Betyg idrott högstadiet

Den stora skillnaden mellan Svensk gymnastik pa skolniva och Amerikansk ar att i den Amerikanska skolan lar man ut hur man, tillexempel, haller en "baseball" , en Amerikansk "football" eller "basketball" ... Hur man sedan ror armen/handen for att kasta namnda boll och exact var man har fotterna, hur man siktar, och hur man forflyttar kroppen och exact nar man slapper bollen pa det satt som for sporten i fraga passar bast. Detta borjar redan i forsta klass med de enklaste rorelserna, sedan blir det mer och mer invecklat eftersom.

Sedan betygssatts hur mycket man lart sig under "uniten" man jobbbat med den sporten. Det vill saga att eleven som ramlade nar han/hon forsokte forflytta kroppen forsta gangen och skickade bollen at fel hall, men i slutet pa uniten hade utvecklat och forbattrat sin kunskap kunde lika val fa ett A som den elev som redan kunde nar man borjade.

Da jag inte hade en aning om hur man holl i bollar och kastade roterade vi klasserna och en av de andra tva gympa lararna tog alla boll sporter medan jag la in bland annat orientering for alla klasser i gymnastiken. Orientering dar jag gjorde olika kartor beroende pa arskurs over skolomradet dar jag hade satt ut lappar och en stampel som markerade varje kontroll, men da ingen visste hur orientering gar till valde jag att inte alls premiera hastighet och hur fort de kom tillbaka, utan i stallet bara att alla controller var med. ALLA kunde alltsa fa hogsta betyg och pa kuppen larde de sig att lasa en vanlig karta ocksa.
 
Den stora skillnaden mellan Svensk gymnastik pa skolniva och Amerikansk ar att i den Amerikanska skolan lar man ut hur man, tillexempel, haller en "baseball" , en Amerikansk "football" eller "basketball" ... Hur man sedan ror armen/handen for att kasta namnda boll och exact var man har fotterna, hur man siktar, och hur man forflyttar kroppen och exact nar man slapper bollen pa det satt som for sporten i fraga passar bast. Detta borjar redan i forsta klass med de enklaste rorelserna, sedan blir det mer och mer invecklat eftersom.

Sedan betygssatts hur mycket man lart sig under "uniten" man jobbbat med den sporten. Det vill saga att eleven som ramlade nar han/hon forsokte forflytta kroppen forsta gangen och skickade bollen at fel hall, men i slutet pa uniten hade utvecklat och forbattrat sin kunskap kunde lika val fa ett A som den elev som redan kunde nar man borjade.

Da jag inte hade en aning om hur man holl i bollar och kastade roterade vi klasserna och en av de andra tva gympa lararna tog alla boll sporter medan jag la in bland annat orientering for alla klasser i gymnastiken. Orientering dar jag gjorde olika kartor beroende pa arskurs over skolomradet dar jag hade satt ut lappar och en stampel som markerade varje kontroll, men da ingen visste hur orientering gar till valde jag att inte alls premiera hastighet och hur fort de kom tillbaka, utan i stallet bara att alla controller var med. ALLA kunde alltsa fa hogsta betyg och pa kuppen larde de sig att lasa en vanlig karta ocksa.

Låter betydligt bättre och rättvisare än det svenska systemet (som mobbingoffer var gympan den absolut värsta delen av veckan).
 
Den stora skillnaden mellan Svensk gymnastik pa skolniva och Amerikansk ar att i den Amerikanska skolan lar man ut hur man, tillexempel, haller en "baseball" , en Amerikansk "football" eller "basketball" ... Hur man sedan ror armen/handen for att kasta namnda boll och exact var man har fotterna, hur man siktar, och hur man forflyttar kroppen och exact nar man slapper bollen pa det satt som for sporten i fraga passar bast. Detta borjar redan i forsta klass med de enklaste rorelserna, sedan blir det mer och mer invecklat eftersom.

Sedan betygssatts hur mycket man lart sig under "uniten" man jobbbat med den sporten. Det vill saga att eleven som ramlade nar han/hon forsokte forflytta kroppen forsta gangen och skickade bollen at fel hall, men i slutet pa uniten hade utvecklat och forbattrat sin kunskap kunde lika val fa ett A som den elev som redan kunde nar man borjade.

Helt ärligt är det så här som idrott skall undervisas även i Sverige. Att det inte görs skall nog snarare åläggas den individuelle läraren än systemet.

Där jag jobbar gör man så här: Ok, vi ska jobba med discgolf i två veckor. Så här ser utrustningen ut. Så här är reglerna. Så här kastar man långt. Så här kastar man med precision. Avslutar med en liten bana.
 
Min erfarenhet av gymnastik är tyvärr samma som många andras, mycket lite undervisning utan bara en arena för de som redan var duktiga.

Lite av vad vår idrottslärare i gymnasiet hittade på; Första dagen hade vi idrott. Vi skulle då uppge, högt inför våra nya klasskamrater, vilka sporter vi sysslade med, tidigare betyg i idrott samt vikt. Han sa bland annat saker som; Du springer ändå fort för du väger väl rätt så mycket och så långt kommer du inte kunna hoppa (längdhopp), du är alldeles för kort.
Samma som för mig fast teoretiska ämnen, hade lärare som sa rakt ut att det inte spelar någon roll om jag försöker eller inte och fick fritt kladda figurer under lektioner som svenska, engelska, matte mm utan att någon lärare brydde sig.
Kommer ihåg dom där äpple päpple piron päron som klasskompisar gjorde (jag gjorde ca 3 sidor i äpplen och läraren skett totalt i att lära ute).

Så långt ifrån i bara praktiska ämnen det krävs talang.
 
Läste att någon skrev att det ges ju inga läxor i praktiska ämnen. Skola ska vara gratis och praktiska ämnen som slöjd, musik, bild mm behövs det utrustning till vilket inte kan krävs av elever att ha hemma.
 
Läste att någon skrev att det ges ju inga läxor i praktiska ämnen. Skola ska vara gratis och praktiska ämnen som slöjd, musik, bild mm behövs det utrustning till vilket inte kan krävs av elever att ha hemma.
Här får de inte göra nånting i läxväg förutom glosor hemma pga fusk.
 
Tänk på att någon annan kanske kan godkänna simningen! Den behöver inte godkännas av läraren på skoltid. Min dotter klarade inte heller av att gå och simma med klassen. Skolan sa då att vi kunde gå till badhuset med henne en annan dag och be personalen där kolla så att hon kan simma och skriva ett intyg på det som vi gav till skolan.
Här gav det bättre betyg om läraren såg det. Dottern var sjuk när badhuset var aktuellt så hon fixade det utanför skoltid. När hon hade fixat det med intyg skramlade det visst fram fler tider.
 
Trådar likt denna får mig bara än mer att önska att idrotten antingen inte har betygsgrundande alls, alternativ vara som vissa högskolekurser som bara har IG och G som betyg. Antingen är du närvarande och försöker, eller ej samt får stöd i form av simskola om du inte kan simma.
Jag hade det aldrig svårt i skolan och fick helt okej betyg. Tyckte det var roligt att lär mig saker.
MEN, så skönt det var på universitet när det bra fanns G och IG.
Önskar det vore så hela grundskolan och gymnasiet.
 
Jag älskade idrott, enda ämnet jag kunde hantera någorlunda, så länge det var bollsport. Var det trampolin, dans, ringar etc var jag superdålig.
Något jag tycker ska tas bort är Teckning (om det ens finns nu?) Fy bövelen va utelämnande det var.
 
Jag hade det aldrig svårt i skolan och fick helt okej betyg. Tyckte det var roligt att lär mig saker.
MEN, så skönt det var på universitet när det bra fanns G och IG.
Önskar det vore så hela grundskolan och gymnasiet.
Och när jag läste på universitetet hade vi underkänt och 3-5, eller G-MVG
 
Jag dömer ut en yrkesgrupp efter de personer jag träffat under mitt liv som representerar yrket. Ingen av mina eller min dotters idrottslärare har undervisat på individnivå på ett sätt som andra lärare gjort. Ingen anpassning efter individens utgångspunkt. Ingen hänsyn till att de duktigare eleverna hindrar de mindre duktiga från att lära sig. Nåt sånt ser man inte i nåt annat ämne. På bildlektionerna spelar det inte Lisa nån roll att Amanda är jätteduktig. Men när Lisa aldrig får en chans att lära sig hantera en boll för att Amanda som spelar fotboll på fritiden inte passar till Lisa så går Amandas skicklighet ut över Lisa och Lisa får aldrig chansen att lära sig.

Idrottslektionerna borde dessutom inte vara klassindelade utan könsindelade. Jag hade iaf lärt mig mycket mer om jag sluppit spela fotboll/basket/innebandy mot killarna. Hade jag bara fått spela mot tjejerna hade jag lärt mig mycket mer! De tjejer som spelade fotboll fick kämpa för att matcha killarna som spelade fotboll. Detta var ända upp i högstadiet när det börjat bli en hyfsat skillnad i styrka och storlek mellan tjejer och killar.
Jag tycker ju snarare att sport inte ska vara könsuppdelad förrän runt 12 årsåldern.

Tycker inte man kan förutsätta att killar är bättre på sport än tjejer i allmänhet. Som om det inte fanns killar som är utsatta av killar och tjejer som är utsatta av tjejer. Utan om idrottslektionerna hölls på ett inlärande plan även i fotboll så skulle det inte spela någon roll hur duktig någon är. Har kört en snabb bollsport som kunde blanda duktiga och mindre duktiga där det var uttalat att man skulle passa varandra. Det går säkert att göra små lag och små planer och göra regler som att man ska passa många.
 
Jag håller med angående skillnaden mellan högstadiet och gymnasiet! För min del så var killarna på högstadiet omogna skitstövlar som de allra flesta hade svårt att lära sig de teoretiska ämnena och tog ut det på andra på t.ex. idrotten. På gymnasiet läste jag naturvetenskaplig linje och då slapp jag de där idioterna för de läste andra program. De killar som jag hade i klassen var betydligt mognare. Men det hände nog nåt med killarna mellan högstadiet och gymnasiet. En kompis till mig gick i samma klass på gymnasiet som en av de omogna skitstövlarna från högstadiet (den av dem som faktiskt var duktig i skolan) och han förändrades jättemycket över sommarlovet och kom till gymnasiet som mycket trevligare och mognare än han hade varit bara några månader innan.

Men just högstadiet är en knepig ålder. Tjejerna är ofta mycket mognare än killarna som då märker att de halkat efter och känner att de måste hävda sig på det sätt de kan d.v.s. fysiskt och genom att bete sig som skitstövlar. Obs! Inte alla! Det fanns defintivt undantag i alla klasser jag gått i! Men undantagen var tyvärr inte i majoritet.

Sen tycker jag att kvaliteten på gympalärarna också blev betydligt högre på gymnasiet!
Killarna i min klass var inte alls omogna skitstövlar på högstadiet, de var urgulliga och snälla och bara en kille var "tjejer kan inte spela bandy" typ, men han var ingen cool kille. De var också väldigt duktiga i skolan, läste mycket böcker, och läste sedan natur till stor del.
Tjejerna på gymnasiet var totalt hopplösa, byter dem varje dag mot killarna (och tjejerna) på högstadiet. Alla trevliga killar och tjejer läste natur typ 70% av klassen, önskar att jag också gjort det.

Killar har samma fantastiska potential att vara snälla och goa o bra i skolan som tjejer, och tjejer har samma potential att bara vara omogna.
 
Senast ändrad:
Vi hade dans en gång. På högstadiet en lektion innan balen i nian. Jag har aldrig sett ett schema för vad som ska hända på gympan. Varken under min egen skoltid eller min tonårings.

På gymnasiet var gympan som sagt mycket bättre! Kunde vara riktigt rolig! Det bästa vi gjorde var att vi skulle dela in oss i grupper och hålla en lektion för andra elever. Man kunde välja nästan vad som helst att undervisa i bara det var någorlunda relaterat till idrott och hälsa. Sen fick man själv välja två olika lektioner att gå på. Så alla gick inte på allas. Så de som kom på ens egen lektion hade då valt det frivilligt och var därför positiva till det. Jag och två andra tjejer hade ridning. En av de andra tjejerna hade två hästar som var lämpliga för nybörjarridning. Vi kunde ta emot 4 elever och lärde dem hur man ryktar, sadlar, tränsar och höll sen en ridlektion för dem. Det var hemma hos den ena tjejen ute på landet så både lärare och elever fick ta sig dit med buss/bil/moppe. Det var riktigt roligt! Jag valde avslappning och yoga tror jag. Vi var 3-4 klasser som gjorde det här tillsammans så det fanns massor att välja bland!
Vi hade dans en halv termin, varje lektion troppade vi iväg till en uråldrig dansmästare i staden. Sedan hade vi det på gymnasiet också men med idrottsläraren.
 
På min högstadieskola hade vi ibland uppdelat på kön (och ofta två idrottslärare på två klasser samtidigt oavsett). Men just i min klass och parallellklassen var vi många tjejer som var starka i idrott och det var inte förrän i 9:an som killarna faktiskt blev fysiskt överlägsna tjejerna. Vi spelade ofta mattrugby och jag minns fortfarande när vi insåg att vi inte hade det fysiska övertaget längre. En 13-åring kille är ju inte helt sällan ett ”barn” medan en 13-åring tjej ofta är nästan eller helt färdigväxt.
Ja vi var typ ganska jämna fysiskt på högstadiet tills killarna började växa. En tjej i klassen var också den enda som kunde göra tio pullups på rad.
 
Ja vi var typ ganska jämna fysiskt på högstadiet tills killarna började växa. En tjej i klassen var också den enda som kunde göra tio pullups på rad.

Ja, tjejen i klassen som var gymnast var rätt överlägsen alla andra i den typen av övningar. Dock så påverkade hennes prestation inte andras prestationer till skillnad från de som var duktiga i lagsporter.
 
Den här tråden har fått mig att fundera på det här med skolämnet idrott och hälsa. Vad är det som gör att just det ämnet sticker ut, på ett ofta ganska negativt sätt? Jag tycker inte att jag hör alls särskilt mycket om andra ämnen där orättvisa/oklara betyg, dåliga lektionsupplägg, bristande eller helt frånvarande undervisning o. s. v. förekommer lika frekvent som inom idrott och hälsa.

När jag tänker tillbaka på min skoltid hade jag några olika idrottslärare. "Bäst" var egentligen den jag hade största delen av högstadiet. Av honom fick man en tydlig planering, med betygskriterier och mål och vad vi skulle göra varje lektion hela terminen (eller om det var hela läsåret). Det var som jag minns det en ganska lagom blandning av bollsporter, simning, vintersport, dans, friidrott, orientering och annat. "Sämst" var en som brukade variera mellan brännboll, basket och innebandy, och som förklarade för oss elever att vi "Tyvärr måste ha dans nu i två veckor" när en inbokad dansledare från typ Friskis & Svettis skulle ta hand om det årets dansundervisning...

Dottern har inte sagt så mycket om idrotten under sin skolgång, så jag förmodar att den inte varit extrem å något håll. Jag tror att de haft någon typ av planering varje år, och jag tror att den har följts för det mesta. De har haft blandat utomhus och inomhus året om, och en blandning av olika idrotter. Det knepigaste jag kommer att tänka på för hennes del är en idrottslärare i årskurs 6 eller om det var 7, som sa att hen alltid gav högre betyg till elever som tävlade i någon idrott på sin fritid :confused:

Vad som dock sticker ut för mig, både i min egen skoltid och dotterns, är att jag tror att det varit väldigt lite egentlig undervisning i ämnet. Simning har bestått av att se så att elever kan simma. Orientering har visserligen handlat om att gå igenom symbolerna på kartan, men sedan har karta satts i handen på eleverna och så har de fått klara sig själva efter bästa förmåga. Bollsporter ska vi inte prata om, det har bara spelats matcher, aldrig tränats och lärts ut. Barnen"ska bara kunna" sparka en boll, hoppa höjd, simma, ha rätt löpteknik, ta lyra, stå på ett par skidor, träffa en boll med ett brännbollsträ, göra kullerbyttor o. s. v. Aldrig fått en chans i skolan att lära sig det. Det är ju hemskt märkligt, egentligen! Det enda jag minns att vi faktiskt fick lära oss, var lite grundläggande pardanser.

Med det i åtanke funderar jag på om inte idrottsämnet behöver en totalrenovering, för jag tror inte att min (och dotterns) upplevelse på något sätt är unikt. Bort med tävlingsaspekten från skolan, tycker jag! Och fram för lärande. Gör idrott till ett ämne som man bara kan bli godkänd i, inte få betyg. Egentligen kan jag tycka att matcher och tävlingar bör tas bort helt, och att t. ex. bollsport enbart skulle handla om teknikträning och grundläggande kunskap om sporten. Friidrottsdagar borde inte handla om vem som hoppar längst eller högst, springer snabbast eller stöter kula längst, utan om att testa på och lära sig tekniken.
Tycker att det vore så enkelt! Förstår inte hur det skulle kunna vara svårt för en idrottslärare att bara ok nu lär vi oss X innan vi gör y. Det är ju kul att peta runt en boll eller kasta en boll eller liknande och även de duktigaste får ut något av det. Det borde inte kräva en helrenovering bara typ en mening -du ska först lära ut delarna i X innan du spelar en match. De kan ju, de gjorde det i Volley boll, o delvis i basket.
 
Jag älskade idrott, enda ämnet jag kunde hantera någorlunda, så länge det var bollsport. Var det trampolin, dans, ringar etc var jag superdålig.
Något jag tycker ska tas bort är Teckning (om det ens finns nu?) Fy bövelen va utelämnande det var.
Samma här. Jag avskydde alla ämnen som krävde någon form av estetisk talang, för jag saknade det helt. Dessutom var jag väldigt inställd på att få höga betyg så de ämnena stressade mig enormt.

Just idrotten var inte lika stressande för mig eftersom jag ändå var relativt bra på det (tillräckligt bra för ett VG i alla fall), men bild, slöjd och musik hatade jag.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp