Kommer in i tråden lite sent och den väcker sååå mycket känslor för mig.
Känner igen mig i vartenda ord som @Fibusen skriver. Har ett ex som gjorde allt för att förstöra för mig och ev nya partners. Han gick så långt att han "patrullerade" utanför mitt hus, tog reda på vad mina grannar hade för bilar så han kunde registrera om det stod en "ny" bil som kanske kunde tillhöra ett ev besök hos mig, hotade mig och ev partners, skar sönder en väns däck som h*n trodde var en ny partner, skrek till mig inför barn mm. Listan kan göras lång och det pågick under en längre tid (nästan två år), jag vågade inte ingå i några förhållanden under denna tid då exet inte verkade ha några hämningar.
Jag gjorde även en polisanmälan, eller försökte iaf. Polisen jag pratade med delade åsikter med @susanne (blir skogstokig när jag läser hennes svar här) och frågade mig hur lång tid det gått sen ja och exet separerade. Polisen förklarade att jag fick ju förstå att jag sårat exet och fick förvänta mig den här typen av reaktioner upp till 1,5 år efter separation. Den polisen tog inte emot en anmälan utan bad mig höra av mig om exet gjorde verklighet av sina hot...
Jag lever idag med en ny man. En man som trots mitt ex aldrig gav upp om mig. Han i sin tur har oxå ex som försökt göra livet till ett helvete för oss. Och jag frågade många gånger om det skulle vara värt att kämpa emot. Idag 5 år senare är ingen gladare än jag. Jag kan inte säga vad som gjorde att jag orkade kämpa, men på nått sätt så kände jag en dag att det var nog. Exet hade kontrollerat mitt liv länge nog. Jag kan nu önska att jag kom till den insikten tidigare, men jag vet oxå att det var omöjligt med tanke på hur långt nere på botten jag var.
Jag har en syster som präntade in allt det som @niphredil skriver, och det gjorde mig starkare.
Idag har jag och exet en fungerande relation som krävs för vårt barn. Min mans ex har oxå lugnat sig, en återkommer då och då. Men det är sällan och vi är idag så starka i varandra och oss själva att hennes försök inte biter.
Jag förstår alla dina ord och dina våndor @Fibusen och vill du bolla tankar med någon som gått igenom samma sak så skicka ett PM
Och en BAMSEKRAM på dig
Känner igen mig i vartenda ord som @Fibusen skriver. Har ett ex som gjorde allt för att förstöra för mig och ev nya partners. Han gick så långt att han "patrullerade" utanför mitt hus, tog reda på vad mina grannar hade för bilar så han kunde registrera om det stod en "ny" bil som kanske kunde tillhöra ett ev besök hos mig, hotade mig och ev partners, skar sönder en väns däck som h*n trodde var en ny partner, skrek till mig inför barn mm. Listan kan göras lång och det pågick under en längre tid (nästan två år), jag vågade inte ingå i några förhållanden under denna tid då exet inte verkade ha några hämningar.
Jag gjorde även en polisanmälan, eller försökte iaf. Polisen jag pratade med delade åsikter med @susanne (blir skogstokig när jag läser hennes svar här) och frågade mig hur lång tid det gått sen ja och exet separerade. Polisen förklarade att jag fick ju förstå att jag sårat exet och fick förvänta mig den här typen av reaktioner upp till 1,5 år efter separation. Den polisen tog inte emot en anmälan utan bad mig höra av mig om exet gjorde verklighet av sina hot...
Jag lever idag med en ny man. En man som trots mitt ex aldrig gav upp om mig. Han i sin tur har oxå ex som försökt göra livet till ett helvete för oss. Och jag frågade många gånger om det skulle vara värt att kämpa emot. Idag 5 år senare är ingen gladare än jag. Jag kan inte säga vad som gjorde att jag orkade kämpa, men på nått sätt så kände jag en dag att det var nog. Exet hade kontrollerat mitt liv länge nog. Jag kan nu önska att jag kom till den insikten tidigare, men jag vet oxå att det var omöjligt med tanke på hur långt nere på botten jag var.
Jag har en syster som präntade in allt det som @niphredil skriver, och det gjorde mig starkare.
Idag har jag och exet en fungerande relation som krävs för vårt barn. Min mans ex har oxå lugnat sig, en återkommer då och då. Men det är sällan och vi är idag så starka i varandra och oss själva att hennes försök inte biter.
Jag förstår alla dina ord och dina våndor @Fibusen och vill du bolla tankar med någon som gått igenom samma sak så skicka ett PM
Och en BAMSEKRAM på dig