Att inte bara minnas det bra

[Bonita4]

Hur tusan gör man för att inte bara minnas det som varit bra i en relation? För att inte ramla tillbaka och ångra sig? Jag vet innerst inne att beslutet att bryta med min sambo var det rätta, men likförbannat ångrar jag mig fruktansvärt ibland, tycker synd om honom, tror att det kanske visst kan bli bättre mellan oss, böjer mig för hans "du är mitt livs kärlek" och allt annat.
Hur gör man? Varför funkar man såhär?

 

[Brandgul]

Hur tusan gör man för att inte bara minnas det som varit bra i en relation? För att inte ramla tillbaka och ångra sig? Jag vet innerst inne att beslutet att bryta med min sambo var det rätta, men likförbannat ångrar jag mig fruktansvärt ibland, tycker synd om honom, tror att det kanske visst kan bli bättre mellan oss, böjer mig för hans "du är mitt livs kärlek" och allt annat.
Hur gör man? Varför funkar man såhär?

Jag vet inte, får jag svara på allt. Men 14 år senare tycker jag att det är skönt att minnas det som var bra. Trots allt älskade jag honom en gång och det hade känts dumt att bara minnas en idiot. Varför älskade jag och var så länge ihop med någon som var så dålig? Nu minns jag mest att jag var kär och han var söt och luktade gott. Det känns bra.

 

[Red_Chili]

Om du känner att du behöver komma ihåg det dåliga, skriv ner det på något lämpligt ställe och titta på vad du skrivit när du börjar tycka synd om honom osv.

 

[Lovisaleonora]

... böjer mig för hans "du är mitt livs kärlek" och allt annat.

Innebär detta att ni fortfarande har någon form av förhållande?

Jag tror att det bottnar i att du inte vill göra någon (din f d) besviken. Det studsar tillbaka på dig, i så fall. Är det inte lika viktigt vad du tycker och känner (gå vidare) som vad han vill? (stanna kvar i relationen)

 

[Bonita4]

Innebär detta att ni fortfarande har någon form av förhållande?

Jag tror att det bottnar i att du inte vill göra någon (din f d) besviken. Det studsar tillbaka på dig, i så fall. Är det inte lika viktigt vad du tycker och känner (gå vidare) som vad han vill? (stanna kvar i relationen)

Nej, vi har inget förhållande men han hoppas fortfarande och har försökt få tillbaka mig ett par gånger. Och varje gång jag måste säga "nej, jag känner inte att jag kan börja om och försöka igen" skär det i hjärtat, jag vill ju inte såra honom, han är redan så ledsen.
Du har helt rätt i att jag inte vill göra ngn besviken. Han har redan sen innan väldigt låg självkänsla och jag har försökt framhålla alla hans fina egenskaper för att han inte ska falla totalt, men det fungerar inte riktigt heller eftersom han då undrar "men varför gjorde du slut då" och "varför är du ledsen, det är du som vill detta".
Om jag inte hör av mig tycker han istället att jag tar för lätt på detta och inte bryr mig om hur han mår.
Oavsett hur jag beter mig blir jag framställd som ett monster och det är så jobbigt.
Ursäkta rörigt inlägg.

 

[Bonita4]

Dubbelt

 

[athena_arabians]

Nej, vi har inget förhållande men han hoppas fortfarande och har försökt få tillbaka mig ett par gånger. Och varje gång jag måste säga "nej, jag känner inte att jag kan börja om och försöka igen" skär det i hjärtat, jag vill ju inte såra honom, han är redan så ledsen.
Du har helt rätt i att jag inte vill göra ngn besviken. Han har redan sen innan väldigt låg självkänsla och jag har försökt framhålla alla hans fina egenskaper för att han inte ska falla totalt, men det fungerar inte riktigt heller eftersom han då undrar "men varför gjorde du slut då" och "varför är du ledsen, det är du som vill detta".
Om jag inte hör av mig tycker han istället att jag tar för lätt på detta och inte bryr mig om hur han mår.
Oavsett hur jag beter mig blir jag framställd som ett monster och det är så jobbigt.
Ursäkta rörigt inlägg.

Du måste ta ett steg tillbaka. Eftersom ni inte är ett par längre är det inte du som ska/kan vara den som stöttar honom. Han får ta hjälp av andra omkring sig eller professionell hjälp. Ni är inte ett par längre, du har ingen som helst skyldighet att höra av dig till honom (förutom om det är praktiska saker som behöver redas upp).

Med tiden kommer han att må bättre men inte så länge ni hörs av på det här sättet.

 

[As_Vegas]

Nej, vi har inget förhållande men han hoppas fortfarande och har försökt få tillbaka mig ett par gånger. Och varje gång jag måste säga "nej, jag känner inte att jag kan börja om och försöka igen" skär det i hjärtat, jag vill ju inte såra honom, han är redan så ledsen.
Du har helt rätt i att jag inte vill göra ngn besviken. Han har redan sen innan väldigt låg självkänsla och jag har försökt framhålla alla hans fina egenskaper för att han inte ska falla totalt, men det fungerar inte riktigt heller eftersom han då undrar "men varför gjorde du slut då" och "varför är du ledsen, det är du som vill detta".
Om jag inte hör av mig tycker han istället att jag tar för lätt på detta och inte bryr mig om hur han mår.
Oavsett hur jag beter mig blir jag framställd som ett monster och det är så jobbigt.
Ursäkta rörigt inlägg.

Bara för att du gjorde rätt i att lämna honom betyder det inte att det är enkelt, för någon av er.
Han har blivit dumpad och kommer att må skit ett tag framöver oavsett vad du gör, och det är inte ditt jobb att finnas där och stötta när han är redo att gå vidare och må bättre.
Så ta hand om dig själv och se till att du kommer vidare, så får han göra detsamma när han är redo.

 

[Lena Furberg]

Ett av mina favoritcitat:
-It´s the image in our minds which binds us to our lost treasures.
But it´s the loss that shapes the image!

 

[Silkisif]

För mig har det hjälpt att tänka på de gånger vi har diskuterat att ta en paus, de gånger jag tänkt att "nu får det vara nog" men ändå fortsatt.
Mitt ex är en fantastisk människa och jag önskar honom allt gott, men just vi kändes inte längre helt rätt.

 

[Petruska]

Nej, vi har inget förhållande men han hoppas fortfarande och har försökt få tillbaka mig ett par gånger. Och varje gång jag måste säga "nej, jag känner inte att jag kan börja om och försöka igen" skär det i hjärtat, jag vill ju inte såra honom, han är redan så ledsen.
Du har helt rätt i att jag inte vill göra ngn besviken. Han har redan sen innan väldigt låg självkänsla och jag har försökt framhålla alla hans fina egenskaper för att han inte ska falla totalt, men det fungerar inte riktigt heller eftersom han då undrar "men varför gjorde du slut då" och "varför är du ledsen, det är du som vill detta".
Om jag inte hör av mig tycker han istället att jag tar för lätt på detta och inte bryr mig om hur han mår.
Oavsett hur jag beter mig blir jag framställd som ett monster och det är så jobbigt.
Ursäkta rörigt inlägg.

På ett plan är det ju enkelt: du är inte den som kan hjälpa honom med det här.

Din känsla av att vilja hjälpa honom och vilja framhålla hans kvaliteter osv, är ju inte till hjälp för honom. Det är snarare dig själv du hjälper på det viset, om någon. Och det är inte honom du bör använda till att visa vilken fin människa du är.

Du vet ju tydligen att ni inte ska vara ihop längre. Då betyder det att du får hantera din del av det och han sin. Ni är två olika personer, båda med ansvar för sig själv.

Om han tycker att du tar för lätt på hans lidande, så är det hans problem. Om du vill känna dig god och svara på hans lidande, så är det troligen dåligt för båda och det är ditt problem att du har svårt att stå emot den sorterns impulser.

Låt honom tycka att du är ett monster så han kommer vidare. Ägna dig åt annat än att vilja vara gillad av honom.

 

[Lovisaleonora]

På ett plan är det ju enkelt: du är inte den som kan hjälpa honom med det här.

Precis så är det. Visst behöver han också stöttning i en separation, men det kan inte vara andra parten i separationen som ger den stöttningen.

Låt honom tycka att du är ett monster så han kommer vidare. Ägna dig åt annat än att vilja vara gillad av honom.

Också klokt. Det kan hjälpa att få hata en smula, för att få distans.

 

[MCP]

När jag och exet bröt upp tyckte jag att något av det jobbigaste var just det där att man inte längre är de som ska/kan trösta varandra.
Någon som varit ens bästa vän i flera år, som man delat med sig av och pratat om det mesta med, som tröstat och stöttat varandra, är plötsligt de som gör saker värre och river upp sår istället.
Att veta att man är en del av orsaken till att en person man en gång delat allt med mår dåligt, det är tungt.

Så det krävs att man tänker om. Man hamnar oftast att ta avstånd från varandra, och tyvärr kan man uppfattas som kall, men som fler har sagt redan så kan du inte hjälpa honom.

 

[Kiwifrukt]

Jag är precis tvärtom. Jag kommer enbart ihåg allt dåligt. Hur länge som helst. Kan gå och reta mig på negativa saker (även hos före detta vänner) i åratal. Har en sån person som en gång i tiden betydde ALLT för mig, hon var storasyrran jag aldrig haft, såg upp till henne hur mycket som helst. Sen blev vi osams. Det är sju år sen vi bröt, och vår relation var dålig i flera år innan dess. Nu har jag kunnat börja se allt bra vi hade innan, för det hade vi! Men jag fokuserar väldigt lätt på allt som är dåligt istället.

 

[Petruska]

Jag är precis tvärtom. Jag kommer enbart ihåg allt dåligt. Hur länge som helst. Kan gå och reta mig på negativa saker (även hos före detta vänner) i åratal. Har en sån person som en gång i tiden betydde ALLT för mig, hon var storasyrran jag aldrig haft, såg upp till henne hur mycket som helst. Sen blev vi osams. Det är sju år sen vi bröt, och vår relation var dålig i flera år innan dess. Nu har jag kunnat börja se allt bra vi hade innan, för det hade vi! Men jag fokuserar väldigt lätt på allt som är dåligt istället.

Sådan är jag nog också, i alla fall när det gäller mina gamla ex. Men jag kommer inte ihåg om jag blivit sådan genast, eller om det mer är något som har kommit med tiden och distansen.

Nu har jag varit tillsammans med min nuvarande i bortåt 20 år, så mina ex är ju verkligen historia och jag tänker rätt neutralt på dem när jag någon gång tänker på dem. Men det är ändå det dåliga jag tänker så att säga neutralt på, utan smärta. Men som att exen har varit tråkiga, sura, etc. Jag måste ju ha sett något hos dem från början, men det kan jag endast minnas med stor svårighet.

 

[Kattennizze]

Jag är precis tvärtom. Jag kommer enbart ihåg allt dåligt. Hur länge som helst. Kan gå och reta mig på negativa saker (även hos före detta vänner) i åratal. Har en sån person som en gång i tiden betydde ALLT för mig, hon var storasyrran jag aldrig haft, såg upp till henne hur mycket som helst. Sen blev vi osams. Det är sju år sen vi bröt, och vår relation var dålig i flera år innan dess. Nu har jag kunnat börja se allt bra vi hade innan, för det hade vi! Men jag fokuserar väldigt lätt på allt som är dåligt istället.

Så är jag med, jag tänker på det dåliga bara....och är lycklig för att jag kom loss från den relationen. Men TS kan ju inte vara stöd här, det blir inte bra för exet alls. Han måste söka stöd hos någon professionell för att kunna bearbeta sin dåliga självkänsla.

 

[Lipperta]

Jag hade en hemsk relation(mest psykisk misshandel) och när jag bröt kunde jag inte tänka på annat än hur mycket jag saknade att ha någon, inte specifikt honom men någon.
Kom ihåg allt roligt vi haft och att jag aldrig kommer få göra de sakerna med honom igen.
Saknade och saknade i flera månader och fortfarande ibland 3 år senare.
Jag tror man alltid saknar delar av någon man inte träffar längre.

Nu har jag det mycket bättre och skulle aldrig vilja byta bort det jag har nu mot det jag hade då.

Jag tror det är viktigt att låta sig själv ha sina minnen, bra och dåliga, och gå igenom dem och faktiskt se att ja, den dagen var rolig eller usch den dagen var hemsk, istället för att stoppa undan dem tills allt exploderar.