Att amma eller inte...

[Snurrfian]

Sv: Att amma eller inte...

KL

på mitt jobb (uppvaket)så ser vi många snittade mammor. När BM kommer med bebis och pappa så är det väldigt intressant att se hur de bemöter varandra. Ibland så ligger mamman och gråter av saknad av sin bebis och ibland ser det ut osm om hon helst av allt inte vill veta av dem. Av de som ligger hos oss som jag hunnit se så är det 99% som tar sitt barn till bröstet direkt, övriga 1 % ser väldigt ointresserade ut av sitt barn. Där är det pappan som står för all beröring.

I djuraveln så pratar vi brett o vitt om att ta ur stoet/tiken ur aveln för att denne inte tar åt sig ungen och diar den som det ska vara. Visst är det en rättighet att få barn men även en egoistisk rättighet mot barnet. Jag har svårt att se varför man inte vill ge sitt barn den bästa början med närhet, bröstmjölk OM MAN KAN!

OT
Jag har själv 4 barn som ammats till 9 mån ålder då de själva valde maten istället.

Fast det där måste vara väldigt svårt att avgöra på uppvaket... Elin är ju född med snitt och när jag hamnade på uppvaket var jag nog i ganska så rejält chocktillstånd och hade väldigt svårt att greppa att jag faktiskt hade fått barn så nej jag grät inte efter mitt barn... När jag äntligen fick komma ner till BB så fick jag hålla mitt barn typ 20 min innan BM tog Elin och tyckte att jag skulle försöka sova... Det var standard förfarande på BB, så det var nog inte förrens dagen efter som jag verkligen fick möjlighet att "ta in" min barn och hade någon delat på oss efte det så hade jag nog gråtit efter mitt barn.
Men att döma någon efter deras beteende på uppvaket känns väldigt vagt...

 

[Madick]

Sv: Att amma eller inte...

Ang. snitt och intresse så blev jag snittad med första. Låg på uppvaket i 4 timmar och tyckte det var väldigt trist och hade gärna haft bebisen där, men insåg liksom samtidigt inte att jag blivit mamma på nåt vis. Jag saknade inte bebisen för jag visste inte nån skillnad från innan snittet liksom.

Med andra barnet däremot hade jag stridit som ett djur för att få ha bebisen hos mig direkt. Men det slapp jag ju (vaginalt så jag fick bebisen direkt).

 

[chrysler]

Sv: Att amma eller inte...

Knapplån.
Jag tror knappast barnet skulle må dåligt av att tas om hand av van personal heller, med anledning av vad som skrivs om snitt, det är ju inte så att barnet får lida, dessutom har den , i flesta fall en far som oxå kan se efter det.& tids nog kommer den ju till mamman.

 

[bananabambi]

Sv: Att amma eller inte...

Jo att progagera för amning, för barnens skull.
De kan ju inte tala för sig själva de små liven.

Att mammor tycker att de har rätt att bestämma över vilken start i livet en annan människa skall få tycker ja är litet otäckt.

Mina bröst får inte bli hängiga så du får starta ditt liv med en högre infektionsrisk än nödvändigt.
För mina bröst är viktigare än din häsla.

Ingen får se mina bröst så därför får du vackert klara dig med ett mindre infektionsskydd än du egentligen skulle behöva.

O.s.v.
Men barn - det skall man minsan ha.
Bara inte tuttarna blir lidande så.

När man ger sig in allt vad det innebär med att skaffa barn så köper man ju hela konceptet. Man kan bara inte välja de trevligaste delarna.

Ser man till att bli med barn så ingår det graviditet - förlossning - amning - sorg - smärta, men också glädje - lycka - stolthet. Etc. I olika grader. Man kan aldrig helgardera sig för att ens barn dör heller, trots att det är det värsta som kan hända. Och ändå väljer man att utsätta sig för risken, därför att den risken kommer man aldrig någonsin undan. Hur stor fobi du än har.

Vad ska man fixa sig ur härnäst, bara för att man har fobi mot det? Stomioperera bebisar så man slipper byta bajsblöjor, då man råkar ha bajsfobi?

 

[cirkus]

Sv: Att amma eller inte...

Visst bestämmer mamman om hon vill amma eller inte, men sen är det ju så att även om man vill så kanske man inte får till det.

Jag har väldigt svårt att förstå varför man inte skulle vilja amma alls. Inte kunna är en sak, men inte vilja. Varför inte ? Man behöver ju dessutom inte amma enbart. Men att välja bort det totalt fattar jag inte.

 

[bananabambi]

Sv: Att amma eller inte...

Självklart bestämmer mamman, eftersom barnet inte kan säga vad det vill. Men att ta sig rätten att bestämma en sådan sak över en individ som inte kan prata för sig, det förstår jag inte.

 

[Fnyfniken]

Sv: Att amma eller inte...

Jag har väldigt svårt att förstå varför man inte skulle vilja amma alls.

Jag har lite svårt att förstå hur man kan bestämma sig för det innan man har provat.

Sen det där med att bajsa på sig. Herre-gud, om det var det största bryderiet man hade när man väl ligger där, säger jag bara! Man undrar ju om man ska överleva, och huruvida man skiter på sig eller visar brösten är fullkomligt ovidkommande. Det är ju en vårdinrättning. Om man har problem med analöppningen och behöver gå till doktorn, hur gör man då om man inte kan låta någon se? Eller problem med brösten?

Fny

 

[Madick]

Sv: Att amma eller inte...

Självklart bestämmer mamman, eftersom barnet inte kan säga vad det vill. Men att ta sig rätten att bestämma en sådan sak över en individ som inte kan prata för sig, det förstår jag inte.

De som aldrig haft problem brukar inte förstå de som har problem. Oavsett vad det gäller. Det går helt enkelt inte att sätta sig in i någon annans situation knappt ens om man varit där själv.

 

[Welsh]

Sv: Att amma eller inte...

Som jag skrev så tog 99 % åt sig av barnet direkt.Den 1% som inte gör det är sällan i chock utan är relativt ointresserade av barnet i det stora hela. Hos oss ligger de tills de kan röra benen obehindrat och ibland blir det ganska många timmar. På natten är det vi som kör över mammorna till B.B avld och där har de barnen hos sig så det verkar vara olika rutiner för olika sjukhus.

Det är väldigt intressant att se de små söta papporna och mammorna med deras ofta första barn

 

[bananabambi]

Sv: Att amma eller inte...

Jag vill bara klargöra att där med att bajsa på sig var en jämförelse från min sida, för att visa att det faktiskt finns värre saker än att visa tuttarna. Jag har själv ingen fobi eller noja mot just bajsningen, men märker att det framstår som om jag hade det.

 

[bananabambi]

Sv: Att amma eller inte...

De som aldrig haft problem brukar inte förstå de som har problem. Oavsett vad det gäller. Det går helt enkelt inte att sätta sig in i någon annans situation knappt ens om man varit där själv.

Det där är svårt. Ser ju flera uttala sig i denna och BB-tråden som inte har barn, då skulle de inte ens få komma med en åsikt?

Visst kan man förstå folk utan att ha upplevt just deras situation. Dock är det svårare.

Sedan vet jag inte riktigt vad det har med mitt inlägg du svarade på att göra?

 

[Mli]

Sv: Att amma eller inte...

knapplån

Det finns vissa saker man inte kommer undan - inte så konstigt att det kommer ut lite bajs när det är en unge som trycker på inifrån. Jag bajsade nog ganska mkt (min man sa att BM rynkade ordentligt på näsan ) men jag brydde mig inte så mkt. Vad skulle jag kunna ha gjort för att förhindra det? Inte så mycket.

Däremot är faktiskt ammning ett val idag. Jag försökte att amma Emma men det gick inte alls bra. Såriga tuttar, Emma som inte fick i sig tillräckligt och utvecklade en gulsot så det blev blåljus och sirener till BIBA på hennes fjärde dygn. Utvecklade en fin förlossnings/ammningsdepression och kände mig helt värdelös som mamma eftersom jag inte fick igång mjölkproduktionen. Blev äcklad av den lilla mjölk som kom. Slutade amma/pumpa efter ett par veckor och det sinade helt på två dagar - behövde inte ens piller för att stoppa det lilla som jag kunde ordna. Känslan av att Emma inte skulle ha överlevt för ett par hundra år sedan för att min mjölkproduktion inte var som den skulle tog knäcken på mig.

Därför tänker jag inte amma nästa barn - jag är rädd att hamna i den depressionen igen. Rädd för att få tillbaka äckelkänslorna mot barnet när den ska äta. Ska försöka pumpa ur råmjölken de första dygnen iallafall. Och jag har fullt medhåll från mvc och psykologer. Den enda som inte stöttar mig är nog min egen mor. Hon tycker att det är "så naturligt" att amma. Visst är det det - men man får väga för och nackdelar för BÅDE mamman och barnet. Inget barn mår bättre av bröstmjölk om kompromissen är en mamma som lider sig igenom varje ammning.

Det jag ville säga med detta låååånga inlägg är att jag personligen tycker att det är skitbra att det finns en ersättning som är nästintill fullgod - men ammning är givetvis det bästa om det funkar för båda parter. Tror knappast att det är så stor andel av dom som låter bli ammningen som tänker på utseendet på tuttarna... och är det det så undrar jag vart världen är på väg.

 

[bananabambi]

Sv: Att amma eller inte...

För dig är det ju skillnad. Du provade ju. Men tänker du inte ens prova de första dagarna med nästa bebis? Tänk om det fungerar kanon!

 

[Mli]

Sv: Att amma eller inte...

Nej, jag tänker inte ens prova, inte som det känns nu iallafall. Det var inte längesedan som jag försökte amma Emma (blir ca 10 månader mellan barnen) och jag har inte helt tagit mig ur dom känslorna ännu.

Håller dock med om att man annars borde prova, man vet ju aldrig. Men i detta fallet riskerar jag inte min egen hälsa. Egoistiskt? Njae, barnen behöver en mamma också.

 

[ecssory]

Sv: Att amma eller inte...

En bekant var så piskad av detta "det är naturligt, tänk på barnets bästa" osv att hon ammade och grät. Mjölken var blodblandad.

Hon slutade först när BM efter tre månader i princip tvingade henne att sluta.
Hon ville dock absolut under inga omständigheter ge sitt barn ersättning så hon pumpade i ytterligare 6månader istället.
Känns inte som en jättevanlig lösning?

 

[Cocos]

Sv: Att amma eller inte...

Förstår om bara tanken på att amma nästa barn tar emot. Men försök att inte bestämma dig till hundra procent redan nu. Nästa gång har du så otroligt mycket mer erfarenhet! För väldigt många blir nr 2 en helt annan upplevelse. Men ta det lugnt och tänk inte för mycket på det. Det är väl ändå inte aktuellt ännu? Har du förresten fått prata med någon om dina upplevelser? Det är jätteviktigt.

 

[Cocos]

Sv: Att amma eller inte...

Jag ammade första månaden heltid, under fruktansvärt helvetiska smärtor som jag inte tror att någon kan förstå. Det visade sig att jag har Raynauds Syndrom i bröstvårtorna. Det är vanligast att ha det i fingrarna. Det är ett smärttillstånd pga lokal kärlkramp (pga temperaturskillnader) och jag fick alltså kärlkramp i mina bröstvårtor varje gång jag ammade. Och jag ammade så fort sonen ville ha mat, vilket var 10-12 ggr/dygn.

Jag valde att låna elektrisk pump på BB och pumpa och ge på flaska, kombinerat med ersättning (ca 50-50) i ett par månader. Sen upptäckte jag att det fungerade att sk hobbyamma, dvs jag ammade en snutt på morgnarna i 1½ månad. Ca 5 min/bröst och det utlöste ingen kärlkramp. Det var mysigt! Och jag kunde introducera både smakisar och gluten under skydd av bröstmjölken. När sonen var ca 5 månader så ville han inte längre ha brösten och så var det inte mer med det.

Nästa gång vet jag vad det handlar om och är fast besluten att åtminstone försöka amma, så gott det går och så länge det fungerar. Sen blir det samma upplägg som för nr 1, om det behövs.

Jag har tydligen alltid haft Raynauds Syndrom i bröstvårtorna, men jag har aldrig vetat vad det heter eller vad det är. Jag har alltid varit överkänslig och köldkänslig. Det har faktiskt blivit värre efter amningen, jag får lättare kärlkramp numera, tex räcker det att jag lutar mig över en frysdisk eller in i kyldisken och tar mjölk så kan jag få kärlkramp. Och då har jag ändå jacka på mig.

Men jag gav inte bara upp när det strulade till sig och det är jag faktiskt lite stolt över, så här efteråt.

 

[cirkus]

Sv: Att amma eller inte...

Det är sån skillnad på att inte KUNNA och inte VILJA tycker jag ! OM man har försökt och det inte funkar av ngn anledning så är det inte alls svårt att förstå. Men att inte ens vilja försöka övergår mitt förstånd.

 

[Loura]

Sv: Att amma eller inte...

När man ger sig in allt vad det innebär med att skaffa barn så köper man ju hela konceptet. Man kan bara inte välja de trevligaste delarna.

Ser man till att bli med barn så ingår det graviditet - förlossning - amning - sorg - smärta, men också glädje - lycka - stolthet. Etc. I olika grader. Man kan aldrig helgardera sig för att ens barn dör heller, trots att det är det värsta som kan hända. Och ändå väljer man att utsätta sig för risken, därför att den risken kommer man aldrig någonsin undan. Hur stor fobi du än har.

Vad ska man fixa sig ur härnäst, bara för att man har fobi mot det? Stomioperera bebisar så man slipper byta bajsblöjor, då man råkar ha bajsfobi?

Självklart köper man hela konseptet när man blir gravid, men att dra en sådan pararell! .. Vad vet vi om enskilda fall och hur mycket folk försöker bearbeta sina fobier?

 

[bananabambi]

Sv: Att amma eller inte...

Du får gärna utveckla det där lite.