Att amma eller inte amma

[Sar]

Äh folk har så mycket åsikter om saker och ting att hälften vore nog

Samma sak sedan när bebisen är född. Du skall inte amma barnet till sömns får då kommer han aaaaldrig att lära sig att somna själv.... Du skall inte bära barnet hela tiden för då skämmer du bort honom.... Du skall inte......

 

[Tassetass]

Jag kunde inte amma. Det fanns ingen mjölk. Så jag har flaskmata tre stycken och hade alla gånger i veckan ammat för det är sånt meck med flaskor och grejer så det är urjobbigt.

Så olika man kan tycka. Enda perioden jag tyckte det var lite jobbigt var när avkomman åt fjorton gånger per dygn men vi bara hade nio flaskor, då behövde man ju köra diskmaskinen mer än en gång per dag.

 

[Amha]

Äh folk har så mycket åsikter om saker och ting att hälften vore nog

Samma sak sedan när bebisen är född. Du skall inte amma barnet till sömns får då kommer han aaaaldrig att lära sig att somna själv.... Du skall inte bära barnet hela tiden för då skämmer du bort honom.... Du skall inte......

Ja herregud... Spela roll, det förenklar mitt liv om jag kan amma barnet till sömns om det är enklaste sättet att söva barnet. Såklart kommer de vilja ammas till sömns tills de flyttar hemifrån, not. Gick hur bra som.helst när jag tyckte det var dags för stora tjejen.

Om barnet mår bra av att bäras och vi klarar det så finns det ingen anledning att låta bli anser jag.

 

[Jenka]

De fall jag har sett har pappan t.ex. burit babyn, och mamman har högt med en suck sagt "Se nu! Man kan inte bära sådäääär! Sån är han. Igår satte han blöjan heelt fel."

Så tragiskt.

Det där tror jag att jag måste se upp lite för med mig själv när barnet kommer

 

[FengurLaugar]

@Tora
Det är för långt till Varberg så dit kommer vi inte åka, jag vill till Borås men det tycker min sambo är för långt med så blir väl Mölndal (fast dit vill inte jag egentligen, östra vägrar jag åka till!) annars har jag också bara hört bra om Varberg men nä, för långt.

Eftersom jag inte kommer amma om jag fortsätter känna obehag/ovilja inför det och kommer sluta direkt om jag provar och det krånglar så känner jag att jag inte behöver hjälp från sjukhus-personalen. Om jag provar hemma och känner att jag vill fortsätta och vi får bekymmer, då ber jag om hjälp då.

Behöver man skriva in i förlossningsbrevet att man inte vill att personalen börjar klämma och greja med ens bröst? Jag är inte pryd av mig eller så men där vill jag inte att de är och pillar. Kommer iofs ha sport-bh på mig dels pga jag tycker det är bekvämt och dels för att då är det inte så självklart för personalen att lägga barnet direkt vid mina bröst/börja ta och greja i dom tänker jag.

Jag har fött två barn och ammat båda men ingen på sjukhuset har klämt eller grejat med mina bröst! Gör en del det alltså?
Enda gången var på 48 timmars kontrollen med första barnet då mjölken runnit till riktigt och dottern inte fick tag riktigt för mina brösten var sprängfyllda och barnmorskan fråga om hon fick hjälpa mig. Men hon frågade ju först.

 

[Jenka]

Är det sådär så verkar det ju inte så farligt. Jag funderar på att testa, men då vill jag göra det hemma i lugn och ro utan BB-personal som ska hjälpa till (jag vet att de säkert bara vill väl men jag vill hellre få testa själv). Kan man tex kombinera amning med ersättning? Typ ge ersättning på natten? Så att vi kan hjälpas åt lite så att jag får sova lite iaf. Och tex att min sambo kan ge ersättning om jag är på gymet/borta på annat. Min sambo jobbar hemifrån med väldigt fritt jobb så vill jag gå iväg och träna (gymet ligger 50 M från lägenheten) eller bara vara ifred lite så är det inga problem, känns sjukt lyxigt att vi har det så.



Haha ja det är nog ingen dum idé. Jag brukar aldrig ta åt mig av när nån ska dryga sig men nu när jag redan innan är osäker på det så känner jag ju inte att wow jag ska lätt testa! Och nä jag förstår inte heller varför man bara ska trycka på det jobbiga, lite samma som när föreläsaren på föräldrautb sa att det är skitjobbigt att ha barn (vilket det säkert är) och att vi aldrig kommer få sova, aldrig kommer få äta, aldrig kommer få duscha eller gå på toaletten. Smink och fina kläder kan vi glömma och klippa håret kan vi räkna med att göra när barnet börjar skolan för innan det hinner man inget och om man ändå hinner så är det för att man prioriterat bort barnet.

Jag blev faktiskt ledsen efter den föreläsningen, och inte alls sugen på det här med barn. Det gick över efter nån dag men så onödigt att säga sånt där.

Påminner mig faktiskt lite om vad min morbror säger om sitt föräldraskap...
Han säger att det var väldigt många som påpekade hur jobbigt det skulle bli att få barn, men ingen som hade berättat hur roligt det var.

 

[stjarnhimmel]

Jag som är helt novis på detta, och inte har barn själv (vill aldrig ha heller för den delen), blir väldigt nyfiken av den här tråden.

Varför skulle man välja bort amning? Vad är negativt med amning?

För mig har det alltid varit självklart att man ammar om man får barn.

Ni som har valt bort amning, försök att se mina frågor som vetgiriga! Jag är uppriktigt nyfiken eftersom jag aldrig har stött på det innan!

Om jag skulle få barn skulle jag troligtvis inte amma. Pga att jag äter mediciner som inte får tas under denna.
Dessutom skulle det pga sjukdom vara dumt om jag är den enda som kan ge barnet mat om jag blir dålig.

 

[em-pirre]

Det där tror jag att jag måste se upp lite för med mig själv när barnet kommer

Jag tror att det är vanligt att folk inte märker det själv. En av mina vänner är en som alltid ska bestämma hemma, och där sa bm till faktiskt, sakligt och pedagogiskt, att hon måste låta honom bestämma också. Så hon har jobbat lite med sig själv där.

 

[Tora]

Jag tror att det är vanligt att folk inte märker det själv. En av mina vänner är en som alltid ska bestämma hemma, och där sa bm till faktiskt, sakligt och pedagogiskt, att hon måste låta honom bestämma också. Så hon har jobbat lite med sig själv där.

Ja jag tycker tyvärr att det beteendet inte är helt ovanligt. Har sett det beteendet på några av mina bekanta också. Det värsta är att sedan klagar kvinnorna på att pappan inte bryr sig eller är engagerad i barnet.

Men hur lätt är det att ta egna initiativ när det alltid står någon och tittar över axeln på en vakandes som en hök så att man gör på rätt sätt?
Inte helt ovanligt att mamman putter undan pappan och snäser "Jag fixar det här" när pappan lite fumligt och nervöst byter en blöja under mammans övervakande blick.

Det är jättesorgligt att se

 

[Calazirya]

@Tora
Det är för långt till Varberg så dit kommer vi inte åka, jag vill till Borås men det tycker min sambo är för långt med så blir väl Mölndal (fast dit vill inte jag egentligen, östra vägrar jag åka till!) annars har jag också bara hört bra om Varberg men nä, för långt.

Eftersom jag inte kommer amma om jag fortsätter känna obehag/ovilja inför det och kommer sluta direkt om jag provar och det krånglar så känner jag att jag inte behöver hjälp från sjukhus-personalen. Om jag provar hemma och känner att jag vill fortsätta och vi får bekymmer, då ber jag om hjälp då.

Behöver man skriva in i förlossningsbrevet att man inte vill att personalen börjar klämma och greja med ens bröst? Jag är inte pryd av mig eller så men där vill jag inte att de är och pillar. Kommer iofs ha sport-bh på mig dels pga jag tycker det är bekvämt och dels för att då är det inte så självklart för personalen att lägga barnet direkt vid mina bröst/börja ta och greja i dom tänker jag.

Nu var det nästan 7 år sedan jag födde på Mölndal. Men om jag var du hade jag skrivit in detta med amning i förlossningsbrevet. Det hände inte bara en gång att dom kom in och skulle hantera mina bröst utan att fråga först. Efter tredje gången sa jag ifrån gällande mer råd och tafs.

 

[Gnist]

Dock gör det ohyggligt ont i början oavsett, men det ger med sig för de flesta.

Fast det där är inte sant..

Jag har ammat 3 barn och aldrig har amningen gjort ont och det lär jag inte vara ensam om så det blir lite skrämselpropaganda att skriva att det gör "ohyggligt ont i början oavsett" för det tolkas nämligen lätt som att det gör ohyggligt ont för alla i början.

Angående amningens vara eller icke vara så är det givetvis upp till var och en om man vill amma eller inte, men precis som för alla andra djurbebisar så är råmjölken bra om de små får i sig och givetvis är mammans mjölk bättre sammansatt för bebismage, men för en del funkar inte amningen av en eller annan orsak och då är det en självklart en stor fördel att ge ersättning istället för att låta matstunderna bli en stund av plåga och pina för både mamma och bebis.

 

[Madick]

@Madick Jag känner flera som valt att inte amma men inte en enda som pratat om att festa när barnet är pyttelitet, inte heller nån som rökt under graviditeten eller gjort kejsarsnitt pga "smidigare". Det känns som en väldigt märklig koppling för mig.

Jag tycker det du skriver mest låter som fördomar faktiskt.

Nej, däremot hänger jag på många "vi som föder/fött 2014" forum och det är precis så det låter. Skrämmande på riktigt.

 

[lil-sis]

Nu var det nästan 7 år sedan jag födde på Mölndal. Men om jag var du hade jag skrivit in detta med amning i förlossningsbrevet. Det hände inte bara en gång att dom kom in och skulle hantera mina bröst utan att fråga först. Efter tredje gången sa jag ifrån gällande mer råd och tafs.

Herregud!

Sådant gör att jag tvekar inför snitt, så att jag kan springa hem istället (ja om jag nu blir på smällen).

 

[oz_joj]

Jag vill heller inte utsätta mig för att dras med (som någon skrev) "ohyggliga smärtor" i bröst i flera veckor/månader när det faktiskt finns alternativ.

!

Har ammat två barn länge och väl, ca 1,5 resp 2 år. Tröga starter för det tog några dagar för mjölken att rinna till så då fick vi ge tillägg men aldrig smärta, inte ont alls. Så det måste inte vara så.

 

[Jozze]

Jag blir lite mörkrädd när jag hör vad det är för stolpskott du har råkat ut för @BernT Jag gick på föräldrakurs om amning på KS i Huddinge och jag blev stärkt i vår plan att pappan skulle flaskmata flera mål om dagen de dagar jag skulle vara i skolan eller behövde åka iväg för att plugga (jag fortsatte min uni-utbildning som jag hade 1,5 terminer kvar på medan han var fl). Inget skuldbeläggande gällande flaska där; hon menade att de flesta av oss som satt där säkerligen hade flaskmatats på BB eftersom man gjorde så för 30-40 år sedan.

Jag förlöstes på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och personalen var bara bra. Vi fick aktivt be om hjälp om vi behövde, annars frågade de bara hur det gick. Det är ett amningsvänligt sjukhus, men det innebär inte att de vill tvinga mammor till att amma utan att de ska lämna förälder och barn ifred för att komma underfund med det hela, självklart med stöd om det behövs.

Möjligtvis att det någon gång gjorde yttepytte ont när barnet sög i början, det minns jag faktiskt inte. Däremot hade mjölken svårt att släppa och det lossnade först efter någon dag hemma när jag pumpade. Sedan dess har det flutit på helt okomplicerat och helt smärtfritt (förutom när hon började försöka bitas, men då var hon runt året och hon slutade snabbt igen), och jag ammar fortarande min snart 23 månader gamla onge. Detta trots att pappan var hemma första 20 månaderna medan jag pluggade och senare jobbade och var borta först 12 och sen 10 timmar per dag i 13 månader. När jag skrev min uppsats var jag förresten också borta ca 8-10 timmar per dag med några få undantag.

Så om anledningen att inte amma är att det gör att man blir låst, att det ska göra ont och att det ska krångla så vill jag säga att det behöver det definitovt inte göra. Jag trodde också att det skulle vara svårt och krångligt, för det är mest det man hör om, men det var inte krångligt alls. Det krångliga var att diska pump, flaskor och nappar. Vi har tyvärr ingen diskmaskin så det var handdisk och kokning som gällde.

Förlåt för uppsatsen!

 

[orion_x]

Fast det där är inte sant..

Jag har ammat 3 barn och aldrig har amningen gjort ont och det lär jag inte vara ensam om så det blir lite skrämselpropaganda att skriva att det gör "ohyggligt ont i början oavsett" för det tolkas nämligen lätt som att det gör ohyggligt ont för alla i början.

Angående amningens vara eller icke vara så är det givetvis upp till var och en om man vill amma eller inte, men precis som för alla andra djurbebisar så är råmjölken bra om de små får i sig och givetvis är mammans mjölk bättre sammansatt för bebismage, men för en del funkar inte amningen av en eller annan orsak och då är det en självklart en stor fördel att ge ersättning istället för att låta matstunderna bli en stund av plåga och pina för både mamma och bebis.

Vad roligt att höra att du inte haft ont. Själv grät jag stundtals när mjölken rann till de första veckorna. Det gjorde så ohyggligt ont. Ingen av de jag känner att upplevt att det gått helt smärtfritt. Men det är bar att veta att det inte behöver vara så då

 

[Comatose]

Fast det där är inte sant..

Jag har ammat 3 barn och aldrig har amningen gjort ont och det lär jag inte vara ensam om så det blir lite skrämselpropaganda att skriva att det gör "ohyggligt ont i början oavsett" för det tolkas nämligen lätt som att det gör ohyggligt ont för alla i början.

Angående amningens vara eller icke vara så är det givetvis upp till var och en om man vill amma eller inte, men precis som för alla andra djurbebisar så är råmjölken bra om de små får i sig och givetvis är mammans mjölk bättre sammansatt för bebismage, men för en del funkar inte amningen av en eller annan orsak och då är det en självklart en stor fördel att ge ersättning istället för att låta matstunderna bli en stund av plåga och pina för både mamma och bebis.

Jag har heller aldrig haft ont av amningen. Men man vet så lite innan om hur det ska bli. Jag var helt inställd på att jag skulle tycka amningen var jobbig och smärtsam, eftersom alla sa det hela tiden, men efter en småjobbig start då vi fick använda amningsnapp för att han skulle fatta hur han skulle äta, har det gått smidigt.

Däremot har det varit svårare med flaskningen. Jag började jobba heltid när han var 4 månader och tanken var då förstås att pappan skulle flaskmata hemma. Det har inte funkat alls. Han accepterar flaskan ibland, men inte alls på regelbunden basis, och inte så att han får i sig tillräckligt heller. Pappan och bebis åker därför in till mig på jobbet och lunchar varje dag. Så ibland kan man inte ens bestämma själv hur man ska göra, det blir som det blir. Eller snarare - det blir inte som JAG vill, det blir som BEBISEN vill.

 

[Amha]

Jag har heller aldrig haft ont av amningen. Men man vet så lite innan om hur det ska bli. Jag var helt inställd på att jag skulle tycka amningen var jobbig och smärtsam, eftersom alla sa det hela tiden, men efter en småjobbig start då vi fick använda amningsnapp för att han skulle fatta hur han skulle äta, har det gått smidigt.

Däremot har det varit svårare med flaskningen. Jag började jobba heltid när han var 4 månader och tanken var då förstås att pappan skulle flaskmata hemma. Det har inte funkat alls. Han accepterar flaskan ibland, men inte alls på regelbunden basis, och inte så att han får i sig tillräckligt heller. Pappan och bebis åker därför in till mig på jobbet och lunchar varje dag. Så ibland kan man inte ens bestämma själv hur man ska göra, det blir som det blir. Eller snarare - det blir inte som JAG vill, det blir som BEBISEN vill.

Oj! Vilket meck. Men bebisen äter väldigt regelbundet då gissar jag? Då har du i alla fall haft lite flyt

 

[Comatose]

Oj! Vilket meck. Men bebisen äter väldigt regelbundet då gissar jag? Då har du i alla fall haft lite flyt

Mja, eller han har ju inte så mycket val... Är jag hemma på helgen snuttar han oftare, men jobbar jag över på kvällen (och ibland annars också om det bara blir för gråtigt hemma) får pappa+bebbe göra en extra sväng in till stan för en top-up.

Han erbjuds så klart flaska om han gråter och jag inte är där, men det är inte så himla mycket han får i sig och det är förstås frustrerande för min kille att inte kunna göra bebisen nöjd. I det läget säger han att han känner sig ganska värdelös och det tycker jag känns ledsamt, men det är inte så mycket jag kan göra åt saken. Det är även ett stort stressmoment för mig förstås.

 

[Amha]

Mja, eller han har ju inte så mycket val... Är jag hemma på helgen snuttar han oftare, men jobbar jag över på kvällen (och ibland annars också om det bara blir för gråtigt hemma) får pappa+bebbe göra en extra sväng in till stan för en top-up.

Han erbjuds så klart flaska om han gråter och jag inte är där, men det är inte så himla mycket han får i sig och det är förstås frustrerande för min kille att inte kunna göra bebisen nöjd. I det läget säger han att han känner sig ganska värdelös och det tycker jag känns ledsamt, men det är inte så mycket jag kan göra åt saken. Det är även ett stort stressmoment för mig förstås.

Jag förstår det. Mina två har varit riktiga snuttbebisar. Äldsta var så läääänge, minsta är bara 1 månad så sambon har beskrivit samma känsla trots att flaska verkar funka just för matandet.

Har din sambo provat att skedmata t.ex?