Att inte skaffa bara?

[Eurydome]

Funktionsnedsättning är det ord som används av alla myndigheter, så även om vissa inte upplever det som neutralt är det i vart fall det det officiella ordet. Problemet med funktionsvariation är att det inte är en synonym till funktionsnedsättning. Alla i hela världen har en funktionsvariation. Just därför ser jag det faktiskt rätt viktigt att påpeka att ordet kan vara lika problematiskt som handikappad. Men om det gör dig utmattad och upprörd lägger jag förstås ner nu.

Det här är fanimej topp tre sjukaste diskussioner jag sett i bukes historia. Det enda jag kan utläsa ur det @Nytant skriver är att en del föredrar att använda termen funktionsvarierad om sig själva. Kan vi enas om att det stämmer? Ingen har påstått att termen funktionsvarierad inte skulle vara problematisk.

 

[LenaH]

Men snälla, kan ni släppa sidospåren om språkbruk?
Det här är en rätt personlig och känslig tråd, kan vi inte låta den präglas av en högre nivå?

 

[Nytant]

Men snälla, kan ni släppa sidospåren om språkbruk?
Det här är en rätt personlig och känslig tråd, kan vi inte låta den präglas av en högre nivå?

Jo. Tack för perspektiv. Ber verkligen om ursäkt till dig @lilium. Jag blev upprörd och slutade tänka mig för. Hoppas du får mycket stöd ut av den här tråden.

 

[Dentaku]

Det här är fanimej topp tre sjukaste diskussioner jag sett i bukes historia. Det enda jag kan utläsa ur det @Nytant skriver är att en del föredrar att använda termen funktionsvarierad om sig själva. Kan vi enas om att det stämmer? Ingen har påstått att termen funktionsvarierad inte skulle vara problematisk.

Jag hade reagerat PRECIS likadant om hon skrivit att en del föredrar att använda termen handikappad om sig själva. Jag antar att det också hamnat på din topp-tre-lista.
Men eftersom jag avstår från vidare diskussion med Nytant tänker jag inte hoppa på någon ny med dig.

 

[Eurydome]

Jag hade reagerat PRECIS likadant om hon skrivit att en del föredrar att använda termen handikappad om sig själva. Jag antar att det också hamnat på din topp-tre-lista.
Men eftersom jag avstår från vidare diskussion med Nytant tänker jag inte hoppa på någon ny med dig.

Men du, i inlägget som @Nytant fick så mycket skit skrev hon ju just att ordet handikappad inte är används längre. Så jag otroligt har svårt att se att hon själv skulle använda det.

Och om du nu tycker att uttrycken är precis lika problematiska så har du rätt mycket att bli upprörd över eftersom många myndigheter och organisationer använder "funktionsvarierad", t ex UMO, Funka, RFSL, högskolan i Borås, Luleå Tekniska Universitet.

https://www.ltu.se/student/Tjanster-och-service/Funka

https://www.umo.se/hitta-mottagning/

https://www.hb.se/student/vi-hjalper-dig/stod-vid-funktionsvariation/

https://www.funka.com/sok/?q=funktionsvariation

https://www.rfsl.se/wp-content/uploads/2019/05/JobbaVidare_funkh..pdf

 

[nullo-modo]

Jag har sedan ett par år tillbaka försökt få barn på egen hand genom donation. Det går skit. Trots att jag inte är så gammal ( är under 35) så har jag nästan inga ägg kvar. Har gjort två försök med mina egna ägg men bara fått fram ett embryo. Jag har till och med gjort dubbeldonation ( både ägg och spermier) men det gick inte heller trots flera embryon. Läkarna hittar inga andra fel än mina få ägg och dom ser ingen anledning till att dubbeldonationerna inte fungerat. Mår skit av alla hormoner och har fått komplikationer efter försöken.

Jag känner att livet bara rinner bort. Jag vill inte må så här dåligt men vet inte om jag orkar utsätta min kropp för mer. Har nära vänner som är frivilligt barnfria men jag har alltid sett mig själv som mamma. Hur vet man när man ska gå vidare? Jag har ett bra liv utan barn men har svårt att ta in att jag kanske inte kan bli mamma

Om du är intresserad och har möjlighet så kommer O.L.G.A till Göteborg och Stockholm i mars för seminarium.

 

[Verdandi]

Jag har sedan ett par år tillbaka försökt få barn på egen hand genom donation. Det går skit. Trots att jag inte är så gammal ( är under 35) så har jag nästan inga ägg kvar. Har gjort två försök med mina egna ägg men bara fått fram ett embryo. Jag har till och med gjort dubbeldonation ( både ägg och spermier) men det gick inte heller trots flera embryon. Läkarna hittar inga andra fel än mina få ägg och dom ser ingen anledning till att dubbeldonationerna inte fungerat. Mår skit av alla hormoner och har fått komplikationer efter försöken.

Jag känner att livet bara rinner bort. Jag vill inte må så här dåligt men vet inte om jag orkar utsätta min kropp för mer. Har nära vänner som är frivilligt barnfria men jag har alltid sett mig själv som mamma. Hur vet man när man ska gå vidare? Jag har ett bra liv utan barn men har svårt att ta in att jag kanske inte kan bli mamma

Du har gjort tre försök, och det är väl kämpat! Statistiskt brukar många behöva just tre försök för att lyckas.

Men om du känner att det är för jobbigt med behandlingen, för den är skitjobbig även om vissa inte upplever några besvär alls, så är det inget fel i världen att låta bli att fortsätta heller.

Du har försökt och någonstans i det måste ditt egna mående få gå först. När gränsen är nådd vet förstås bara du. Jag hoppas det blir bra för dig hur du än väljer att göra.

 

[lilium]

Om du är intresserad och har möjlighet så kommer O.L.G.A till Göteborg och Stockholm i mars för seminarium.

Ja, det är ett alternativ men tycker att det känns obehagligt att åka till Ryssland som det är nu. Vet att vissa varit till Cypern och varit nöjda med det också men vet inte hur det fungerar som ensamstående…

 

[nullo-modo]

Ja, det är ett alternativ men tycker att det känns obehagligt att åka till Ryssland som det är nu. Vet att vissa varit till Cypern och varit nöjda med det också men vet inte hur det fungerar som ensamstående…

Förstår hur du känner. Har alltid trott att det är samma regler på Cypern som i Ryssland eftersom det är samma företag. Var därför jag tänkte att det kunde vara bra med seminarium då det ska finnas möjlighet till enskilda samtal efteråt.
Tänkte även att eftersom du haft det svårt med att bli gravid hittills så behöver man inte betala fören barnet är fött med dessa som jag förstår det.

 

[Hedblomster]

Förstår hur du känner. Har alltid trott att det är samma regler på Cypern som i Ryssland eftersom det är samma företag. Var därför jag tänkte att det kunde vara bra med seminarium då det ska finnas möjlighet till enskilda samtal efteråt.
Tänkte även att eftersom du haft det svårt med att bli gravid hittills så behöver man inte betala fören barnet är fött med dessa som jag förstår det.

Jag har gjort min behandling hos Olga och man måste betala innan. Däremot kan man få ett garantipaket som innebär att om man inte får ett levande barn inom ett visst antal försök får man pengar tillbaka

Det ska för övrigt gå bra som ensamstående även i Cypern! Det kommer dock vara dyrare att göra sin behandling hos Olga i Cypern än i Ryssland om man inte hoppar på typ NU.

 

[fejko]

Det är en väldigt lång, krånglig och kostsam resa fram till att man eventuellt får adoptera ett barn. Har arbetat med att utreda ansökningar om medgivande hos socialtjänsten. Du måste ha läkarintyg, ekonomi, rent belastningsregister och hos kronofogden. Sen är det flera års väntan och medgivandet gäller i bara två år. Det kan hända saker som gör att det inte förlängs. Du kan bli för gammal. Landet du köat hos slutar lämna ut barn för adoption och du hinner inte köa till något annat innan du blir för gammal. Och så får man inte glömma att för en del är det viktigast att få bli biologisk förälder. Det ska de inte hånas för, vi är alla olika och vi måste få våra val respektera

Ja det är ju lite så jag tänker… måste jag ha barn? Jag har nära vänner som är frivilligt barnlösa och jag har mycket givande i mitt liv förutom barn men jag vet inte om jag ska släppa drömmen om att bli mamma än.
Adoptera är inget alternativ för mig.

Jag tycker du ska känna efter vad DU vill och strunta i vad alla andra tycker. Man kan inte få allt här i livet ibland kan man få göra uppoffringar och ibland får man saker man inte ens bett om. Du är ju bara 35 år då det är absolut inte kört för dig. Kan du inte bara låta det blir som det blir och låta ödet bestämma? Blir det ett barn så blir det och blir det inget så går inte världen under för det. Ta hand om dig själv och lycka till!

 

[Nebraska]

Låter oerhört märkligt. Har jobbat med att utreda ansökningar om medgivande för adoption och tycker att det låter mer som en skröna.

Oerhört märkligt men sant.

 

[Görel]

Oerhört märkligt men sant.

Då skulle jag säga att handläggaren som hävdade det hade missförstått något.

 

[Bufera]

Jag har sedan ett par år tillbaka försökt få barn på egen hand genom donation. Det går skit. Trots att jag inte är så gammal ( är under 35) så har jag nästan inga ägg kvar. Har gjort två försök med mina egna ägg men bara fått fram ett embryo. Jag har till och med gjort dubbeldonation ( både ägg och spermier) men det gick inte heller trots flera embryon. Läkarna hittar inga andra fel än mina få ägg och dom ser ingen anledning till att dubbeldonationerna inte fungerat. Mår skit av alla hormoner och har fått komplikationer efter försöken.

Jag känner att livet bara rinner bort. Jag vill inte må så här dåligt men vet inte om jag orkar utsätta min kropp för mer. Har nära vänner som är frivilligt barnfria men jag har alltid sett mig själv som mamma. Hur vet man när man ska gå vidare? Jag har ett bra liv utan barn men har svårt att ta in att jag kanske inte kan bli mamma

Jag kan inte svara så mycket på hur man går vidare då jag själv bara är i början på vår resa mot barn(dvs vi försöker på naturlig väg och är 2st) men visst har tankarna dykt upp, vad gör man om det inte går? När ger man upp och hur vet man?
Har du pratat med någon om allt? Tänker att det kan hjälpa dig att bena ut dina tankar.
Vad säger läkarna sagt om tex komplikationerna, hur stor är chansen att du blir gravid?

 

[Wingates]

Men du, i inlägget som @Nytant fick så mycket skit skrev hon ju just att ordet handikappad inte är används längre. Så jag otroligt har svårt att se att hon själv skulle använda det.

Och om du nu tycker att uttrycken är precis lika problematiska så har du rätt mycket att bli upprörd över eftersom många myndigheter och organisationer använder "funktionsvarierad", t ex UMO, Funka, RFSL, högskolan i Borås, Luleå Tekniska Universitet.

https://www.ltu.se/student/Tjanster-och-service/Funka

https://www.umo.se/hitta-mottagning/

https://www.hb.se/student/vi-hjalper-dig/stod-vid-funktionsvariation/

https://www.funka.com/sok/?q=funktionsvariation

https://www.rfsl.se/wp-content/uploads/2019/05/JobbaVidare_funkh..pdf

https://www.fub.se/intellektuell-funktionsnedsattning/vilka-ord-anvander-vi/

"Var försiktig med ordet funktionsvariation. Det är vanligt att begreppet funktionsvariation används istället för ordet funktionsnedsättning, men orden är inte synonymer. Funktionsvariation handlar om att alla människor har olika sätt att fungera. Eftersom alla människor har funktionsvariationer så tillför benämningen ingen information i sig. Begreppet kan lika gärna användas för att benämna funktionsförhöjningar, exempelvis högkänslighet eller särskild begåvning.

Alla har rätt att använda de ord de vill om sig själva, men Riksförbundet FUB rekommenderar inte media att använda ordet funktionsvariation, eftersom det riskerar att förminska behoven hos personer med funktionsnedsättning."

 

[Eurydome]

https://www.fub.se/intellektuell-funktionsnedsattning/vilka-ord-anvander-vi/

"Var försiktig med ordet funktionsvariation. Det är vanligt att begreppet funktionsvariation används istället för ordet funktionsnedsättning, men orden är inte synonymer. Funktionsvariation handlar om att alla människor har olika sätt att fungera. Eftersom alla människor har funktionsvariationer så tillför benämningen ingen information i sig. Begreppet kan lika gärna användas för att benämna funktionsförhöjningar, exempelvis högkänslighet eller särskild begåvning.

Alla har rätt att använda de ord de vill om sig själva, men Riksförbundet FUB rekommenderar inte media att använda ordet funktionsvariation, eftersom det riskerar att förminska behoven hos personer med funktionsnedsättning."

Det här är inga nyheter för mig och jag använder själv ordet funktionsnedsättning.

 

[stjarnhimmel]

Har rapporterat tråden för att be om utbrytning. Så TS får ha sin tråd ifred.

 

[Gunnar]

I princip hela tråden skulle i så fall brytas ut till en eller flera trådar. Det har kommit in mängder med rapporter. Jag började titta på detta men gav faktiskt upp då det blev för svårt.

Jag tycker det finns ett antal mindre trevliga inlägg i tråden som rimligen inte hjälpt TS alls.
Om TS vill kan jag radera hela tråden, och om hon orkar, då kanske kan starta en ny som inte andra spårar ur som denna.

Det är ofta rätt krångligt att bryta ut OT från trådar och jag skulle önska att fler tänkte till och skapade nya trådar och/eller slutade att skriva vidare om OT-spår.

 

[lilium]

I princip hela tråden skulle i så fall brytas ut till en eller flera trådar. Det har kommit in mängder med rapporter. Jag började titta på detta men gav faktiskt upp då det blev för svårt.

Jag tycker det finns ett antal mindre trevliga inlägg i tråden som rimligen inte hjälpt TS alls.
Om TS vill kan jag radera hela tråden, och om hon orkar, då kanske kan starta en ny som inte andra spårar ur som denna.

Det är ofta rätt krångligt att bryta ut OT från trådar och jag skulle önska att fler tänkte till och skapade nya trådar och/eller slutade att skriva vidare om OT-spår.

Nej det behövs inte. Jag tar inte illa vid mig men blev lite förvånad att min fråga kunde leda till detta

 

[soom]

Jag har sedan ett par år tillbaka försökt få barn på egen hand genom donation. Det går skit. Trots att jag inte är så gammal ( är under 35) så har jag nästan inga ägg kvar. Har gjort två försök med mina egna ägg men bara fått fram ett embryo. Jag har till och med gjort dubbeldonation ( både ägg och spermier) men det gick inte heller trots flera embryon. Läkarna hittar inga andra fel än mina få ägg och dom ser ingen anledning till att dubbeldonationerna inte fungerat. Mår skit av alla hormoner och har fått komplikationer efter försöken.

Jag känner att livet bara rinner bort. Jag vill inte må så här dåligt men vet inte om jag orkar utsätta min kropp för mer. Har nära vänner som är frivilligt barnfria men jag har alltid sett mig själv som mamma. Hur vet man när man ska gå vidare? Jag har ett bra liv utan barn men har svårt att ta in att jag kanske inte kan bli mamma

Jag har också låg fertilitet och har gjort ivf. Hur man vet att man ska gå vidare har jag funderat mycket på, men då jag lyckades bli gravid så behövde jag aldrig fatta beslutet att sluta försöka. Vår ursprungstanke var att vi köpte ett paket med tre försök och återförde samtliga embryon från de försöken. Hade det inte funkat så hade vi fått ta ställning till vad vi skulle göra då, men min tanke var att åka utomlands för att få tillgång till mer avancerade tester av embryona. Jag vet inte riktigt hur priser och paket ser ut då, men förmodligen hade vi gett det x försök och sen hade det fått räcka. Jag behövde känna att jag hade testat allt.