Jag tycker (tyvärr) det låter som den häst du vill ha inte är den hästen du behöver.
Hade tidigare än häst som var extremt känslig och stort flyktbehov, det var positivt på många sätt. Men den känslan att kunna slappna av och lite på sin häst är helt annorlunda nu och även fast det är vissa bitar jag kan sakna, så är det väldigt skönt med hästar som är enklare.
De två hästarna jag har nu har jag ridit in själv och har inte trillat av på tio år. För tio år sedan red jag ändå rätt många olika hästar (mycket unghästar i tuff terräng utomlands) nu rider jag mina två endast.
Fast extremt känslig är inte = stort flyktbehov. Hästen jag hade var extremt känslig, hon har typ inget flyktbehov alls.
Ja, det finns ju hästar med mer explosivt rörelsemönster där allt händer snabbare och det är svårare att parera plötsliga kast åt sidan och liknande. Sen finns det hästar som när de kastar sig åt sidan har ett långsammare rörelsemönster som gör att man ändå hänger med och kan parera ganska lätt.
Jag tror att du gör dig själv en otjänst om du hänger upp dig på en ras när det är en viss typ av individ du egentligen är ute efter. Den individenkan du hitta inom många olika raser. Om du sen inte är intresserad av att tävla på högre nivå öppnar ännu fler möjliga raser upp sig.
Sen förstår jag att man kan fastna totalt för en ras. Men uteslut inte alla andra. Det kan finnas den där invididen som är av en ras du inte trott skulle passa dig som sen visar sig vara en match made in heaven i alla andra avseenden än rasen.
Jag håller inte med. Hästen som jag pratade om som kunde lämna sin ryttare även när hen galopperade rakt fram hade just långsamt rörelsemönster. Medans hästen som är mitt hjärtas häst var blixtsnabb, men ändå alltid stadig och tog med mig i sina rörelser. Likaså en annan häst som inte var min, men som jag red in. Första två turerna så for hon fram och tillbaks över hela grusvägen. Men hon tog med mig varje gång, jag hamnade aldrig ens ur balans utan kände mig helt trygg trots snabba, tvära kast två meter i sidled.
Så det handlar inte bara om snabbhet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör skillnaden, men det har inte bara med snabbhet att göra.
Det finns absolut hästar som får med en i kasten och de som försöker lämna en.
Men det är trots att det är bussiga hästar, hästar som är mkt väl skolade i att följa vikthjälper/hålla sig mitt under ryttaren rätt få som faktiskt tar med en. Jag tror jag varit med om en handfull sådana.
Och några neutrala som bara flyr och en hel del som aktivt lämnar en.
I min värld är det rätt mkt ramla av en gång per år om man nu inte är hoppryttare/fälttävlan.
Om du vet att du zoomar ut: kan du påverka det? Kan du rida övningar, tempoväxlingar, taktändringar, ändra form etc?
Om du vet att du zoomar ut och att du slår dig i huvudet när du åker av så känns det ju som att det är ditt fokus du behöver jobba med. Utöver att öht bli mer sadelfast pga bättre balans och koordination, snabbhet etc.
Att bara leta efter häst som ska lösa allt tror jag blir både svårt och är lite naivt.
Vill du inte ändra hur du rider och vill fortsätta njuta på samma sätt som du gör så riskerar du ju väldigt mycket. Ska inte resultatet bli samma måste du ju ändra ngt.
Har läst tråden men minns kanske inte allt om jag drar ngt igen etc..
Jag har haft 3 hästar som har "tagit med en". En som var lite mer neutral och 1 som lämnade och en som verkligen aldrig kunde hålla samma balans som mig. Så jag gissar att denna egenskap är rätt vanlig hos araberna, för de tre som verkligen har tagit med mig har inte varit tränade till det. Det är en egenskap de har besuttit från första gången jag har satt mig på dem.
Största risken för mig är när jag tänker "Äsch, hästen är ju så snäll, skitsamma att jag har tappat bägge stigbyglarna, jag styr mot nästa hinder ändå!". Sådana situationer är ju lätt att undvika, framförallt nu när jag är 33 istället för 15-16. Man blir ju (både på gott och ont) mer medveten om sin dödlighet.
Det är ju flera sådana incidenter, äsch den är så snäll, jag rider ut barbacka bredvid ån där det är massor änder som är skitläskiga när de börjar flyga... (Hade det varit idag så hade jag ju promenerat mig trött bredvid den där jävla ån och vant hästen vid det istället liksom.)
Och så förstås hästen som man kunde åka av av att bara rida rakt fram på. Där åkte jag av vid i stort sätt varje kast. Det var en väldigt lugn och trygg häst, så som tur var hände det inte så ofta, men ett kast i halvåret räcker ju för att man ska samla på sig några hjärnskakningar...
Jag behöver en häst där jag inte tänker "äsch, den är ju så snäll". En häst som håller mig lite på tårna. En häst som hjälper mig att komma ihåg utan att för den delen göra att jag känner mig otrygg.
Jo, jag vill absolut påstå att det går! Precis som man kan träna sin kropp kan man träna sitt psyke - på att vara närvarande här och nu, behålla koncentrationen på det man gör, inte låta tankarna vandra iväg. Det går absolut att viljemässigt styra detta, även om det är jobbigt när man inte är van, man får träna på det i korta stunder!
Knepigare när man har ADHD tror jag. Eller jag har nog snarare ADD, men den diagnosen finns ju inte längre. För mig låter uppgiften omöjlig att genomföra. Bättra sig kan man alltid såklart, men bli helt bra tror jag är knepigt.
