svara att han inte kunde få det så mycket bättre, iallafall inte i sällskap med människor!
Och de intryck du fått av NH och Western har nog många fått. Faktum är att fler och fler tar avstånd från NH och övergår till den "metod" du just beskrivit! Jag har även goda erfarenheter av NH, och jag hanterar min häst efter de bitar jag tycker är OK. Jag vill uppnå samma sak som du; att vi har lika mycket respekt för varandra, och att vi litar på varandra.
Kanonbra skrivet!
B
**BORTTAGEN**
Ja,visserligen har den här tråden "sovit" ett tag, men den är väl värd att väcka upp igen
Liknande trådar
Hästhantering
Hej!
Jag har en 23 år gammal dressyrhäst som jag haft i 9 år. Jag känner henne alltså mycket väl! Hon har alltid haft mycket energi och...
Senast: Fjordfrälst
·
Hästmänniskan
Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
Senast: Lavinia
·
Senast: Juli0a
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Malin Andersson: ”Ridsport för alla – eller?”
- Hästnyheter Men vad gör ridläraren när gruppen har uteritt då? Har nog inte varit med om en enda ridlärare som inte hållit i uteritten själv. Om...
- Grazing
- Svar: 160
- Visningar: 5 070
- Hästnyheter
-
Astrid Appels: ”Curiosity Did Not Kill the Cat”- Hästnyheter Vad händer när pressens närvaro hotar att avslöja dressyrens innersta hemligheter? Astrid Appels, chefredaktör för Eurodressage, bjöds...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 114
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Ytlighet i ett förhållande.- Relationer Fast hur många människor sitter man ner och pratar med om värderingar, livssyn, hur man vill ha sina relationer och allt sånt som man...
- Sassy
- Svar: 62
- Visningar: 2 492
- Allmänt
-
Vad gör vi? Del CCV- Tjatter Har sett dagens vintersport, lagat två maträtter, kört tvätt- och diskmaskin och fixat lite annat. Nu ska jag se på ett par avsnitt av...
- LadyCovergirl
- Svar: 1 137
- Visningar: 33 704
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Danmark óch Norge ställer sig upp för Schäferns framtid- Hundavel & Ras Ja, Circus också. Hon vet vad hon gör denna uppfödare De var i Sverige i somras. Nej,nej....Danska killen Hens är en helt annan...
- ildiko
- Svar: 75
- Visningar: 1 244
- Hund
