Att hinna leva

[athena]

Ibland hör man ju uttrycket "Flest prylar när man dör vinner." Jag får en känsla av "Mest effektiv hela tiden vinner." när jag läser den här tråden. Jag fattar verkligen inte poängen.

Fat det verkar ju inte riktigt som att du tycker det är ok att vi är olika...?

 

[Petruska]

För mig är tex inte matlagning något som har någon charm utan något jag gör för att jag är hungrig.

Men det finns kanske annat som behöver göras, där det finns både trevligt pyssliga sätt att göra det på och extremt effektiva men trista sätt? Även för dig?

Att rusa genom stallet för att HINNA är ett annat exempel för mig. Stallet kan vara myspyssel. Stallet kan också vara något att klara av effektivast möjligt.

 

[Petruska]

Fat det verkar ju inte riktigt som att du tycker det är ok att vi är olika...?

Nähä. Det är din läsning.

 

[Petruska]

Tänkte precis skriva något liknande när jag läste @SaraMara s inlägg om att ordentlig borstning är förbehållet helger. För mig är halva nöjet med hästar att (för det mesta) göra allt i lugn och ro, liksom släppa konceptet av att tid existerar. Om jag inte får putsa, pyssla och umgås med hästen kan det vara.

Samma här. Sen har jag också dagar då jag pressar ner tiden. Men då som problemlösning, inte som standard.

 

[SaraMara]

Tänkte precis skriva något liknande när jag läste @SaraMara s inlägg om att ordentlig borstning är förbehållet helger. För mig är halva nöjet med hästar att (för det mesta) göra allt i lugn och ro, liksom släppa konceptet av att tid existerar. Om jag inte får putsa, pyssla och umgås med hästen kan det vara.

Jag har häst för att rida, har jag insett, efter ett par år där jag mest gjort allt det där andra och sedan andra ridit mina hästar åt mig. Nu har jag prioriterat om. Älskar visserligen att gå och pyssla i stallet, men måste jag välja att sälja hästarna, sluta rida och bara pyssla, eller några dagar i veckan prioritera bort pysslet så vet jag hur jag väljer. Numer. Det tog ett par år av "det löser sig nog snart" där jag mest tvättade lortiga ben, putsade utrustning, klippte hästar, ryckte man och skurade krubbor innan jag insåg att "nej, det är inte detta jag lägger halva min disponibla inkomst på". Men det är ju tur att vi är olika.

 

[SaraMara]

Ibland hör man ju uttrycket "Flest prylar när man dör vinner." Jag får en känsla av "Mest effektiv hela tiden vinner." när jag läser den här tråden. Jag fattar verkligen inte poängen.

Så läser jag det inte alls, för mig är det en mycket märklig tolkning.

Jag ser det bara som att utan att ha lite styr på min tid så tvingas jag helt avstå vissa saker som gör mig lycklig. Antingen skulle jag tvingas byta jobb till ett mindre krävande och mindre kul, sänka ambitionen karriärsmässigt och gå ner i tid, sluta rida eller aldrig få tid med make och/eller barn. Effektivisering i form av viss planering och omfattande tjänsteköp gör att jag kan njuta av det jag älskar, utan att behöva försaka något.

Vad gäller ett glas vin med vänner på vardagkvällar så har jag aldrig levt så, antingen pga obefintligt ekonomiskt utrymme för den typen av social samvaro eller pga att studier kombinerat med jobb och häst omöjliggjort det. Vad jag däremot kan sakna är forna tiders lååååånga dagar i stallet då jag kunde sitta på en stol i ridhuset och titta på åtta träningar, rida två hästar och dricka arton koppar kaffe. Det händer fortfarande, men inte varje tisdag och torsdag typ som förr.

Jag skulle helst klämma in kajakpaddling, dykning och gymmande också under mina dagar, men där har jag fått dra gränsen. Oftast...

 

[stjarnhimmel]

Men det finns kanske annat som behöver göras, där det finns både trevligt pyssliga sätt att göra det på och extremt effektiva men trista sätt? Även för dig?

Att rusa genom stallet för att HINNA är ett annat exempel för mig. Stallet kan vara myspyssel. Stallet kan också vara något att klara av effektivast möjligt.

Jag hade inte heller valt att leva så som TS. Men nu har hen sagt att det inte går att jobba mindre, inte byta jobb, inte flytta, inte minska antalet hästar. Jag hade hellre valt en annan livsstil med större utrymme. Däremot kommer matlagning nog aldrig bli att intresse för mig.

 

[Petruska]

Jag har häst för att rida, har jag insett, efter ett par år där jag mest gjort allt det där andra och sedan andra ridit mina hästar åt mig. Nu har jag prioriterat om. Älskar visserligen att gå och pyssla i stallet, men måste jag välja att sälja hästarna, sluta rida och bara pyssla, eller några dagar i veckan prioritera bort pysslet så vet jag hur jag väljer. Numer. Det tog ett par år av "det löser sig nog snart" där jag mest tvättade lortiga ben, putsade utrustning, klippte hästar, ryckte man och skurade krubbor innan jag insåg att "nej, det är inte detta jag lägger halva min disponibla inkomst på". Men det är ju tur att vi är olika.

Nej, pyssel utan ridning är INTE prisvärt!!

 

[SaraMara]

Nej, pyssel utan ridning är INTE prisvärt!!

Nej... Tog mig ett tag att inse att jag behövde revidera mitt hästliv lite. Pröjsa en normal bruttolön i månaden för att skura bajs, tvätta svansar och kamma pannlugg blev liksom norm, tills jag insåg att jag definitivt inte var så begåvad som jag trott mig om att vara.

 

[Petruska]

Så läser jag det inte alls, för mig är det en mycket märklig tolkning.

Jag ser det bara som att utan att ha lite styr på min tid så tvingas jag helt avstå vissa saker som gör mig lycklig. Antingen skulle jag tvingas byta jobb till ett mindre krävande och mindre kul, sänka ambitionen karriärsmässigt och gå ner i tid, sluta rida eller aldrig få tid med make och/eller barn. Effektivisering i form av viss planering och omfattande tjänsteköp gör att jag kan njuta av det jag älskar, utan att behöva försaka något.

Vad gäller ett glas vin med vänner på vardagkvällar så har jag aldrig levt så, antingen pga obefintligt ekonomiskt utrymme för den typen av social samvaro eller pga att studier kombinerat med jobb och häst omöjliggjort det. Vad jag däremot kan sakna är forna tiders lååååånga dagar i stallet då jag kunde sitta på en stol i ridhuset och titta på åtta träningar, rida två hästar och dricka arton koppar kaffe. Det händer fortfarande, men inte varje tisdag och torsdag typ som förr.

Jag skulle helst klämma in kajakpaddling, dykning och gymmande också under mina dagar, men där har jag fått dra gränsen. Oftast...

Köp av olika tjänster är det jag ser som bästa lösningen också. Särskilt om man då kan köpa tjänster för de bitar i tidspusslet som mest är måsten. Som inte direkt ger en något. Som städning hemma, mockning, hämtmat, däckbyten etc.

Fast jag tolkade TS som att hon i stort sett saknar ekonomiskt utrymme för det, tyvärr.

 

[Petruska]

Jag hade inte heller valt att leva så som TS. Men nu har hen sagt att det inte går att jobba mindre, inte byta jobb, inte flytta, inte minska antalet hästar. Jag hade hellre valt en annan livsstil med större utrymme. Däremot kommer matlagning nog aldrig bli att intresse för mig.

Just så ser ju alternativen ut när man inte får ihop det. Det är ju det som är problemet. Så klart löser man inte det på en kafferast.

 

[Modest]

Jag har häst för att rida, har jag insett, efter ett par år där jag mest gjort allt det där andra och sedan andra ridit mina hästar åt mig. Nu har jag prioriterat om. Älskar visserligen att gå och pyssla i stallet, men måste jag välja att sälja hästarna, sluta rida och bara pyssla, eller några dagar i veckan prioritera bort pysslet så vet jag hur jag väljer. Numer. Det tog ett par år av "det löser sig nog snart" där jag mest tvättade lortiga ben, putsade utrustning, klippte hästar, ryckte man och skurade krubbor innan jag insåg att "nej, det är inte detta jag lägger halva min disponibla inkomst på". Men det är ju tur att vi är olika.

Nej, jag skulle inte heller vilja bara pyssla utan att rida. Men om jag inte kunde göra båda så skulle jag nog hellre välja bort hästarna helt, vissa eller alla dagar i veckan.

 

[SaraMara]

Köp av olika tjänster är det jag ser som bästa lösningen också. Särskilt om man då kan köpa tjänster för de bitar i tidspusslet som mest är måsten. Som inte direkt ger en något. Som städning hemma, mockning, hämtmat, däckbyten etc.

Fast jag tolkade TS som att hon i stort sett saknar ekonomiskt utrymme för det, tyvärr.

Ja, det är ju helt klart ett privilegium att köpa sådant som jag ändå inte uppskattar att göra själv, och som gör att jag kan göra roligare saker, vilket ju förstås möjliggörs av den inkomst som jobbet som å andra sidan gör att tid är en bristvara renderar i. Något av ett moment 22 men eftersom mitt jobb är skitkul så är det ju bra tänker jag att jag tar mina pengar och håller tjänstesektorn blomstrande...

 

[Lovisaleonora]

Jag får en känsla av "Mest effektiv hela tiden vinner." när jag läser den här tråden. Jag fattar verkligen inte poängen.

Vill jag hinna med mycket och många roligheter så måste jag ju vara så effektiv jag bara kan. Det är ett aktivt val. Eller så får jag börja välja bort något.

 

[SaraMara]

Nej, jag skulle inte heller vilja bara pyssla utan att rida. Men om jag inte kunde göra båda så skulle jag nog hellre välja bort hästarna helt, vissa eller alla dagar i veckan.

Ja, så gör ju rätt många. Jag tänker mest att om jag helt väljer bort så tappar jag mer glädje än vad avsaknaden av pysseltid innebär några dagar i veckan. Sju dagar i v skulle jag inte vilja ha det så, men helger och de dagar då jag bara har en häst, antingen pga medryttare eller vilodag gör att det ändå inte upplevs som ett stressigt försakande, även om det såklart ligger ett system bakom som bygger på optimering.

 

[Robbansmatte2]

Så läser jag det inte alls, för mig är det en mycket märklig tolkning.

Jag ser det bara som att utan att ha lite styr på min tid så tvingas jag helt avstå vissa saker som gör mig lycklig. Antingen skulle jag tvingas byta jobb till ett mindre krävande och mindre kul, sänka ambitionen karriärsmässigt och gå ner i tid, sluta rida eller aldrig få tid med make och/eller barn. Effektivisering i form av viss planering och omfattande tjänsteköp gör att jag kan njuta av det jag älskar, utan att behöva försaka något.

Vad gäller ett glas vin med vänner på vardagkvällar så har jag aldrig levt så, antingen pga obefintligt ekonomiskt utrymme för den typen av social samvaro eller pga att studier kombinerat med jobb och häst omöjliggjort det. Vad jag däremot kan sakna är forna tiders lååååånga dagar i stallet då jag kunde sitta på en stol i ridhuset och titta på åtta träningar, rida två hästar och dricka arton koppar kaffe. Det händer fortfarande, men inte varje tisdag och torsdag typ som förr.

Jag skulle helst klämma in kajakpaddling, dykning och gymmande också under mina dagar, men där har jag fått dra gränsen. Oftast...

 

[Habina]

För mig är det nog just att vara extremt strukturerad och effektiv som ÄR att inte "hinna leva".

Jag VILL stå och klia häst en stund, reda ut svansen bara för att det är finare trots att det kvittar egentligen, laga mat utifrån hur det faller sig och vad jag råkar vara sugen på, släntra genom stan istället för att alltid ta effektivast möjliga resväg, hinna prata om ditt och datt med en stallkompis eller träffa någon över ett glas vin på lokal efter stallet, ta en långlunch... inte allt det varje dag, men absolut som ett slags standard för livsstilen, sas.

Att tex skära upp veckans grönsaker i förväg tar ju bort all charm från matlagningen. Vid sådan tidsnöd väljer jag hämtmat. Och igen finns det ett litet utrymme för spontanitet istället för struktur: jag kan välja i stunden vad jag är sugen på.

Tror du satte fingret direkt på vad det är som jag omedvetet värjt mig emot sen jobbet började. Jag är en extrem planeringsmänniska, men just därför behöver jag ha utrymme att vara spontan ibland. Tack!

 

[Robbansmatte2]

Jag är över sextio men kommer fortfarande med glädje ihåg alla roliga tonårs-dagar när jag hade häst inackorderad i närmsta ridskolas stall. Vi var ett glatt gäng som hängde där, vi deltog i, och tittade på många lektioner och träningar. Lite av samma tid kom tillbaka när mina döttrar var unga och red sina träningar och man satt där med övriga föräldrar. Men för övrigt, är det inte risk att du totalt bränner ut dig om du ser så där fem-tio år framåt. Lovar , det räcker bra med ett heltidsjobb, en häst och tid att vila. Vill du resa och prova massa annat så lägg hästeriet åt sidan under ett par år. Du kan alltid sitta upp igen. (Jag rider fortfarande när solen skiner!)

 

[Petruska]

Ja, det är ju helt klart ett privilegium att köpa sådant som jag ändå inte uppskattar att göra själv, och som gör att jag kan göra roligare saker, vilket ju förstås möjliggörs av den inkomst som jobbet som å andra sidan gör att tid är en bristvara renderar i. Något av ett moment 22 men eftersom mitt jobb är skitkul så är det ju bra tänker jag att jag tar mina pengar och håller tjänstesektorn blomstrande...

Jag gör också så i perioder. Det är ett moment 22 och det känns galet ibland.


Ur miljö- och klimatsynpunkt är det dock bättre att konsumera tjänster än saker, ofta.

 

[Asa_S]

Ingen är hemma, alla pendlar dagligen till samma ort, men lite olika tider. Barnens kvällsträningar pendlas också till, på annan ort, men jag slipper skjutsa till träningar mot att jag ser till att maten går fort under veckan, t ex är hela söndagseftermiddagen upptagen av träningar och det är under den tiden som jag förbereder maten. Vi har 1,5 mil till närmaste affär, så varje sak som inte finns hemma får man klara sig utan. Onsdagarna och torsdagspannkakan är de måltider under veckan som man behöver lägga lite mer tid på och det gör sambon eftersom jag är ute i stallet direkt jag kommer hem - om det inte hänt något akut som han måste ha hela kvällen till. Eftersom vi har egen gård ska det också hinna skottas oavsett veckodag, lagas maskiner osv osv vilket inte sällan också det måste hinnas på vardagkvällar eftersom helgen redan är vikt åt jakt, pingisturnering eller något annat när den där himla snöslungan går sönder och halva gården fortfarande är täckt av en halvmeter snö . Nyfiken fråga: vilken del av mitt inlägg tolkade du som att det finns någon hemma?