Att säga "man" istället för "jag"

[_FiA_]

Hua!

Varför känner du behovet av att distansera en sådan grej från dig själv? Känns det för egocentriskt att skriva "jag"? Det är ju trots allt bara du som varit till frissan - inget konstigt med det.

För att hon inte vill bli bedömd.

 

[athena_arabians]

Ja jag har funderat lite mer och kommit fram till att det kanske mer är en bra bit av kustområdet längs "midjan" där det är vanligt? Tror inte det hör till Jämtland, tex....

Men ja, lite knepig tråd att läsa - inte minst funderingarna på att det är liksom svagt och karaktärslöst att använda man.

Jag har inte upplevt det i Jämtland eller södra Lappland (Dorotea med omnejd).

 

[Breaktown]

Menar man ( ) vem som helst är det logiskt. I talspråk och väldigt vardagligt språk. Menar man sig själv och ingen annan är det både jättekonstigt och störande.

Ungefär lika konstigt är det med folk som av princip ska byta ut "man" till "en". Det kan funka ibland men verkligen inte överallt.

 

[Rain]

Hua!

Varför känner du behovet av att distansera en sådan grej från dig själv? Känns det för egocentriskt att skriva "jag"? Det är ju trots allt bara du som varit till frissan - inget konstigt med det.

Förklarade här:

1. "Då har man varit hos frissan! "
2. "Då har jag varit hos frissan!"
Hade lätt kunnat skriva den första på en snapchat bild och lägga upp på my story och den andra om man skickar direkt till personer (för att göra det mer personligt).

Men ska förtydliga: För mig så känns det bättre att skriva man om man t.ex. lägger upp en post där åhörarna är okända och många. "Då har man köpt sitt första hus! " eller på mystory där folk kan kolla på bilden med texten men du vet inte vilka som kommer att titta. Och om jag skulle skriva till en person direkt via meddelande t.ex. så hade jag aldrig skrivit man utan jag. Samma sak gäller chattar eller när man talar i grupp.

Det är skillnanden för mig om man ska dra det kortfattat. Tror även det krävs dåtid för att jag ska byta ut jag till man.

Sedan skriver jag inte alltid man i situationer som facebookposts eller mystories, försöker bara förstå själv när jag brukar använda det. Vet inte om det är något djupliggande som att det skulle vara för egocentriskt, det kan dock stämma för jag är väldigt... not ego.

 

[tott]

För att hon inte vill bli bedömd.

Bedömd?
Vågar hon (känner att jag måste tagga här @Rain ) inte stå för att hon varit till frissan? Vågar hon inte få beröm för fin frisyr t.ex?

Jag tolkar att personer som använder "man" istället för "jag" har vacklande självkänsla.

 

[tott]

Förklarade här:


Men ska förtydliga: För mig så känns det bättre att skriva man om man t.ex. lägger upp en post där åhörarna är okända och många. "Då har man köpt sitt första hus! " eller på mystory där folk kan kolla på bilden med texten men du vet inte vilka som kommer att titta. Och om jag skulle skriva till en person direkt via meddelande t.ex. så hade jag aldrig skrivit man utan jag. Samma sak gäller chattar eller när man talar i grupp.

Det är skillnanden för mig om man ska dra det kortfattat. Tror även det krävs dåtid för att jag ska byta ut jag till man.

Sedan skriver jag inte alltid man i situationer som facebookposts eller mystories, försöker bara förstå själv när jag brukar använda det. Vet inte om det är något djupliggande som att det skulle vara för egocentriskt, det kan dock stämma för jag är väldigt... not ego.

Men vad är skillnaden om den som läser det känner dig eller inte?

 

[Sar]

Jag tycker det är extremt störande.
Jag har miinst en fb-vän som skriver så varje dag. Varenda status så skrivs det om man. Jag får sitta på händerna för att inte fråga "Vilken man menar du? Din man eller någon annans?"

"Idag har man varit hos frissan" "Idag lagade man köttbullar"

I lämpliga doser stör jag mig inte alls på "man" men när det överanvänds både ser och låter det helt bisarrt, som att man pratar om någon som inte är där istället för sig själv. Något som dock verkligen irriterar och skaver är dock användningen av "en" istället för att använda "man". Det är så fruktansvärt svårläst och kontsgjort att jag aktivt får hoppa över texter från skribenter jag annars har tyckt bra om.

 

[_FiA_]

Bedömd?
Vågar hon (känner att jag måste tagga här @Rain ) inte stå för att hon varit till frissan? Vågar hon inte få beröm för fin frisyr t.ex?

Jag tolkar att personer som använder "man" istället för "jag" har vacklande självkänsla.

Vår stenåldershjärna är rädd för att bli bedömd, blir vi bedömda negativt kanske vi inte får vara med i gruppen, och blir du utstött från gruppen så kan det innebära att du dör. (såklart är det inte så idag)
Att ha bytt frisyr ger en liten risk för att få en negativ kommentar, alltså distanserar man sig gärna från det lite för att skydda sig själv. Helt naturligt. Hur pass man mycket/ofta man känner att att man behöver distansera sig kan ha med självförtroende osv att göra.

 

[Petruska]

Jag har uppfattat det som delvis dialektalt, som flera andra i tråden är inne på. Sörlänning som jag är, skulle jag lite vagt svävande säga att det är dialektalt i "Norrland".

Att man säger man lite emellanåt, ser jag som normalt språkbruk om än kanske inte svenskans snyggaste uttryck. Att nästan konsekvent säga man när det är sig själv man menar, uppfattar jag som dialektalt (i delar av Norrland, oklart vilka). Det har hänt att jag inte förstått riktigt vad en person menat, då hen sagt man i något sammanhang där jag hade behövt att personen sa jag, för att jag skulle vara säker på vad det hen sa betydde.

 

[Lovisaleonora]

Vår stenåldershjärna är rädd för att bli bedömd, blir vi bedömda negativt kanske vi inte får vara med i gruppen, och blir du utstött från gruppen så kan det innebära att du dör. (såklart är det inte så idag)
Att ha bytt frisyr ger en liten risk för att få en negativ kommentar, alltså distanserar man sig gärna från det lite för att skydda sig själv. Helt naturligt. Hur pass man mycket/ofta man känner att att man behöver distansera sig kan ha med självförtroende osv att göra.

Fast nä, det där köper inte jag. Om jag lägger ut en facebookstatus (t ex) är det ju för att dra uppmärksamhet till vad jag gjort. Att då vackla med "man" är ju som att färga håret i samma färg man naturligt har.

 

[Retro]

Jag anser mig ha ett normalt användande av ordet man, det vill säga jag använder det till generaliseringar men jag kan säkert överanvända det ibland. Tex när jag säger till min dotter att "man kan inte äta glass till frukost" (det kan man väl men vi gör det inte).

Min sambo däremot pratar på det sätt som beskrivs i trådstarten "Ja det har man ju gjort många gånger", och så handlar det om något som bara han och en handfull personer till kan ha råkat ut för typ åkt traktor på en specifik väg ute i skogarna i Västmanland. Sjukt störigt i mina öron men jag har kommit till samma slutsats som flera andra, det är lite dialektalt.

Eftersom jag har börjat störa mig på det här har jag i mitt eget tal börjat försöka byta ut man mot jag för att bli extra tydlig och jag har kommit fram till att jag gillar det bättre

 

[karamelldrottningen]

...för säger den som är med "jag" så blir det uppenbart att just den personen inte skött sig. "Jag" blir för tydligt.

Bedömd?
Vågar hon (känner att jag måste tagga här @Rain ) inte stå för att hon varit till frissan? Vågar hon inte få beröm för fin frisyr t.ex?

Jag tolkar att personer som använder "man" istället för "jag" har vacklande självkänsla.

Precis.

 

[karamelldrottningen]

En person som säger man om precis allting när det är uppenbart att det ska jag är svårt att ta på allvar.
Den personen står inte för vad den säger. Försöker minska ner sig själv, sitt beslut och/eller distansera sin åsikt.

 

[Lovisaleonora]

Tex när jag säger till min dotter att "man kan inte äta glass till frukost" (det kan man väl men vi gör det inte).

I just detta exempel tycker jag det gör sig betydligt bättre med "vi". "Vi äter inte glass till frukost". För vi skiter i om hela resten av världen gör det (äter glass till frukost). Vi gör det inte.

 

[Efwa]

Jag tror också delvis dialektalt men det kan ju också bottna i den saken att vissa delar av Sverige skulle man hålla låg profil och inte sticka ut. Kan det vara så?

Nu för tiden tycker nog många att det blivit fel att vara egoistisk, det är det ju, men till sådan utsträckning att man igen börjar med "man" för att dölja sig lite bakom att man själv, som individ, t.ex vill vinna något.

När det kommer till "Så har man varit hos frisören". Så kan jag absolut se det som ett sätt att se hela händelsen utifrån. Jag kan göra så när jag bloggar t.ex.

"Så har man då varit på kurs och insett att man kanske inte var så duktig som man ville" eller "Så, har man snubblat på isklumpen utanför dörren. Man såg ut som papphammar".
I båda fallen, för mig, är att jag kan se det andra ser eller ha roligt åt mig själv för att jag kan se det från samma håll som andra. Det kan ofta också vara en reflektion som inte är från mig utan från mig, utifrån.

"Dömt" mig själv har jag redan gjort och inte tar jag så jäkla hårt på om någon annan gör det heller. Varken om jag skrivit "jag" eller "man".

 

[tott]

Vår stenåldershjärna är rädd för att bli bedömd, blir vi bedömda negativt kanske vi inte får vara med i gruppen, och blir du utstött från gruppen så kan det innebära att du dör. (såklart är det inte så idag)
Att ha bytt frisyr ger en liten risk för att få en negativ kommentar, alltså distanserar man sig gärna från det lite för att skydda sig själv. Helt naturligt. Hur pass man mycket/ofta man känner att att man behöver distansera sig kan ha med självförtroende osv att göra.

Men varför exponera sig med ny frisyr på sociala medier om man är rädd för att bli bedömd?
Jag förstår vad du menar, men jag fattar liksom inte grejen.

 

[Efwa]

Men varför exponera sig med ny frisyr på sociala medier om man är rädd för att bli bedömd?
Jag förstår vad du menar, men jag fattar liksom inte grejen.

Jag tror inte alla använder "man" som att man inte vill bli bedömd utan, just dialektalt eller se det utifrån.

Dialektalt måste ju kunna appliceras även på FB, Twitter o.s.v.? Det är lite kulturellt att skriva "man".

 

[Retro]

I just detta exempel tycker jag det gör sig betydligt bättre med "vi". "Vi äter inte glass till frukost". För vi skiter i om hela resten av världen gör det (äter glass till frukost). Vi gör det inte.

Exakt därför jag försökt sluta dra ner på "man". Jag vill inte heller ge några förutfattade meningar bara för att JAG inte vill/vill göra på ett visst sätt. Vill ju inte att hon ska bli det där jobbiga barnet som berättar för andra hur de ska bete sig

 

[Lovisaleonora]

Exakt därför jag försökt sluta dra ner på "man". Jag vill inte heller ge några förutfattade meningar bara för att JAG inte vill/vill göra på ett visst sätt. Vill ju inte att hon ska bli det där jobbiga barnet som berättar för andra hur de ska bete sig

Vilken vettig tanke. Att inte generalisera utan direkt ge en input att vi bestämmer över våra egna liv. De små stegen i rätt riktning som ger en vink om hur vi vill leva våra liv.

 

[Lipperta]

Jag känner inte alls igen de som säger att man() skriver man för att distansera sig själva. Det kanske stämmer i tidningar etc men det läser jag få på svenska så vet inte.

Men i vardagstal om frissan har det inget att göra med att man-sägare inte kan stå för det.
Det är dialekt.

Som jag skrev förut så är det som ''en'' instället för man''. För mig är det skitfult men för andra är det ju bara så man(en) säger.