Att kommentera människors utseende

[cambodia]

Skummat i tråden lite, det verkar mest talas om negativa kommentarer. Jag skulle vilja vända frågan. Kan man säga till någon om man tycker den är vacker? Bara sådär?

På min förra arbetsplats jobbade typ den vackraste person jag sett, och jag hade så gärna velat säga det åt denne. Men det kändes ju jättekonstigt att göra det, så jag gjorde inte det. Vad tycker ni om det?

 

[Raderad medlem 120709]

Jag tycker att det är fett obekvämt med kommentarer på utseendet oavsett om det som sägs är positivt eller negativt. Jobbigt att bli påmind om att andra ser en och värderar en hela tiden, liksom.

 

[nullo-modo]

Skummat i tråden lite, det verkar mest talas om negativa kommentarer. Jag skulle vilja vända frågan. Kan man säga till någon om man tycker den är vacker? Bara sådär?

På min förra arbetsplats jobbade typ den vackraste person jag sett, och jag hade så gärna velat säga det åt denne. Men det kändes ju jättekonstigt att göra det, så jag gjorde inte det. Vad tycker ni om det?

Personligen har jag lika mycket eller lite problem med positiva kommentarer om utseende som om andra egenskaper/ kunskaper jag har.

 

[Mumfie]

Jag tycker också att alla kommentarer om utseende är jobbigt och brukar undvika det så gott det går. Enda gångerna jag kan komma på att jag har kommenterat någons utseende (då en nära vän eller partner) är vid speciella tillfällen, t.ex. Bröllop. Men bara när jag är säker på att personen uppskattar det. Säger jag t.ex. Till min väldigt nära vän att hon är vacker på sitt bröllop så vet hon att det inte innebär att hon inte är vacker till vardags, utan att det beror på detta väldigt speciella tillfälle och dem där kärleksfulla lyckan jag känner för henne.

Men generellt tycker jag att man ska vara försiktig med att kommentera människors utseenden, positivt. Särskilt främlingar. Men negativt? Aldrig. Varför ska man någonsin klanka ner på någons utseende? Det är ju fruktansvärt elakt och så himla onödigt. Som att det inte finns tillräckligt med press i samhället som det är.

Jag har familjemedlemmar som gärna pratar illa om människors utseenden, inte minst främlingar/väldigt ytligt bekanta. Gärna gällande förändringar, som fillers, läppar, tatueringar etc. Men även vikt och annat. Och jag blir så jäkla arg och uppgiven och ledsen varje gång. Varför vill man så gärna vara elak och trycka ner folk bakom deras ryggar? Hur påverkar det MIG hur någon annan ser ut? Vad har jag med det att göra? Jag fattar verkligen inte.

Sen kan jag säga att jag är en sån där människa som inte är normsnygg, utan ses som ful. Men varför skulle det ge människor rätt att vara elaka mot mig? Visst, jag är ful, men vem har bestämt att man måste vara snygg, söt, vacker, för att få leva i detta samhälle? Vad spelar det för roll, alls, om jag är ful?

En kommentar jag fick under gymnasiet var en fråga om hur jag orkar gå runt och vara så ful hela tiden när man kan (försöka) fixa det med smink. Ja, kanske för att jag verkligen inte tycker om att sminka mig och faktiskt inte tycker att jag har som ansvar att leva upp till andras snygghetsstandard? Liksom jag är ful, get over it.

 

[Unafraid]

Skummat i tråden lite, det verkar mest talas om negativa kommentarer. Jag skulle vilja vända frågan. Kan man säga till någon om man tycker den är vacker? Bara sådär?

På min förra arbetsplats jobbade typ den vackraste person jag sett, och jag hade så gärna velat säga det åt denne. Men det kändes ju jättekonstigt att göra det, så jag gjorde inte det. Vad tycker ni om det?

Jag skulle bli jätteglad över komplimanger!

 

[Takire]

@Enya jag är också

Det är väldigt sällan jag har några negativa åsikter alls om folks utseende. Mina tankar blir automatiskt "oj, vilket speciellt ansikte" i stället för "vad ful hen är" eller "hen måste gjort någon skönhetsoperation, hoppas hen blev nöjd och tycker hen blev fin!" i stället för "men oj vilka fult överdrivna läppar".
När det gäller klädsel tycker jag mest att "oj, det där hade jag nog aldrig haft på mig, men den personen tycker nog det är fint! / oj, det hade jag aldrig haft på mig, men vad fint det satt på hen!", men aldrig att personen har fula kläder.

Däremot har jag negativa åsikter till folks sätt att vara, hur de beter sig mot andra människor osv. Har åsikter om vilka kläder jag själv har på mig, hatar rosa till exempel, och dör hellre än har rosa på mig - men har noll problem med att någon annan är klädd i rosa från topp till tå.
Har åsikter om mitt eget utseende, men accepterar det jag kanske tycker är mindre fint med mig själv för det mesta.

Är fullt medveten om att andra har åsikter om mig dock, men bryr mig inte. Blev mycket mobbad i 1-4 klass, och har sedan fått mycket pikar under åren. Men jag hade turen att komma ur mobbingen härdad.
I 7-9e klass gick jag till skolan iförd något av följande: Full piratutstyrsel (under kanske ett år, varje dag.), Alv (sagan om ringen alv) eller goth (med härliga utstuderade sminkningar). Vi pratar alltså cosplay nivåer på hur jag klädde mig.
Fick tusen pikar, men jag tyckte det var fint och kul så skit i dem, bara för att de inte kan ha roligt liksom.
Det enda jag tyckte var skitsurt var att betygen blev helt jäkla urusla, endast pga detta. I nian hade mamma ett snack med mig där hon var sjukt arg på sig själv och världen för att det var så, men att jag kanske skulle börja klä mig som de andra så jag kunde få bättre betyg.
Alla mina betyg gick upp, men jag ansträngde mig mindre.

Fanns det alltså klädkod i betygskriterierna?

 

[cambodia]

Jag skulle bli jätteglad över komplimanger!

Ja, jag med. Tror jag. Den här personen verkade lite låg emellanåt och var bara en så fantastik fin person på både in- och utsidan så det grämer mig att jag inte sa nåt. Försöker bli bättre på det faktiskt!

Var också lite “star struck” vilket nog gjorde till. Jaja, hur som helst.

 

[Blimblom]

Ja, jag med. Tror jag. Den här personen verkade lite låg emellanåt och var bara en så fantastik fin person på både in- och utsidan så det grämer mig att jag inte sa nåt. Försöker bli bättre på det faktiskt!

Var också lite “star struck” vilket nog gjorde till. Jaja, hur som helst.

Jag hade också blivit glad

 

[Sedna]

Jag håller med dig om att var och en får ta ansvar för sin egen kropp. I den bästa av världar så gör folk just det.

Men så kommer vi till det där med att kunna ta till sig en viss information och utifrån det göra en riskbedömning och ta ett genomtänkt beslut... Det kan vara svårt även för en normalbegåvad. Särskilt när man har en stark önskan om att köpa sig något.

Jag har flertalet i min närhet som blivit uppriktigt förvånade (och arga) över bieffekter som uppkommit i samband med olika skönhetsingrepp osv. Då menar jag inte den infon om att det kan göra ont tiden efter ingreppet, utan det där andra när ingreppet ledde till komplikationer/mer ont. Eventuella komplikationer som kan uppstå kommunicerades så klart innan, men det "fastnade inte".

De trodde på något sätt att det inte kunde drabba dem, och så blir de förbannade och lägger hela ansvaret på utföraren när något inte gick enligt solskensfallet. Det blir ju så mycket större för den enskilda individen när det är den egna kroppen som drabbas och inte bara den nya bilen som hade en defekt.

Så det där med att folk tar sitt egna ansvar, oavsett hur ingreppet gick, det tror jag inte de gör fullt ut.

Vissa människor lägger alltid ansvaret hos någon annan. Jag har en granne som absolut inte kan köra bil, personen är en riktig trafikfara, men själv härjar hen om att alla andra kör som idiotier. En del människor är bara så oavsett vad.

 

[Görel]

Skummat i tråden lite, det verkar mest talas om negativa kommentarer. Jag skulle vilja vända frågan. Kan man säga till någon om man tycker den är vacker? Bara sådär?

På min förra arbetsplats jobbade typ den vackraste person jag sett, och jag hade så gärna velat säga det åt denne. Men det kändes ju jättekonstigt att göra det, så jag gjorde inte det. Vad tycker ni om det?

Vad var syftet med att få säga det? Jag förstår inte syftet med att få berätta för andra människor vad man tycker om deras utseende. Vi hade nyligen en diskussion om det på jobbet där den ende mannen ville få tala om för oss kvinnliga kollegor vad han tyckte om hur vi ser ut och förstod inte protesterna eftersom han bara ville säga snälla saker.

Jag hade inte uppskattat det, det skulle fått mig att känna mig oerhört besvärad och reflekterat över om det fanns baktankar. Särskilt inte om det kom från en person som befann sig på min arbetsplats.

När jag var yngre hände det att okända män kom fram till mig på gatan och sa att de tyckte att jag var vacker. Jag brukade säga tack och gå vidare, men en del ville ha något av mig som tack för komplimangen.

 

[the_connemara]

Skummat i tråden lite, det verkar mest talas om negativa kommentarer. Jag skulle vilja vända frågan. Kan man säga till någon om man tycker den är vacker? Bara sådär?

På min förra arbetsplats jobbade typ den vackraste person jag sett, och jag hade så gärna velat säga det åt denne. Men det kändes ju jättekonstigt att göra det, så jag gjorde inte det. Vad tycker ni om det?

Jag gillar det oftast inte oavsett.

Har mindre problem när de tex uttrycks som något som inte har direkt med enbart utseendet att göra. Jag är tex kvinna och har rakat hår och om någon jag inte känner kommenterar det i stil med snyggt/coolt/häftigt och tycker det är modigt/frågar hur det gick till att jag skaffade den frisyren/de vill men inte vågat osv. Då uppskattar jag det.

 

[Voeux]

Jag tycker om komplimanger som är sådär lagom svepande och inte så fokuserade på detaljer ”Vad fin du är!” eller ”Vilken fin klänning du har!” Om jag har gjort mig extra fin någon kväll när vi ska gå ut så är det väldigt trevligt när jag exempelvis får höra det av min man eller en vän. Däremot tycker jag det är obekvämt när folk ger komplimanger på detaljnivå, nyligen fick jag höra av en ny bekantskap att jag hade väldigt fina läppar eller specifikt ”läpplinjer”. Det gjorde att jag plötsligt kände mig väldigt granskad av personen, vad mer har hen haft förstoringsglas på de ca 10 h som vi hade hunnit umgås?

På sistone har några kollegor kommenterat min gravidmage och även om de sagt att den är fin eller ”liten”, ofta i samma mening, så är det sjukt obekvämt. Dels för att jag alltid tycker att det är lite extra obekvämt med just kollegors kommentarer, vi känner inte varandra så väl och just på jobbet vill jag inte bli granskad på det sättet. Men framför allt så är det ju en absurd komplimang. Jag visste fram tills nu inte ens att en gravidmage hade ett ideal. Jag har faktiskt trott i mitt stilla sinne att det är en sån sak som typ folks öron, något som bara finns där som liksom är varken snyggt eller fult. Det är bara öron. En gravidmage. Men nu har de alltså uppmärksammat mig på att även magen är med i någon form av skönhetstävling här. Det känns sjukt creepy att folk tittar på den och bedömer den. Sen gör det mig också förbannad för det är min dotter som växer där inne, kan jag snälla åtminstone få skapa en ny människa med min kropp utan att det förloppet också ska bedömas på en skönhetsskala. Helt befängt.

 

[Hoarfrost]

Fanns det alltså klädkod i betygskriterierna?

Ungefär så. En lärare kommenterade att hen tyckte jag såg mer kvinnlig och vettig ut. Betygen i det ämnet gick från IG till MVG som över en natt, så jag sa inget då, men anmälde hen när jag fått mina betyg. Hen baserade nog sitt betygsättande helt på min klädsel

 

[athena_arabians]

Jag kan ge komplimanger men är ytterst försiktig med det, det är fingertoppskänsla som gäller. Jag kommenterar aldrig någons kropp utan då kläder, frisyr etc.

Jag blir glad om någon tex säger att jag är fin i håret (det har hänt). Någonstans tycker jag att en ska kunna få ge och ta komplimanger om sådant även om en som sagt får vara försiktig hur en uttrycker sig.

 

[karamelldrottningen]

Intressant tråd och blir lite nyfiken på tråden som nu är borta.
Eftersom det är en del om just läppar och vad som är snyggt respektive fult så är det intressant att just läppar verkar vara en sån där grej som alla ska ha åsikter om
Kommer ihåg ett tillfälle detta är ett ja antal år sedan nu men av en person i ett jobbsammanhang fick jag en kommentar från att inte ens ha pratat om läppar eller nånting liknande innan kommentaren ” ja du behöver ju iaf inte förstora läpparna”
Jag blev så perplex så kunde inte kontra med nånting just då. Men den kommentaren satte sig på minnet. Var det en komplimang? Var det en förolämpning? Och vad menade han med ”iallafall”?
Så märkligt.

 

[Unafraid]

Jag kan ge komplimanger men är ytterst försiktig med det, det är fingertoppskänsla som gäller. Jag kommenterar aldrig någons kropp utan då kläder, frisyr etc.

Jag blir glad om någon tex säger att jag är fin i håret (det har hänt). Någonstans tycker jag att en ska kunna få ge och ta komplimanger om sådant även om en som sagt får vara försiktig hur en uttrycker sig.

Jag har vid några tillfällen gett komplimanger till främlingar. Jag tror att det har varit i form av "förlåt, men jag måste bara säga att din tröja är jättefin!" Eller "vilka snygga naglar!" (Uppenbart gjorda på salong). Jag tror att alla har blivit glada, ingen har i alla fall sett obekväm ut.

 

[athena_arabians]

Jag har vid några tillfällen gett komplimanger till främlingar. Jag tror att det har varit i form av "förlåt, men jag måste bara säga att din tröja är jättefin!" Eller "vilka snygga naglar!" (Uppenbart gjorda på salong). Jag tror att alla har blivit glada, ingen har i alla fall sett obekväm ut.

Jag har också gjort liknande och ingen har sett obekväm ut. Men är jag inte rätt säker på hur det tas emot säger jag inget.

 

[Kildegrei]

Men på ämnet: att hålla käft är alltid det bästa alternativet.

Är det verkligen det? Egentligen håller jag med men jag är en sån som inte tänker på folks utseende alls. Jag noterar det inte ens och jag har då fått många griniga kommentarer om att jag inte märker något, både från väldigt ytligt bekanta till familjen.

 

[Mkb]

Är det verkligen det? Egentligen håller jag med men jag är en sån som inte tänker på folks utseende alls. Jag noterar det inte ens och jag har då fått många griniga kommentarer om att jag inte märker något, både från väldigt ytligt bekanta till familjen.

Med det syftade jag främst på den sortens negativa kommentarer som gavs exempel på i trådstarten. Positiva kommentarer beror kanske mer på person och tillfälle, där är jag själv ganska dålig på att avgöra vad som är lämpligt eller inte, eller vad som kan tolkas som negativt fast jag menar det positivt eller neutralt, så jag försöker att inte säga så mycket om folks utseende överhuvudtaget.

 

[cambodia]

Vad var syftet med att få säga det? Jag förstår inte syftet med att få berätta för andra människor vad man tycker om deras utseende. Vi hade nyligen en diskussion om det på jobbet där den ende mannen ville få tala om för oss kvinnliga kollegor vad han tyckte om hur vi ser ut och förstod inte protesterna eftersom han bara ville säga snälla saker.

Jag hade inte uppskattat det, det skulle fått mig att känna mig oerhört besvärad och reflekterat över om det fanns baktankar. Särskilt inte om det kom från en person som befann sig på min arbetsplats.

När jag var yngre hände det att okända män kom fram till mig på gatan och sa att de tyckte att jag var vacker. Jag brukade säga tack och gå vidare, men en del ville ha något av mig som tack för komplimangen.

Ja, vad är syftet? Jag kan inte svara på det, kanske att göra någon glad? Men det verkar ju som att det kan ge helt motsatt effekt också så, svårt att veta vad som är rätt. När får man säga något sådant då? Är det bara om man typ är på dejt eller i ett liknande läge? Trist att inte kunna ge någon en komplimang…

Har i och för sig sagt till andra vänner att de är fina, utan problem, och de har blivit glada. Det här var dock en mer ytlig bekantskap så var inte direkt i samma läge, mina vänner vet jag ju vart jag har så att säga.