Ständigt skräckslagen häst

[Lager]

Tack för input jag ska se vad jag kan göra åt detta. Nu ska vi ändå byta hösilage så får se hur det är.

Har redan skrivit att jag tror det är nåt i olag fysiskt med henne, med så explosiva reaktioner som du beskriver. Oavsett om det enbart handlar om hantering, eller foder/hormoner/annat, så hoppas jag det ordnar sig med hjälp på plats. Det är alltid lättare då, än att gissa såhär över nätet.

Lycka till, och uppdatera när du fått ut nån som kan titta på henne.

 

[Peli]

Det första jag tänkte på innan jag läste kommentarerna var om det kunde grunda i hanteringen.
Är man tillräckligt tydlig? konsekvent? Säker i det man gör? Vågar hästen lita på en och ens omdöme?
Eller blir man f ö r försiktig? Tassig? 'Frågande' i sitt sätt?
Och, som redan nämnts, är man rätt för varandra?

-------
Min häst trodde allting i hela världens var farligt när jag fick henne. Det bottnade i hanteringsproblem(/okunskap) som eskalerat och gått överstyr. Hästen var oerhört stressad över att hennes människor inte kunde 'visa vägen' och ta kontroll över situationer. De var i hennes värld inte att lita på. I början i skarpt läge, men allt eftersom kom det att gälla allt. Även enklaste vardagshantering.
Det var som hon inte kunde sortera faror från ickefaror utan var rädd för allt rakt över utifallatt. Alltid redo att fly, alltid på spänn, alltidmed huvudet högt, alltid ett adrenalinpåslag.
Hon fick två timmar med proffs på hanteringsproblem när jag fått hem henne. Värt varenda krona. Förutsatt att man själv är villig att jobba efter hästens förutsättningar då

Tyvärr tror jag att jag är som de som hanterade din häst förut... Din beskrivning av din häst låter som en exakt analys av min. Tyvärr. Och jag har ingen att skylla på än mig själv. Eftersom jag tyckte att hon reagerade annorlunda än vad jag var van vid blev jag osäker och frågande och då blev hon ännu mera rädd och kan nu inte sortera och litar inte på mig för 5 öre. Som tur är får jag om 2 v hjälp från en erkänt duktig person inom NH. Men jag tänker ändå att det är kört för mig och min häst. Kan hon verkligen någonsin börja lita på mig när det blivit så fel från början?????

 

[Magnum]

Tyvärr tror jag att jag är som de som hanterade din häst förut... Din beskrivning av din häst låter som en exakt analys av min. Tyvärr. Och jag har ingen att skylla på än mig själv. Eftersom jag tyckte att hon reagerade annorlunda än vad jag var van vid blev jag osäker och frågande och då blev hon ännu mera rädd och kan nu inte sortera och litar inte på mig för 5 öre. Som tur är får jag om 2 v hjälp från en erkänt duktig person inom NH. Men jag tänker ändå att det är kört för mig och min häst. Kan hon verkligen någonsin börja lita på mig när det blivit så fel från början?????

Alltså, det tror jag absolut. Om man vill och orkar jobba för det
Sen tror jag att man behöver få upp sitt självförtroende (så man blir säker på sej själv och sina signaler) sen få hjälp att träna ihop med hästen.

Jag tycker du är modig som analyserar även dej själv och sen att du verkar vara så medveten , bara det är jättebra!

 

[tuaphua]

Tyvärr tror jag att jag är som de som hanterade din häst förut... Din beskrivning av din häst låter som en exakt analys av min. Tyvärr. Och jag har ingen att skylla på än mig själv. Eftersom jag tyckte att hon reagerade annorlunda än vad jag var van vid blev jag osäker och frågande och då blev hon ännu mera rädd och kan nu inte sortera och litar inte på mig för 5 öre. Som tur är får jag om 2 v hjälp från en erkänt duktig person inom NH. Men jag tänker ändå att det är kört för mig och min häst. Kan hon verkligen någonsin börja lita på mig när det blivit så fel från början?????

Det kan absolut gå att vända. Jag jobbar ju med sånt och har sett ekipage som har helt fel interaktion bli samspelta och harmoniska.
Men det kan ta tid och kräver hjälp på plats när det är så pass stora, grundläggande problem som ni har.
Du är inte ensam om att det blivit så här. Och nu får du snart hjälp.

 

[Peli]

Miljoners Tack för alla svar! Den person som ska hjälpa mig sa just så att jag verkade ha rätt inställning: att jag måste ändra mig, inte att hästen är knäpp. Hon menade att med den ingången går det alltid. Jag hoppas att hon och tuaphua och Magnum har rätt. Mitt självförtroende i hästhantering är på botten så behöver snäppa upp mig där också. Tack igen

 

[vallhund]

Miljoners Tack för alla svar! Den person som ska hjälpa mig sa just så att jag verkade ha rätt inställning: att jag måste ändra mig, inte att hästen är knäpp. Hon menade att med den ingången går det alltid. Jag hoppas att hon och tuaphua och Magnum har rätt. Mitt självförtroende i hästhantering är på botten så behöver snäppa upp mig där också. Tack igen

Nej det går inte alltid, ibland är det bästa att bli korv.

 

[Luff]

Hoppas verkligen att det löser sig. Om hon nu var en häst som passade dig i början blir hon det säkert igen.

 

[Cornelia]

Jag hoppas också på att det löser sig för dig. Som jag sa tidigare; får man till en bra kommunikation med en sådan häst så är det värt allt!
Det behöver inte heller ta så mycket tid, men tid du tillbringar med henne ska handla om korta stunder som blir positiva och inte pressar henne. Du behöver inte tillbringa massor med tid med henne, hon behöver mycket egen tid för att hitta sin nya roll och bli trygg. Men igen: gå små promenader, hantera henne i stallet, öva små pass vid hand i paddock eller ridhus. Låt henne sakta bli trygg. Ta med ett annat ekipage när du rider tills ni har en fungerande kommunikation.

 

[Seabaz]

Jag hade sålt och köpt en annan om jag var du. Jag har hållit på tillräckligt länge med hästsport för att inse att det kostar för mycket pengar, tid, skaderisk och mental hälsa att köpa och äga en häst med något slags problem redan från början, enligt mig första 6 månaderna.

 

[Mia_R]

Nu har jag skummat igenom hela tråden men kan inte se att någon har frågat om hur stort stall du står i? Min gamling blev helt förbytt efter vi bytte till ett mindre stall på landet, hon kunde aldrig koppla av utan var ständigt på tårna och då var det ändå en häst som jag ägt i många år.

Hon vantrivdes fruktansvärt i det lilla stallet med tre andra hästar, när vi sedan flyttade till större stall med fler hästar så återgick hon till att vara samma trygga häst som tidigare. Hon är kanske samma typ, en sån som tar på sig att hålla vakt när det är få hästar och stressar upp sig hela tiden?

 

[Peli]

Jag har själv haft teorin om vantrivsel i stallet. Det är ett litet stall med 3 andra hästar på en stor anläggning med massa hästar på lösdrift runtomkring. Men dessa hästar bryr sig min inte om. Jag trivs själv inte i det stallet, mycket märkliga ägare. Tyst och livlöst, inget kul liksom. Därför sa jag ganska omgående upp platsen men med två månaders uppsättning blev det först i lördags vi flyttade. Och då var det ändå i förtid, nu har jag dubbla stallhyror men det var ett desperat försök från min sida att bryta den onda cirkeln. Och jag tror faktiskt att det funkade!!! Dock bara 5 dagar i det nya stallet men jag har fått tillbaka min häst!!! Hon är lugn igen och jag är sååå glad!!! I mitt nya stall står 12 hästar och hon har fyra kompisar i hagen, varav en är ett riktigt ledarsto. I stallet är det folk och liv och trevligt och glatt. Och min häst verkar stormtrivas! Inbillar mig också att hon fått se att jag kan skydda henne då ledarstoet har anfallit min häst då jag varit i färd med att ta in henne och jag har då liksom fått visa att jag kan skrämma iväg henne och skydda oss båda :-) Jag hoppas bara att detta lugn nu håller i sig!!!!!

 

[Mia_R]

Jag har själv haft teorin om vantrivsel i stallet. Det är ett litet stall med 3 andra hästar på en stor anläggning med massa hästar på lösdrift runtomkring. Men dessa hästar bryr sig min inte om. Jag trivs själv inte i det stallet, mycket märkliga ägare. Tyst och livlöst, inget kul liksom. Därför sa jag ganska omgående upp platsen men med två månaders uppsättning blev det först i lördags vi flyttade. Och då var det ändå i förtid, nu har jag dubbla stallhyror men det var ett desperat försök från min sida att bryta den onda cirkeln. Och jag tror faktiskt att det funkade!!! Dock bara 5 dagar i det nya stallet men jag har fått tillbaka min häst!!! Hon är lugn igen och jag är sååå glad!!! I mitt nya stall står 12 hästar och hon har fyra kompisar i hagen, varav en är ett riktigt ledarsto. I stallet är det folk och liv och trevligt och glatt. Och min häst verkar stormtrivas! Inbillar mig också att hon fått se att jag kan skydda henne då ledarstoet har anfallit min häst då jag varit i färd med att ta in henne och jag har då liksom fått visa att jag kan skrämma iväg henne och skydda oss båda :-) Jag hoppas bara att detta lugn nu håller i sig!!!!!

Jag håller tummarna, stalltrivseln kan göra otroligt mycket både för häst och ägare. För en del är stora stall med många hästar och människor rena döden och små stall med få hästar och människor rena himmelriket, medan det är tvärt om för andra.

Ibland är det inte svårare än så.

 

[caballus]

Det låter ju inte som att dessa problem fanns i den omfattningen du beskriver varken före köpet eller första månaden hos dig, och accelererat i takt med att du blivit mer rädd för hennes rädsla o explosivitet. Era rädslor bekräftar varandras fasor. Ni förstärker det negativa.

Bra att du tar hjälp att lösa er kommunikation, alternativt hästbyte så ni båda får möjlighet till en fräsch omstart.

 

[Luff]

Hur går det @Peli ?

 

[Siggan]

Min "spejare" trivs inte heller i ett litet stall. Ett litet stall med få hästar och mycket lugn och ro får honom att tagga till rejält = absolut inte kul att vara tillsammans med eller på Nu står han på ett ridcenter med ca 25 hästar i 3 stallavsnitt, där han står i det stora. Mitt emot ryktplatserna, så det är alltid någon som står och hänger vid hans boks och pratar med de som ordnar sina hästar. Passar honom perfekt Han har igen blivit lugn och vilar igen i sig själv. Tror det bottnar i att han inte rigtigt är trygg i sin roll som spejare. I det lilla stallet var det bara en spejare och det var han. I nuvarande stall är det många spejare, speciellt eftersom de går 2-3 i varje hage. Han är fortfarande en spejare, och är alltid på vakt, men tittar bara till också är det det.

Så även om hagar, hagtid osv var mycket mycket bättre hemma (i mitt tycke) så var det inte bra för honom. Nu går de ute från 9 -16, och även om jag alltid rider på kvällen så blir det många timmar i box, alldeles för många i mitt tycke. Men HAN är glad, nyfiken, lugn och vilar i sig själv. Så det är så det blir. I mitt fall kan jag också se att foder inte har någon betydning, han får precis det samma som hemma, samma hö och samma krubbfoder. Enda skillnaden var att hemma stod de på halmpellets, men hade hö dygnet runt, samt ät-halm, och nu står han på halm
Hoppas det var lösningen för er med att flytta stall.

 

[Rumbla]

Jag vill bara sägs att jag känner igen så mycket av det du skriver fast i lite mildare form. Jag köpte i januari en arab/welsh. Hon är en spanare utan dess like. Rider man ut så är hon på tå hela tiden, ser allt och tvärnitar hela tiden och när vi ska rida hem så vill hon helst bara explodera i galopp hemåt...

På banan är hon lite seg i ridningen men har fokus på ALLT runt omkring. Jag har fördelen att vara uppstallad hos en duktig westerntjej. Efter 20 minuter i rundkorallen så fattade jag att jag själv måste jobba dels med markträningen och ta kommandot över hennes tittighet. När hon är med mig så ska hon ha fokus på mig.. Det blev en aha-upplevelse att se hur väl det fungerade och ha en häst som stod avslappnad vid min sida. Så jag instämmer med det du skrev, träningen är ofta för oss, inte hästen Hoppas du oxå har fått bra hjälp....

 

[Peli]

Jaaa hur det går ..... Hyfsat. Bättre. Men inte direkt bra. Efter ett par tre veckor på nya stället började hon bli tittig på den del av ridbanan där det inte står hästar utanför. Och det fortsätter bara och blir inte bättre under ett rid pass. I stallet är hon nu stressad igen, vilket försvann på förra stället. Nu går hon bara runt runt i boxen när man vill rykta och mysa och hon surar rejält när man ska sadla. I hagen är hon jätteglad och mysig och kelen. Hon är väldigt bunden till kompisarna. Vill vara nära dem hela tiden, helst med fysisk kontakt. Hon är i princip mobbad men vill vara med dem hela tiden ändå.
Jag kan inte rida ut själv..... Hon är jätterädd... Hon är fortfarande väldigt seg i ridningen. Nu har jag ställt av henne en vecka för att se om hon vilar skallen och kropp i form men tror inte det. Ser hur tittig hon är i hagen och blir rädd för minsta lilla. Spejare i stort format...
Jag funderar på att sälja.... Till en ridskola så hon får vara med flocken hela tiden. Det är det hon vill, det betyder allt för henne. För vilken privatryttare kan alltid garantera sällskap...?

 

[mackan]

Tråkigt @Peli

Utifrån det du provat och kommit att se /erfara etc med hästen och din egen relation till den och det du försökt osv så utifrån din nu rapport så tycker jag du gör rätt att fundera på att sälja den om du känner att det inte funkar för din del osv .

Bättre för både dig och hästen
Det behöver inte vara till en ridskola dock . Långt ifrån säkert att hästen inte funkar jättefint även med annat upplägg i en lugn miljö och trygg kunnig ägare osv.

Jag tycker du gör rätt att sälja oavsett om du känner som du gör .
Verkar vara en jättesnäll häst allmänt så den är nog inte svårsåld i sak tänker jag

 

[Rumbla]

Jag tänker att man kämpar på så länge man orkar, sedan så säljer man. En kompis till mig köpte en häst som såg jättetrevlig ut, lite ouppfostrad men trevlig att rida. Hon gjorde ett kanonjobb med att markarbeta den hästen, blev så trevlig. Dock fixade hon inte att rida den, det bara fungerade inte. Så hon sålde den och den ägaren klickade direkt och visade framåtbjudning redan på provridningen som min kompis aldrig upplevt. Jag tror att man klickar med vissa hästar, andra inte..

Jag kämpar vidare med min också. Hon är otroligt trevlig i all hantering, men det är på ridbanan och ut som det är helt hopplöst. Men jag kämpar på, ska också ta hjälp av en tränare mer regelbundet och få det jag behöver, trygghet i att jag gör rätt och att vara konsekvent.

 

[Lager]

Jaaa hur det går ..... Hyfsat. Bättre. Men inte direkt bra. Efter ett par tre veckor på nya stället började hon bli tittig på den del av ridbanan där det inte står hästar utanför. Och det fortsätter bara och blir inte bättre under ett rid pass. I stallet är hon nu stressad igen, vilket försvann på förra stället. Nu går hon bara runt runt i boxen när man vill rykta och mysa och hon surar rejält när man ska sadla. I hagen är hon jätteglad och mysig och kelen. Hon är väldigt bunden till kompisarna. Vill vara nära dem hela tiden, helst med fysisk kontakt. Hon är i princip mobbad men vill vara med dem hela tiden ändå.
Jag kan inte rida ut själv..... Hon är jätterädd... Hon är fortfarande väldigt seg i ridningen. Nu har jag ställt av henne en vecka för att se om hon vilar skallen och kropp i form men tror inte det. Ser hur tittig hon är i hagen och blir rädd för minsta lilla. Spejare i stort format...
Jag funderar på att sälja.... Till en ridskola så hon får vara med flocken hela tiden. Det är det hon vill, det betyder allt för henne. För vilken privatryttare kan alltid garantera sällskap...?

Så synd. Hoppas att du hitta en vettig köpare då, att han får det bra, och att du hittar en annan häst som du passar bättre ihop med.