Vänder/sticker vid ridning, hjälp mig att klura!

[Fossing]

Nu har du ju hittar ett sätt som fungerar men jag läste tråden och ville bara flika in lite kring något Tuapuha skrev. Att hennes var bättre på lös tygel.

Just det tog ett tag att "fatta" med min, som är en spännande kombo av sjukt cool och massa nerv samtidigt. Och när hon blir spänd fungerar inte mycket. Eller fungerade inte mycket. I början när vi red ut var hon väldigt spänd, tittut och rädd. På riktigt rädd, inte van med skog osv tror jag. Dock 12 år gammal, väl grundutbildad och hon ÄR utriden (men nog inte i just skog).

Så jag ramade in osv. Inget hårt eller elak men tydlig ram och framåt. Och det blev vara värre och värre, fast det borde blivit motsatsen. Kom till punkten där hon skyggade, snurrade, hoppade åt sidan osv åt minsta grej (sten, gran, löv...). Började även stå emot och gå emot. Kunde även bete sig bakskyggt och fara iväg.

Jag funderade på om hon hade ont, om hon testade mig osv. Men magkänslan sa att det inte fanns något "elakt" i det. Så jag beslöt mig för att låtsas att hon var 4 år och nyinriden och ovan. Släppte alla krav, lät henne titta på allt, berömde överdrivet osv. Lång tygel utan ram, trots att jag helt ärligt trodde det skulle innebära att jag skulle hamna på backen och se hästen försvinna i fjärran.

Skillnaden var nästan omedelbar. När hon fick titta och huvudet gå som en radar från sida till sida, orma sig förbi jättefarliga vedstaplar, stanna och fnysa åt fåren osv så slappnade hela hästen av. Bara att ge henne en ram hade hon upplevt som pressande och antagligen känt sig låst.

Idag (hon köptes i feb) rids hon ut utan problem och är inte särskilt tittig alls. Är det något läskigt någon gång får hon vara lång tygel så är det lugnt. Och hela fårskocken kan komma springande så JAG blir rädd, hon skrittar på på lång tygel och tittar intresserat på henne. Fåglar kan flyga upp framför osv.

På ny ridbana eller i nytt ridhus är det samma sak. Får hon knata runt på lång tygel och undvika spökena i hörnen, hoppa till för nåt läskigt ljud, vrida huvudet ur led för att kolla osv ett tag så kan man utan problem rida henne över hela banan sen. Men försöker man direkt "rida och visa" hörnet eller rama in ökar reaktionen och tillslut kan man inte vara i den halvan av banan som hörnet är.

Så, jag kan varmt för ev andra med samma problem som läser tråden rek att om inte rama in och ge stöd funkar, så prova ge lång tygel istället för att rama in. Även om det känns som en säker död.

Såhär några månader senare kan jag bara meddela att detta funkade skitbra på min häst! Han går på lösdrift nu, och hela hösten jobbade vi på att gå fram i skogen på lite halvlånga tyglar. Vilken skillnad! Jag har gått från att inte kunna skritta runt stallet till att kunna skritta i skogen på långa tyglar. Förra veckan var jag lite slarvig med det och red i skogen som jag rider på banan, alltså med lite kontakt och "jobb". Det var en vääääldigt lång ridtur, med extremt mycket blandade småhopp och överraskningsgalopper! Fick verkligen skärpa mig dagen därpå och ge honom hans huvud, och genast gick det bättre. Sen när han kom på att skogen inte var farlig tog han själv stöd och travade på i härlig form i flera kilometer. Men det måste vara när han känner att han kan slappna av, annars känner han sig liksom din häst lite "fast" av ramen.
Hörn har inte varit lika farliga den här vintern, även om han såklart får hysteriska återfall. Men det är inte alls det här "vända och sticka".

Nu när jag läser den här tråden kommer jag på hur långt vi har kommit! Härligt. Tack för hjälpen, alla.

 

[prinsessfeminist]

Såhär några månader senare kan jag bara meddela att detta funkade skitbra på min häst! Han går på lösdrift nu, och hela hösten jobbade vi på att gå fram i skogen på lite halvlånga tyglar. Vilken skillnad! Jag har gått från att inte kunna skritta runt stallet till att kunna skritta i skogen på långa tyglar. Förra veckan var jag lite slarvig med det och red i skogen som jag rider på banan, alltså med lite kontakt och "jobb". Det var en vääääldigt lång ridtur, med extremt mycket blandade småhopp och överraskningsgalopper! Fick verkligen skärpa mig dagen därpå och ge honom hans huvud, och genast gick det bättre. Sen när han kom på att skogen inte var farlig tog han själv stöd och travade på i härlig form i flera kilometer. Men det måste vara när han känner att han kan slappna av, annars känner han sig liksom din häst lite "fast" av ramen.
Hörn har inte varit lika farliga den här vintern, även om han såklart får hysteriska återfall. Men det är inte alls det här "vända och sticka".

Nu när jag läser den här tråden kommer jag på hur långt vi har kommit! Härligt. Tack för hjälpen, alla.

Tack för att du ställde frågan för ett år sedan och för alla svar du fått! Nu tror jag att jag är på rätt väg med vår ponny, som jag inser inte blivit riden så värst mycket i sina dagar. Jag har drattat av två gånger nu och slagit mig ordentligt när han blivit som du skriver, bakskygg och tvärvänt och stuckit. Lyckligtvis har jag inte ramlat av varje gång, utan fått möjlighet att stanna, tänka efter och ta ta nya tag när han "konstrat".

Jag har sedan förra veckan bytt ut kraftfodret mot lusernpellets och jag rider som om han är en unghäst och inget riktigt vet. Hörnen på ridhuset är av någon anledning skumma platser, så dem kan man umgås med mycket. Jag vill bara att han skall smittas av lugn, lugn, lugn och åter lugn och harmoni med mig. Men han skall göra det jag önskar och jag kräver inte för mycket (längre).

Det hela började för vår del med att jag nog blev lite ivrig. Han är väldigt lätt att lära och han vill gärna vara till lags, men är inte så stark och jag har nog inte avbrutit mitt krävande i tid. Han fattar galopp nästan genom att jag tänker galopp, både från halt och skritt, och han vill gärna gå på tygeln och vara "duktig", men så plötsligt har han kovänt och stuckit.

Nåväl, hela denna tråden är en bekräftelse på att jag nog inte skall misströsta och att jag nog tänker rätt. Vår ponny är dessutom bara sju år ännu och han är snäll, men lite ängslig.

Tack igen - toppentråd! Jag trodde jag var ensammast i världen med detta bekymmer.