Att kommentera människors utseende

Fast jag tycker nog att det är ett minst lika lömskt ideal, svårigheten att se vad som kanske är fixat för att se "naturligt" snyggt ut skulle jag snarare säga kan leda till en större känsla av hopplöshet och mindre självacceptans.

Det finns problem med alla ideal. Jag själv är av tron att ideal alltid kommer att finnas, de kommer vara föränderliga över tid och vi kan påverka hur starka de är. Men de kommer att finnas, och detta är ett ideal som jag ser mindre problem med än andra ideal.
 
Det finns problem med alla ideal. Jag själv är av tron att ideal alltid kommer att finnas, de kommer vara föränderliga över tid och vi kan påverka hur starka de är. Men de kommer att finnas, och detta är ett ideal som jag ser mindre problem med än andra ideal.
Jag argumenterar inte för att andra ideal är problemfria, men jag tycker som sagt att "naturligt" egentligen är mer lömskt och snävt.
 
Jaha, det lät ju bra :) jag trodde det skulle göra tokigt ont 🙈

Det enda som gjorde ont var nog när dom fyllde min näsa för att räta ut den efter att jag blev sparkad av en häst i ansiktet. Kan ju säga att jag är så hemskt tacksam över att det finns möjlighet att göra sådana ingrepp, specifikt efter att min ansikte blev demolerat av en häst. Att kunna räta ut näsan och fylla ut ärr har gett mig självförtroendet tillbaka. Sen har jag fixat lite mer saker efteråt, men just att kunna återfå mitt gamla utseende innan olyckan har varit fantastiskt.
 
Eh, jag har jobbat inom service... och tro mig, det går utmärkt att ha åsikter som personen framför en inte har en aning om. Har en lite sociala skills är det inte svårt.

Jag kan också säga att är det någon gång jag blivit riktigt illa behandlad så är det när jag jobbade inom service. Sitter en i kassan är en en hjärndöd apa enligt en förvånande stor del av befolkningen. Vilket inte påverkade mig, det sa mer om personerna i fråga än vad det sa om mig.
Jag brukar inte vara otrevlig mot servicepersonal så jag har inte fått uppleva om någon tänkt elaka saker om mig där.

Däremot har jag, som är både fet och ful och handikappad, upplevt personer i min närhet som tänkt nedsättande saker om mig, det märks, det syns på dem, i deras ansikten och kroppsspråk, ligger i luften liksom. Man vill bara krypa ner i ett hål i marken. Vanligt hos tonåringar här tex men även andra, äldre kvinnor i en viss ålder. Men visst, allt är ok så länge inget sägs tydligen....
Jag har också upplevt människor som tänker typ nyfikna tankar. Det märks också på kroppsspråket, och till slut har någon frågat försiktigt om något, inget otrevligt, ibland kanske lite opassande, men eftersom det inte är något elakt bakom tar jag aldrig åt mig. Så det är inte så att jag går omkring och ser världen och människor i nattsvart syn.
Människors tankar och värderingar speglar sig dock i kroppsspråket, så det där om att det är ok att tänka men inte ok att säga spelar för mig nada roll eftersom , om man går runt och tänker elaka saker om andra människor så har man en personlighet jag inte uppskattar.

Och vi behöver inte driva det här till sin spets, för självklart menar jag inte de här små förlåtliga tankar man har ibland, det finns faktiskt, tro det eller ej, människor som inte bara säger elaka saker om människor utan också tänker dem.

Jag har jobbat 9 år som städerska, ett serviceyrke, så jag vet hur man kan bli behandlad. Som någon med lågt IQ som inte vare sig kan något, förstår något eller vet något. Den biten är rätt skönt att slippa nu!
 
Det enda som gjorde ont var nog när dom fyllde min näsa för att räta ut den efter att jag blev sparkad av en häst i ansiktet. Kan ju säga att jag är så hemskt tacksam över att det finns möjlighet att göra sådana ingrepp, specifikt efter att min ansikte blev demolerat av en häst. Att kunna räta ut näsan och fylla ut ärr har gett mig självförtroendet tillbaka. Sen har jag fixat lite mer saker efteråt, men just att kunna återfå mitt gamla utseende innan olyckan har varit fantastiskt.

Usch vad det lät obehagligt, så skönt du fick så bra hjälp. 💕 Det är lätt att glömma hur mycket som ryms inom plastik kirurg.
 
Filler vs hårfärg är väl skillnaden att den första är ett invasivt ingrepp av din kropp/ ansiktet.

Får jag en allergisk reaktion av hårfärg så kan den försvinna, jag får inga variga skador (om jag har otur) av en hårfärg och det är enkelt att ändra om jag inte blir nöjd.

Fillers, om jag får en allergisk reaktion sitter där dom sitter och det kan bli väldigt problematiskt. Jag sprutar in ett ämne i kroppen som sen lagras där, finns det några studier på vad långvarig användning av fillers kan göra med kroppen? Jag vet inte vad fillers är (vad det består av).

I mina ögon är det mycket mindre riskfyllt, smärtfritt och billigare att fixa håret med lite färg än att göra medicinska ingrepp för att förbättra/förändra mitt utseende. Och jag antar det är därför folk blir mer upprörda eller förfasas över fillers.
Just att det är mer invasivt än mycket annat är lite skrämmande när det gäller riktigt unga personer där konsekvenstänkandet inte hunnit utvecklas helt. Det kan nog också i sin tur leda till andra ingrepp, inte bara genom att det kan blir mer nära till hands när man väl börjat med något men också att det med tiden kan krävas fler ingrepp för att underhålla samma look. Som de som använt stora mängder fillers över längre tid, skinnet stretchas ut, det krävs så småningom mer för att uppnå samma resultat, en del av dem gör tillslut face lift och så vidare för att huden tänjts ut och börjat hänga. Långsiktiga konsekvenser kan vara svåra att få grepp om för någon som är 19 och vill ha fillers och inte tycker att det är en så stor grej för att det på ytan inte är ett lika permanent ingrepp som annat.
 
Jag argumenterar inte för att andra ideal är problemfria, men jag tycker som sagt att "naturligt" egentligen är mer lömskt och snävt.
Håller verkligen med. Det måste få finnas en uppsjö av ideal - vill man lägga tid och pengar på det man tycker är naturlig stil, hundra procent okej. Men jag tror kanske inte att man ska inbilla sig att det minskar utseendefixeringen i samhället, eller gör kvinnoidealet mindre manstillvänt.
 
Var och en får ta ansvar för sin egen kropp och själv välja vilka risker man vill ta, för hälsorisker tar vi hela tiden.

Därutöver är det garanterat inte av omtanke som folk förfasas över andras utseende, det är snarare ett försök att utifrån normer stärka den egna självkänslan på bekostnad av andra.
Jag håller med dig om att var och en får ta ansvar för sin egen kropp. I den bästa av världar så gör folk just det.

Men så kommer vi till det där med att kunna ta till sig en viss information och utifrån det göra en riskbedömning och ta ett genomtänkt beslut... Det kan vara svårt även för en normalbegåvad. Särskilt när man har en stark önskan om att köpa sig något.

Jag har flertalet i min närhet som blivit uppriktigt förvånade (och arga) över bieffekter som uppkommit i samband med olika skönhetsingrepp osv. Då menar jag inte den infon om att det kan göra ont tiden efter ingreppet, utan det där andra när ingreppet ledde till komplikationer/mer ont. Eventuella komplikationer som kan uppstå kommunicerades så klart innan, men det "fastnade inte".

De trodde på något sätt att det inte kunde drabba dem, och så blir de förbannade och lägger hela ansvaret på utföraren när något inte gick enligt solskensfallet. Det blir ju så mycket större för den enskilda individen när det är den egna kroppen som drabbas och inte bara den nya bilen som hade en defekt.

Så det där med att folk tar sitt egna ansvar, oavsett hur ingreppet gick, det tror jag inte de gör fullt ut.
 
Jag är nog hopplöst efter men jag har fortfarande inte "vant" mig vid hur vanligt det faktiskt är med olika typer av ingrepp. Har flera kompisar som använder både fillers och botox regelbundet, men diskret, så det är faktiskt inte något jag hade tänkt på om dom inte hade sagt det själva. Men huvudsaken är ju att en blir nöjd själv, tänker jag. Däremot reagerar jag om någon har gjort mycket/synliga ingrepp. Jag lägger ingen värdering i det men jag förstår inte varför, liksom drivkraften bakom. Detta för att en får ett visst utseende som inte känns så, tja, individuellt? Det blir väldigt lika-samma. Också ett ideal jag inte riktigt begriper, det känns väldigt manstillvänt vilket känns lite trist MEN det är inget jag skulle lyfta med eller inför personen ifråga. Finns säkert folk som undrar hur jag kan ha undvikit att sminka mig alls i typ 10 år och hur jag ens kan med att visa mig ute bland folk också. Vi gör alla våra val, och vi har rätt att tycka och tänka vad vi vill om andras men vi behöver inte trycka ned varandra för det.
Sen ska man väl inte glömma att skönhetsingrepp faktiskt kan bli ett beroende, utöver vår förmåga att bli hemmablinda och man kanske inte alls själv upplever att något är tillräckligt och det är enkelt att bara göra ”lite till” när man redan börjat.

Problemet är ju inte ingreppen i sig, problemet är ju snarare i så fall idealen som säger att en vacker person (kvinna) ser ut på ett visst sätt.
 
Sen ska man väl inte glömma att skönhetsingrepp faktiskt kan bli ett beroende, utöver vår förmåga att bli hemmablinda och man kanske inte alls själv upplever att något är tillräckligt och det är enkelt att bara göra ”lite till” när man redan börjat.

Problemet är ju inte ingreppen i sig, problemet är ju snarare i så fall idealen som säger att en vacker person (kvinna) ser ut på ett visst sätt.
Ja, jag tänker att det är lite som det kan bli när man börjar tatuera sig, man kan inte sluta?

Jag tycker verkligen inte att jag själv är särskilt vacker (men heller inte särskilt ful). Jag ser helt vanlig ut. Grejen är den att jag verkligen inte bryr mig. Mitt utseende är vad det är. Det är ett utseende. Det är inte JAG. Om jag började hålla på och pilla och mixtra med det skulle jag förmodligen bara bli mer missnöjd än jag var från början, för då skulle jag fokusera på det som jag tycker är "fel". Jag har haft extremt mycket komplex för olika saker under min uppväxt, så mycket energi som lagts på att bara vara missnöjd. Det har inte varit enkelt att komma dit jag är idag men det är en otrolig befrielse, att inte bry sig.
 
Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas kroppsideal om än att de sett olika ut. Det i sig är inte fel tycker jag utan problemet uppstår när idealen utnyttjas av modeindustrin och andra och marknadsförs som något som måste uppnås för att man skall duga och räknas. Det är här det skett en förändring, de kommersiella krafter som påverkar och utnyttjar grundläggande mänskliga egenskaper enkom för egen vinning har skapat ett väldigt osunt samhälle. Och det finns otroligt mycket pengar i den marknaden, se bara hur "influencers" i Sverige i vissa fall kan tjäna hundratals miljoner kronor årligen genom att påverka unga och få dem att tro att det de visar upp är det som är rätt och ett måste.
 
Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas kroppsideal om än att de sett olika ut. Det i sig är inte fel tycker jag utan problemet uppstår när idealen utnyttjas av modeindustrin och andra och marknadsförs som något som måste uppnås för att man skall duga och räknas. Det är här det skett en förändring, de kommersiella krafter som påverkar och utnyttjar grundläggande mänskliga egenskaper enkom för egen vinning har skapat ett väldigt osunt samhälle. Och det finns otroligt mycket pengar i den marknaden, se bara hur "influencers" i Sverige i vissa fall kan tjäna hundratals miljoner kronor årligen genom att påverka unga och få dem att tro att det de visar upp är det som är rätt och ett måste.

Men är det verkligen "inget fel i" att det finns kroppsideal? En sund kropp är en sund kropp. För mig handlar det om tacksamhet att kroppen fungerar. Jag kan röra mig, det gör inte allt för ont och jag försöker ta hand om skalet för själen så gott det går.

Att kroppar dessutom ska se ut på ett visst sätt för att attrahera en viss grupp känns så himla överkurs. Hur den ser ut är väl bara intressant för en begränsad skara, och den begränsade skaran gillar väl vad den ser, tänker jag.
 
Men är det verkligen "inget fel i" att det finns kroppsideal?

Jag tycker också att en värld utan skönhetsideal vore att föredra, men frågan är om det någonsin skulle vara möjligt? Vi har haft skönhetsideal i alla tider, och i alla kulturer, även om de ser olika ut och har ändrats över tid. Men skönhet och utsmyckning har ju alltid intresserat oss människor. Jag tror (tyvärr) att det ligger i vår natur att i någon mån bedöma och jämföra oss med varandra oavsett om det gäller välstånd, intelligens eller skönhet. Sedan kan vi träna hjärnan att göra det så lite som möjligt och vi kan arbeta mot sunda ideal. Men att vi skulle bli blinda för varandras utseenden och att inga ideal skulle existera tror jag dessvärre är en utopi.
 
Jag tycker också att en värld utan skönhetsideal vore att föredra, men frågan är om det någonsin skulle vara möjligt? Vi har haft skönhetsideal i alla tider, och i alla kulturer, även om de ser olika ut och har ändrats över tid. Men skönhet och utsmyckning har ju alltid intresserat oss människor. Jag tror (tyvärr) att det ligger i vår natur att i någon mån bedöma och jämföra oss med varandra oavsett om det gäller välstånd, intelligens eller skönhet. Sedan kan vi träna hjärnan att göra det så lite som möjligt och vi kan arbeta mot sunda ideal. Men att vi skulle bli blinda för varandras utseenden och att inga ideal skulle existera tror jag dessvärre är en utopi.

Jag tror också det är en utopi, men jag tycker inte att vi får sluta sträva efter att uppnå ett bättre klimat. Genom främst vårt tankesätt. Det måste finnas plats för alla, och det är variationen som är de göttiga.

I andra kulturer lever andra ideal, och det kan vara så basic som breda höfter på kvinnor för det signalerar goda barnbördsegenskaper. Det är ju faktiskt mer förståligt än rena skönhetsideal. För vad katten har läppform med överlevnad att göra?!
 
Jag tror också det är en utopi, men jag tycker inte att vi får sluta sträva efter att uppnå ett bättre klimat. Genom främst vårt tankesätt. Det måste finnas plats för alla, och det är variationen som är de göttiga.

I andra kulturer lever andra ideal, och det kan vara så basic som breda höfter på kvinnor för det signalerar goda barnbördsegenskaper. Det är ju faktiskt mer förståligt än rena skönhetsideal. För vad katten har läppform med överlevnad att göra?!

Ideal har inte så ofta med överlevnad att göra om man kollar historiskt hur det sett ut.
 
Jag tror också det är en utopi, men jag tycker inte att vi får sluta sträva efter att uppnå ett bättre klimat. Genom främst vårt tankesätt. Det måste finnas plats för alla, och det är variationen som är de göttiga.

I andra kulturer lever andra ideal, och det kan vara så basic som breda höfter på kvinnor för det signalerar goda barnbördsegenskaper. Det är ju faktiskt mer förståligt än rena skönhetsideal. För vad katten har läppform med överlevnad att göra?!
Många ideal även i naturen är ju inte praktiska alls, tvärtom. Grälla färger hos fåglar, stora näsor hos näsapor och andra ornament, det kostar energi och vissa egenskaper kan vara riskabla att ha. Ibland är det kanske lite som att visa hur extrem man kan bli - och ändå överleva. Jag har fjädrar som har grälla färger, sjunger högt, sitter synligt för rovfåglar, dansar runt i en komplicerad dans - och lever ändå, ungefär. Då är mina gener och förmågor kanske inte helt värdelösa. Att man som människa har tid och kanske framförallt kapital att lägga på sitt utseende är väl ibland också en uppvisning av resurser, lite som när det var fint att vara blek för att det visade att man inte behövde vara ute i solen och jobba, sedan blev det fint att vara solbränd när det förknippades med att semestra. En fråga om att ha eller inte ha, att utöver det som alla andra redan gör kan jag prestera det här - i det här fallet tid och pengar på skönhet, ingrepp och liknande. Kanske. Ett väldigt spekulerande men apropå överlevnad versus opraktiska eller inte så funktionella egenskaper.
 
Många ideal även i naturen är ju inte praktiska alls, tvärtom. Grälla färger hos fåglar, stora näsor hos näsapor och andra ornament, det kostar energi och vissa egenskaper kan vara riskabla att ha. Ibland är det kanske lite som att visa hur extrem man kan bli - och ändå överleva. Jag har fjädrar som har grälla färger, sjunger högt, sitter synligt för rovfåglar, dansar runt i en komplicerad dans - och lever ändå, ungefär. Då är mina gener och förmågor kanske inte helt värdelösa. Att man som människa har tid och kanske framförallt kapital att lägga på sitt utseende är väl ibland också en uppvisning av resurser, lite som när det var fint att vara blek för att det visade att man inte behövde vara ute i solen och jobba, sedan blev det fint att vara solbränd när det förknippades med att semestra. En fråga om att ha eller inte ha, att utöver det som alla andra redan gör kan jag prestera det här - tid och pengar på skönhet, ingrepp och liknande. Kanske. Ett väldigt spekulerande men apropå överlevnad versus opraktiska eller inte så funktionella egenskaper.

Ditt resonemang är logiskt tycker jag.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Spinner lite, fick lite tankar efter tråden om hur vi ser ut egentligen. Tänkte också på en tråd jag läste här på Buke där flera tyckte...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
22 324
Senast: Saeta
·
Relationer Igår var jag ute på en jazzklubb här i stan med en nyfunnen väninna. Jättetrevligt verkligen. På ett tidspunkt stod vi i rökrummet och...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
17 947
Senast: Got2Be
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp