Att kommentera människors utseende

[Enya]

Att "låta bli att tänka tanken" är ju tvärtemot de flesta psykologiska metoder. Ska man få grepp om sig själv och kunna komma till en förändring i grunden måste man våga tänka tanken, utan att ta den för sanning, och antingen bestämma sig för att låta den passera (men inte stanna), eller om man behöver vrida och vända på den lite för att få grepp om vad och varför. Ingenstans blir man en bättre människa av att inte själv skåda sina sämre sidor, men också acceptera dem som en del av en.

Jag tror inte det är så svårt att förstå vad jag egentligen menar.

Jag menar inte att man inte ska tillåta sig att tänka oschyssta tankar, däremot menar jag att man ska lära sig att inte tänka det, lära sig att inte tänka att någon har stor röv, hängiga bröst eller inte borde gå i magtröja pga fetma eller vad som angående någon annans utseende eftersom det faktiskt är lika lite trevligt att tänka det som att säga det. Att man ska lära sig att var och en ser ut på sitt sätt, klär sig på sitt sätt osv. Det ingår i den biten jag skrev "arbetar med sig själv" där man lär sig själv att det är ok att se ut på annat sätt än idealet/ att vara annorlunda.

Det är inte lite skenheligt att prata om allas lika värde och sedan när någon avvikande går förbi tänka något negativt om den personens kropp eller utseende.

Det är inte skenheligt att prata om allas lika värde och sedan när någon avvikande går förbi tänka något negativt om den personens kropp eller utseende och därefter 1. fundera på varför man värderar någon så och 2. lär sig att inte värdera så, alla är trots allt lika mycket värda.

 

[Voeux]

Jag tror inte det är så svårt att förstå vad jag egentligen menar.

Jag menar inte att man inte ska tillåta sig att tänka oschyssta tankar, däremot menar jag att man ska lära sig att inte tänka det, lära sig att inte tänka att någon har stor röv, hängiga bröst eller inte borde gå i magtröja pga fetma eller vad som angående någon annans utseende eftersom det faktiskt är lika lite trevligt att tänka det som att säga det. Att man ska lära sig att var och en ser ut på sitt sätt, klär sig på sitt sätt osv. Det ingår i den biten jag skrev "arbetar med sig själv" där man lär sig själv att det är ok att se ut på annat sätt än idealet/ att vara annorlunda.

Det är inte lite skenheligt att prata om allas lika värde och sedan när någon avvikande går förbi tänka något negativt om den personens kropp eller utseende.

Det är inte skenheligt att prata om allas lika värde och sedan när någon avvikande går förbi tänka något negativt om den personens kropp eller utseende och därefter 1. fundera på varför man värderar någon så och 2. lär sig att inte värdera så, alla är trots allt lika mycket värda.

Fast har människovärde med utseende att göra då? En kan ju tycka att någon är ful och någon annan snygg utan att det överhuvudtaget påverkar människans värde (som tur är, det vore ju hemskt trist om värdet satt där i). Likväl som att en själv kan tycka att man är mer eller mindre snygg under perioder i livet. Sedan tänker jag försvinnande sällan på hur folk på gatan ser ut. Men när jag exempelvis dejtade och hade Tinder så måste jag ju få anse att vissa är attraktiva och andra inte. Det betyder ju, åter igen, inte att jag värderade deras människovärde olika.

 

[Enya]

Fast har människovärde med utseende att göra då? En kan ju tycka att någon är ful och någon annan snygg utan att det överhuvudtaget påverkar människans värde (som tur är, det vore ju hemskt trist om värdet satt där i). Likväl som att en själv kan tycka att man är mer eller mindre snygg under perioder i livet. Sedan tänker jag försvinnande sällan på hur folk på gatan ser ut. Men när jag exempelvis dejtade och hade Tinder så måste jag ju få anse att vissa är attraktiva och andra inte. Det betyder ju, åter igen, inte att jag värderade deras människovärde olika.

Så du tycker med andra ord att det är helt ok att gå omkring och tycka att andra människor är fula feta, har ohyggligt stora fula läppar, gräsligt förstora opererade bröst, stor ful enorm päronröv, inte ser klok ut i sin dubbelhaka osv, bara man inte säger det till personerna det gäller?

Du ser ingen skillnad i att tänka att någon är attraktiv- nej den passar inte min smak och att tänka "men gud så ful hon/han är om en person som sitter en bit bort på tåget? Det är det senare jag menar man ska arbeta med och förändra, det som faktiskt är lika illa som att säga det, det som märks utåt.

 

[Tora]

Så du tycker med andra ord att det är helt ok att gå omkring och tycka att andra människor är fula feta, har ohyggligt stora fula läppar, gräsligt förstora opererade bröst, stor ful enorm päronröv, inte ser klok ut i sin dubbelhaka osv, bara man inte säger det till personerna det gäller?

Du ser ingen skillnad i att tänka att någon är attraktiv- nej den passar inte min smak och att tänka "men gud så ful hon/han är om en person som sitter en bit bort på tåget? Det är det senare jag menar man ska arbeta med och förändra, det som faktiskt är lika illa som att säga det, det som märks utåt.

Jag får faktiskt tänka precis vad jag vill. Hur man uttrycker sig i sin kommunikation med andra är en helt annan sak.

 

[Voeux]

Så du tycker med andra ord att det är helt ok att gå omkring och tycka att andra människor är fula feta, har ohyggligt stora fula läppar, gräsligt förstora opererade bröst, stor ful enorm päronröv, inte ser klok ut i sin dubbelhaka osv, bara man inte säger det till personerna det gäller?

Du ser ingen skillnad i att tänka att någon är attraktiv- nej den passar inte min smak och att tänka "men gud så ful hon/han är om en person som sitter en bit bort på tåget? Det är det senare jag menar man ska arbeta med och förändra, det som faktiskt är lika illa som att säga det, det som märks utåt.

Uttrycken i ditt första stycke skulle inte ens ha i tanke, och, som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan och bör man problematisera sina tankar om man går runt och tänker negativa saker om folk. Tanke eller ord, det du skriver framstår inte som en särskilt sympatisk person nej. Min poäng var att utseendet trots allt inte har med människovärdet att göra.

 

[Exile]

Undrar samma sak här, vad är syftet med att säga att det är skitfult med hål i näsan? Det känns liksom bara onödigt?

Jag förstår ärligt talat inte frågan? Det finns inget syfte? Varför uttrycker vi estetiska åsikter över huvud taget? Det ligger som tidigare sagt i vår natur att värdera saker. Det är liksom inte mer naturligt för oss att uttrycka att piercings är skitsnyggt, än att det är gräsligt.

Jag tror det är ytterst få som aktivt går runt och sprider sin gospel om vad som är fult men det betyder ju inte att folk inte har åsikter. Jag diskuterar inte utseende med folk jag inte känner alls vad jag vet, men med nära vänner eller familj kan jag ju göra det om ett samtal leder dit, men där känner jag ju också mitt sällskap och vet vad vi delar åsikter i och var jag bör vara tyst. Jag diskuterar dock aldrig sådant som vikt osv, det tycker jag inte man gör ens i slutna sällskap. Men det är min personliga åsikt, andra kanske har en annan.

Så du tycker med andra ord att det är helt ok att gå omkring och tycka att andra människor är fula feta, har ohyggligt stora fula läppar, gräsligt förstora opererade bröst, stor ful enorm päronröv, inte ser klok ut i sin dubbelhaka osv, bara man inte säger det till personerna det gäller?

Du ser ingen skillnad i att tänka att någon är attraktiv- nej den passar inte min smak och att tänka "men gud så ful hon/han är om en person som sitter en bit bort på tåget? Det är det senare jag menar man ska arbeta med och förändra, det som faktiskt är lika illa som att säga det, det som märks utåt.

Vi är ju inte robotar utan levande varelser. Handlingar är det som spelar roll, inte tankar. Sen kanske man bör fundera på hur mycket tankeverksamhet man spenderar på det? Säg att jag ser någon på stan med grönt hår och jag gillar inte grönt så jag tänker att oj, hur hen ser ut, det var inte vackert. Eller ser någon med knallrosa hår och tänker att wow, gud vad snyggt! Men där är liksom tanken slut? Jag sitter inte och funderar vidare utan det är liksom bara en reaktion, en flyktig tanke som kommer och går.

Man måste ju inte heller reagera bara för att man är av en viss åsikt. Det finns t.ex en viss sorts damfrisyr jag tycker är fruktansvärt ful, och skulle ett samtal om frisyrer dyka upp skulle jag säkert yttra den åsikten förutsatt att ingen där har den frisyren och hör (igen, bland folk jag känner) och det här är en stark åsikt, jag skulle typ hellre raka av mig håret än att se ut så. Men jag träffar ju på kvinnor med den frisyren ofta om jag är ute på stan eller liknande men då reflekterar jag ju inte ens över det. Men jag TYCKER fortfarande att det ser för jävligt ut, även om jag inte ens lägger märke till en tjej med den frisyren som går förbi, men åsikten finns ju ändå där och det är liksom inget jag kan göra något åt? Ser inte problemet med det ärligt talat.

 

[Lingon]

Om det är mitt inlägg ni avser så tycker jag att tjejen är jättesöt (även detta en kommentar om utseende ) men har gjort en åtgärd som i mina ögon gör utseende allt annat än behagligt.

Jag kritiserar inte hennes utseende. Jag kritiserar fenomenet att kvinnor uppmuntras att förändra utseendet. Operera brösten, fylla läpparna, lyfta ansiktet - name it. Allt för att behaga. När ens naturliga kropp borde duga.

Jag förstår vad du menar. Jag blir lite ledsen när jag ser unga tjejer (det är oftast unga tjejer) som gjort en massa i min ögon överdrivna skönhetsingrepp. Jag tycker att det är sorgligt att de inte tycker att de duger som de är

 

[Lingon]

Jag svarade på ditt inlägg i tråden och jag reagerade på att du skrev om en tjej och var hon jobbar och att efter ingreppet var hennes läppar ohyggligt fula.
Jag uppfattade det som kritik av ett utseende. Och jag blev riktigt ledsen av inlägget.

Det var ju kritik av ett skönhetsingrepp. Inte av tjejens naturliga utseende. En kritik av samhällets snedvridning av idealen som gör att unga tjejer gör skönhetsingrepp som ger dem onaturligt utseende.

 

[Unafraid]

Jag kan tycka något är fruktansvärt fult och tänka det när jag ser en person som har den sminkningen/skorna/färgen på tröja. Men det skulle inte påverka hur jag ser själva personen. Herregud, jag har gjort fruktansvärda missar i hur jag valt att klä mig genom åren. Jag köper att folk har tänk: "jäklar vilken ful tröja!". Det är helt okej, tills man öppnar munnen och säger det till den personen som har tröjan. Men att generellt säga att jag hatar lila tröjor till exempel tycker jag är okej. Jag kan tycka att en hel del skönhetsoperationer är förfulande. Men jag tycker om naturliga utseenden/"lagom". Det innebär inte att jag tycker att någon som opererar sina bröst enorma är en sämre person.

 

[athena_arabians]

Att andra människor tänker olika negativa saker om ens person eller utseende är minst lika jobbigt som att det sägs. Det märks liksom i luften vad personen egentligen tycker och tänker. Det påverkar en också negativt.

Eh, jag har jobbat inom service... och tro mig, det går utmärkt att ha åsikter som personen framför en inte har en aning om. Har en lite sociala skills är det inte svårt.

Jag kan också säga att är det någon gång jag blivit riktigt illa behandlad så är det när jag jobbade inom service. Sitter en i kassan är en en hjärndöd apa enligt en förvånande stor del av befolkningen. Vilket inte påverkade mig, det sa mer om personerna i fråga än vad det sa om mig.

 

[Tonto]

Det var ju kritik av ett skönhetsingrepp. Inte av tjejens naturliga utseende. En kritik av samhällets snedvridning av idealen som gör att unga tjejer gör skönhetsingrepp som ger dem onaturligt utseende.

Det är fortfarande tjejens utseende som kritiseras. Specifikt hur och varför hon är ful. Att säga att människor är fula pga att dom ändrat sitt utseende är INTE ett bra sätt att kritisera samhällets snedvridning av idealen. Det är bara att sparka på folk.

 

[Tonto]

Det är fortfarande tjejens utseende som kritiseras. Specifikt hur och varför hon är ful. Att säga att människor är fula pga att dom ändrat sitt utseende är INTE ett bra sätt att kritisera samhällets snedvridning av idealen. Det är bara att sparka på folk.

Man beskriver hur ful personen är för att läpparna går utanför näsan i profil, vilket är naturligt för många people of color tex. Ser man inte problematiken i att säg att sådant är fult så är man på hal is.

Men även mina läppar, som ej är POC, stod ut utanför näsan i profil naturligt. Men tydligen var jag äckligt ful även innan jag gjorde skönhetsoperationer.

 

[Voeux]

Jag kan tycka något är fruktansvärt fult och tänka det när jag ser en person som har den sminkningen/skorna/färgen på tröja. Men det skulle inte påverka hur jag ser själva personen. Herregud, jag har gjort fruktansvärda missar i hur jag valt att klä mig genom åren. Jag köper att folk har tänk: "jäklar vilken ful tröja!". Det är helt okej, tills man öppnar munnen och säger det till den personen som har tröjan. Men att generellt säga att jag hatar lila tröjor till exempel tycker jag är okej. Jag kan tycka att en hel del skönhetsoperationer är förfulande. Men jag tycker om naturliga utseenden/"lagom". Det innebär inte att jag tycker att någon som opererar sina bröst enorma är en sämre person.

Utseende är ju inte det enda värdet folk har, att det skulle finnas en korrelation mellan ju sämre utseende ju sämre anser jag om personen. Vad man tycker om en person är ju en kombination av alla människans kvalitéer. Empati, humor, intelligens, kreativitet, utseende och presentation, styrka, politiska åsikter, skills osv. i all oändlighet. Så att man anser att någon har en ful tröja är ju en väldigt liten droppe i havet. Jag har fula tröjor som jag fortfarande använder av ren lathet

Sen blir det ju, som alltid på Buke, lite svårt när man pratar om samma sak fast ändå inte alls samma sak. Fatshaming, rasism och exotifiering, ålderism mm. kommer ju in på det här området och där tycker jag man bör vara extremt försiktig även med sina tankar. Jag har en väns mamma som ständigt kommenterat folks vikt genom vännens uppväxt, vilket sannolikt har bidragit till vännens egna ätstörningar. Nu hoppar ju dessa grodor ur mammans mun vilket är det som orsakar skadan mest av allt, men går man och konstant tycker att folk är tjocka/blivit tjocka/värderar folks vikt så bör man ta sig en rejäl funderare över sin egen fettfobi. För den kommer sippra ur på ett eller annat sätt, oavsett om det är på sättet man tackar nej till en fikabulle eller skämtar om sina egna semesterkilon.

 

[Snowball]

Eh, jag har jobbat inom service... och tro mig, det går utmärkt att ha åsikter som personen framför en inte har en aning om. Har en lite sociala skills är det inte svårt.

Jag kan också säga att är det någon gång jag blivit riktigt illa behandlad så är det när jag jobbade inom service. Sitter en i kassan är en en hjärndöd apa enligt en förvånande stor del av befolkningen. Vilket inte påverkade mig, det sa mer om personerna i fråga än vad det sa om mig.

Ja det verkar vara väldigt många som ser ner på servicepersonal faktiskt

 

[Voeux]

Ja det verkar vara väldigt många som ser ner på servicepersonal faktiskt

“You can easily judge the character of a man by how he treats those who can do nothing for him.”

 

[MiniLi]

Jag tror inte det är så svårt att förstå vad jag egentligen menar.

Jag menar inte att man inte ska tillåta sig att tänka oschyssta tankar, däremot menar jag att man ska lära sig att inte tänka det, lära sig att inte tänka att någon har stor röv, hängiga bröst eller inte borde gå i magtröja pga fetma eller vad som angående någon annans utseende eftersom det faktiskt är lika lite trevligt att tänka det som att säga det. Att man ska lära sig att var och en ser ut på sitt sätt, klär sig på sitt sätt osv. Det ingår i den biten jag skrev "arbetar med sig själv" där man lär sig själv att det är ok att se ut på annat sätt än idealet/ att vara annorlunda.

Det är inte lite skenheligt att prata om allas lika värde och sedan när någon avvikande går förbi tänka något negativt om den personens kropp eller utseende.

Det är inte skenheligt att prata om allas lika värde och sedan när någon avvikande går förbi tänka något negativt om den personens kropp eller utseende och därefter 1. fundera på varför man värderar någon så och 2. lär sig att inte värdera så, alla är trots allt lika mycket värda.

Jag förstår hur du menar och jag håller med! Man kan absolut träna sig i att tänka andra typer av tankar. Tex om tanken ”så himla fult” dyker upp så kan man lägga till en eller några andra tankar som balanserar upp. Sånt man tänker ofta kommer ju snabbt igen, så även om man inte kan ta bort tankar man inte vill ha så kan man absolut lägga till alternativa tankar som så småningom konkurrerar ut de negativa.
Det finns ju liksom inget egenvärde i att gå runt och tänka elaka saker om andras utseende. Personligen är jag nöjd om jag inte har så mycket tankar alls om andras utseende, och det kan man ju träna sig till genom att lägga till mer neutrala och icke-värderande tankar.

 

[pajaztar]

Tanken är ju fri. Men att oreflekterat döma, nedvärdera och kommentera andras utseenden är bara ohyfsat.

Jag kan självklart tycka att saker är fula. Jag kan ha svårt att förstå varför man väljer att klä sig si eller så, eller ha en viss frisyr, eller sminkning. Men jag är inte satt på jorden för att döma andra. Jag kan konstatera att “det där vill jag inte välja för mig själv” och så är det bra där. Som t ex nu precis: någon går förbi iklädd shorts. Det ser jävligt kallt ut och inget jag skulle välja själv. Här skulle jag kunna kommentera till kollegan att “vilken idiot som går i shorts”. Eller så säger jag inget, utan konstaterar bara för mig själv att personen går i shorts, utan att värdera det. Hen kanske är väldigt varm av sig. Eller hade inga andra rena kläder. Spelar det någon roll?

 

[Lovisaleonora]

Jag försöker faktiskt att inte värdera hur folk ser ut. Det är inte min sak att tycka. För trots allt är det i hjärnan meningen föds, som sedan kommer ur munnen. JAG mår bättre av andra värderingar. JAG är snällare mot MIG när jag inte tänker om andra det jag inte vill att andra (eller jag) tänker om mig.

Däremot kan jag fundera på varför jag tycker något ser konstigt ut (fel balans mellan lång och kort tröja t ex), vad som är intressant i någons utseende (varför fastnade ögat där?) eller konstatera att lila är verkligen inte min grej/färg.

"Nej, den där passar verkligen inte på mig" - i klädaffären. Men värdera hur andra ser ut försöker jag faktiskt komma från. Det är ju helt egalt när det kommer till kritan. Dels hur de ser ut men främst vad jag tycker.

 

[MiniLi]

Fast har människovärde med utseende att göra då? En kan ju tycka att någon är ful och någon annan snygg utan att det överhuvudtaget påverkar människans värde (som tur är, det vore ju hemskt trist om värdet satt där i). Likväl som att en själv kan tycka att man är mer eller mindre snygg under perioder i livet. Sedan tänker jag försvinnande sällan på hur folk på gatan ser ut. Men när jag exempelvis dejtade och hade Tinder så måste jag ju få anse att vissa är attraktiva och andra inte. Det betyder ju, åter igen, inte att jag värderade deras människovärde olika.

Man kan väl tänka olika om det här, men jag ser inte riktigt poängen med att ”ful” ens ska dyka upp i huvudet när jag går förbi random folk på stan. Tinderexemplet blir ju lite skevt, stor skillnad när du ska sålla efter saker du gillar (alltså ska bedöma det du ser på något sätt) och i situationer där det liksom inte spelar någon roll vad du tycker är attraktivt eller inte. Tex på bussen, på stan eller liknande.

 

[honung]

Jag blev mobbad som barn, för mina ögon och mina läppar. Småkillar som ropade mitt-namn-kulöga-med-negerläpparna! , och det pågick väl upp till mellanstadiet typ. Det var ingen som slet och slog i eller på mig, det var inte i närheten av den typen av mobbing men jag hade nog hellre tagit ett par smällar på käften än ord om den för de där orden har jag nog inte kunnat släppa i hela mitt liv. Det har ALLTID varit något jag varit extremt väl medveten om, att jag har stora ögon och fylliga läppar, på ett negativt sätt. Med växande ålder har ju jag också förstått att det är ett skönhetsideal att ha stora ögon och fylliga läppar men jag har aldrig kunnat känna mig bekväm med det. Inte en sekund och fortfarande inte. I början när folk började botoxa sig, frågade vuxna människor ibland om jag hade botoxat mina läppar eller om det var naturliga läppar och jag kan nog ärligt säga att jag aldrig någonsin ens svarat på den frågan fast jag fått den många gånger. Det har räckt med att blänga med mina kulögon för att få folk att fatta att de gått över en gräns.Jag har alltid fått komplimanger för mina vackra ögon, men har aldrig kunnat ta emot dem. Kulögon is what it is.

Nu låter det som jag hade/har ett extremt utseende. Det hade och har jag inte. Jag har bara tagit väldigt illa vid mig av ord.