Att få andra barnet ...

[Raderad medlem 19815]

Sv: Att få andra barnet ...

Ja, jag vet att ditt barn sover lite. Och mitt sover egentligen inte så mycket mer, 20.30-06 blir ju 9,5 timme. Egentligen brukar han vakna strax före 06 men jag brukar ta över honom och amma en stund då så att jag ska slippa gå upp direkt... En period somnade han ännu senare men vaknade då lite senare också.

Jag är rätt glad att han somnar den tid han gör, jag hade haft svårt att orka med om han inte somnade förrän 22-22.30 som ditt och Brandguls barn.

Och nu påstår jag inte att du sagt att det är så, men hos oss tvingas inte. Han brukar somna rätt lugnt och snabbt.

Jag har hört från väldigt många att barn brukar sova mer när de väl börjar förskolan eftersom de blir så trötta av det.

En kompis dotter somnade förut vid 22 varje kväll (men då vet jag iofs inte när hon vaknade) men sedan hon började på förskolan så somnar hon strax efter 19.

 

[Mabuse]

Sv: Att få andra barnet ...

Det trodde jag inte heller att ni gjorde, men det verkar generellt rätt vanligt att barn har fasta läggtider som föräldrarna bestämt. För oss blev det ingen skillnad alls i kvällstider när barnet började förskola, kanske de första två- tre dagarna när allt var nytt, men sen var allt tillbaka till det vanliga. Däremot sover han längre dagtid när han är på förskolan, än när han är hemma.

 

[Jegra]

Sv: Att få andra barnet ...

*kl*

Den där tiden man hade över med ett barn, som man egentligen inte insåg att man hade, den försvinner och man har fullt upp. Det är ju inte så konstigt och den egna inställningen gör mycket i hur jobbigt det blir. Linnéas första halvår var det inga problem, hon sov länge på förmiddagen så jag hann rida medan Matilda (då 3 år) var på dagis. När hon blev sex månader började hon vilja utforska världen mycket mer och sov mindre och jag har haft svårt att hinna rida i samma utsträckning. Men allt går i perioder och de besvärliga perioderna omväxlas med helt underbara tider där man får se syskon knyta an till varandra och leka tillsammans.

Med första barnet är man ju så angelägen om att allt ska bli "rätt", med Linnéa har jag varit väldigt mycket mer "whatever" med det mesta och följt henne mer än vad som står i böcker, tidningar, på internet och vad som sagts av omgivningen.

Det kan vara skrämmande, men med lite planering, jävlar anamma och så gott humör man kan prestera går det bra även när man inte får sova. Ett tips är att låta första barnet vara på dagis om möjligt, för på de timmarna hinner man sova ikapp en hel del om det behövs.

 

[Bebben]

Sv: Att få andra barnet ...

Knapplån.

Jag fick mitt andra barn strax efter att ettan fyllt 5 år. Trots att vi bara hade kring 3 mån på oss att förbereda både oss och sonen - dels för att graviditeten inte upptäcktes förrän i augusti i v 20-nånting och dels för att hon sen kom över en månad för tidigt - så gick det bra. Storebror tog allting med stor glädje, och avgudar sin lillasyster!

Men, det är inte alltid lätt att få ihop allt heller. Helt plötsligt så fick dagarna planeras annorlunda, för all den extra tiden som fanns när storebror lekte själv/kollade TV/var hos kompis/liknande vart ju upptagen av lillasyster. Nu ska man få på två barn kläder i tid, packa in två barn i bilen och anpassa saker med storebror utefter hur lillesyrran äter/sover/gnäller etc.

Men jag har insett att med storebrors ålder så kom MÅNGA fördelar! Han kunde redan vänta på sin tur, han kan förstå på ett helt annat sätt, han kan hjälpa till med småsaker osv osv.

Sebbe går i förskoleklass nu (Strax 6 år) och Bella är 8 mån. Sebbe har sovit och haft rutiner på tider etc sen han var några veckor gammal bara, så läggning har aldrig varit ett problem. Bella började sova hela bättre vid 2 veckors ålder, och har haft samma rutiner sen dess. Så just den praktiska aspekten har aldrig känts jobbig, men mycket beror ju på hur barnen blir där.
Men helt klart är att det är mycket mer än dubbelt jobb, det insåg vi fort.

Nu somnar båda barnen kring kl 20, och båda vaknar kring kl 07. Ibland sover Bella lite längre, och då tar hennes pappa henne så att jag kan lämna på skolan utan allt merjobb med två barn att få med sig. Sebbe kommer hem vid 13:30 nu, men börjar snart fritids också i några timmar efter skolan. Bella börjar på dagis i februari/mars nästa år. Misstänker att allt kommer flyta på ännu smidigare då

Själva omställningen gick hyfsat enkelt, efter några veckor hade man lärt sig att bolla flera saker på en gång när det kom till barnen. Nu hade jag en enorm tur som fick ha min sambo hemma, eftersom jag är sjukskriven, så att vi kunde hjälpas åt med allt.
Jag ville verkligen inte ha två barn från början, eller ens ett, men oplanerade saker händer och det blir alltid bra till slut

 

[Kattennizze]

Sv: Att få andra barnet ...

Ja, det är ju mera jobb med flera barn. Mera disk, mera tvätt osv. Det känns nästan som det är förbjudet att prata om hur mycket jobb det faktiskt är med flera barn, eller ens ett överhuvudtaget. Jag tror alla skulle vinna på att det pratades mera öppet i samhället om vad att skaffa barn faktiskt innebär på alla sätt. Vad jag har hört så verkar det numera bland medelklassen i Stockholm vara populärt med fyra och flera barn, och ärligt talat då fattar jag varför RUT-bidraget har blivit så populärt att använda och dessa matkassar o dyl. Hur ska man annars hinna med all tvätt, städning, diskning etc etc in absurdum. Det jag ogillar mest är de som hävdar att deras liv inte aaaaaalls förändrades sedan de fick barn, de gör minsann lika mycket som förut, rider, dansar whatever. Bullshit säger jag bara. Antingen struntar man i sitt barn eller så har man avlastning jämt. För barn tar tid. Och måste få göra det. Och flera barn tar ännu längre tid. Varför ska man annars skaffa dem?

 

[Kattennizze]

Sv: Att få andra barnet ...

Jag ville verkligen inte ha två barn från början, eller ens ett, men oplanerade saker händer och det blir alltid bra till slut

Nä det sista vill jag inte alls hålla med om. Nu må jag vara cynisk eftersom jag sett så många fall där det inte blivit bra, så jag skulle aldrig tro att det blir bra förrän jag sett det. När det gäller att ha hand om ett människoliv och kunna ge det den uppväxt det förtjänar, så krävs det väldigt mycket av föräldrarna. Något som långt ifrån alla tyvärr har. Sen är det ju såklart bra att det löste sig för din familj, men det finns många familjer där det skiter sig totalt.

 

[Lena Furberg]

Sv: Att få andra barnet ...

Ja, det är ju mera jobb med flera barn. Mera disk, mera tvätt osv. Det känns nästan som det är förbjudet att prata om hur mycket jobb det faktiskt är med flera barn, eller ens ett överhuvudtaget. Jag tror alla skulle vinna på att det pratades mera öppet i samhället om vad att skaffa barn faktiskt innebär på alla sätt. Vad jag har hört så verkar det numera bland medelklassen i Stockholm vara populärt med fyra och flera barn, och ärligt talat då fattar jag varför RUT-bidraget har blivit så populärt att använda och dessa matkassar o dyl. Hur ska man annars hinna med all tvätt, städning, diskning etc etc in absurdum. Det jag ogillar mest är de som hävdar att deras liv inte aaaaaalls förändrades sedan de fick barn, de gör minsann lika mycket som förut, rider, dansar whatever. Bullshit säger jag bara. Antingen struntar man i sitt barn eller så har man avlastning jämt. För barn tar tid. Och måste få göra det. Och flera barn tar ännu längre tid. Varför ska man annars skaffa dem?

Självklart förändras ens liv när man får barn, det vore väl ytterst märkligt annars, om en ny person (eller flera!!) flyttar in i ens hem, personer som dessutom under åtskilliga år är totalt beroende av en, och man inte märker nåt alls! Jag tror att de som har många barn, och ändå jobbar, rider, dansar etc, är extremt bra på att planera sina dagar (det är inte jag... ) och fixa rutiner som är effektiva. Samt har ett bra förhållande, dvs en partner som är lika skicklig. Kanske hjälper det också att inte ha nåt jättestort sömnbehov? Och - vad heter det nu - simultankapacitet?

För jag känner faktiskt ett par som är just såna, de har 4 barn tätt efter varandra men är ändå businesspeople med inte bara ett eller två projekt utan flera. Och de rider, reser, etc etc. Och har ingen nanny Men jag har aldrig begripit hur dom egentligen bär sig åt, och dessutom verkar otroligt nöjda och harmoniska!

 

[Bebben]

Sv: Att få andra barnet ...

Ja, det finns många som det går åt helvete för i slutändan. Jag kanske borde ha varit tydligare och skrivit att OM man vill lösa saker så går det, och blir bra till slut.
Jag ville som sagt inte ens ha barn, och stod ensam till 99% med det första i 4 års tid. Jag har ett NPF funktionshinder samt andra diagnoser, plus kronisk värk. Men eftersom jag VILLE göra det bästa av situationen så vart det bra ändå.
Vill man inte, så går det inte. Det finns väldigt få fall där folk verkligen vill att det ska fungera, men där det inte går.

Så jo, min åsikt är att det löser sig. Om man är villig att kämpa för det då det behövs.

 

[mino]

Sv: Att få andra barnet ...

Man kan kanske iofs skilja på vad barnet lider av och vad föräldern lider av. I de fall som diskuteras i tråden tror jag sällan att barnen har hamnat i kläm, snarare att föräldern har upplevt det som slitiga hundår i början.

För att återgå till TS fråga: om man rannsakar sig själv vad man ärligt behöver (inte vad man tycker att man borde klara av!) för att må bra så är jag övertygad om att man kan göra småbarnstiden lättare. Jag har exempelvis ett stort ensamhetsbehov (nej man är inte tillräckligt ensam när man har ansvaret för en bebis!) och det struntade jag i eftersom jag ställde krav på mig själv hur jag skulle vara och vad jag skulle klara. I efterhand kan jag se att det var rätt korkat. Sen borde vi ha lagt upp tiden på ett annat sätt så att den som var hemma inte fick så långa dagar hemma och allt skulle klämmas in när alla var trötta. Det hade verkligen varit bättre för oss eg om den som jobbade kom hem senast vid 15-tiden. Så jag tror att man kan påverka sin situation, men absolut inte genom att bita ihop och stå ut som är lätt att tro utan låta sina personliga behov vara det man utgår ifrån, snarare än vad alla andra tycks orka och trivas med.

 

[Yrja]

Sv: Att få andra barnet ...

Min dotter var 21 månader när sonen fäddes i feb i år. Hon går inte på dagis så jag har båda barnen hemma medan mannen jobbar, han var dock hemma 3-4 veckor efter förlossningen.

Jag tycker att det hela känt fullständigt naturligt och självklart från dag 1. Allting har fungerat bra, inte ett enda tecken av avundsjuka från dottern, jag hinner med båda barnen, tycker inte att det är stressigt eller jobbigt. Inte ens såna saker som jag innan undrat hur jag ska hantera har varit problem, som att natta båda barnen samtidigt ensam på dagarna. Visst kan jag inse om jag jämför med att bara ha dottern, att det är mindre jobb, men det är inget jag tänker på eller märker i vardagen egentligen. Tvärt om är sonen en tillgång för oss och vi är en grupp nu på ett annat sätt än vi var innan sonen var född.

Så faktiskt tycker jag bara att det varit till fördel för oss. Det är mer jobb fysiskt, man måste bära mer, förflytta sig mer, byta fler blöjor och kanske göra saker och ting ordentligt lite oftare. Men det känns ändå som att vardagen är mer harmonisk, där är mer struktur och vi har så roligt tillsammans. Det är en fröjd att se barnen dra med varandra i skratt och glädje när jag busar med dem och dom tycker så mycket om varann. Trots att sonen bara är 6 månader får min dotter ut väldigt mycket av att han är med i sångstunder, lek och måltider. Ända från det att han var nyfödd.

Så enligt min erfarenhet ändras inte mycket. Vardagen flyter på som vanligt, om än kanske lite roligare än innan. Kanske är jag lite töttare på kvällarna ibland, men så har jag ju en helammande bebis och det tar på krafterna oavsätt om man har två barn eller inte.

 

[Freyja_bus]

Sv: Att få andra barnet ...

Jag känner inte igen mig alls i att det har så mycket med att göra hur "lat" jag är som förälder. Det beror väl på hur livliga barn man har??

Jag hade heller inte klagat på något om våra barn var som de var om de lade sig 19.30. Här är det full bullerulle från 07.00 till 22.30, 7 dagar i veckan, 52 veckor per år och nu är vi dessutom uppe i 4.5 år med den fantastiska egentiden som är sova eller vara vaken och dötrött dagen efter. Egentid = hinna städa och plocka undan efter dagen alltså. Allt sånt som inte går att göra när barnen är vakna.

Har jag skrivit någonstans att det beror på hur lat man är som förälder?? Jag skrev att det klart har betydelse hur man är som person och hur stort ens behov av egentid och sömn är, det handlar verkligen inte om lathet! Och ja, jag tror att det har betydelse. Precis som det självklart har betydelse vad man har för barn och hur länge de är uppe på kvällarna, hur mkt/lite de sover osv.

Jag vet hur det är att inte få sova. Jag snittade på 3,5 timmes osammanhängande sömn per natt i över ett år. Samt dålig sömn 1,5 år innan det med första barnet, så nog vet jag att det kan vara skitjobbigt. Och utifrån den erfarenheten tror jag att det har betydelse hur man är, jag fixade det på ett helt annat sätt än vad min granne gjorde med sitt barn som sov bättre än vårt. Man är helt enkelt olika och klarar av trötthet/sömnbrist olika "bra". Det handlar inte om lathet eller prestige, det bara är så. Så är iaf min uppfattning.

Vi har oxå intensiva och långa dagar, och jag är glad att våra barn nu sover så bra som de gör och att vi har kvällen från ca 20:00 för oss själva, även om jag får lägga mkt jobbtid där.

Jag menade inte att trampa någon på tårna, så jag ber om ursäkt om det uppfattades så. Jag ville bara dela med mig av hur det är för mig att ha två barn.

 

[Kattennizze]

Sv: Att få andra barnet ...

För att återgå till TS fråga: om man rannsakar sig själv vad man ärligt behöver (inte vad man tycker att man borde klara av!) för att må bra så är jag övertygad om att man kan göra småbarnstiden lättare. Jag har exempelvis ett stort ensamhetsbehov (nej man är inte tillräckligt ensam när man har ansvaret för en bebis!) och det struntade jag i eftersom jag ställde krav på mig själv hur jag skulle vara och vad jag skulle klara. I efterhand kan jag se att det var rätt korkat. Sen borde vi ha lagt upp tiden på ett annat sätt så att den som var hemma inte fick så långa dagar hemma och allt skulle klämmas in när alla var trötta. Det hade verkligen varit bättre för oss eg om den som jobbade kom hem senast vid 15-tiden. Så jag tror att man kan påverka sin situation, men absolut inte genom att bita ihop och stå ut som är lätt att tro utan låta sina personliga behov vara det man utgår ifrån, snarare än vad alla andra tycks orka och trivas med.

Här tycker jag du sätter ord på något väldigt viktigt; nämligen alla förväntningar på moderskapet med stort M. Vi lever ju dessvärre inte i ett jämställt samhälle, så det faller på kvinnors lott att ta hand om barnen generellt. Moderskapet är omgärdat av en hel radda myter, och jag tror därför att det kan vara svårt att se skogen för alla träd ibland, precis som beskriver det. Jag tror det är superviktigt att verkligen själv fundera ut hur man vill göra med t ex föräldraledigheten. För egen del var ett av villkoren att min man skulle vara hemma största delen av tiden med mina senaste barn eftersom jag inte gillar det lika mycket som han gör dessbättre.

 

[Kattennizze]

Sv: Att få andra barnet ...

För jag känner faktiskt ett par som är just såna, de har 4 barn tätt efter varandra men är ändå businesspeople med inte bara ett eller två projekt utan flera. Och de rider, reser, etc etc. Och har ingen nanny Men jag har aldrig begripit hur dom egentligen bär sig åt, och dessutom verkar otroligt nöjda och harmoniska!

Kan man få receptet?

 

[Kattennizze]

Sv: Att få andra barnet ...

Ja, det finns många som det går åt helvete för i slutändan. Jag kanske borde ha varit tydligare och skrivit att OM man vill lösa saker så går det, och blir bra till slut.
Jag ville som sagt inte ens ha barn, och stod ensam till 99% med det första i 4 års tid. Jag har ett NPF funktionshinder samt andra diagnoser, plus kronisk värk. Men eftersom jag VILLE göra det bästa av situationen så vart det bra ändå.
Vill man inte, så går det inte. Det finns väldigt få fall där folk verkligen vill att det ska fungera, men där det inte går.

Så jo, min åsikt är att det löser sig. Om man är villig att kämpa för det då det behövs.

Det tror inte jag, speciellt inte med min yrkeserfarenhet. Psykisk sjukdom och/eller missbruk kan tyvärr inte alltid botas hur mycket man än vill ibland. Sen är det väldig fördel att man har en stark vilja att bli bättre, att må bättre, och att lösa situationen, men tyvärr räcker det inte ibland. Och de blir väldigt synd om de barnen som tvingas växa upp i sådana familjer.

 

[Lena Furberg]

Sv: Att få andra barnet ...

Kan man få receptet?

Jag gör efterforskningar, återkommer

 

[mino]

Sv: Att få andra barnet ...

Könsroller förvisso, men också att vi lever i en stark effektivitetskultur där det är fint att vara produktiv, aktiv och energisk med många bollar i luften, även som småbarnsförälder. Motsatsen till aktiv anses snarare vara lat än exempelvis lugn.

När det gäller föräldraledighet så följer nog de flesta skocken, den ena är hemma på heltid och den andra jobbar på heltid och sen byter man eventuellt. Jag tror att det för de flesta är det inte det mest optimala, det snarare understryker det jag skrev tidigare att man inte gör så mycket tillsammans längre utan att den ene är barnvakt och den andre fixar/jobbar/riktar sig bort från familjen på ett eller annat sätt. Det är ju familjen som får barn, trots allt, men helst ska det inte få märkas för mycket.

 

[Lena Furberg]

Sv: Att få andra barnet ...

Könsroller förvisso, men också att vi lever i en stark effektivitetskultur där det är fint att vara produktiv, aktiv och energisk med många bollar i luften, även som småbarnsförälder. Motsatsen till aktiv anses snarare vara lat än exempelvis lugn.

Ja, helst ska man ha en filofax där kalendern är absolut proppfull

Samtidigt märker jag att jag själv lägger in mer i mitt liv nu, som lite äldre, än jag gjorde som ung. Vilket beror på att jag idag inte längre ser mitt liv som oändligt utan faktiskt tidsbegränsat. Men DET är stoff till en helt egen tråd...

 

[Mustasukka]

Sv: Att få andra barnet ...

Jag fick mitt andra barn när första var 4½. Bodde själv med båda barnen hos mig på heltid. Men storebror var ju så pass stor att han klarade mycket själv.
Jag upplevde aldrig vardagen som jobbig. Det var inte så stor skillnad.
Vissa dagar svor jag över att vara ensam jämt, som när middagen skulle lagas och lillebror bara ville amma. Men jag lärde mig rätt snabbt att laga mat med en hand, och amma samtidigt.
När lillebror var 1, började storebror bo med sin pappa 50/50.
Lillebror började sova 1 natt i veckan hos sin pappa när han var 1½. Och 50/50 när han var 3.

Träffade min man när barnen var 4 och 8, och fick tredje barnet för 1½ år sen.
Så nu har jag en 11-åring, en 6-åring och en 1½-åring. I december kommer fyran.
Så jag kommer få uppleva hur det är att ha ganska tätt mellan barnen (22 månader).
Men ni är vi ju två. Och min man tar gärna alla barnen när jag än vill/behöver göra något annat. Hos oss är det jag som gör allt runt omkring, och han är med barnen när han inte jobbar.
Även om han inte varit föräldraledig. För honom är det extra viktigt att få tid att umgås med barnen, istället för att handla, laga mat eller städa.
Visst gör han sånt också, men om han får välja tar han barnen istället.

Jag tycker hur som helst inte att det är så mycket jobbigare att ha 3 barn, mot att ha 1. Det är inte mer än dubbelt så jobbigt.
1½-åringen kommer att få vara hemma till han blir 3. Eftersom jag tänkt vara föräldraledig med fyran ändå.
Kan återkomma då om hur jobbigt det är.

 

[Kattennizze]

Sv: Att få andra barnet ...

Könsroller förvisso, men också att vi lever i en stark effektivitetskultur där det är fint att vara produktiv, aktiv och energisk med många bollar i luften, även som småbarnsförälder. Motsatsen till aktiv anses snarare vara lat än exempelvis lugn.

När det gäller föräldraledighet så följer nog de flesta skocken, den ena är hemma på heltid och den andra jobbar på heltid och sen byter man eventuellt. Jag tror att det för de flesta är det inte det mest optimala, det snarare understryker det jag skrev tidigare att man inte gör så mycket tillsammans längre utan att den ene är barnvakt och den andre fixar/jobbar/riktar sig bort från familjen på ett eller annat sätt. Det är ju familjen som får barn, trots allt, men helst ska det inte få märkas för mycket.

Könsroller är ju knappast nån liten grej precis, knappt 80 % av kvinnorna tar ut ALL föräldraledighet idag av nån outgrundlig anledning, brukar finnas lika många bortförklaringar till det som finns föräldrar. Sen håller jag helt med dig om det här med aktivitet, men det är ju så, vi jobbar mer idag, vi har en aktivare fritid, vi tränar hårdare, vi har större hus, bilar...allt är så mycket mer av allt. Undra på att alla inte pallar tempot!

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Att få andra barnet ...

Jag har 1 år och 8 månader mellan mina ungar, den lilla är idag 4 månader och den stora fyller 2 år om en vecka. Den stora går inte på dagis.

Jag tycker inte alls att det är jobbigt med två ungar och det var lättare att komma hem med nr:2 än nr:1 då man redan hade barnrutiner sen tidigare.
Tvåan har lixom bara följt med på allt som ettan gör.

Jag tyckte att nattningarna av den stora var jobbiga i början då det var så obekvämt att sitta med en bebis i famnen på golvet i hans rum en timme vid varje läggning, ryggen gick typ sönder. Men det gjorde däremot att vi verkligen tog tag i nattningen så att han skulle kunna somna själv utan att vi behövde sitta där inne, det tog 2 nattningar sen insåg han att det inte var så hemskt att somna ensam så nu går det mycket smidigare.

Jag tycker det är kul med två ungar hemma. Alex(den stora) älskar sin syster, klappar, pussar, kramar, lånar ut leksaker osv. Är hon ledsen i babysittern tex och jag inte har händerna fria direkt så springer han dit och pussar Freja så hon blir glad, eller iaf för stunden tills jag kan komma och ta upp henne.
Visst, han kan rycka saker ur hennes händer, har dängt nån leksak i huvudet på henne och kan ibland be en om att lägga henne i vagnen så att jag kan sitta i sandlådan med honom istället, men han är mer "snäll" än "dum".

En sak jag dock tycker är omöjlig, är att laga mat när man är ensam hemma med båda ungarna. Men vi ser till att det finns matlådor i kylen.

Man löser det mesta