Att kämpa med "fel" häst.

Maira

Trådstartare
Jag kom att tänka på detta när jag skrev i en annan tråd.

Hur många är det som sitter och kämpar och rider hästar som inte passar dem, alternativt att hästen inte passar för det man vill ha den till?

Vet ju t ex hur det var när alla skulle ha jättehästar oavsett storleken på ryttaren. Tänker bara på hur mycket mer utdelning ryttaren skulle få för sitt slit om hästen vore lagom stor.

Samma är det med ryttare som sitter och rider sina "varmblod", som vill hoppa och rida dressyr. De är ju faktiskt inte "gjorda" för det.

Sen tänker jag på de som är mer eller mindre rädda för sina hästar och har en massa problem pga av detta. Hittade en artikel om det i en Hippo som låg i sadelkammaren, nr 1 2008. Den handlade om ridrädsla, rätt intressant faktiskt.

Visst kostar hästar olika mycket i inköp. Men sedan är ju faktiskt kostnaderna för foder, hovis, träningar mm desamma!
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Vet inte riktigt vad du vill med din tråd...all kontakt med hästar och ridning är utvecklande åt nåt håll och förhoppningsvis lär man sig nåt på det. Att klara av att känna in sig på och träna fram en häst oavsett ras/typ är utvecklande och det är nåt man har med sig i framtiden. En bra ryttare plockar fram godbitarna hos alla hästar medan en mindre bra ryttare måste ha en som passar.

Jag har själv haft flera f.d. travare (samt halvblod, fullblod, araber, kallblod o.s.v) och lyckades plocka fram deras ridbarhet. Det är något jag har med mig oavsett hästmaterial som finns här för tillfället. Jag har också kunskapen med mig som jag kan dela med mig till andra som kan behöva stöd i sin träning. Skulle aldrig i livet ställa mig och påstå att någon har en häst som inte passar utan försöka hjälpa vederbörande att komma underfund med den istället så att det blir positivt...oavsett ras!
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Vet inte riktigt vad du vill med din tråd...all kontakt med hästar och ridning är utvecklande åt nåt håll och förhoppningsvis lär man sig nåt på det. Att klara av att känna in sig på och träna fram en häst oavsett ras/typ är utvecklande och det är nåt man har med sig i framtiden. En bra ryttare plockar fram godbitarna hos alla hästar medan en mindre bra ryttare måste ha en som passar.

Jag har själv haft flera f.d. travare (samt halvblod, fullblod, araber, kallblod o.s.v) och lyckades plocka fram deras ridbarhet. Det är något jag har med mig oavsett hästmaterial som finns här för tillfället. Jag har också kunskapen med mig som jag kan dela med mig till andra som kan behöva stöd i sin träning. Skulle aldrig i livet ställa mig och påstå att någon har en häst som inte passar utan försöka hjälpa vederbörande att komma underfund med den istället så att det blir positivt...oavsett ras!
:bow: :bow: :bow:

Kunde inte sagt det bättre själv. ENORMT bra skrivet.
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Vet inte riktigt vad du vill med din tråd...all kontakt med hästar och ridning är utvecklande åt nåt håll och förhoppningsvis lär man sig nåt på det. Att klara av att känna in sig på och träna fram en häst oavsett ras/typ är utvecklande och det är nåt man har med sig i framtiden. En bra ryttare plockar fram godbitarna hos alla hästar medan en mindre bra ryttare måste ha en som passar.

Jag har själv haft flera f.d. travare (samt halvblod, fullblod, araber, kallblod o.s.v) och lyckades plocka fram deras ridbarhet. Det är något jag har med mig oavsett hästmaterial som finns här för tillfället. Jag har också kunskapen med mig som jag kan dela med mig till andra som kan behöva stöd i sin träning. Skulle aldrig i livet ställa mig och påstå att någon har en häst som inte passar utan försöka hjälpa vederbörande att komma underfund med den istället så att det blir positivt...oavsett ras!

Självklart är det jättebra när man utvecklas i ridningen, får utmaningar och kan lösa dem och växa som ryttare! Var och en ska självklart ha den häst den vill och som den trivs med!

Men ibland ser man faktiskt exempel där det inte fungerar så bra. När man känner att både ryttare och häst förm skulle kunna utvecklas bättre i en annan kombination.

Såg t ex det häromdagen; en ganska kortvuxen och kraftig tjej med korta ben som sitter och kämpar på en häst som är närmare 180 :crazy:

Hästen gick inte ett steg i rätt form. Förstår inte riktigt varför man köper en sådan häst?
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Såg t ex det häromdagen; en ganska kortvuxen och kraftig tjej med korta ben som sitter och kämpar på en häst som är närmare 180 :crazy:

Hästen gick inte ett steg i rätt form. Förstår inte riktigt varför man köper en sådan häst?

Är du säker på att de är ägaren då?
De kan ju ha varit vem som hellst som har ridit den hästen, bara för en dag som motion?

Jag tycker inte det ser bra ut då de är alldeles för korta ryttare på stora hästar, men oftast så kan små ryttare rida på gigantiska hästar.
Fast värre är de då de är små hästar med gigantiska ryttare istället.
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Självklart är det jättebra när man utvecklas i ridningen, får utmaningar och kan lösa dem och växa som ryttare! Var och en ska självklart ha den häst den vill och som den trivs med!

Men ibland ser man faktiskt exempel där det inte fungerar så bra. När man känner att både ryttare och häst förm skulle kunna utvecklas bättre i en annan kombination.

Såg t ex det häromdagen; en ganska kortvuxen och kraftig tjej med korta ben som sitter och kämpar på en häst som är närmare 180 :crazy:

Hästen gick inte ett steg i rätt form. Förstår inte riktigt varför man köper en sådan häst?
I ett sånt läge kan man ju erbjuda hjälp till ryttaren att lära sig rida den stora hästen på ett bra sätt. Minns en liten ryttare som blott var 150 cm över golvet som just gjorde så...köpte sig en enormt stor häst, 177 cm i mkh...till på köpet en travare. Det gick att få stil på dom också;). Jag tycker inte vi har rätt att sätta oss till doms över de val andra gör.
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Jag förstår din tanke med tråden.

Jag tycker väl inte att jag och min häst passar så bra ihop egentligen. Jag vill ha en dressyrhäst men han är körhäst, jag skulle vilja ha en lite mer framåt häst, en häst som kan ha sadel och tycker det är kul att jobba på bana/ridhus.

Men jag har haft Fabian i 5 år och jag vill inte göra mej av med honom pga att han är den han är. Vi gör det bästa vi kan av situationen. Han får köras till största delen, jag rider barbacka dressyr ute i skogen och nån gång i månaden på banan/ridhuset.
Målet är ju att få en fin vältrimmad och välvårdad häst som mår bra och det tycker jag är kul oxå.
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Jo men visst är det väl så att många hästar säljs för att ryttarna upplever att de inte passar med sin häst. Vissa kanske tröttnar på sin häst och istället för att lägga ner åratal på att försöka förändra hästen, väljer de att sälja den och leta efter "rätt" häst. Klart att skickliga ryttare kan rida de flesta hästar, men inte ska det väl ligga någon slags prestige i att ha en svårriden häst??

För min del har det varit så att jag köpt med hjärtat. Jag känner också vissa gånger vilka individer jag absolut inte gillar, och sådana som jag gillar desto mer. :)
Jag skulle aldrig köpa en häst bara för dess "pappers" skull, utan individen är det viktigaste.

Jag minns på ridskolan jag red när jag var yngre. Där fanns en tjej några år yngre än mig och säkert två decimeter kortare än mig (jag var då ca 155 cm lång) och hennes föräldrar tyckte det var onödigt att köpa en ponny åt dottern, så de köpte en stor häst med en gång. Förvisso inte en jättestor häst, den var väl ca 160, men alldeles för stor för dottern. Hon gillade inte sin häst, det stod skrivet i hennes ansikte och hon berättade det också för sina närmsta vänner. Tjejen red mycket hellre en liten ponny på ridskolan som var lagom stor åt henne. Jag undrar hur det gick för henne och hennes häst senare...

Visst har de flesta också sina favorithästar, som man känner att man utvecklas allra bäst med. På ridskolan var det absolut så, olika ryttare hade olika favorithästar, och jag hade även mina. Sedan fanns det hästar jag absolut inte ville rida, men som andra gärna red, så nog är det individuellt vilka hästar man trivs ihop med och får ut mesta möjliga tillsammans med. :)
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Du kommer att ha massor av kunskap i bagaget från den hästen du har nu. Att få en sån häst att bära sig i dressyrarbetet är inte lätt så den dagen du har en häst med bättre förutsättningar har du massor med dig "gratis". Tycker inte ditt val är dåligt på nåt sätt utan mer utvecklande. Underskatta dock inte hästens förmåga utan leta dig fram till en så bra ridning du kan. Minns shiren från RHC förra året...fick stående ovationer från Pleasurepubliken när han vann stort!!! Mer ridbar än så kan nog en häst inte bli;)
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Såg t ex det häromdagen; en ganska kortvuxen och kraftig tjej med korta ben som sitter och kämpar på en häst som är närmare 180 :crazy:

Hästen gick inte ett steg i rätt form.

Jag red förut en häst 2-3 dagar i veckan som var alldeles för stor för mig egentligen, och i början hade jag jättesvårt att rida den i form, och ens sitta ner på den men efter att min tränare hjälpt mig så kunde jag efter 1½ år rida ett halvt MSV program i högre form. Det kanske inte fungerar på en gång, men man kan ju inte kräva att allting ska fungera från första början. Jag kan ju säga såhär; jag är drygt 165 cm, kanske lite längre, kraftigt byggd och inte så jättelånga ben. Hästen var stooor, över 175 cm kanske. Det kanske inte fungerar från början men har man en bra häst, bra vilja och en bra tränare - då fungerar det! :)
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Fast jag tycker inte man kan säga att korta ryttare ska ha mindre hästar och tvärt om, det är individuellt vilken typ av häst man föredrar. Längre ryttare har ju såklart en fördel med längre ben på en större häst men på skolan har vi en häst på 1.75 och jag har aldrig sett honom gå så bra som när en ryttare på runt 150 red honom!
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Det beror väl på hur man menar med fel häst.. Själv tycker jag att det enda sättet en häst kan vara helt fel är om hästen är alldeles för svår för ryttaren. (Så klart kan ryttaren vara för stor/för liten också, men det är väl mera sällan någon köper en häst man inte kan använda pga storleken).

Själv är jag inte så kunnig och jag gick och köpte mig en femårig hingst. Det kan ju låta idiotiskt och visst har vi en hel väg kvar innan vi når våra mål, men varje litet framsteg och varje rolig dag ger en enorm glädje!

Visst hade han kunnat utvecklats massor hos någon kunnig och tävlingsinriktad, eller någon som velat stamboksföra och avla, men inte tycker jag att jag har fel häst och jag kan garantera att hästen trivs med sitt liv som det är, utan att gräma sig över att ha blivit kastrerad;)

Endå förstår jag nog vad du menar, vissa har helt enkelt fel häst, men alla har vi våra bätter och sämre tider och jag tycker det viktigaste är att både häst och ryttare mår bra tillsammans!
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Jag passar hur bra som helst ihop med mitt varmblod. Visst har vi lite problem ibland med ridningen (precis som alla andra har med sina hästar), bla att han blir hård i munnen, men hans ridbarhet är inget att klaga på. Klart jag fattar att han aldrig kommer gå nån högre klass i dressyr, mitt mål med honom är att kunna starta LA med godkända poäng, även om det tar tio år innan vi är där. Ja, det skulle vara jättekul att ha en häst som redan kan allt och som jag kunde plocka rosetter med. Men det är ännu roligare att ha en häst där man verkligen ser framsteg från dag till dag och veta att det är jag som har lyckats med det, ingen annan. För övrigt är han verkligen skitkul att rida, varje dressyrpass är ett rent nöje, trots att han inte kan så mycket! Han är min lilla bebis <3

Det är skillnad på att inte passa ihop med sin häst och att inte trivas ihop med sin häst. Trivs man inte kanske man ska fundera på att byta häst. Men sålänge hjärtat sitter på rätta stället och man alltid är villig att lära sig mer, hur mycket man än kan, så spelar det inte så stor roll om man som "plymen" köper en femårig hingst istället för en välutbildad läromästare. Men kan man verkligen ingenting om hästar kanske det vore en bra idé att då sätta hästen i ett stall med kunniga människor..:P
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Sen tänker jag på de som är mer eller mindre rädda för sina hästar och har en massa problem pga av detta. Hittade en artikel om det i en Hippo som låg i sadelkammaren, nr 1 2008. Den handlade om ridrädsla, rätt intressant faktiskt.

att kämpa med "fel" häst eller om man säger en häst som inte passar en till 110% lär man sej mycket av, därför många kämpar tror jag med hästar som dom inte passar ihop med än iallafall..men vill man utvecklas så måste man rida och hålla på med hästar som inte är perfekta också.

sen om man är villig och har råd att lägga ner mycket pengar på de är en annan sak.

däremot folk som är rädda för sina egna hästar tycker jag är så synd, nästan varannan hästägare ja möter vågar inte rida ut eller vågar inte rida i manegen ensam eller liknande, mycket dom inte vågar göra med sina hästar och ja förstår inte hur dom orkar i längden..jag skulle aldrig stå ut med en häst som jag faktiskt inte vågade tex. rida ut på eller som jag blir nervös för om ja ska göra nånting med den..de ska inte behöva vara så..men de är väldigt vanligt.

i de stallet jag stod i förut vågade hälften inte rida ut på sin häst eftersom den va tittig osv så dom red bara i ridhus 7 dagar i veckan..de är synd tycker jag att dom missar att rida ut för de är så härligt.
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

:Jag menar inte heller att alla ska ha ambitionen att nå Grand Prix-nivå.

Huvudsaken är att man älskar sin häst och att man har roligt tillsammans!!!

Men ibland ser man en del som inte verkar ha det så och det är synd tycker jag.

För det finns ju inget underbarare än samspelet, glädjen och kommunikationen med hästen! :love:
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Har inte riktigt läst hela tråden. Men jag kan förstå hur du menar. Kan ta mig själv som exempel: när jag red ponny så ville jag helst av allt hoppa och tävla. Min ponny var inte lämpad för det, han var rädd och osäker och tyckte att det var jätteläskigt. Rörde sig inte bra alls och väldigt svår att få i form. Inte så lyckad kobination med en 13 åring som helst av allt vill tävla. Visst lärde jag mig mkt och jag älskade min ponny över allt annat. Men samtidigt gjorde vi varandra olyckliga. Jag ville mer än han kunde prestera trots världen underbaraste temperament. Jag tror att båda hade varit lyckligare med en annan häst/ryttare. Han älskade att rida i skogen och hade passat utmärkt som skogsmulle och jag borde haft en ponny med möjlighet att göra det jag ville.

Ser ibland ryttare som är rädda för sin häst, inte klarar av den, vill mer än hästen kan eller har en häst mer kapacitet än ryttaren ambitioner osv. Visst behöver man inte sälja sin häst för att det blir några motgångar (det hör till, en del av charmen helt enkelt) men varför kämpa med en häst som inte passar? Bättre att den får komma till ngn som den får det bättre hos. Det finns en häst för alla sa en tränare till mig ngn gång och det stämmer. Det ska vara roligt att rida både för häst och ryttare. Det är inte ett misslyckande att byta häst för att man inte passar ihop, det är att ta ansvar för sin och hästens möjlighet att må bra och vara bra på det man är lämpad till.

Min nuvarande häst får jag kämpa en hel del med stundtals men vi passar ihop och jag lär mig massvis. Visst lär man sig även på hästar som inte är drömhästen men passar man inte ihop alls så lär man inte rida lika ambitiöst som om man verkligen passar med sin häst och då lär man sig inte mer för det.
 
Sv: Att kämpa med "fel" häst.

:Jag menar inte heller att alla ska ha ambitionen att nå Grand Prix-nivå.

Huvudsaken är att man älskar sin häst och att man har roligt tillsammans!!!

Men ibland ser man en del som inte verkar ha det så och det är synd tycker jag.

För det finns ju inget underbarare än samspelet, glädjen och kommunikationen med hästen! :love:


Det är det jag tycker också, men ibland kan det ta något år att nå dit! Och fast vägen är lång och ibland fylld av dåliga dagar så är det oftast värt det tillslut! Ofta kan det ta en lång tid innan man får en bra kontakt med sin nya häst. Att sedan sitta och kämpa i många år utan resultat är ju en annan sak..
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Varning för långt inlägg, läs gärna allt innan svar. Lite bakgrund om mig som kanske gör det lättare för er att hjälpa mig och kunna ge...
Svar
8
· Visningar
1 830
Senast: Verdandi
·
Kropp & Själ Stopp och belägg. Självmord är inte fegt, det är ett hemskt oönskat utfall av svår sjukdom. Inlagt av moderatorn:
4 5 6
Svar
115
· Visningar
9 297
Senast: Grazing
·
Hästhantering Jag har för 3 mån sen köpt min första egna häst, ett 8-årigt sto, polsk import (polsk angloarab). Jag har hållt på med många hästar med...
3 4 5
Svar
80
· Visningar
16 667
Ridning Det här blir ett långt inlägg men skulle vara jättetacksam om nån pallade läsa och ville hjälpa mig att fundera på vad som kan göras...
2
Svar
21
· Visningar
4 267

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp