Sv: Att köpa sig till problem
Håller med fullkomligt.
Veterinära eller utrustningsproblem brukar det vara.
Fast visst handlar det också många gånger om konstellationen häst/människa?
För att illustrera vad jag menar kan jag berätta om en häst som står här hos mig just nu.
Det handlar om en sexårig valack, kallblodstravare. Han fick gaffelbandsskada vänster fram för nästan ett år sedan, ställdes därför av från trav (visst, här har vi ett veterinärt fel men hästen är ohalt).
Togs över av min kompis, vars sambo ska ha honom till ridhäst. Flyttades hem till mig för inridning/omskolning eftersom jag är van att rida in hästar.
Jag hade passande utrustning som jag använder på hästen. Han fungerar för mig problemfritt. Han kom på midsommarafton, och nu tre och en halv månad senare rids han i stabil form i skritt och trav, klarar en del dressyrövningar i skritt och trav i bibehållen form: öppna, skänkelvikning i skritt och trav, har introducerat sluta i skritt. Inåt- och utåtställer på volt, flyttar bogar och bakdel inåt och utåt på volt i skritt och trav. Lätt, problemfritt.
Galoppen OK men inte skolad: han har lite bråttom i fattningarna men i övrigt inga problem. Går inte i form i galoppen än men det ser jag inte som något konstigt utifrån hur lite han ändå är riden.
Rids 2-3 gånger per vecka.
Killen som ska ha hästen, klarar inte alls av honom. Hästen blir rädd bara killen sitter upp. Killen är mjuk till sättet och vänlig och bryr sig om hästen. Ingen hög röst, inga plötsliga rörelser, inget som man tycker att hästen borde reagera på. När killen rider blir hästen rädd och så tappar ekipaget balansen och så blir det kris och katastrof som hälften av gångerna slutat med en skrämd häst som fått panik och "stuckit" och killen har fallit av. När hästen varit infångad, har jag suttit upp och ridit några minuter och hästen fungerar fint igen.
Här handlar det inte om utrustningen: jag sitter upp och rider i samma sadel som killen. Här handlar det knappast om något veterinärt: killen rider i en kvart, hästen får panik, killen ramlar av. Jag sitter upp och rider i fem minuter och hästen går som en klocka.
I det här fallet tycks det vara fråga om en lite bekymrad häst som accepterat mig som en trygg punkt och som blir rädd när det blir förändringar.
Detta är i dagsläget inte en "problemhäst" eftersom han får stå hos mig så länge, åtminstone över vintern. Får vi det inte att fungera avslappnat med killen så blir hästen kvar hos mig (om nu inte travtränarna vill ha tillbaka honom och prova honom till trav igen) vilket innebär att han slipper bli en problemhäst. Han kan i stället få bli en OK dressyrhäst på lätt nivå, möjligen upp till MSV på sikt.
Men han är i riskzonen att bli "problemhäst" på grund av sin osäkerhet.