Betyg idrott högstadiet

[Lingon]

Vår utesäsong var ju tvärtom på vintern med skidor och skridskor. På sommaren var vi mest inomhus.

Jag bor i Skåne. Vintern är lika med lera, snålblåst, 5 grader och regn. Ingen skidåkning.

 

[Wingates]

Idrottslektionerna borde dessutom inte vara klassindelade utan könsindelade. Jag hade iaf lärt mig mycket mer om jag sluppit spela fotboll/basket/innebandy mot killarna. Hade jag bara fått spela mot tjejerna hade jag lärt mig mycket mer! De tjejer som spelade fotboll fick kämpa för att matcha killarna som spelade fotboll. Detta var ända upp i högstadiet när det börjat bli en hyfsat skillnad i styrka och storlek mellan tjejer och killar.

Och jag tyckte det var dötrist när vi delades upp pga kön. Spelade mycket hellre med killarna, ffa rugby.
Det går liksom inte att generalisera på det viset du gör att det automatiskt skulle vara schysstare med könsindelning.

80% av min klass spelade fotboll i grundskolan - det blev inte mer på lika villkor bara för att jag spelade bara med tjejer för min del.

 

[Lingon]

Och jag tyckte det var dötrist när vi delades upp pga kön. Spelade mycket hellre med killarna, ffa rugby.
Det går liksom inte att generalisera på det viset du gör att det automatiskt skulle vara schysstare med könsindelning.

80% av min klass spelade fotboll i grundskolan - det blev inte mer på lika villkor bara för att jag spelade bara med tjejer för min del.

Och då tycker jag att det ska finnas möjlighet för flickor som du att ha gympa med pojkarna. Vad är viktigast? Att alla har gympa tillsammans eller att alla får så bra chans som möjligt att lära sig ett hälsosamt liv?

 

[Wingates]

Och då tycker jag att det ska finnas möjlighet för flickor som du att ha gympa med pojkarna. Vad är viktigast? Att alla har gympa tillsammans eller att alla får så bra chans som möjligt att lära sig ett hälsosamt liv?

Förstår inte varför man skulle ha sämre chans att lära sig att ett "hälsosamt" liv i blandad grupp? Det handlar ju om hur man lär ut - inget annat.

 

[Svartkatt]

Jag hade faktiskt också hellre idrott med killarna (och en tjej) i min klass för de andra var helt ointresserade. De var bara intresserade om det var dans och det var i stort sett den enda grejen jag verkligen hatade (har noll taktkänsla). Annars klev de åt sidan om bollen kom mot dem, gick istället för att springa, rev höjdhoppet med flit för att slippa och så vidare.

Blev mycket bättre både med klasskamraternas engagemang och lärarens under gymnasiet, men mellan- och högstadiet var riktigt trist. Sen kanske det från början blev så för att läraren favoriserade den där jobbiga och taskiga killen, men även de andra killarna som inte var så intresserade av idrott försökte i alla fall.

 

[Roheryn]

Finns andra sätt att ta hänsyn till individ, utan strikt könsuppdelning, även om det säkert kan hjälpa någon.

Tänker även på att pojkar och flickor på högstadiet inte är några homogena grupper. Finns på högstadiet fysiskt små pojkar och pojkar som aldrig idrottar. Alla pojkar är inte ”fotbollskillar”. Liksom att en del tjejer på högstadiet kommit långt i puberteten och är betydligt större än jämnåriga pojkar.

Vet liksom inte vad som blir bättre av att vi tänker i strikta kategorier av pojke och flicka utifrån stereotyper. Det är inte heller att ta hänsyn till individens förutsättningar.

Men som du säkert läste så skrev jag inte enbart utifrån mig som individ utan också om gruppen flickor. Som jag uppfattade dynamiken då så gynnades vi - hela gruppen flickor - av att undervisningen var separerat för oss utan pojkarna närvarande. För åtminstone då - någon gång i mitten på 80-talet - fanns det en tydlig tendens att gruppen killar pojkar syntes, hördes och dominerade i en helt annan utsträckning än vad flickorna gjorde. Och detta har ingenting med varken utveckling eller idrottsskicklighet att göra. Pojkarna var liksom dominerande och "tog över" en del av idrottslektionerna redan på låg- och mellanstadiet. Och självklart fanns det flickor som var duktiga på idrott och pojkar som inte var det, men DEN delen kunde ju lärarna hantera individuellt (precis som de hade gjort om vi varit en enda icke-könsuppdelad grupp). Jag har inte heller sagt att könsuppdelning skulle ske utifrån stereotyper eller i syfte att ta hänsyn till individen, utan jag uppfattade det som väldigt positivt för oss som grupp att idrottsundervisningen var könsuppdelad.

 

[Lingon]

Förstår inte varför man skulle ha sämre chans att lära sig att ett "hälsosamt" liv i blandad grupp? Det handlar ju om hur man lär ut - inget annat.

Det handlar om hur de runt omkring en agerar också.

I min klass på mellanstadiet fanns det flera fotbollskillar och resten av killarna som inte spelade fotboll i klubb var ändå fotbollsintresserade och kunde spela hyfsat och spelade med kompisar på fritiden. De flesta var rätt buffliga när man skulle spela mot dem och gick väl oftast inte över nån gräns egentligen men deras stryka och vana vid att gå i "närstrid" och vara fysiska i det sammanhanget gjorde att jag aldrig fick en chans att lära mig. Jag var rätt liten och inte alls van vid det sättet att behöva stå på mig fysiskt. Hade jag fått möta bara tjejer (som ju var mer som jag fysiskt) hade jag fått en chans att lära mig det. En av killarna vågade jag gå på mer. Han var oerhört snäll och utnyttjade aldrig att han var starkare. Däremot var han bäst i klassen på fotboll (blev sen proffs) så det blev ju ändå aldrig nån chans för mig att lära mig för han fintade ju bort mig på två röda och sen var den chansen att lära mig nåt borta för bollen var 5 sek senare i mål. De få gånger jag bara mötte tjejer (inför en turnering som jag tror hette Fair Play eller nåt sånt mot andra klasser där tjejer mötte tjejer och killar mötte killar) så var fotboll nästan roligt ju! Jag insåg att jag faktiskt hade en liten chans att hävda mig och bli bättre.

Anledningen att jag tar upp fotboll hela tiden var för att det var en fotbollstokig klass i en fotbollstokig skola i en fotbollstokig stad med en fotbollstokig gympalärare (fotbollstränare på fritiden). Så det var MYCKET fotboll på lektionerna men alltid match, ingen undervisning.

 

[Lingon]

Jag hade faktiskt också hellre idrott med killarna (och en tjej) i min klass för de andra var helt ointresserade. De var bara intresserade om det var dans och det var i stort sett den enda grejen jag verkligen hatade (har noll taktkänsla). Annars klev de åt sidan om bollen kom mot dem, gick istället för att springa, rev höjdhoppet med flit för att slippa och så vidare.

Blev mycket bättre både med klasskamraternas engagemang och lärarens under gymnasiet, men mellan- och högstadiet var riktigt trist. Sen kanske det från början blev så för att läraren favoriserade den där jobbiga och taskiga killen, men även de andra killarna som inte var så intresserade av idrott försökte i alla fall.

Jag håller med angående skillnaden mellan högstadiet och gymnasiet! För min del så var killarna på högstadiet omogna skitstövlar som de allra flesta hade svårt att lära sig de teoretiska ämnena och tog ut det på andra på t.ex. idrotten. På gymnasiet läste jag naturvetenskaplig linje och då slapp jag de där idioterna för de läste andra program. De killar som jag hade i klassen var betydligt mognare. Men det hände nog nåt med killarna mellan högstadiet och gymnasiet. En kompis till mig gick i samma klass på gymnasiet som en av de omogna skitstövlarna från högstadiet (den av dem som faktiskt var duktig i skolan) och han förändrades jättemycket över sommarlovet och kom till gymnasiet som mycket trevligare och mognare än han hade varit bara några månader innan.

Men just högstadiet är en knepig ålder. Tjejerna är ofta mycket mognare än killarna som då märker att de halkat efter och känner att de måste hävda sig på det sätt de kan d.v.s. fysiskt och genom att bete sig som skitstövlar. Obs! Inte alla! Det fanns defintivt undantag i alla klasser jag gått i! Men undantagen var tyvärr inte i majoritet.

Sen tycker jag att kvaliteten på gympalärarna också blev betydligt högre på gymnasiet!

 

[Svartkatt]

Men som du säkert läste så skrev jag inte enbart utifrån mig som individ utan också om gruppen flickor. Som jag uppfattade dynamiken då så gynnades vi - hela gruppen flickor - av att undervisningen var separerat för oss utan pojkarna närvarande. För åtminstone då - någon gång i mitten på 80-talet - fanns det en tydlig tendens att gruppen killar pojkar syntes, hördes och dominerade i en helt annan utsträckning än vad flickorna gjorde. Och detta har ingenting med varken utveckling eller idrottsskicklighet att göra. Pojkarna var liksom dominerande och "tog över" en del av idrottslektionerna redan på låg- och mellanstadiet. Och självklart fanns det flickor som var duktiga på idrott och pojkar som inte var det, men DEN delen kunde ju lärarna hantera individuellt (precis som de hade gjort om vi varit en enda icke-könsuppdelad grupp). Jag har inte heller sagt att könsuppdelning skulle ske utifrån stereotyper eller i syfte att ta hänsyn till individen, utan jag uppfattade det som väldigt positivt för oss som grupp att idrottsundervisningen var könsuppdelad.

Alltså detta kan jag nog hålla med om, även om jag som sagt gillade att ha idrott med killarna. Men på mellanstadiet hade vi en ganska dominant grupp killar i vår klass som alltid tog över, och de var väldigt duktiga på idrott så allt handlade liksom alltid om dem. När vi började högstadiet bytte två av killarna i den dominanta gruppen skola, och istället blev det en helt annan stämning.

 

[Svartkatt]

Som jag minns det hade vi ändå ett schema att förhålla oss till som sattes vid terminens början och det brukade faktiskt läraren hålla sig till. Vintertid när vi var inomhus fungerade det ändå ganska bra. Det är klart det blir mycket bollsporter, vi hade i alla fall fotboll, handboll, basket, innebandy och volleyboll som jag kommer ihåg nu, och det är ju ändå minst fem veckor av hela terminen som det är någon bollsport. Jag gillade inte handboll så mycket, jag var kort och hade aldrig riktigt någon chans, men de andra var ändå okej. Däremellan hade vi dans, friidrott, kondition och flera andra grejer.

Däremot under den varmare perioden när vi var tvungna att vara ute var det friidrott, fotboll eller brännboll precis konstant hela tiden. Särskilt friidrott som vår lärare var hysteriskt besatt av. Vi hade kanske friidrott fyra veckor på våren och fyra på hösten plus den veckan det var friidrott inne. Fruktansvärt tjatigt.

Jag minns variationen mycket större på gymnasiet, där tror jag vi spelade fotboll en enda gång och jag tror inte ens vi hade någon annan bollsport på två år. Den läraren var också mycket mer mån om att se alla elever.

Men lärare som snöar in på en sak finns ju även i andra ämnen. Vi läste andra världskriget i två år på högstadiet för att vår lärare hade en förälder som överlevt ett koncentrationsläger. Vi hade ingen annan undervisning. Det var andra världskriget rakt igenom, hela tiden.

 

[Lingon]

Som jag minns det hade vi ändå ett schema att förhålla oss till som sattes vid terminens början och det brukade faktiskt läraren hålla sig till. Vintertid när vi var inomhus fungerade det ändå ganska bra. Det är klart det blir mycket bollsporter, vi hade i alla fall fotboll, handboll, basket, innebandy och volleyboll som jag kommer ihåg nu, och det är ju ändå minst fem veckor av hela terminen som det är någon bollsport. Jag gillade inte handboll så mycket, jag var kort och hade aldrig riktigt någon chans, men de andra var ändå okej. Däremellan hade vi dans, friidrott, kondition och flera andra grejer.

Däremot under den varmare perioden när vi var tvungna att vara ute var det friidrott, fotboll eller brännboll precis konstant hela tiden. Särskilt friidrott som vår lärare var hysteriskt besatt av. Vi hade kanske friidrott fyra veckor på våren och fyra på hösten plus den veckan det var friidrott inne. Fruktansvärt tjatigt.

Jag minns variationen mycket större på gymnasiet, där tror jag vi spelade fotboll en enda gång och jag tror inte ens vi hade någon annan bollsport på två år. Den läraren var också mycket mer mån om att se alla elever.

Men lärare som snöar in på en sak finns ju även i andra ämnen. Vi läste andra världskriget i två år på högstadiet för att vår lärare hade en förälder som överlevt ett koncentrationsläger. Vi hade ingen annan undervisning. Det var andra världskriget rakt igenom, hela tiden.

Vi hade dans en gång. På högstadiet en lektion innan balen i nian. Jag har aldrig sett ett schema för vad som ska hända på gympan. Varken under min egen skoltid eller min tonårings.

På gymnasiet var gympan som sagt mycket bättre! Kunde vara riktigt rolig! Det bästa vi gjorde var att vi skulle dela in oss i grupper och hålla en lektion för andra elever. Man kunde välja nästan vad som helst att undervisa i bara det var någorlunda relaterat till idrott och hälsa. Sen fick man själv välja två olika lektioner att gå på. Så alla gick inte på allas. Så de som kom på ens egen lektion hade då valt det frivilligt och var därför positiva till det. Jag och två andra tjejer hade ridning. En av de andra tjejerna hade två hästar som var lämpliga för nybörjarridning. Vi kunde ta emot 4 elever och lärde dem hur man ryktar, sadlar, tränsar och höll sen en ridlektion för dem. Det var hemma hos den ena tjejen ute på landet så både lärare och elever fick ta sig dit med buss/bil/moppe. Det var riktigt roligt! Jag valde avslappning och yoga tror jag. Vi var 3-4 klasser som gjorde det här tillsammans så det fanns massor att välja bland!

 

[Wingates]

Det handlar om hur de runt omkring en agerar också.

I min klass på mellanstadiet fanns det flera fotbollskillar och resten av killarna som inte spelade fotboll i klubb var ändå fotbollsintresserade och kunde spela hyfsat och spelade med kompisar på fritiden. De flesta var rätt buffliga när man skulle spela mot dem och gick väl oftast inte över nån gräns egentligen men deras stryka och vana vid att gå i "närstrid" och vara fysiska i det sammanhanget gjorde att jag aldrig fick en chans att lära mig. Jag var rätt liten och inte alls van vid det sättet att behöva stå på mig fysiskt. Hade jag fått möta bara tjejer (som ju var mer som jag fysiskt) hade jag fått en chans att lära mig det. En av killarna vågade jag gå på mer. Han var oerhört snäll och utnyttjade aldrig att han var starkare. Däremot var han bäst i klassen på fotboll (blev sen proffs) så det blev ju ändå aldrig nån chans för mig att lära mig för han fintade ju bort mig på två röda och sen var den chansen att lära mig nåt borta för bollen var 5 sek senare i mål. De få gånger jag bara mötte tjejer (inför en turnering som jag tror hette Fair Play eller nåt sånt mot andra klasser där tjejer mötte tjejer och killar mötte killar) så var fotboll nästan roligt ju! Jag insåg att jag faktiskt hade en liten chans att hävda mig och bli bättre.

Anledningen att jag tar upp fotboll hela tiden var för att det var en fotbollstokig klass i en fotbollstokig skola i en fotbollstokig stad med en fotbollstokig gympalärare (fotbollstränare på fritiden). Så det var MYCKET fotboll på lektionerna men alltid match, ingen undervisning.

Som sagt. För mig är allt detta ett undervisningsproblem, inte ett könsproblem.
Vi var bara tjejer på gymnasiet - det blev inte ett dugg mer intressant/kul för det.

 

[Lingon]

Som sagt. För mig är allt detta ett undervisningsproblem, inte ett könsproblem.
Vi var bara tjejer på gymnasiet - det blev inte ett dugg mer intressant/kul för det.

Det är kanske så att jag gett upp hoppet om att idrottslärare kommer kunna bli bättre på sitt jobb och tänker ut andra lösningar på samma problem...

Eller det handlar kanske inte så mycket om idrottslärares bristande kompetens som den inriktning som idrotten tillåts ha i skolan.

 

[Sedna]

Men som du säkert läste så skrev jag inte enbart utifrån mig som individ utan också om gruppen flickor. Som jag uppfattade dynamiken då så gynnades vi - hela gruppen flickor - av att undervisningen var separerat för oss utan pojkarna närvarande. För åtminstone då - någon gång i mitten på 80-talet - fanns det en tydlig tendens att gruppen killar pojkar syntes, hördes och dominerade i en helt annan utsträckning än vad flickorna gjorde. Och detta har ingenting med varken utveckling eller idrottsskicklighet att göra. Pojkarna var liksom dominerande och "tog över" en del av idrottslektionerna redan på låg- och mellanstadiet. Och självklart fanns det flickor som var duktiga på idrott och pojkar som inte var det, men DEN delen kunde ju lärarna hantera individuellt (precis som de hade gjort om vi varit en enda icke-könsuppdelad grupp). Jag har inte heller sagt att könsuppdelning skulle ske utifrån stereotyper eller i syfte att ta hänsyn till individen, utan jag uppfattade det som väldigt positivt för oss som grupp att idrottsundervisningen var könsuppdelad.

Jag läser vad du skriver och säger inte emot din upplevelse. Det går att individanpassad på fler sätt, det är vad jag konstaterar.

Jag inser även att vi är ett äldre gäng som diskuterar när det är händelser för 30-45 år sedan som ska avhandlas. Kul att det upplevdes fungera bra på 80-talet, men även om en del saker inte förändrats så finns det idag riktig bra idrottslärare som är långt mer i framtiden än 80-talets lärare. Jag lovar.

 

[manda]

Ja handboll är trist. Vi fick välja men annars är en välfungerande strategi att, ”glömma” idrottskläderna? Den måste du ju ha testat?!

Haha, vad hände med argumentationen här? Alltså att skolka för att slippa icke-undervisad bollsport är väl allas go-to-lösning, men hur relaterar den till resten av din linje här i tråden eller till trådens ämne över huvud taget? Det är definitivt inte en lösning på godtycklig betygsättning kombinerad med icke-undervisning även om det är ett skydd mot de ingrepp på självkänslan och den kassa elevdynamik de bristerna ofta leder till.

Vi hade i alla fall vintertid ganska varierad undervisning men den var dålig oavsett vad det handlade om. Jag lärde mig ingenting av skolidrotten utöver att avsky precis all idrott vi provade på, och att skolka.

Samma här. Har inte fått någon idrottsundervisning i hela mitt liv, däremot försökt uthärda en stor mängd svåra och utelämnande idrottslektioner fokuserade på bollsport i lag ledda av dömande klass”kompisar”, eller på mellanstadiet fredagsfoxtroten som gick ut på att mellanstadiets lärare och lågstadiets lärare (ett gift par) juckande och rosenkindade virvlade runt med varandra i gympasalen medan vi försökte hålla oss ur vägen stelt räknande 1-1-2.

På gymnasiet fans valbara lektioner där vi var lite svåra att hålla koll på (alla samhäll- och naturelever hade gympa samtidigt med flera samtidiga aktiviteter), så jag och en vän kryssade närvaro åt varandra så vi bara behövde stå ut med hälften av skiten.

Jag har rätt kasst bollsinne och trots att 85% av idrotten vad bollsport fick jag exakt noll undervisning eller träning i att fånga en boll. När jag senare i livet hade uppgift att aktivera en hund som älskade att leka med boll så tränade jag på att fånga och kasta tennisboll ca 10 minuter om dagen och det tog ju bara någon månad innan jag började bli märkbart säkrare både på hur jag kastade och fångade. Det fick mig att inse hur frånvarande någon typ av undervisning och inlärning (utöver ”du är kass på fysisk aktivitet”) varit från ämnen gymnastik/senare idrott och hälsa. Och ja: detta gäller 90-talet och är är därmed inaktuellt (bortsett det faktum att samtida barn beskriver samma grej, trots ändrad läroplan). Dock kopplar det till trådens ämne som är godtyckliga betygsättningar med frånvarande undervisning som bas.

 

[Sedna]

Haha, vad hände med argumentationen här? Alltså att skolka för att slippa icke-undervisad bollsport är väl allas go-to-lösning, men hur relaterar den till resten av din linje här i tråden eller till trådens ämne över huvud taget? Det är definitivt inte en lösning på godtycklig betygsättning kombinerad med icke-undervisning även om det är ett skydd mot de ingrepp på självkänslan och den kassa elevdynamik de bristerna ofta leder till.

Det var inget argument, det var en fråga utifrån tidigare inlägg.
Nej såklart finns det mer konstruktiva lösningar men jag kan se verkligheten också se det som ett sidospår

 

[vemsomhelst123]

Finns andra sätt att ta hänsyn till individ, utan strikt könsuppdelning, även om det säkert kan hjälpa någon.

Tänker även på att pojkar och flickor på högstadiet inte är några homogena grupper. Finns på högstadiet fysiskt små pojkar och pojkar som aldrig idrottar. Alla pojkar är inte ”fotbollskillar”. Liksom att en del tjejer på högstadiet kommit långt i puberteten och är betydligt större än jämnåriga pojkar.

Vet liksom inte vad som blir bättre av att vi tänker i strikta kategorier av pojke och flicka utifrån stereotyper. Det är inte heller att ta hänsyn till individens förutsättningar.

På min högstadieskola hade vi ibland uppdelat på kön (och ofta två idrottslärare på två klasser samtidigt oavsett). Men just i min klass och parallellklassen var vi många tjejer som var starka i idrott och det var inte förrän i 9:an som killarna faktiskt blev fysiskt överlägsna tjejerna. Vi spelade ofta mattrugby och jag minns fortfarande när vi insåg att vi inte hade det fysiska övertaget längre. En 13-åring kille är ju inte helt sällan ett ”barn” medan en 13-åring tjej ofta är nästan eller helt färdigväxt.

 

[Mirre]

Och här är en av anledningarna till att jag anser att idrott som betygsatt ämne borde slopas helt i skolan!

"något i barnets rörelsemönster som inte duger" är ju så dumt så jag hade gått till rektorn om jag inte fick nåt mer konstruktivt från läraren! Så det är mitt råd: Gå till rektorn och prata med honom/henne. Läraren får lära sig att vara mer specifik än så.

Det håller jag med om. Det är vansinne att ett sådant ämne ska betygsättas, där alla har så olika förutsättningar och förmågor. Mitt mellanbarn blev inte godkänd i idrott nu i 6an fär att han inte klarade simningen. Han kan simma, men efter år av mobbning där skolan blundat så fixar han inte att göra det tillsammans med klassen. Han har klarat allt annat och varit med på alla lektioner, men fixade inte simningen och då blir hela ämnet underkänt. Idrott som ämne borde absolut finnas, men det skulle inte vara betygsatt.

TS: Kräv ett ordentligt svar av läraren, låter väldigt oseriöst att underkänna på de grunderna hen uppgett. Annars gå till rektorn.

 

[Lingon]

Det håller jag med om. Det är vansinne att ett sådant ämne ska betygsättas, där alla har så olika förutsättningar och förmågor. Mitt mellanbarn blev inte godkänd i idrott nu i 6an fär att han inte klarade simningen. Han kan simma, men efter år av mobbning där skolan blundat så fixar han inte att göra det tillsammans med klassen. Han har klarat allt annat och varit med på alla lektioner, men fixade inte simningen och då blir hela ämnet underkänt. Idrott som ämne borde absolut finnas, men det skulle inte vara betygsatt.

TS: Kräv ett ordentligt svar av läraren, låter väldigt oseriöst att underkänna på de grunderna hen uppgett. Annars gå till rektorn.

Tänk på att någon annan kanske kan godkänna simningen! Den behöver inte godkännas av läraren på skoltid. Min dotter klarade inte heller av att gå och simma med klassen. Skolan sa då att vi kunde gå till badhuset med henne en annan dag och be personalen där kolla så att hon kan simma och skriva ett intyg på det som vi gav till skolan.

 

[MML]

Den här tråden har fått mig att fundera på det här med skolämnet idrott och hälsa. Vad är det som gör att just det ämnet sticker ut, på ett ofta ganska negativt sätt? Jag tycker inte att jag hör alls särskilt mycket om andra ämnen där orättvisa/oklara betyg, dåliga lektionsupplägg, bristande eller helt frånvarande undervisning o. s. v. förekommer lika frekvent som inom idrott och hälsa.

När jag tänker tillbaka på min skoltid hade jag några olika idrottslärare. "Bäst" var egentligen den jag hade största delen av högstadiet. Av honom fick man en tydlig planering, med betygskriterier och mål och vad vi skulle göra varje lektion hela terminen (eller om det var hela läsåret). Det var som jag minns det en ganska lagom blandning av bollsporter, simning, vintersport, dans, friidrott, orientering och annat. "Sämst" var en som brukade variera mellan brännboll, basket och innebandy, och som förklarade för oss elever att vi "Tyvärr måste ha dans nu i två veckor" när en inbokad dansledare från typ Friskis & Svettis skulle ta hand om det årets dansundervisning...

Dottern har inte sagt så mycket om idrotten under sin skolgång, så jag förmodar att den inte varit extrem å något håll. Jag tror att de haft någon typ av planering varje år, och jag tror att den har följts för det mesta. De har haft blandat utomhus och inomhus året om, och en blandning av olika idrotter. Det knepigaste jag kommer att tänka på för hennes del är en idrottslärare i årskurs 6 eller om det var 7, som sa att hen alltid gav högre betyg till elever som tävlade i någon idrott på sin fritid

Vad som dock sticker ut för mig, både i min egen skoltid och dotterns, är att jag tror att det varit väldigt lite egentlig undervisning i ämnet. Simning har bestått av att se så att elever kan simma. Orientering har visserligen handlat om att gå igenom symbolerna på kartan, men sedan har karta satts i handen på eleverna och så har de fått klara sig själva efter bästa förmåga. Bollsporter ska vi inte prata om, det har bara spelats matcher, aldrig tränats och lärts ut. Barnen"ska bara kunna" sparka en boll, hoppa höjd, simma, ha rätt löpteknik, ta lyra, stå på ett par skidor, träffa en boll med ett brännbollsträ, göra kullerbyttor o. s. v. Aldrig fått en chans i skolan att lära sig det. Det är ju hemskt märkligt, egentligen! Det enda jag minns att vi faktiskt fick lära oss, var lite grundläggande pardanser.

Med det i åtanke funderar jag på om inte idrottsämnet behöver en totalrenovering, för jag tror inte att min (och dotterns) upplevelse på något sätt är unikt. Bort med tävlingsaspekten från skolan, tycker jag! Och fram för lärande. Gör idrott till ett ämne som man bara kan bli godkänd i, inte få betyg. Egentligen kan jag tycka att matcher och tävlingar bör tas bort helt, och att t. ex. bollsport enbart skulle handla om teknikträning och grundläggande kunskap om sporten. Friidrottsdagar borde inte handla om vem som hoppar längst eller högst, springer snabbast eller stöter kula längst, utan om att testa på och lära sig tekniken.