Att hinna leva

[SaraMara]

Jag är över sextio men kommer fortfarande med glädje ihåg alla roliga tonårs-dagar när jag hade häst inackorderad i närmsta ridskolas stall. Vi var ett glatt gäng som hängde där, vi deltog i, och tittade på många lektioner och träningar. Lite av samma tid kom tillbaka när mina döttrar var unga och red sina träningar och man satt där med övriga föräldrar. Men för övrigt, är det inte risk att du totalt bränner ut dig om du ser så där fem-tio år framåt. Lovar , det räcker bra med ett heltidsjobb, en häst och tid att vila. Vill du resa och prova massa annat så lägg hästeriet åt sidan under ett par år. Du kan alltid sitta upp igen. (Jag rider fortfarande när solen skiner!)

Jag vet inte om det var till mig du riktade inlägget men jag tror mig ha rätt bra kontroll över min tid och mitt liv. Jag styrs oerhört mycket av lust och väldigt lite av måsten i det privata. Är jag trött och inte orkar rida så skiter jag i det. Har helt lagt alla typer av prestationskrav åt sidan med hästarna tex. Däremot så ger stallet oerhört mycket energi, att efter en tuff dag få skritta ut en runda längs havet och andas in frisk luft blandat med hästdoft är nog vad som får mig att klara mitt i övrigt rätt pressade liv. Jag är också väldigt duktig på att ta pauser från vardagen, reser t.ex. rätt mycket eftersom jag är värdelös på att vila upp mig hemma (då ser jag allt som vi prioriterat bort och börjar måla vindskivor, förbättra putsen på garaget eller plantera om i trädgården) och har en fantastisk arbetsgivare som är mån om sin personals välbefinnande.

Men visst, jag förstår din tanke. Egentligen borde jag sälja den yngre av hästarna (den äldre har jag haft i sexton år så han blir kvar tills han går bort av ålder typ), men då har jag ju ingen utveckling alls att se fram emot i ridningen längre och då ledsnar jag. Så hon får bli kvar hon också. Det är alldeles för roligt att rida för att lägga ner.

 

[Asa_S]

Äsch, jag tog visst bort citatet jag svarade på - mycket som är nytt sedan jag hängde här sist . Jag kör ett oerhört hårt tidsschema på sådant som är nödvändigt just FÖR att skapa tidssjok där jag kan "lulla på". Det är min återhämtning. Utan ett schema för sådant som är nödvändigt i min tillvaro skulle jag inte få någon tid till sådant som gör mig lycklig, och vad är poängen med livet då? När jag blir gammal tänker jag ha en lägenhet i stan i närheten av koloniområde och sedan kommer jag bli en sådan där tant som går iväg till odlingslotten med rollatorn fast jag inte har någon längre och som hemtjänstpersonalen måste leta reda på hela tiden... Hönsen och hästarna hoppas jag att jag har vett att göra mig av med medan jag är fräsch i skallen . Faktiskt kan jag bli nästan irriterad på folk som tycker jag ska ta det lugnare för att DE inte vill ha en tillvaro som min. De har ju inte det, så varför stör det dem så mycket att min tillvaro ser ut så, när det är så jag vill ha det? Och obs att detta inte uppkommer pga att jag beklagar mig, utan när jag är glad över att jag dessutom hunnit så morötter eller stoppa korv när de vet att jag har 6 hästar hemma. Jag pratar inte så mycket om min tillvaro längre eftersom jag bara får en känsla av att jag nästan måste be om ursäkt för att jag gör saker som andra inte hinner .

 

[SaraMara]

Jag gör också så i perioder. Det är ett moment 22 och det känns galet ibland.


Ur miljö- och klimatsynpunkt är det dock bättre att konsumera tjänster än saker, ofta.

Ja, det är ju tur att det finns någon förmildrande omständighet. Det känns lite lätt tossigt när jag tänker på det, men jag väljer att förtränga det och kör på. Ska jag vara helt ärlig så gör jag ju hellre mitt jobb än släpper ut hästar också, den delen av yrkeslivet är jag väldigt färdig med känns det som.

 

[Robbansmatte2]

Jag vet inte om det var till mig du riktade inlägget men jag tror mig ha rätt bra kontroll över min tid och mitt liv. Jag styrs oerhört mycket av lust och väldigt lite av måsten i det privata. Är jag trött och inte orkar rida så skiter jag i det. Har helt lagt alla typer av prestationskrav åt sidan med hästarna tex. Däremot så ger stallet oerhört mycket energi, att efter en tuff dag få skritta ut en runda längs havet och andas in frisk luft blandat med hästdoft är nog vad som får mig att klara mitt i övrigt rätt pressade liv. Jag är också väldigt duktig på att ta pauser från vardagen, reser t.ex. rätt mycket eftersom jag är värdelös på att vila upp mig hemma (då ser jag allt som vi prioriterat bort och börjar måla vindskivor, förbättra putsen på garaget eller plantera om i trädgården) och har en fantastisk arbetsgivare som är mån om sin personals välbefinnande.

Men visst, jag förstår din tanke. Egentligen borde jag sälja den yngre av hästarna (den äldre har jag haft i sexton år så han blir kvar tills han går bort av ålder typ), men då har jag ju ingen utveckling alls att se fram emot i ridningen längre och då ledsnar jag. Så hon får bli kvar hon också. Det är alldeles för roligt att rida för att lägga ner.

 

[Robbansmatte2]

Jodå och jag blev milt förskräckt eftersom du verkade ha enormt att göra. Men ridturer längs stranden är väldigt bra och kopplar du av under resor och på hotell så låter det än bättre. Några timmar i soffan med en god bok och en kopp te inte är inte dumt om du har tid.

 

[SaraMara]

Jodå och jag blev milt förskräckt eftersom du verkade ha enormt att göra. Men ridturer längs stranden är väldigt bra och kopplar du av under resor och på hotell så låter det än bättre. Några timmar i soffan med en god bok och en kopp te inte är inte dumt om du har tid.

Jag lägger (tyvärr) lätt ett par timmar om dagen i soffan... Ibland förvisso med laptop eller mobil i knät i jobbrelaterade frågor, men påfallande ofta framför någon mer eller mindre fördummande serie. Jag är duktig på att koppla bort jobbet, det är nog min största förmåga vad gäller långsiktig hållbarhet (för att använda hästtermer). Därav min första kommentar om att jag är lyckligt lottad som både fungerar bra på lite mindre sömn än vissa och dessutom har en god grundhälsa som ger mig bra energi och motståndskraft. Mitt liv är inte för alla, men just JAG uppskattar det massor, typ.

 

[Sleepy]

Men ni som INTE tycker att @Habina s schema låter omöjligt, ni som tycker att det bara är att effektivisera och prioritera så löser det sig.

Jag kan inte se att det skulle vara något märkvärdigt eller ovanligt att jobba heltid, ha en timme till jobbet och ha ett par hobbyhästar. Låter rätt grundläggande som innehåll i livet.

Sitter ni någonsin och tar det lugnt? Pratar och dricker kaffe eller vin med nära och kära och vänner? Liksom pular långsamt med något som det inte är nån direkt nytta med? Ser en bra film eller serie, läser en bok?

Och maten? Lever ni på typ ris och fiskpinnar, kanske med en tomat och en citronklyfta?

Jag fattar inte. Är ni i full aktivitet all vaken tid, eller hur går det till?

Själva tanken med att rationalisera, effektivisera och prioritera är ju just att ta bort sånt som är onödigt, förenkla det som är nödvändigt och därmed frigöra tid för det som ger mervärde i livet; om nu detta är att ta ut hästen på en tur, dricka ett glas vin med en vän, lyssna på Wagner eller pilla sig i naveln.

Dra en parallell till ekonomi: Om pengarna är en begränsad resurs, så får en se över sin ekonomi. Hur fördelas tillgängliga slantar idag? Vilka utgifter kan tas bort eller minimeras, vilka avtal kan förhandlas om, hur kan inköp effektiviseras för att dra ner kostnaderna, etc. Allt för att frigöra resurser till det en hellre spenderar pengarna på.

På samma sätt kan tid hanteras, om det är en begränsad resurs. Hur fördelas tiden idag? Vad kan rationaliseras bort, vad kan effektiviseras, vad vill jag prioritera?

 

[athena]

Själva tanken med att rationalisera, effektivisera och prioritera är ju just att ta bort sånt som är onödigt, förenkla det som är nödvändigt och därmed frigöra tid för det som ger mervärde i livet; om nu detta är att ta ut hästen på en tur, dricka ett glas vin med en vän, lyssna på Wagner eller pilla sig i naveln.

Exakt! Dessutom tror jag att man orkar otroligt mycket mer om man har förmågan att verkligen koppla av emellan. Jag brukar jämföra med min mor (som ständigt klagar på att jag jobbar för mycket osv), hon kan liksom inte sätta sig i soffan om inte disken är bortplockad/huset är dammsuget/tvätten vikt/snön skottad. Då blir ju allt ganska jobbigt? Min högst amatörmässiga åsikt om folk som bränner ut sig pga jobb (det kan finnas tusen andra anledningar) inte gör det för att man jobbar för många timmar utan för att man inte kan koppla bort det på ett bra sätt. Det där är nog olika hur man är funtad helt enkelt.

 

[Petruska]

Exakt! Dessutom tror jag att man orkar otroligt mycket mer om man har förmågan att verkligen koppla av emellan. Jag brukar jämföra med min mor (som ständigt klagar på att jag jobbar för mycket osv), hon kan liksom inte sätta sig i soffan om inte disken är bortplockad/huset är dammsuget/tvätten vikt/snön skottad. Då blir ju allt ganska jobbigt? Min högst amatörmässiga åsikt om folk som bränner ut sig pga jobb (det kan finnas tusen andra anledningar) inte gör det för att man jobbar för många timmar utan för att man inte kan koppla bort det på ett bra sätt. Det där är nog olika hur man är funtad helt enkelt.

Fast i så fall är ju tipsen om att rationalisera och effektivisera lite feltänkta? Som att börja i fel ände? Om man redan har svårt att koppla av hjälper det ju antagligen inte att springa fortare och effektivare?

 

[athena]

Fast i så fall är ju tipsen om att rationalisera och effektivisera lite feltänkta? Som att börja i fel ände? Om man redan har svårt att koppla av hjälper det ju antagligen inte att springa fortare och effektivare?

Hur menar du? Jag har inte svårt att koppla av och jag kan inte bedöma ts förmåga till det heller (kan ha framgått i tråden men det har jag isf missat).

 

[Habina]

Jag kan inte se att det skulle vara något märkvärdigt eller ovanligt att jobba heltid, ha en timme till jobbet och ha ett par hobbyhästar. Låter rätt grundläggande som innehåll i livet.
Själva tanken med att rationalisera, effektivisera och prioritera är ju just att ta bort sånt som är onödigt, förenkla det som är nödvändigt och därmed frigöra tid för det som ger mervärde i livet; om nu detta är att ta ut hästen på en tur, dricka ett glas vin med en vän, lyssna på Wagner eller pilla sig i naveln.

Dra en parallell till ekonomi: Om pengarna är en begränsad resurs, så får en se över sin ekonomi. Hur fördelas tillgängliga slantar idag? Vilka utgifter kan tas bort eller minimeras, vilka avtal kan förhandlas om, hur kan inköp effektiviseras för att dra ner kostnaderna, etc. Allt för att frigöra resurser till det en hellre spenderar pengarna på.

På samma sätt kan tid hanteras, om det är en begränsad resurs. Hur fördelas tiden idag? Vad kan rationaliseras bort, vad kan effektiviseras, vad vill jag prioritera?

Minst 85 min enkel väg är väl ändå inte en timme? Men oavsett så ska jag prova bil nästa vecka.

 

[Pudlan]

Inte riktat till mig, men jag svarar ändå. Frågar man efter tips så hade det ju varit bra att i alla fall tänka igenom det och inte bara se alla hinder, vilket faktiskt ts gör. Jag, och flera med mig, har sagt att hon ska ha en slang att fylla vattenkärlen med, men det kan hon inte för hon har ingenstans att förvara en slang. Det känns för mig väldigt orimligt att det inte finns någonstans att förvara en slang. Så stor är den ju inte. Slangen avfärdades bestämt. Då får ju ts gå och konka på vatten och jobba med det, istället för att bara sätta på slangen och låta vattnet fylla medan hon gör annat, tex packar höpåsarna. Och här är ju ts också stenhård. Alla påsar måste vägas! Varför då liksom? Och varför vill ts inte ens testa att ha fri tillgång i slowfeedingnät och se hur det går? Blir hästarna för feta så får man ju tänka om. Det är inte svårare än att man får banta de i ett par veckor, men det är ju bra för då slipper hon packa lika mycket hö de veckorna.

Jag tycker också att ts är lite väl motsträvlig till hur hon kan förenkla jobbet med hästarna. Hon måste givetvis inte ta någons råd, men vill man att livet ska innebära någonting mer än bara jobb och att se till så att hästarna överlever så är det ju kanske bra att vara lite öppensinnad. Ts hinner ju inte ens rida nu, knappt äta själv. Vart är livet? Vart är umgänget med vänner? Vart är tiden att njuta av livet?

Förstår trådskaparen! Jag väger ALLA höpåsar på mina blir 1-2 kg extra hö för mycket per dag blir det lätt, och mina shettisar blir då tjocka. En sv dom slutar inte att äta fast den hat har gått en vinter på fri tillgång på grovfoder. Så det funkade verkligen inte för alla hästar.

 

[Petruska]

Hur menar du? Jag har inte svårt att koppla av och jag kan inte bedöma ts förmåga till det heller (kan ha framgått i tråden men det har jag isf missat).

Nej, jag vet inte. Men känslan att inte hinna leva, låter ju inte så värst avkopplande? Och jag svarade på inlägg som tog upp detta med avkoppling. Men även med avkoppling har ju TS väldigt få timmar vaken utan att vara på jobbet eller på väg till/från jobbet.

 

[stjarnhimmel]

Nej, jag vet inte. Men känslan att inte hinna leva, låter ju inte så värst avkopplande? Och jag svarade på inlägg som tog upp detta med avkoppling. Men även med avkoppling har ju TS väldigt få timmar vaken utan att vara på jobbet eller på väg till/från jobbet.

Men vad ska TS göra annars? Det går inte att flytta, inte byta jobb, inte gå ned i tid, inte minska antalet hästar enligt TS. Då får man ju jobba utifrån den situationen man är i.

 

[Petruska]

Men vad ska TS göra annars? Det går inte att flytta, inte byta jobb, inte gå ned i tid, inte minska antalet hästar enligt TS. Då får man ju jobba utifrån den situationen man är i.

Jag vet inte. Jag tycker att heltidsjobb är fär mycket, men heltidslön är ju sällan för mycket.

Bil till jobbet verkar ju vara ett säät.

 

[Scata]

Så jag behöver tips på antingen hur jag kan kapa tid eller på hur jag ska stå ut med detta (i mina ögon) trista vardagsliv.

Jag har följt din tråd och inte riktigt vetat hur jag ska formulera mina tankar.
För jag förstår inte riktigt VAD det är som du vill använda din tid till? Att lägga lång tid på pendling till jobbet vill väl ingen egentligen, och du väljer ju nu att prova en variant som tar kortare tid (bil). Sen får du utvärdera om det är en fungerande lösning.
Men vad är det du vill göra i ditt liv som du inte hinner med undrar jag? Vad är det som är så trist? (och förlåt om du svarat någonstans i tråden som jag har missat) Du vill ju ha häst? Du vill inte byta jobb? Du vill inte flytta? Jag får det inte att gå ihop i mina tankar bara, no offence

 

[Habina]

Jag har följt din tråd och inte riktigt vetat hur jag ska formulera mina tankar.
För jag förstår inte riktigt VAD det är som du vill använda din tid till? Att lägga lång tid på pendling till jobbet vill väl ingen egentligen, och du väljer ju nu att prova en variant som tar kortare tid (bil). Sen får du utvärdera om det är en fungerande lösning.
Men vad är det du vill göra i ditt liv som du inte hinner med undrar jag? Vad är det som är så trist? (och förlåt om du svarat någonstans i tråden som jag har missat) Du vill ju ha häst? Du vill inte byta jobb? Du vill inte flytta? Jag får det inte att gå ihop i mina tankar bara, no offence

Det som är trist är att jag inte hinner med mina hästar tillräckligt mkt. Det är ju pga dem jag bor som jag gör och delvis pga dem som jag har ett jobb på heltid. Hade jag varit ointresserad av hästar hade jag tex bott närmare jobbet.

Jag vill hinna umgås MER med hästarna helt enkelt. Sedan behöver det inte betyda ridning, men att direkt jag kommer hem, stressa ut för att ge hö, sen in och kasta i mig mat, ut igen och ge lusern medan jag packar hö (vänta på ponny som äter i ligghallen) och därefter ge kvällsfoder och sova.

Dvs eg är det ju stressen jag vill ha bort. Jag vill kunna mysa en stund med den häst som bjuder in till det, kanske borsta nån av dem lite, utan att hela tiden ha i bakhuvudet att jag inte hinner det här för då får jag sova för lite.

Tydligare? Jag hoppas det blir bättre med bil.

 

[Lovisaleonora]

Tydligare? Jag hoppas det blir bättre med bil.

Fast det där är (nog) till stor del en inställningsfråga. Det går att göra allt på minst två sätt, och här väljer du att stressa. Jag kan inte se att något går fortare för att du stressar. Varför inte låta det ta lite extra tid? De minuterna du sparar på slangar och mindre förändringar, är de minuterna som - tillsamman med inställning - kan göra att det känns njutbart igen.

Jag har själv gjort samma resa med hysterien, kom fram till att det var en inställningsfråga hos mig. 30 minuter kan vara lång eller kort tid, beroende på hur jag väljer att se det och hur jag väljer att prioritera.

Du vill inte utesluta något, då återstår bara att jobba med inställningen.

 

[stjarnhimmel]

Det som är trist är att jag inte hinner med mina hästar tillräckligt mkt. Det är ju pga dem jag bor som jag gör och delvis pga dem som jag har ett jobb på heltid. Hade jag varit ointresserad av hästar hade jag tex bott närmare jobbet.

Jag vill hinna umgås MER med hästarna helt enkelt. Sedan behöver det inte betyda ridning, men att direkt jag kommer hem, stressa ut för att ge hö, sen in och kasta i mig mat, ut igen och ge lusern medan jag packar hö (vänta på ponny som äter i ligghallen) och därefter ge kvällsfoder och sova.

Dvs eg är det ju stressen jag vill ha bort. Jag vill kunna mysa en stund med den häst som bjuder in till det, kanske borsta nån av dem lite, utan att hela tiden ha i bakhuvudet att jag inte hinner det här för då får jag sova för lite.

Tydligare? Jag hoppas det blir bättre med bil.

Jag tror också att @Lovisaleonora är inne på något. Jag tror att den situation som du har satt dig i nu, dvs med många hästar/heltidsjobb/resandet etc så tror jag det blir en ständig jakt på något. De "där andra stunderna" med mysande med häst och lycka. Om du inte kan förändra något i ditt liv som du har nu- så tror jag du måste hitta ro och lycka i ditt liv som det är nu. Dvs finna ro och harmoni samtidigt som du kvällsfodrar, av att höra hur hästarna äter sitt kvällshö, lycka av att en häst blir glad av att se en etc.
Jag tror helt enkelt att man måste vara realistisk. Om du vet att du inte kan förändra något i ditt liv som det är nu- dvs inte minska antalet hästar, byta jobb etc så tror jag du måste acceptera läget. Dvs jag tror inte det är hållbart att rusa runt och jaga efter något annat, jaga efter att det ska vara perfekt.

Dessutom kanske det inte behöver vara för evigt? Hur ser framtidsplanen ut? Vad händer om ett halvår/ år? Kan du gå ner i arbetstid/ sälja någon häst?

I dagsläget får du kanske acceptera att om du vill mysa mer med hästarna kan det innebära att du får sova en halvtimme mindre.

 

[Habina]

Fast det där är (nog) till stor del en inställningsfråga. Det går att göra allt på minst två sätt, och här väljer du att stressa. Jag kan inte se att något går fortare för att du stressar. Varför inte låta det ta lite extra tid? De minuterna du sparar på slangar och mindre förändringar, är de minuterna som - tillsamman med inställning - kan göra att det känns njutbart igen.

Jag har själv gjort samma resa med hysterien, kom fram till att det var en inställningsfråga hos mig. 30 minuter kan vara lång eller kort tid, beroende på hur jag väljer att se det och hur jag väljer att prioritera.

Du vill inte utesluta något, då återstår bara att jobba med inställningen.

Självklart handlar det också om inställning, eller kanske snarare acceptans av situationen. Men jag ville ändå få input från andra om det var någon detalj jag missat som skulle kunna göra skillnad. Bland annat bilpendla var en sådan skillnad, som jag ska testa nästa vecka. Däremot är ju inte alla tips genomförbara, dels beroende på hur det ser ut där jag bor och dels på hur jag är som människa (tex sova mindre funkar inte för mig).

Om det inte är något jag kan ändra i situationen, då är det inställningen jag får jobba på, men där har jag (vad jag sett iaf?) inte fått något specifikt tips.