Att kommentera människors utseende

[stjarnhimmel]

Om det är mitt inlägg ni avser så tycker jag att tjejen är jättesöt (även detta en kommentar om utseende ) men har gjort en åtgärd som i mina ögon gör utseende allt annat än behagligt.

Jag kritiserar inte hennes utseende. Jag kritiserar fenomenet att kvinnor uppmuntras att förändra utseendet. Operera brösten, fylla läpparna, lyfta ansiktet - name it. Allt för att behaga. När ens naturliga kropp borde duga.

Jag svarade på ditt inlägg i tråden och jag reagerade på att du skrev om en tjej och var hon jobbar och att efter ingreppet var hennes läppar ohyggligt fula.
Jag uppfattade det som kritik av ett utseende. Och jag blev riktigt ledsen av inlägget.

 

[Ullmerkott]

Jag kan väl tycka att det på ett generellt plan borde vara ok att diskutera tycke och smak kring utseende. Det diskuteras ju friskt vad man gillar och inte gillar när det kommer till t. ex. mat, inredning, intressen och politik, så jag kan inte se att utseende borde ha någon särställning där. Däremot får man ju vara tydlig med att det är en personlig preferens och inte någon allmängiltig sanning.

 

[Exile]

Jag kan väl tycka att det på ett generellt plan borde vara ok att diskutera tycke och smak kring utseende. Det diskuteras ju friskt vad man gillar och inte gillar när det kommer till t. ex. mat, inredning, intressen och politik, så jag kan inte se att utseende borde ha någon särställning där. Däremot får man ju vara tydlig med att det är en personlig preferens och inte någon allmängiltig sanning.

Det är väl dock en svår fråga? Spontant håller jag med men börjar man fundera är det inte lika enkelt, även om man bara pratar generellt och aldrig nämner någon enskild person.

Att öppet säga att det är skitfult med kort kjol, rosa hår, hål i näsan. Ja det går väl an.

Att prata om hur fult det är med diverse ingrepp, lite halkigare men nog också okej.

Att prata om fysiska attribut som vikt, då är det inte okej längre.

Att börja prata om fysiska attribut som hudfärg, där är gränsen med råge passerad.

Det finns ju inget facit egentligen för var gränsen går, det mesta handlar väl om vem man pratar med och i vilken situation. Lite får man tåla men allt är ju inte självvalt/så lätt att påverka och då är det kanske inte lika kul att få höra hur äckligt folk tycker det är.

 

[Enya]

Precis så! Jag kan ibland komma på mig själv med att tänka saker som inte är jätteschyssta, tyvärr, men skulle aldrig få för mig att yttra det inför någon annan. Någon gång har det slunkit ut framför sambon eller mina föräldrar, alltså personer som jag står mycket nära och ibland kanske slappnar av lite för mycket bland, men då gör jag alltid en stor grej av att be om ursäkt och påpeka högt att det inte är okej. Får även skälla på mamma när hon gör samma sak ibland, men även hon har åtminstone vett att inte vädra sin åsikt mer publikt än i tv-soffan där hemma.

Att andra människor tänker olika negativa saker om ens person eller utseende är minst lika jobbigt som att det sägs. Det märks liksom i luften vad personen egentligen tycker och tänker. Det påverkar en också negativt.
Jag tycker inte det viktiga ska vara att "inget säga" utan att försöka lära sig att "inget tänka", eftersom man har rätt att se ut som man vill eller inte vill, som man gör helt enkelt, utan att någon ska ha tankar om det.

 

[athena_arabians]

Precis så! Jag kan ibland komma på mig själv med att tänka saker som inte är jätteschyssta, tyvärr, men skulle aldrig få för mig att yttra det inför någon annan. Någon gång har det slunkit ut framför sambon eller mina föräldrar, alltså personer som jag står mycket nära och ibland kanske slappnar av lite för mycket bland, men då gör jag alltid en stor grej av att be om ursäkt och påpeka högt att det inte är okej. Får även skälla på mamma när hon gör samma sak ibland, men även hon har åtminstone vett att inte vädra sin åsikt mer publikt än i tv-soffan där hemma.

Jag låter faktiskt mig själv tänka tankarna och säger åt mig själv att det där var ju inte så trevligt (vissa saker kan jag ventilera i vänners lag också men inte allt).

Grejen är att jag vänt ut och in på mig själv ett antal gånger och faktiskt accepterat den jag är och att jag inte är så trevlig i allt (vi har alla mindre trevliga sidor, det är också en del av att vara människa). Jag är inte perfekt men kan alltid sträva efter att bli bättre. I det ingår acceptans och medvetenhet.

 

[athena_arabians]

Att andra människor tänker olika negativa saker om ens person eller utseende är minst lika jobbigt som att det sägs. Det märks liksom i luften vad personen egentligen tycker och tänker. Det påverkar en också negativt.
Jag tycker inte det viktiga ska vara att "inget säga" utan att försöka lära sig att "inget tänka", eftersom man har rätt att se ut som man vill eller inte vill, som man gör helt enkelt, utan att någon ska ha tankar om det.

Men kan du verkligen ärligt säga att du aldrig ens tänker något mindre trevligt om någon annan? Helt ärligt?

Jag har svårt att tro det.

 

[Niyama]

Att andra människor tänker olika negativa saker om ens person eller utseende är minst lika jobbigt som att det sägs. Det märks liksom i luften vad personen egentligen tycker och tänker. Det påverkar en också negativt.
Jag tycker inte det viktiga ska vara att "inget säga" utan att försöka lära sig att "inget tänka", eftersom man har rätt att se ut som man vill eller inte vill, som man gör helt enkelt, utan att någon ska ha tankar om det.

Jag försöker bättra mig. Om jag skulle tycka att rosa hår var fult, ser en person med rosa hår och tänker "jisses vilket hår". Ganska snabbt kommer nästa tanke, varför har jag ens en åsikt om rosa hår? Man måste ju inte ha åsikter om precis allt, särskilt inte när det rör andra människors utseende. Så försöker släppa det snabbt bara, det var en tanke som passerade. Men det går ju inte att göra så mycket åt att tankar dyker upp ibland? Brukar inte tänka särskilt mycket på människors utseende men vissa saker lägger jag märke till och det händer att jag tänker nåt värderande om det, och då behandlar jag tanken som jag skrivit.

 

[Enya]

Men kan du verkligen ärligt säga att du aldrig ens tänker något mindre trevligt om någon annan? Helt ärligt?

Jag har svårt att tro det.

Nej självklart inte. Kan någon människa det? Jag tänker oschysta saker ibland och jag har fördomar, men jag försöker åtminstone att få mig att själv att bli "bättre", tex vad gäller tankar om andra människors utseende, eftersom jag vet att det inte tillför något gott.

Betyder det att jag är en helig liten jävel som aldrig gör något ont? Nej knappast, men här i tråden nämndes faktiskt just att man inte ska säga något när man tänker det, och där tycker jag mer att man kanske ska arbeta med sig själv så att man inte tänker heller?

 

[Ullmerkott]

Det är väl dock en svår fråga? Spontant håller jag med men börjar man fundera är det inte lika enkelt, även om man bara pratar generellt och aldrig nämner någon enskild person.

Att öppet säga att det är skitfult med kort kjol, rosa hår, hål i näsan. Ja det går väl an.

Att prata om hur fult det är med diverse ingrepp, lite halkigare men nog också okej.

Att prata om fysiska attribut som vikt, då är det inte okej längre.

Att börja prata om fysiska attribut som hudfärg, där är gränsen med råge passerad.

Det finns ju inget facit egentligen för var gränsen går, det mesta handlar väl om vem man pratar med och i vilken situation. Lite får man tåla men allt är ju inte självvalt/så lätt att påverka och då är det kanske inte lika kul att få höra hur äckligt folk tycker det är.

Personligen tycker jag t. ex. både mjukisbyxor som fått "knän", finnar och dålig hållning är rätt fult. Ändå ser jag ut så själv för det mesta. Jag har liksom bättre saker för mig än att gå runt och försöka se snygg ut. Det stora problemet tycker jag är när man låter åsikter om ett utseende spilla över i åsikter om personen, eller påverka hur man bemöter personen.
"Utseende X är inte riktigt min grej" = ok.
"Personer med utseende X är äckliga och dumma i huvudet" = inte alls ok.

 

[Tonto]

Om det är mitt inlägg ni avser så tycker jag att tjejen är jättesöt (även detta en kommentar om utseende ) men har gjort en åtgärd som i mina ögon gör utseende allt annat än behagligt.

Jag kritiserar inte hennes utseende. Jag kritiserar fenomenet att kvinnor uppmuntras att förändra utseendet. Operera brösten, fylla läpparna, lyfta ansiktet - name it. Allt för att behaga. När ens naturliga kropp borde duga.

Jo du kritiserade hennes utseende. Du sa att det var skitfult. Vad spelar det för roll om du tycker det är behagligt eller inte? Jag tvivlar på att hon gör det för din skull. Människor kan göra saker för sin egen skull med.

 

[Enya]

Jag försöker bättra mig. Om jag skulle tycka att rosa hår var fult, ser en person med rosa hår och tänker "jisses vilket hår". Ganska snabbt kommer nästa tanke, varför har jag ens en åsikt om rosa hår? Man måste ju inte ha åsikter om precis allt, särskilt inte när det rör andra människors utseende. Så försöker släppa det snabbt bara, det var en tanke som passerade. Men det går ju inte att göra så mycket åt att tankar dyker upp ibland? Brukar inte tänka särskilt mycket på människors utseende men vissa saker lägger jag märke till och det händer att jag tänker nåt värderande om det, och då behandlar jag tanken som jag skrivit.

Nej alla har tankar som dyker upp. Det är mänskligt. Naturligt.

Men jag tänkte mer att man ska arbeta med sig själv, som du verkar göra, så att man inte tänker tankarna istället. Att säga att det är viktigt att inte yttre dem tycker jag är fel eftersom tänkta tankar märks väldigt tydligt också. De gör ont. Jag som utsatt märker ju att någon tänker något ofint liksom.

 

[Niyama]

Jag kan väl tycka att det på ett generellt plan borde vara ok att diskutera tycke och smak kring utseende. Det diskuteras ju friskt vad man gillar och inte gillar när det kommer till t. ex. mat, inredning, intressen och politik, så jag kan inte se att utseende borde ha någon särställning där. Däremot får man ju vara tydlig med att det är en personlig preferens och inte någon allmängiltig sanning.

Men vad är syftet med att diskutera vad man utseendemässigt tycker är fult? Kan ju se syftet med att diskutera politik eller intressen, men förstår inte syftet med att diskutera vad man tycker är fult med människors utseende?

Det är väl dock en svår fråga? Spontant håller jag med men börjar man fundera är det inte lika enkelt, även om man bara pratar generellt och aldrig nämner någon enskild person.

Att öppet säga att det är skitfult med kort kjol, rosa hår, hål i näsan. Ja det går väl an.

Att prata om hur fult det är med diverse ingrepp, lite halkigare men nog också okej.

Att prata om fysiska attribut som vikt, då är det inte okej längre.

Att börja prata om fysiska attribut som hudfärg, där är gränsen med råge passerad.

Det finns ju inget facit egentligen för var gränsen går, det mesta handlar väl om vem man pratar med och i vilken situation. Lite får man tåla men allt är ju inte självvalt/så lätt att påverka och då är det kanske inte lika kul att få höra hur äckligt folk tycker det är.

Undrar samma sak här, vad är syftet med att säga att det är skitfult med hål i näsan? Det känns liksom bara onödigt?

 

[athena_arabians]

Nej självklart inte. Kan någon människa det? Jag tänker oschysta saker ibland och jag har fördomar, men jag försöker åtminstone att få mig att själv att bli "bättre", tex vad gäller tankar om andra människors utseende, eftersom jag vet att det inte tillför något gott.

Betyder det att jag är en helig liten jävel som aldrig gör något ont? Nej knappast, men här i tråden nämndes faktiskt just att man inte ska säga något när man tänker det, och där tycker jag mer att man kanske ska arbeta med sig själv så att man inte tänker heller?

Jag håller inte helt med dig där. Klart att en ska jobba med ens mindre trevliga sidor och att det finns tankemönster som definitivt behöver omprogrammeras sas. Men att försöka arbeta bort alla "fula tankar" tror jag är lönlöst för det ligger i människors natur att döma och kategorisera. Det som är intressant och viktigt är hur vi hanterar det.

I självacceptans ingår det att omfamna sina mindre bra sidor, även om det är jobbigt och ibland obehagligt.

 

[Enya]

Jag håller inte helt med dig där. Klart att en ska jobba med ens mindre trevliga sidor och att det finns tankemönster som definitivt behöver omprogrammeras sas. Men att försöka arbeta bort alla "fula tankar" tror jag är lönlöst för det ligger i människors natur att döma och kategorisera. Det som är intressant och viktigt är hur vi hanterar det.

I självacceptans ingår det att omfamna sina mindre bra sidor, även om det är jobbigt och ibland obehagligt.

Ja, man kan ju också välja vilka tankar som man ska arbeta med och vilka som inte är precis lika viktiga, som är mer förlåtande att tänka. Att arbeta med tankar om andra människors utseende är något som jag tycker man ska arbeta med, för de tillför inget gott, men kanske är det rätt tamt ändå att tänka att en person valt att ha en ful väska, i jämförelse.

 

[Voeux]

Att lägga märke till vad man inte tycker är snyggt är ju en del i att skapa sig en uppfattning av vad man tycker är snyggt och hur man själv vill presentera sig. Så att notera och tänka kring det ser jag som fullt naturligt, det har ju ingenting med elakheter att göra utan att bilda sig en uppfattning om sin egen smak och tycke. Som alla har rätt till att ha, det känns som en slippery slope om vi skulle mena att folk inte får tycka att saker är fult i sitt stilla sinne.

Sedan kan jag själv ifrågasätta mina egna tankar ibland. Varför tycker jag såhär, är det problematiskt? Varför bryr jag mig om det här? Men det är ju mest för min egen skull och ett sätt att reflektera över mindre smickrande tankar.

Jag kommenterar mycket sällan utseenden, och gör jag det så är det på ett så respektfullt sätt som jag kan i slutet sällskap av min man eller någon nära vän. Om det exempelvis diskuteras modefenomen, skönhetsoperationer eller dylikt. Jag tycker inte att det kan vara ett förbjudet samtalsämne fullt ut, men det är definitivt ett känsligt samtalsämne som bör behandlas därefter.

Personer som häver ur sig saker om andra i tid och otid har uppenbarligen ett behov att positionera sig emot vissa attribut och därmed stärka sin egen position som motsatsen. Exempelvis att någon är sjabbig, betyder att jag har klass. Någon sminkar sig fult, betyder att jag har koll på hur man gör. Någon är en grå mus, betyder att jag är roligare osv. Det är väl svaret på varför. Man stärker sin position som det som man vill uppfattas som. Tror man, i varje fall, trots att resultatet oftast blir att man bara framstår som osympatisk och osäker av många.

 

[Ullmerkott]

Men vad är syftet med att diskutera vad man utseendemässigt tycker är fult? Kan ju se syftet med att diskutera politik eller intressen, men förstår inte syftet med att diskutera vad man tycker är fult med människors utseende?

Att sitta och förfasa sig över hur andra människor väljer att se ut/inreda/whatever är såklart onödigt (och rätt tramsigt, om du frågar mig). Däremot kan det ju i diskussioner om vad man gillar även komma upp vad man inte gillar.

 

[Voeux]

Gällande skönhetsoperationer så blir det ju väldigt svårt. För jag ser den ökande trenden av operationer som problematisk, och samtidigt som man vill vara en icke dömande person med förståelse och respekt för skönhetsindustrins makt och individers individuella frihet och smak så blir det ju också problematiskt om alla bara behöver svälja fenomenet med hull och hår, för att man annars är en dålig feminist som inte stöttar sina medsystrar. Sedan finns det ju olika sätt att prata om det och uttrycka sig, men jag ser inte hur vi ska få den här växande snöbollen att sluta rulla om man heller inte får uttrycka sig kritiskt. Samhället trycker på omänskliga ideal och vi som har åsikter om det.. är tysta? Det är inte helt okomplicerat.

 

[Sassy]

Nej alla har tankar som dyker upp. Det är mänskligt. Naturligt.

Men jag tänkte mer att man ska arbeta med sig själv, som du verkar göra, så att man inte tänker tankarna istället. Att säga att det är viktigt att inte yttre dem tycker jag är fel eftersom tänkta tankar märks väldigt tydligt också. De gör ont. Jag som utsatt märker ju att någon tänker något ofint liksom.

Ja, man kan ju också välja vilka tankar som man ska arbeta med och vilka som inte är precis lika viktiga, som är mer förlåtande att tänka. Att arbeta med tankar om andra människors utseende är något som jag tycker man ska arbeta med, för de tillför inget gott, men kanske är det rätt tamt ändå att tänka att en person valt att ha en ful väska, i jämförelse.

Att "låta bli att tänka tanken" är ju tvärtemot de flesta psykologiska metoder. Ska man få grepp om sig själv och kunna komma till en förändring i grunden måste man våga tänka tanken, utan att ta den för sanning, och antingen bestämma sig för att låta den passera (men inte stanna), eller om man behöver vrida och vända på den lite för att få grepp om vad och varför. Ingenstans blir man en bättre människa av att inte själv skåda sina sämre sidor, men också acceptera dem som en del av en.

 

[EmmaBovary]

Gällande skönhetsoperationer så blir det ju väldigt svårt. För jag ser den ökande trenden av operationer som problematisk, och samtidigt som man vill vara en icke dömande person med förståelse och respekt för skönhetsindustrins makt och individers individuella frihet och smak så blir det ju också problematiskt om alla bara behöver svälja fenomenet med hull och hår, för att man annars är en dålig feminist som inte stöttar sina medsystrar. Sedan finns det ju olika sätt att prata om det och uttrycka sig, men jag ser inte hur vi ska få den här växande snöbollen att sluta rulla om man heller inte får uttrycka sig kritiskt. Samhället trycker på omänskliga ideal och vi som har åsikter om det.. är tysta? Det är inte helt okomplicerat.

Såklart kan fenomenet problematiseras, men man pekar då inte på en faktiskt individ och bedömer den.

 

[Voeux]

Såklart kan fenomenet problematiseras, men man pekar då inte på en faktiskt individ och bedömer den.

Nej det har jag aldrig sagt att man ska göra. Men sen är det ju också så att människor alltid kommer att sträva efter ideal och för att bryta mönstret med omänskliga ideal som idag skapas genom filter, retusch och operation så behöver vi också skapa nya ideal som ligger närmare hur människan oftare ser ut. I min mening då, det behöver ju inte alla hålla med om. Att idealisera ett mer människonära (påhitteord) ideal innebär per definition att sluta idealisera motsatsen, och det, utan omskrivningar betyder ju att sluta tycka att operationer är eftertraktat. Åter igen, i min mening.