Att kämpa med "fel" häst.

[mackan]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

KL

Jag läser inte alls TS trådstart som flera här verkar ha gjort. Jag tycker det är bra och seriösa frågeställningar och att dessa har belägg. Jag ser många många ryttare på hästar som egentligen inte vare sig är, eller kommer ha, kapacitet för det ryttaren vill med hästen.

jag tycker flera gett TS oförtjänta svar i denna tråden hittills, det verkar som folk tar det personligt på ngt sätt, och jag tolkar inte TS som att hon vill ha annat än en seriös diskussion runt ett frekvent och aktuellt ämne.

att folk älskar sina hästar för de individer det är, råder det väl knappast ngn tvekan om. Men frågeställningen är väl huruvida, om man som ryttare verkligen vill ngt helt annat än det hästen man äger kan erbjuda, hur man upplever och tänker då?

 

[Atomiic]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Du kommer att ha massor av kunskap i bagaget från den hästen du har nu. Att få en sån häst att bära sig i dressyrarbetet är inte lätt så den dagen du har en häst med bättre förutsättningar har du massor med dig "gratis". Tycker inte ditt val är dåligt på nåt sätt utan mer utvecklande. Underskatta dock inte hästens förmåga utan leta dig fram till en så bra ridning du kan.

Helt klart bra skrivet!
Jag beundrar människor som resonerar på det visset!
Att ha målet att plocka fram det bästa hos alla hästar är den inställningen tycker jag är jättebra!
Självklart gäller det alla ryttare och alla raser, inte bara de som t.ex gillar halvblod, de flesta av oss håller väl ändå på med det här för tillfredsställensen och nöjet i att kunna utvecklas med hästen åt vilket håll det än är!!
Och ju 'svårare' det är, desto roligare är det väl att plocka fram det bästa hos hästen och utveckla det?
Det finns inte många hästar som har allt 'gratis' inte ens halvbloden, även om dom har stora förutsättningar, men det tror jag alla hästar med rätt träning och en målmedveten ägare/skötare har
Vem säger att grand prix eller 1.60 hoppningar är målet för alla?
Att rida ett LC program med bra poäng är väl gott lika tillfredssställande för oss alla när vi kämpat för att nå resultat..
Eller jag bara ute o flummar?
Detta är iaf så jag resonerar

 

[Maira]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

KL

Jag läser inte alls TS trådstart som flera här verkar ha gjort. Jag tycker det är bra och seriösa frågeställningar och att dessa har belägg. Jag ser många många ryttare på hästar som egentligen inte vare sig är, eller kommer ha, kapacitet för det ryttaren vill med hästen.

jag tycker flera gett TS oförtjänta svar i denna tråden hittills, det verkar som folk tar det personligt på ngt sätt, och jag tolkar inte TS som att hon vill ha annat än en seriös diskussion runt ett frekvent och aktuellt ämne.

att folk älskar sina hästar för de individer det är, råder det väl knappast ngn tvekan om. Men frågeställningen är väl huruvida, om man som ryttare verkligen vill ngt helt annat än det hästen man äger kan erbjuda, hur man upplever och tänker då?

Tack mackan...

Du förstod precis hur jag menade!!!

Alla är så elaka här.... *snyft*

Precis som du säger så var det inte menat som påhopp mot någon, men det verkar som om många tog åt sig...

 

[flashlight]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Jag förstod också hur du menade och håller med att man med all rätt kan ställa den frågan

 

[Maira]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Jag förstod också hur du menade och håller med att man med all rätt kan ställa den frågan

 

[Maira]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Frajda: Mycket klokt skrivet!!!

 

[Tuvisen]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Tror jag förstår hur du menar. Har själv ett varmblod som jag tkr är helt underbar (vill inte ha någon diskussion om varmblodens gångarter mm) och jag vet hans begränsningar men han duger åt mej, han är supersnäll trygg i skogen och trafiksäker men är ändå inte slö, han är alltid pigg och man kan få jobba lite för att få han och gå bra men det är det värt Men köpte han i sep och i dec så hade han inflamtioner och fick vila fram till mars, sattes sedan igång i typ 2-3 månader och får sedan ett sår som antagligen gått in till liggamnetsfästet= vila i 4 veckor skrittas ca 2 veckor men verkar inte helt fräch så ska iaf in till vet nu på tors och se vad det är. Blir han inte så bra som han var innan och kankse mer kan användas som promenadhäst vet jag inte hur vi kmr göra... Vill endå ha en häst som man kan rida riktigt på i alla gångarter och träna på (även om vi inte är på någon super nivå annars heller) vill kunna tävla klubb och lokalt.
Vill ha en mer utbildad häst sen i frmatiden men går än så länge på gymnasiet och har inte tid att "satsa" på ridningen men känner ändå att jag vill ha något mer eget (delar han emd min bästa kompis) har tidiagre varit medryttare och halvfodervärd. Så att så länge man kan rida han på sin nivå är jag nöjd, har ju som sagt fallit för individen och har gråtit för han flera gg och oroat mej hur det ska bli om han inte blir bra. Så vet inte hur det blir om han inte räcker till för vet att jag inte kmr villa sitta och "lulla" runt i 2 år....

 

[Amaranthine]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Hmm, tycker du formulerar dig lite klumpigt och därför riskerar att få hela buke över dig. Orkar inte klaga så ska skriva nåt som har hänt mig. Det blir nog långt det här, hoppas nån orkar läsa...

Vi köpte en häst för två år sen som var väldigt pigg och glad, haha, som de flesta moderna kallblodstravare. Numera är hon en klockren westernhäst men ingenting för mig för hon är på tok för känslig - man känner sig så klumpig! Om man bara tar i tygeln, som om den vore sytråd, blir det samma effekt som att typ rycka till jättehårt på en normalkänslig häst. Har ridit rätt många hästar av varierande utbildningsgrad, både såna som är EXTREMT känsliga (enligt ägarna och diverse andra) och såna som inte är lika känsliga och ingen har varit i närheten av vårat kallblodssto. Numera tillhör hästen min syster.
I alla fall, då skulle vi köpa en häst till mig istället. Tror vi kollade på 11 hästar innan vi åkte till en fjording/nsv korsning på 4 år - och jag var KÄR! Så otroligt fin var hon och bra att rida. Vi köpte henne!

Efter ett tag blev det mer och mer problem. Hästen är extremt bakskygg och kunde därför sticka helt plötsligt mitt ute i skogen och bara galoppera järnet tills man trillade av, i princip omöjlig att stoppa. Jag blev LIVrädd!
Efter att ha trillat av ett flertal gånger och stukat fötter och fått hjärnskakningar räckte det för mig. Jag ville aldrig mer rida! Och i alla fall inte på den hästen.

Efter ett tag började jag bli ridsugen igen (inte så konstigt eftersom att jag är "född på hästryggen") och fick då rida en väns islandshäst. Jag var så rädd att jag skakade och slet tag i tyglarna på den stackars hästen så fort den travade till ett steg..
Efter ett tag vågade jag äntligen rida någorlunda avslappnat på den hästen. Det kändes som om jag faktiskt kunde våga rida igen, någon gång.
Vi åkte och provred några hästar för att hitta en snäll och lydig häst som jag skulle få tillbaka självförtroendet på. Jag var verkligen riktigt rädd varje gång jag skulle hoppa upp och rida, skakade i hela kroppen, kunde knappt prata, tappade stigbyglarna så fort hästen råkade snubbla till osv. Men jag gjorde det ändå, för min egen skull!

Sen hittade vi Tracy, en tioårig korsningsponny som var välutbildad och världens snällaste. Numera vågar jag rida barbacka och bettlöst hur lätt som helst. Ibland tänker jag tillbaka och undrar hur jag kunde vara så rädd..

Det är viktigt att förstå i tid vad som är fel för en själv. Annars blir problemen bara större och större.

 

[BernT]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Att man behåller en häst man är rädd för kan jag inte förstå öht.
Det har under det 1,5 år jag stått i nuvarande stallet passerat ett antal såna hästar som haft livrädda ägare.
Och istället för att försöka bli av med sin rädsla gör de inget. De mockar, fixar mat och åker hem och hästen blir bara fetare och jobbigare för alla att hantera för varje dag.

Och att man har en häst som kanske inte räcker till är ju inte heller ovanligt.
Jag tex vill rida iaf 140 hopp. Min häst kommer max gå 130. Men då kan jag väl rida honom upp till 120-130 och sen köpa en/flera andra som räcker till högre.
Jag tycker inte det finns någon anledning för mig att köpa en häst som jag kan starta 140 imorrn, för jag skulle inte kunna göra någon bra runda, jag måste ju få rutin på lägre nivå först.
Det hade ju vart klart värre om min häst inte kunde ngt, tex jag vill hoppa och den vill helst gå dressyr, då håller jag med om att man ska byta.

 

[Bewelinn]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Det beror väl på vad man menar med "fel" häst? Många kan ju t ex sitta och ondogöra sig över att någon har "fel" ras medan de själva kanske sitter med en häst av "rätt" ras men med så kass exteriör/mkt hälsoproblem att den inte håller för det de vill göra.

Men pratar vi personkemi så upplever jag att det är så mycket roligare med "rätt" häst. Huvudsaken är att man är medveten om sina egna krav och begränsningar och rättar sitt hästval efter det. Tycker ex någon att det är viktigt med en "statushäst" på 170+ som de knappt kan rida så är det ju en prioritering de själva har gjort.

 

[nowa]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Förstår oxå ditt inlägg..

Tänkte på mig själv. Köpte ett ungsto. Fick henne väldigt trevlig. Började inridning och som för många andra åker man ju av nån gång på vägen. Jag själv har en kropp som inte riktigt är 100 med mig (pga värk). Fick snabbt fatta beslutet att sälja hästen för både hennes skull och min. Jag kunde göra henne rättvisa på marken men inte på ryggen. Det var inte hennes fel att jag åkte av, det var jag som inte lyssnat in och satt upp vid fel tillfälle.
Jag valde noga köpare och köpte mig själv en trygg herre med åldern inne. Kan tycka han är trög o slö (jämför givetvis hennes snabbhet, smart som attans och lättlärd) men ju mer jag umgås med honom upptäcker jag nya sidor.

Nu är jag överförtjust i killen, känner mig 100 trygg, dom dagar jag inte mår super är han mina ben, dom dagar jag är pigg är han lika pigg och glad, ger mig ibland en nästbränna när jag är för kaxig. Han är en riktig läromästare.
Jag är ledsen över att behöva göra av med stoet, hon passade min personlighet bättre, fast han passar min kropp bättre och om jag ska granska mig själv riktigt noga har mitt hjärta bestämt sig för att han är min hjälte!

 

[bigganl]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Jag tror jag förstår din tanke med tråden.
Det finns ekipage som är så fel att det kan bli farligt och då är det synd att häst och ryttare inte går åt varsitt håll. Det håller jag med om. Men det är änd¨å något som ryttaren/ägaren måste komma fram till själv. Min förra häst sålde jag efter två år. Vi passade inte ihop alls. Jag älskade hans personlighet, men han ville ha massor av aktivitet och träning. Dessutom visade han sig vara hopphäst uti hovspetsarna. Han trivdes inte med det lugna livet hos mig i det lilla stallet och med dressyren i fokus. Jag är övertygad om att han fick det liv han trivs med hos en ung aktiv hoppryttare.
Sen behöver man inte ha en häst som är avlad för dressyr även om man vill rida dressyr. Min häst är korsning varmblodstravare/Dölehäst/Paint. Hon har ingen naturlig fallenhet för dressyr minst sagt, men det gör ju bara ridningen till en större utmaning. Hon har gått från framtung bulldozer till en häst med riktigt hög ridbarhet. Hon har rätt mentalitet och det sätter jag mycket mycket högre än exteriören. En mindre fördelaktig exteriör kräver mera av mig som ryttare.

 

[Ginne]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Förstår vad du är ute efter. Jag har sålt två hästar som jag kände att jag inte passade ihop med, det tog 4 resp. 6 år att komma fram till de besluten. Nu sitter jag med en unghäst som jag ägt i tre år och ridit in själv och velar om han är något för mig. Har en sällskapshäst som passar mig som handsken, fast hon är "fel" ras, inte har rätt förutsättningar fysiskt för det jag vill göra, är lite för gammal osv. Nån dag vill man ju liksom litegrann kunna skörda frukten av allt det arbete man lägger ned på hästarna! Inte så att det är resultatet som är det allra viktigaste, jag gillar vägen, jag gillar att jobba med mina hästar och uppleva att de går framåt. Men jag vill ändå nånstans känna att jag når en bit mot det mål jag i alla fall strävar mot. Och med hästar som inte passar mig blir det liksom aldrig så.

 

[Rimfaxe]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

:Jag menar inte heller att alla ska ha ambitionen att nå Grand Prix-nivå.

Huvudsaken är att man älskar sin häst och att man har roligt tillsammans!!!

Men ibland ser man en del som inte verkar ha det så och det är synd tycker jag.

För det finns ju inget underbarare än samspelet, glädjen och kommunikationen med hästen!

Jag förstår också hur du menar och håller med dig! Dels ska man tycka om sin häst och hurdan den är och dess kapacitet. Om ens egna önskemål om vad man vill göra med sin häst inte går riktigt hand i hand med vad hästen älskar att göra, så är man nog inte rättvis vare sig mot sig själv eller sin häst.

Om man nu har en häst som inte tycker riktigt bra om det man själv vill ägna sig åt, så kanske en del väljer att skola om sig själva, t ex börja träna hoppning med hästen (om det är vad den älskar att göra) än att sälja hästen. Det är ju också en anna väg att gå.

Jag tycker att dina inlägg är bra här i tråden!

 

[Maira]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Tack så mycket..

En del tycker tydligen att jag varit kritisk och uttryck mig klumpigt, men det var inte min avsikt.

Det var helt allmänna funderingar som inte var riktade mot någon särskild.

Läste en bra mening i dag som en NH-tränare sa; något i stil med:

När människorna har problem med sin hästar, eller för den delen när hästarna har problem med sina människor osv... Gillade den kommentaren skarpt!!! För ur ofta är det inte det sistnämnda!!!???

 

[Anna_]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Men frågeställningen är väl huruvida, om man som ryttare verkligen vill ngt helt annat än det hästen man äger kan erbjuda, hur man upplever och tänker då?

Så där tolkar jag också ursprungsinlägget och visst finns vi som har "fel" hästar.

Själv vill jag vinna dressyrtävlingar och träna hoppning och fälttävlan med en stadig och säker häst

Och vad har jag skaffat?

- En galen halvblodsliknande sak som i teorin kanske skulle kunna användas till detta, men han är aldeles för svår för mig
- En kallblodstravare som bara tycker om att dra vagn
- Och en shettis

Ibland överväger jag att byta ut nån av dem, men jag älskar ju mina hästjäklar så det har jag inte klarat av

Så vad gör jag..?

- Tränar dressyr bettlöst på "den galna" (då går det faktiskt rätt så bra ibland) och struntar i tävling. Biter ihop och hopptränar (på låga höjder), fast att jag tycker det är läskigt att göra det i hans tempo
- Köper utrustning som är dyrare än hästarna och tänker ge mig på körtävling

 

[plymen]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Kanske jag uttryckte mig klumpigt också? Jag tycker och tror att många har en ide om vad dom vill hålla på med och en hurdan häst man vill ha. Sedan är det ofta så att man pga pengar eller kärlek vid första ögonkastet ofta kompromissar lite och köper en ofärdig häst eller en ras som (ofta) är billigare och inte passar ändamålet fullt ut.

EN stor del av oss har tidvis mer eller mindre problem med sin häst och dessa problem kan ta månader eller tom år att lösa. Ur en utomståendes synvinkel kan det se ut som om man tagit sig vatten över huvudet eller kämpar förgäves, men själv kanske man minns hur hästen var innan problemen och har som mål att nå tillbaka dit. Kanske man vet hästens potential och har gett fan i att man ska plocka fram det bästa i den?

Man kanske får ta hjälp av tränare och/eller veterinär osv men oftast gör man små framsteg om man bara är villig att lära sig. Sakta men säkert bygger man upp hästen (och sig själv) och närmar sig de mål man har och varje liten etapp ger stor glädje.

Visst finns de orealistiska människor som kämpar med hästar och har mål som aldrig går att nås men det är bara de själva som kan göra beslutet att byta häst.

 

[Murat]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

min häst och jag passade inte als ihop när jag provred
-
nu ett år senare passar vi jättebra 8)

det handlar bara om viljan

 

[Maira]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

min häst och jag passade inte als ihop när jag provred
-
nu ett år senare passar vi jättebra 8)

det handlar bara om viljan

Hur kom det sig att du köpte en häst som inte kändes bra när du provred? *nyfiken*

 

[Leteng]

Sv: Att kämpa med "fel" häst.

Jag håller med Maira. Många gånger har jag träffat på ryttare som inte alls verkar tycka att det är kul och ha häst, för att inte tala om barn. På dressyrtävling kommer de in på en lurvig ponny som inte alls tycker det här med dressyr är något kul. De är starka och envisa och det stackars barnet sliter som ett djur för att få den i galopp. Resultatet blir kanske 47% och sist i klassen. Barnet gråter och känner sig misslyckad medan föräldern skäller för att barnet inte presterar bättre. Då undrar jag varför man köpt en sådan ponny. Ponnyn är kanske en underbar skogsmulle eller ridskolehäst som passat utmärkt till nybörjare där den fick gå i lugnt tempo nos-i-svans. Barnet är duktig och ambitiös men dessa tillsammans blir inte alls vad någon vill.
Ibland funkar inte kemin. Vi har sålt en ponny för att hon och dottern gick inte ihop. Ponny hade stor kapacitet för dressyr och dottern ville rida och tävla dressyr så på den punkten var det ok. Men...det var två kärringar ihop och ridpassen blev mer än kamp och herraväldet än träning. De dagar de var sams var de fantastiska men det negativa tog över. Vi lämnade ut henne (D-ponny) på foder till en 10-åring och vilket ekipage! Man såg att ponnyn var lycklig över sin ryttare och tjejen sken som en sol. De hade hittat jämnvikten. Vi köpte en annan ponny som absolut inte var lättriden men dottern och denna gick mycket bättre ihop. Det krävdes enormt mycket träning men de var sällan osams. Så att hitta häst är som att hitta en livspartner, man ska passa ihop på flera olika plan och helst ha samma mål.