Fast ett sådant resonemang kan jag bli tokig på. Jag har egentligen aldrig känt sug efter barn jag har ingen naturlig barnlängtan. Däremot har jag en man som älskar barn, som inte kan se ett liv utan barn och genom det har jag sakta men säkert börjat inse att barn är absolut något som jag vill ha men med vissa reservationer. Jag vill kunna fortsätta med hästar och jag vill kunna dela ansvaret = jämställt! För om vi får barn så kommer min man automatiskt att få ta lika mycket ansvar, han kommer troligen i dagsläget vara mer föräldraledig än min för att det är så VI vill ha det. Att du skall anse saker hit och dit för att du inte anser att jämställdhet är en viktig sak. För oss är det viktigt. Jag har en man som vill vara hemma mer än mig och det är inte mig emot. Det innebär att flaskmatning kommer bli en viktig del i vår vardag. Att det bara är en liten grej i föräldrarskapet går ju att diskutera. De flesta barn vill i början ha mat himla ofta och jag vill inte behöva vara bunden till det.
Jag blir irriterad på ditt sätt att uttrycka dig. Jag tycker lika illa om människor som inte tycker jämställdhet och anpassning för den enskildes vardag och val i livet är att se till men det är inget jag säger till människor för alla gör vi våra val och det är upp till varje människa.
Men vänta lite nu - visa gärna vad det står att jag inte tycker jämställdhet är viktigt?!
Min sambo tar det absolut största ansvaret när det gäller vår bebis, men det går alldeles utmärkt även om jag helammar.
För MIG har det varit viktigt att amma, och jag hade aldrig förvägrat min bebis den bästa näringen enbart för principen att precis allt ska vara lika. Det går alldeles utmärkt att vara jämställda ändå, även om jag råkar vara den som har bröst.
Sen, till skillnad från dig tycker jag inte illa om människor som tycker annorlunda, vet inte varför du kände behov av att skriva det överhuvudtaget?