Att säga "man" istället för "jag"

[karamelldrottningen]

Precis.
Läs den här meningen: (från buke idag, vem som skrev är egalt)
"Det är klart att en inte ska kalla sig för vegetarian om en inte är vegetarian. Att äta vegetariskt ibland gör ju inte att en är vegetarian. Jag själv äter kött, men jag äter för det mesta ändå vegetariskt."

Var fan tog de personliga pronomen vi lärde oss i grundskolan vägen?????
Jag, han, hon, den, det osv??

Detta är värre än att skriva man. Att skriva En måste vara någon mindre dialekt någonstans ifrån? Skåne/Småland (gissning)?
Just detta exemplet blir väldigt tjatigt om det hade bytts ut till ordet _man_ istället för _en_. Men det hade varit ungefär 100 gånger bättre språkmässigt än att skriva en.
Vilket missbruk av det svenska språket

 

[tott]

Jag (man) distanserar sig, som vi ju diskuterar, och visar på samma gång att man kan se det lustiga i det hela utifrån. Det är ok om ni andra också vill skratta. Men, det är ju min egna tolkning.

Jag liksom suckar, skakar på huvudet åt mig själv och bjuder in andra att göra detsamma.

Annars kan man ju uttrycka sig som "man" när man (oj oj) vet att det är fler som tycker på samma sätt.
Det är inte alltid jag är ensam i att tycka eller att det är lämpligt att använda jag.

Vad hindrar andra från att skratta om man skriver "jag"??

 

[Efwa]

Vad hindrar andra från att skratta om man skriver "jag"??

Jag förklarar bara hur jag ser det. Du ser det onekligen annorlunda.

 

[Riru]

För att hon inte vill bli bedömd.

Att säga "man" sådär till vardags har alltid varit helt normalt för mig och min omgivning. Har aldrig reflekterat över att det skulle finnas någon betydelse bakom (att man säger man istället för jag för att man inte vill låta ego/inte vill bli bedömd eller allt vad nu dykt upp som förklaringar här i tråden).
För mig låter dessa förklaringar helknasiga.

 

[Efwa]

För mig låter dessa förklaringar helknasiga.

Det är nog bara ett sätt att förstå och analysera tillsammans. Man kan analysers sönder allt och ibland är det kul att göra det.

 

[vallhund]

Det är nog bara ett sätt att förstå och analysera tillsammans. Man kan analysers sönder allt och ibland är det kul att göra det.

Det är ett effektivt verktyg inom psykoterapi.

 

[mandalaki]

Jag tror faktiskt ingen tänker tvinga er stackare att börja säga "en", så ni kan nog lugnt muttra vidare om framtidens ondska.

Jag tror att "en" var helt ok tills en del började använda det som könsneutralt. Då började ordet brinna. Skulle någon säga att "tulpan" var könsneutralt skulle samma människor blint börja hata tulpaner

 

[Sar]

Jag tror att "en" var helt ok tills en del började använda det som könsneutralt. Då började ordet brinna. Skulle någon säga att "tulpan" var könsneutralt skulle samma människor blint börja hata tulpaner

Det tvivlar jag på. Nu bestämmer man () ju själv hur man vill skriva men jag tycker personligen att det är synd att inte kunna/ orka läsa texter skrivna av vettiga personer för att ögonen blöder.

 

[mandalaki]

Det tvivlar jag på. Nu bestämmer man () ju själv hur man vill skriva men jag tycker personligen att det är synd att inte kunna/ orka läsa texter skrivna av vettiga personer för att ögonen blöder.

Ja, då får man ju låta bli att läsa texter av vettiga personer helt enkelt.

 

[Lager]

Jag tror att "en" var helt ok tills en del började använda det som könsneutralt. Då började ordet brinna. Skulle någon säga att "tulpan" var könsneutralt skulle samma människor blint börja hata tulpaner

"En" är gammalt, verkligen inget nytt ideologiskt ord som plötsligt uppstått i spårmedvetenhetens svallvågor...

"Historiskt kommer pronomenet man ur substantivet man, men i dag finns ingen risk för förväxling. Substantivet man i obestämd form kräver nämligen i detta fall obestämd artikel: En man bör inte komma försent, till skillnad från det generaliserande man: Man bör inte komma försent.

En är ett pronomen med lång historia. Det används som objektsform till pronomenet man: Är det meningen att det här ska ta kål på en? Men det förekommer, inte minst regionalt och dialektalt, även som subjektsform: En gör så gott en kan, som fotbollsspelaren Ralf Edström en gång lär ha sagt. Vi har det också i genitivformen ens: Det är vars och ens ansvar.

Det finns inget i språket som hindrar att använda en som subjektsform, men det kan väcka olika reaktioner. Det kan uppfattas som dialektalt eller som ideologiskt laddat. I vilka sammanhang en är lämpligt som subjektsform bör därför avgöras av kommunikationssituationen och de tänkta mottagarna." citat stulet från Institutet för Språk och Folkminnen

 

[Sar]

Ja, då får man ju låta bli att läsa texter av vettiga personer helt enkelt.

Ja?!

 

[Brandgul]

Kanske bara är jag men jag reagerar jätteofta på folk som svarar på en direkt fråga med "man". Till exempel om någon får frågan "tycker du det ska bli roligt med xxx?" Och personen svarar "ja klart man tycker xxx är kul!".

Tycker det är väldigt vanligt att man svarar på detta sätt och för mig är det helknasigt. Fler som uppmärksammat detta?

Gäller både på tv, radio, podcasts och bland mina vänner och bekanta.

Då blir man lite sugen på... *något onyttigt* Istället för att fejsa att det är JAG som blir sugen på...

Det reagerar jag väldigt starkt på varje gång någon är med i tv som har ett så pass dåligt beteende att det blir tv-såpa av det.

 

[Lager]

Kanske bara är jag men jag reagerar jätteofta på folk som svarar på en direkt fråga med "man". Till exempel om någon får frågan "tycker du det ska bli roligt med xxx?" Och personen svarar "ja klart man tycker xxx är kul!".

Tycker det är väldigt vanligt att man svarar på detta sätt och för mig är det helknasigt. Fler som uppmärksammat detta?

Gäller både på tv, radio, podcasts och bland mina vänner och bekanta.

Tycker det är gräsligt att använda man som substitut för jag. Möjligen att använda det generaliserande, då i betydelse allmän.

Har en väninna (Västkust-bo) som använder man jämt... Jag blir knäpp på det och försöker stå ut utan att applicera min egen språkfascism på henne.

Nu är man på jobbet.
Nu har man lagat mat till XX.
Man ska färga håret imorn...

 

[Fiorano]

@Korven Naturligtvis ska inte "en" användas i akademiska uppsatser heller. Min poäng var att det var först i min kontakt med uppsatsskrivande jag blev uppmärksammad på mitt eget språkbruk och hur ofta jag använde "man" i generella termer.

@Roheryn och @Anders "Man" är naturligtvis en könskodat epitet som i just man. Ni får tycka att det är hur futtigt som helst. Men JAG ser ingen anledning att använda en manligt könskodat ord för att i generella termer parat om båda könen när jag kan använda "en". Tycker ni att "man" är det perfekta ordet-så för all del, kör i vind. (Och Anders, dina exempel med human och människa är ju bara dumheter.)

@Sar Nej "man" är inte en könsneutrum. Det är en slentrianmässigt använt epitet som i allra högsta grad är manligt könskodat som sätter mannen som en generaliserad norm.

 

[Gnist]

Tycker det är gräsligt att använda man som substitut för jag.

Ännu gräsligare blir det om man använder en

Nu är en på jobbet.
Nu har en lagat mat till XX.
En ska färga håret imorn...

 

[mandalaki]

Tycker det är gräsligt att använda man som substitut för jag. Möjligen att använda det generaliserande, då i betydelse allmän.

Har en väninna (Västkust-bo) som använder man jämt... Jag blir knäpp på det och försöker stå ut utan att applicera min egen språkfascism på henne.

Nu är man på jobbet.
Nu har man lagat mat till XX.
Man ska färga håret imorn...

Fast det är inte västkustdialekt. Dialektalt associerar jag till Värmland och Norrland.

 

[Anders]

Och Anders, dina exempel med human och människa är ju bara dumheter.

Det tycker jag du bör förklara, båda dessa ord har sitt ursprung i ordet man och är precis lika "könskodade" som pronomet man som du tar avstånd ifrån.

 

[Lager]

Fast det är inte västkustdialekt. Dialektalt associerar jag till Värmland och Norrland.

Jag vet inte var det kommer ifrån, men jag hör det nästan enbart från henne och från fd partner båda Bohuslänningar.

 

[Lager]

Ännu gräsligare blir det om man använder en

Nu är en på jobbet.
Nu har en lagat mat till XX.
En ska färga håret imorn...

Jag tycker det är sak samma. Du använder ett allmänt opersonligt pronomen som vanligen betecknar ett kollektiv, för att beteckna dig själv och en enskild händelse. Mycket märkligt.

Har aldrig hört dina exempel med "en" i dagligt tal, däremot oändligt med "man". Fult!

Jag ska färga håret. Det är inte hela allmänningen gemensamt som ska färga håret...

 

[mandalaki]

Jag vet inte var det kommer ifrån, men jag hör det nästan enbart från henne och från fd partner båda Bohuslänningar.

Konstigt. Jag är född, uppväxt och tillbakaflyttad västkustare och jag känner inte igen det.