Betyg idrott högstadiet

[Badger]

Ja, jag har ingen aning. Då ingen gympalärare någonsin hade några fotbollsövningar under min skoltid. Trots att en av dem t.o.m. var ungdomstränare i just fotboll och vi spelade mycket fotboll på lektionerna. Det enda erfarenhet jag har av att spela fotboll är att man spelar blandat killar, tjejer, blivande fotbollsproffs och total nybörjare och att man som total nybörjare sällan fick röra bollen då man antingen blev bortknuffad eller bortfintad. Skulle man få röra bollen någon gång så kom djupa suckar (från de som kunde) om man inte lyckades sparka bollen dit den skulle.

Ja samma sak här. Jag höll mig undan från bollen helt enkelt och var ganska bra på det, tror jag kan ha rört den max 1 gång i match på idrottslektion på alla skolår. På gymnasiet var det som tur är ingen fotboll alls. Det är likadant nu, barnet lyckades inte få ur sin lärare en enda fotbollsregel trots att han tjatade och frågade. Inte ens vid gult kort. Jag fick googla. Men skolan satte till en regel att man inte fick vråla otidigheter till nybörjare i fotboll, per mail, till alla föräldrar. Jag är lite förvånad över att idrottslärare och rastvakter inte lyckades säga till innan rektorn röt ifrån.

Det var dock inte så i volley boll, vi lärde oss olika bollhantering, hur man spelade, regler osv så jag föreställer mig att det går att undervisa även i fotboll. Dvs att det alltså är möjligt att göra det. Att det inte är en speciell dämpande fält som gör det omöjligt.

Och på @Hippocampus lät det ju som att det som de gjorde på det där fotbollslägret med koner och passningar, eller att man måste passa tre innan skjuta på mål o minilag osv mycket riktigt kan passa fler än nybörjare.

 

[Badger]

Jag håller med, detta tycker jag mer är svenska och vi hade det i svenskundervisningen, i alla fall på gymnasiet. Jag var jättejättejätteblyg och för mig var det stor skillnad på att stå och prata inför klassen om det var en muntlig redovisning i en skoluppgift och att spela teater. Det sistnämnda var ren tortyr, kanske framför allt för att jag inte förstod varför jag skulle behöva göra det.

Generellt svar - grejen tycker jag är att om man inte så bra på typ historia (vilket annat pluggämne som helst utom möjligen matte) så kunde man plugga så att man i alla fall hjälpligt var bra på det. Jag var rätt dålig på engelska, framför allt på gymnasiet eftersom min högstadielärare hade varit rätt kass och mina klasskamrater på gymnasiet var riktigt, riktigt duktiga på engelska allihop. Jag fick slita mycket mer för mitt VG än de fick för sina MVG, men det gick. Men i de praktiska ämnena hjälper det typ inte hur mycket du än försöker om du inte har talang. Man kanske absolut ska ha kvar slöjd, bild, musik och idrott som ämnen (framför allt för de mindre barnen, ser inte riktigt poängen med typ bild för högstadiet/gymnasiet utan där kunde det vara valbart) men att det är fråga om godkänd/inte godkänd. Bort med de höga betygen i de ämnena.

Om boken som bilden är ur.

Om teckningsämnet i skolorna under början och mitten av 1800-talet främst inriktade sig på s.k. linerarritning, med fokus på utbildning i geometri och industridesign, så reformerades undervisningen på 1870-talet av den tyske pedagogen och professorn A.Stuhlmann mot mer frihandsteckning. Stuhlmann gav ut tre metodikböcker där eleverna fick börja med att på ett förprickat blad binda samman prickarna, först bara två och två eller tre och tre, men sedan med allt större variation och komplexitet.

I ”Lärobok i frihandsteckning II”, avsedd för barn mellan nio och tolv år, fick eleverna börja med enklare former som det var tillåtet att variera. Det var även tillåtet att uppfinna egna former utifrån de givna mallarna s.k. ”fri uppfattning och framställning av givna former” som Stuhlmann uttrycker det. Man övade också teckning ur minnet.

Så småningom övergick man till att kopiera gipsreliefer från förlaga och senare att teckna av växter, blad tagna ur naturen, och av dessa skapa egna ornament.

Vi sekelskiftet 1900 var undervisningstiden i teckning två timmar per vecka. Det sägs att Stuhlmanns metod var populär bland lärarna eftersom dessa inte behövde kunna teckna själva.

 

[Imogen]

Fast nybörjarövningar finns knappt i fotboll. Det är väl klart man inte står och försöker lära Zlatan hur man exakt slår en bredsida men "simpla" passningsövningar gör alla lag, oavsett nivå. Det är en bas och basen kan man inte sluta träna på. När man ska göra svårare övningar handlar det ofta om spelförståelse, förflyttningar, olika moment med rörelser, taktik och precision.

Att inte göra basövningar på fotboll är ju som att aldrig öva skritt som GP-ryttare. Eller sluta rida lätt.

Precis det jag menade också. Det existerar ingen högstadieelev som är "för duktig" för sådana övningar, eftersom det inte existerar någon sådan elitspelare heller.

Men som @Lingon beskrev lektionerna så verkar det ju mer varit läraren som var problemet

 

[Johanna1988]

Ännu en icke-lärare som har (ogrundade) åsikter:
Jag blir lite provocerad av hela tanken på att knappt synbara kvalitetsbrister i rörelsemönster drar ner idrottsbetyg till C. Hur blir det för alla verkligt okoordinerade och, av olika anledningar, rörelse-ovilliga elever?

Precis vad jag tänkte, det låter helt absurt.